Cykel till vinterparadiset vid Anjosvarden

Vi är på vårvintern ofta upp till Norra Mora Vildmark och övriga naturreservat i närheten. Vi har en speciell plats där vi april ofta stannar, fikar och solar. Den ligger vid en bro över Skalausbäcken. Ganska nära en stuga tillhörande en bekant. Det finns inga fler stugor där inom reservatet. Man ser på kartan att det går en grusväg upp till platsen. Nära i alla fall. Jag fick för mig att dit vill jag cykla en sommar och se hur läget är då. Skråcka fäbodar ligger i närheten och dit vill jag igen. Våmhusfäbodar fint på höjderna. Sagt och gjort. Bilen parkerades vid väg 1029 till Lillhärdal i trakterna av Gyrisberget och Dyverdalen.

Det är många höjdmeter på den knappa milen upp till stugan vid myren. Bara att ta det lugnt. Det finns även en del att utforska utmed vägen och göra några vilostopp.

Jag passerade Skråckbäcken och det fick bli några bilder. Vattnet har sjunkit undan ordentligt nu.

Längre upp efter vägen låg en plats jag aldrig varit på, Ränndammen. En gammal flottningsdamm med ett par stugor intill. Jaktstugor såvitt jag begriper.

När man kommer ut i tystnaden och nya områden är det lätt att ta till sig omgivningarna och detaljer i naturen. Tavlor lite överallt.

Jag närmade mig det första målet, stugan och Skalausbäcken vid myren. De låg några hundra meter från grusvägen och det var att leta fram den nästan obefintliga stigen. Men till slut kom jag på några fyrhjulingsspår. Jag kände igen mig från vintern då vi åkt ut till vägen och vänt från stugan.

Det blev lite blötare mot slutet och jag bytte skor, cykelskorna tar in vatten.

Jag var snart framme och det var sannerligen olikt sig mot på vintern. Där är det ofta en meter snö när vi är där och bäcken har börjat porla fram så sakta. Nu nått helt annat. Mer busk och myr så långt ökat når. Jag tar med några bilder från i vintras som jämförelse.

Här ligger bron där vi fikar.

Stugägaren Leif hade bjudit in oss att fika vid hans stuga, i alla fall vintertid. Jag tog chansen vid de fina utemöblerna.

Besöket var över. Nu var det Våmhusfäbodarna Skråcka som stod på tur. Utför i 5 km, sen brant uppåt igen.

Jag cyklade upp på grovgruset och möttes av en skällande gråhund som vaktade husen. Jag fick senare reda på att husse, mötte på hemvägen, att hunden stannat däruppe när ärenden gjordes. Dagen därpå skulle de bli jakt och skulle hunden få jobba.

Jag gick runt däruppe, varit där tidigare, det är så fint uppe på sluttningen med öppen mark blandad med fina lönnar m.m. De har en riktigt gammal vattenanläggning där. En trädledning uppe från myren ner till husen. En raritet som håller sig bra där i myrmarken. Törs inte gå i god för att den fungerar än. Vi fick en visning av Våmhusspecialisten Lars Ambrosiusson en gång.

Några fäbodbilder.

Dagen utflykt var över och det blev lyckat som vanligt. Jag är alltid nöjd efter dessa miniäventyr.

Här en karta över turen.