Gammal led från Åsberget i Venjan till Bosseldal i Älvdalen, trevlig tur trots missöde.

Jag har varit till Åsberget många gånger under de senaste åren. Det är så fint däruppe med utsikten västerut. När vi gått runt däruppe har jag ju sett skylten med en pil mot Bosseldal som är fäbodar i Älvdalens kommun ganska nära Evertsberg, även nära Oxberg. Numera mer en ”jaktcentral”. Jag har cyklat förbi där några gånger, drygt! När jag läst olika böcker/skrifter om gamla händelser så dyker den här gamla leden upp emellanåt. Likaså på kartor som är flera hundra år gamla. Särskilt stort blev intresset när jag läste Karl den XI almanacksanteckningar från sin resa 1686 då han inspekterade gränsen mot Norge som väl låg i Härjedalen/Jämtland på den tiden. Karl red med sitt manskap hem via Lillhärdal och åt lunch i Ulvsjö. Därefter red de ner till Älvdalen där han bodde på prästgården och bevistade ett bröllop. Dagen efter red de till Evertsberg och vidare till Lima över Venjan. Då torde de ha färdats leden jag pratar om.

Hursomhelst, gammal är leden, och jag ville gärna knalla den en gång. En dag vaknade jag tidigt, vackert väder och svårt att somna om. Jag hade blivit erbjuden sällskap av en kompis i Venjan, men kunde inte väcka honom precis. Det fick bli en oplanerad tur. Jag bestämde mig för att testa leden, på vinst och förlust. Jag hade hört mig för och den ska vara hyggligt markerad ändå. Venjansbor har markerat den någon gång på 70-talet enligt utsago. Läde – Krångdalen, och vips står man där vid Åsbergets fäbodar.

På generalstabskartan från början av 1900-talet ser ni leden ringla sig fram i terrängen.

Stigen passerar Oxåsen, 519 m.ö.h. där tre socknar möttes, Venjan, Älvdalen och Mora. I början var det väldigt lättgånget i den fina skogen och medlut.

Efter cirka 3 km kom man ut på en väg, det såg ut att man skulle gå den en bit. Men det dök inte upp någon skylt till höger dit jag ville gå. Jag gick en bit men insåg enligt min GPS att jag började komma för långt, för nära Oxåsen. Jag vände och chansade lite, såg ett vattendrag några hundra meter till höger och jag tänkte om jag följer det så måste ju leden gå över någonstans. Mycket bra tänkt, efter ett tag såg jag en bro och leden. Vattendraget var mindre än jag föreställt mig, men vad gjorde det, Oxeråsbäcken hette vattnet.

Sen kom ett lite nervöst avsnitt på ”resan”. Jag gillar att fotografera och när jag stod på bron åkte naturligtvis mobilen fram. Jag steg fram mot kanten av bron, knak/brak! Brädan gav vika och jag ramlade med följden att greppet om mobilen blev för svagt, den åkte ner i bäcken. Den var ändå var rätt djup. Snabbt ner med armen till axeln och ”skannade” närmast kanten där jag tyckte den åkte i. Ja!! Efter ett 20-30 tal sekunder fick jag tag i den. Torkade av den och ”värmde” den mot kroppen. Jag blev allt lite skakis. Tänk om jag brutit benet mellan plankorna och varit utan mobil. Inget drömläge på den platsen. Jag hade i alla fall SMS:at Christina att jag var vid Åsberget och skulle gå iväg mot Bosseldal. Hon var i Malmö. Annars visste ingen var jag höll till. Så här i efterhand förstår jag att brädorna på bron var murkna och gamla. Där går ingen på sommaren numera. Skotrar vintertid förstås, men då är det en annan bärighet. Helt klart vore det bra om man vore fler en sådan där gång.

Några bilder från platsen:

Färden gick vidare i omväxlande terräng, lite kuperad, men inte farligt. Gammelskogen tilltog efter ca 4 km och den gamla vägen framträdde i sitt ”rätta” jag. En fin gammal led med s.k. hålvägar, tunga granar och ståtliga taller runtomkring. Där trivdes jag i trollskogen. Som ni ser var markeringen tydlig bitvis, men tyvärr inte överallt.

En rätt stor myr dök upp, jag valde att gå runt den, men på hemvägen klafsade jag över. Det gick bra med ordentliga kängor.

Jag såg en fin tjärn på lite håll, kanske Oxeråstjärnen? En bild blev det i det fina ljuset.

Jag blir lite förtjust i gamla stubbar och andra naturliga konstverk därute. De viskar så fint om det förgångna. Här några exempel.

På den större bilden kan man med fantasi se många gubbar och djur av olika slag.

Färden gick vidare och jag började inse att det var lite längre än vad jag beräknat. Spelar ingen roll, fram ska jag. Insåg att det närmade sig en mil till Bosseldal. På slutet kom ett avsnitt av ”ny” skog, där markeringarna på ett avsnitt försvann, i alla fall för mig. Men med GPS:en såg jag en väg strax framöver som jag hittade på. Här kom kanske den tråkigaste biten på turen. Jag följer vägar fram till fäbodarna. Jag såg ingen stig i övrigt utan antog att den låg ”under” vägen. Om någon har annan information om ev. stig så hör gärna av er.

Fikat väntade, gott värre vid en fin möbel.

Åter mot Åsberget. Nu hittar jag direkt i alla fall. Det var i alla fall inget folk i Bosseldal, inte väntat heller. Men snart är det full fart där vid älgjakten. Det blev bilder även på hemvägen, bl.a. ett mäktigt träd, troligen tall, som gett vika för många år sedan.

Färggrant är det vid den här tiden. Hjortronen är borta och bladen börjar ta färg.

Spurten mot Åsberget blev lite tyngre, motlut och nästan två mil i benen. Man känner sig nöjd när man får rulla hemöver i bilen. En liten kort tur i fäboden och en sista kopp kaffe satt bra. Några slutbilder från fäbodarna.

Här ser ni två kartor, en från år 1900 utgiven av Svenska Turistföreningen, reklam för vandringar redan då, och ”vår” tur är med. Den andra kartan är den jag fick med min app TOPO GPS, (rekommenderas), så bra att alltid veta var man är.

Jag avslutar med en önskan att den här turen justeras när det gäller märkningen. En tur verkligen att rekommendera. Helst vandrar man ju bara i en riktning om det går att fixa, annars blir det en kopia på min tur. Men då ska de mindre märkningsjusteringarna göras innan jag törs rekommendera den. Jag vet inte vem, eller om ens någon, ansvarar för detta. Men jag vet att folk i Venjan är angelägna om bra cykel- och vandringsturer i sina marker. Markeringsförbättringar gäller naturligtvis även på Älvdalssidan av intresserade där. Det lär ordna sig. Tack för den här gången. Kartorna:

Återbesök på Stora Höktanden på Älvdalens skjutfält.

Jag har tidigare här på bloggen skrivit om besök på Stora Höktanden på Älvdalens skjutfält. En sommar och en vintertur. Berget drog igen nu i augusti 2021. Jag dokumenterar turen här och ni får gärna följa med. Jag börjar med en vacker bild och hoppas den blir ”förebild” på FB-inlägget

Intresset för det här berget fick jag när jag läste en bok från 1957 av järvforskaren Peter Krott från Österrike, (Tupu-Tupu-Tupu) som så ingående beskriver trakterna.

Han bodde där uppe något år med sina järvar vid Mosseberg. Ibland guidade han Stockholmare upp på Stora Höktanden. En tvådagarstur med övernattning. Det lät vara en spännande trakt och kartan sade inte emot och jag har som sagt varit dit. En höstdag nu i slutet av augusti skulle även säkert ge fina bilder. Foto är ett starkt intresse för mig, naturfotografi.

Vi tar turen med bilder efter färden. Jag brukar stanna vid Jöllenbron efter det man passerat Rot norrut. Där ska man ju alltid över Rotälven. Jag stannade till några km nedströms Jöllenbron och tog några kort den här gången. Det såg fint ut från vägen.

Vacker skogsspegling i Rotälven

Vi tar väl med två bilder från Jöllenbron ändå.

Ett till måstestopp uppöver mot de nordligaste delarna av skjutfältet är Rotensugnet. En fin plats där Rällan och Rotälven strålar samman och gör sällskap ner till Österdalälven. Här finns fin rastplats, slogbod, vid bron för fikastund om så önskas.

Färden gick vidare utmed Rotälven upp mot Mossidammen, nära Mossiberg där Peter Krott höll till med sina järvar. Ett stopp på bron över dammen och en bild upp över Broksjön.

Broksjön

Jag sitter i bilen och rullar uppöver, Lånus ska passeras där man sedan åker västerut. Jag sneglar åt sidorna och bilderna finns där, här några mot Rotälven.

Färden går västerut och vi närmar oss första stoppet där jag ska hitta rätt på Pjuketta, en kojruin jag läst om men inte varit till. Men än är det inte klart med vattenbilder. Det nästan lyste grönt från en liten kärn på vänster sida, vägen mot Lokavallen har passerats och Dalsåsen ligger på höger sida. Det var helt enkelt grönt på botten och vattnet var glasklart.

”Gröntjärnen”

En bit till innan vi når Pjuketta på vägen upp mot Slängbodarna. Men ytterligare en bild, en av dagens bästa tycker jag. Färgskalan är full.

Färgeläge

Nu gäller det att få fatt på Pjuketta. Jag har fått beskrivning av Bosse Tegnér och en bra kartskiss av Anders Barke, så det ska inte vara några problem. Det skulle vara en fågelholk på höger sida av vägen som jag inte såg. Gick in i skogen ändå och såg en tjärn, där skulle det vara. Jodå, jag gick rakt på. Pjuketta, bara namnet gör att den måste ses. Om än bara en ruin. Toppluva på svenska, ”Fall-Lars” från Brunnsberg höll till där i ensamheten. Det finns mer att läsa om honom på FB: Fäbodar på Älvdalens skjutfält. Lars blev 95 och lär ha skjutit 5 björnar och ca 300 älgar sägs det. Nog en man med speciella egenskaper kan jag tro. Jag följde en stig ut till vägen, där satt holken. Några bilder från platsen.

Infoskylt av Bosse Tegnér.

Snart framme vid vandringen till Höktanden. Dagens stora mål. Kalkspridaren vid Lånån på vägen mot Lokavallen ska passeras. Där vid en blå plastpåse på vänster sida ska man gå in och rakt i ca 5,5-6 km. Man följer en jaktgräns mellan Slängodarnas och Lokavallens jaktlag. Närmare förklarat av A Barke: ”Man följer en s k kontroll upp till Höktand, ”1:a östra kontrollbas”, och korsar bl a den 18:e parallellen. (Kontrollerna har riktning klockan 11, parallellerna har riktning klockan 2.)”

Markeringen består omväxlande av gula skyltar, blå band eller ingen alls. Men rakt på som sagt. Det är hygglig stig där inte myrarna blir för stora. Det är där det kan bli lite problem, i alla fall vid första turen. Men med en app, t.ex. Topo GPS blir det inga problem. Först två bilder nere vid kalkspridaren och Lånån. Vattnet har stått högt nyligen om man ser till trädens beklädnad.

På med ryggsäcken och iväg. Första stopp får bli den nybyggda bron över Lånån. Används bl.a. vid jakten och för skoteråkningen. Lokavallens jaktlag är ”snickare”. Fin stadig bro blev det allt. Här vid bron var det en flottningsdamm i gamla tider. Vattnet skulle få en ordentlig skjuts för att bära med sig stockarna nere mot Rotälven och vidare.

Det blir ett kortare stopp längre upp, ca halvvägs. En slurk vatten i alla fall. Inget fika förrän man är uppe på toppen. Några bilder upp mot första stoppet.

Vid halvvägs brukar mobiltäckningen slå till. Så även idag. Jag stod ute vid en vacker tjärn och skulle ta ett kort där ett SMS plingade till. Jag fick besked att en person jag känner rätt bra fått ge vika och där i ensamheten blev det nog extra sorgligt. Den vackra naturen fick ge tröst. Man får sig en extra funderare sådana gånger. Bilder från tjärnen:

Nej nu lär vi gå upp. Fikatarmen gör sig hörd och det börjar faktiskt suga lite i benen. Myrarna tar ut sin rätt, och stigningen förstås. Men bilder måste det i alla fall bli. Då finns ingen hunger eller trötthet.

Det fick bli en rejäl paus uppe där vid skjutfältsgränsen och gränsen till Härjedalen. Inte vet jag, men gränsen till Norge gick troligen här i riktigt gamla tider. I alla fall i närheten. Vyer runt om, men träden kryper allt längre upp i klimatförändringarnas tider. Jag läste att Krott påpekar att 50-talet när han kom upp här så var det alldeles kalt.

En rejäl fika som sagt:

Uppe på Stora Höktanden.

En plats till skulle besökas innan hemfärd till Mora, Snoddskallen. Även det ett högt berg, men dit tar man sig med bil. 765 m.ö.h. Torvald S och jag cyklade dig en gång. Starkt gjort tycker jag så här i efterskott. Vi gjorde en rejäl tur uppe där på skjutfältet med start i Mossiberg. (Mosseberg i Krotts bok)

Några bilder från nerfarten från Höktanden:

Vi får avsluta turen med några bilder från Snoddskallen och en bild på själva vandringen, karta från Topo GPS. Det var klart värt de ca 10 milen att ta sig dit upp. Så härlig natur med den stora tystnaden och de stora vyerna. Vildmark helt enkelt. Någon frågande om jag inte är rädd där ute. Nej blir svaret. Jag vill inte bli uppäten av en björn, men det är rätt ovanligt att någon blir det, helst en knallandes utan hund. Ta gärna en tur uppöver dessa trakter, ni som kan ha dragning. Kom ihåg att kolla skjutfältets ”öppettider” bara.

Tack för den här turen! Det kan bli igen. Jag skidade i vintras från Lokavallen i skoterspår m.m. Även det kan naturligtvis rekommenderas i skartider.

Karta över turen från Topo GPS.
Avslutningsbild

Stockholmstur, besök på Skansen – Morastugan m.m. Fotografiska muséet och annat i huvudstaden.

Länge har vi pratat om att åka till Stockholm och Skansen och titta på den s.k. Morastugan som står på Moragården där. Morastugan är från Östnor och stod på plats 1891 då Skansen öppnade. Stugan är den första byggnad som förvärvats av Skansen och återuppförts. Arthur Hezelius köpte huset i Östnor 1885. Morabonden Bud Erik Olsson från Risa hjälpte Hezelius att hitta gamla saker att ta med till Skansen. Stugan flyttades från Bullasgården i Östnor där den tillhörde släkten Krång. Stugan torde vara uppförd mellan åren 1700 – 1750. Stugan stod först ca 50 m från nuvarande plats på Skansen. Då närmare Hackstugan och dammarna. 1928 flyttades stugan till nuvarande plats och blev en del av Moragården. Här några bilder exteriört från stugan vid vårt besök.

Vadan detta intresse för Morastugan. Jo, av den enkla anledningen att vi har en stuga i Rostbergs fäbodar i Mora och den stugan ska vara en kopia av den på Skansen i de flesta avseenden. Det var systrarna Eliasson från Mora som lät uppföra den. Första kranskullan och hennes systrar. Lite oklart, men troligen i mitten eller början av 50-talet. Innan vi tittar in i stugan på skansen en bild av Rostbergsvarianten nu i augusti.

När vi kom fram till stugan på Skansen gick vi runt den och trånade efter att få komma in. Det kom en dam så småningom i dräkt och vi började prata. Hon var ”stationerad” på Moragården och vi förklarade att vi gärna vill titta in i stugan. Det gick bra, hon låste upp och hängde med oss in. Så spännande! Några bilder här:

Mycket var likt Rostbergshuset, men mycket fler gamla saker. Vi får allt ta ett galleri till:

Vi var mycket nöjda med besöket och gick ut på gården och tackade för det vänliga mottagandet. Några bilder:

Vi tar med några bilder från Rostberg för jämförelsens skull. Största skillnaden byggnadstekniskt är att vi gjort ett större fönster norrut för att få stugan lite ljusare.

Allt är inte hus när man är på Skansen. Det var längs sedan jag var där med barnen, då var djuren i fokus. Vi gjorde en runda. Här några djur:

Vi knallade ner till området där hantverkare höll till, samt diverse småaffärer. Det var en trevlig upplevelse som jag missat vid tidigare Skansenbesök. Vi träffade på en trevlig järnhandlare som förresten skulle till Mora på ett järnhandlarföreningsmöte. Järnhandlarna skulle tas om hand av Viola Östlund och hade ett digert program i Moratrakten. Jag köpte en kopia av originalet till osthyveln. Den uppfanns av en norrman. Vi fikade hos en trevlig bagare och njöt i solen. Här några järnhandlarbilder.

Det drog ihop sig till utgång, vi kollade in några fler hus innan vi lämnade Skansen. En promenad till fotografiska muséet väntade.

Premiär på Fotografiska muséet för oss. Många utställare med olika inriktningar. Svårt att gilla allt skarpt, men mycket bra tyckte vi. Här några smakprov.

Dessa tyckte vi nog bäst om:

Jag vill avsluta med att rekommendera vårt hotellval, Hobo hotell centralt intill Gallerian. Bra frukost, personal och rum. Riktigt bra tyckte vi. Vi kommer att återvända. Det var en trevlig snabbresa vi gjorde men fick ut mycket av turen. Vi hann även kolla in högvakten vid slottet där jag blev påmind om när jag ristade in mina initialer i vaktkuren och fick böta ordentligt.

Glömde att säga att vi stötte på Greta på Mynttorget vid sin och kompisarnas fredagsdemonstration mot klimatutvecklingen. Hon kämpar på bra hon.

Fördjupad översiktsplan för MORA TÄTORT med utsikt mot 2030

En ny fördjupad översiktsplan för Mora tätort är på gång att antagas. Samråd har skett under våren 2017 och många synpunkter kom in. Nu är planen utställd igen mellan 7 juni och 31 augusti 2021. Se information om planen här: https://morakommun.se/bygga-bo-och-miljo/samhallsplanering/pagaende-planering/fordjupad-oversiktsplan-for-mora-tatort.html

Planen finns att ladda ner på stadsbyggnadsförvaltningens webbplats.

Planförslaget finns även på biblioteket som låneexemplar. Inkomna yttranden, senast 2021-08-31, ska sammanställas och därefter ska planen antages av kommunfullmäktige.

En översiktsplan är en politisk viljeinriktning om kommunens utveckling och en vägledning i frågor som rör användningen av mark och vatten. Översiktsplanen är inte juridiskt bindande, men den är styrande för hur allmänna intressen ska beaktas av såväl kommunens som andra myndigheter. En Centrumsutvecklingsplan antogs 2013 och fungerar som program för den fördjupade översiktsplanen.

Nu har jag tänkt mig att ge ett yttrande i form av den här bloggen. Jag ska inte fördjupa mig inom alla områden, däremot tänker jag trycka på det jag tycker är bra och viktigt i planförslaget samt ge vissa egna förslag. Det blir att ta fram en del s.k. ”käpphästar” jag har och har haft under lång tid. Om kommunen godkänner detta sätt att yttra sig på återstår att se.

Ni ska veta att planförslaget är väldigt omfattande. Det är till viss del en bra historie- och faktabok om Mora. Jag vill nämna att planen är baserad på visionen för Regionstad Mora. Regionstad Mora – för ett aktivt liv. ”Mora är år 2022 en levande stad med en tydlig profil och positiv utvecklingstrend. Staden är i takt med tiden och erbjuder möjligheter för människor att trivas, utvecklas och framförallt leva ett aktivt liv.”

Jag har jobbat med dessa frågor på kommunen och var väldigt medskyldig till begreppet ett Aktivt Liv, då inte bra idrott/motion och liknande, utan aktivt inom alla möjliga områden. Begreppet Regionstad Mora däremot är jag inte särskilt tillfreds med. Våra grannkommuner var det inte heller när begreppet kom till. Där tycker jag man tagit ”vatten över huvudet”. Det finns bättre sätt att föra fram sin kommun som en tilltalande ort. Förresten är Mora ingen stad och har aldrig varit.

Nu till själva planförslaget. Jag bläddrar mig fram i det mustiga innehållet och stannar till där jag vill tycka till. Men jag tar mig friheten att börja med ett för mig så viktigt område Grönstruktur (sid. 88), parker, lekplatser, stråk längs stränderna, landskapsbilden, natur/leder m.m.

En av mina käpphästar ”genom tiderna” har varit kajen- och Saxnäsområdet. Här har vi en enorm förbättringspotential. Kommuner är gröna av avund på det läge delar av Mora centrum har nere vid Saxviken. Tyvärr är det någonting som gör att det inte utvecklas nämnvärt under senare år. Jag tog några bilder nyligen, som ni ser är det avsaknad av bord, soffbord, soffor m.m. för oss Morabor och besökare att njuta vid. Det finns några fasta soffor mellan ångbåtskajen bort mot båtplatserna. I övrigt tomt vid lekplatsen, i området kring Hästen, mot Saxnäs och hela Saxnäsområdet. I och för sig har delar bort mot bostadshusen sanerats nyligen, men det var lika gapande tomt tidigare.

Österut mot Wasastugan.

Västerut mot Saxnäsområdet.

I sammanhanget måste Tingshusparken nämnas som står under omvandling. Vi ser fram mot ett fint återställande runt Zornstatyn och hela parken där grönytorna blivit allt mindre till fördel för asfalt och parkeringar.

En annan käpphäst är området kring Vasastatyn som verkligen stått under omdaning. Här har förhållandena försämrats under lång tid, nu ska genomfarten dras fram här och vi får hoppas att denna plan och annat ger tillbaka något av värdigheten kring statyn. Ett par äldre bilder från Vasastatyn och Strandgatan jämfört med en ny:

I planförslaget sägs det bl.a. att Parkerna ska inbjuda till vistelse och ge en tilltalande bild av Mora, det ska finnas ett sammanhängande grönstråk längs stränderna och Mora ska ha ett gott utbud av grönområden för rekreation och lek. Allt detta tycker jag är väldigt viktigt för turistorten Mora.

Nu har jag avhandlat ett viktigt område och går åter till början av planförslaget och gör ”tillslag” på för mig viktiga och närliggande områden. Något foto kan det bli. Jag använder fetstil på för mig viktiga förslag och områden.

Kulturlandskapet

Åter till sidan 41 där Kulturlandskapet behandlas. Mora tätorts landskapsbild utgörs i grunden av äldre byar, exempelvis Morkarlby, Utmeland, Öna, Östnor och Noret m.fl. som vuxit samman och tillsammans bildat en tätort.

Byarna utgjordes av många gårdar som i sin tur bestod av olika byggnader med olika funktioner. Genom byn slingrades den trånga bygatan. Orten Mora är vackert belägen intill Siljans strand och omgiven av jordbruksmark som avlöses av skogsmark och blånande berg. Läget är en stor tillgång och den tilltalande landskapsbilden ska tas tillvara.

Här några områden som särskilt understryks av mig:

  • Viktiga utblickar ska värnas, t.ex från Noret ner mot Saxviken och kyrktornet.
  • Infarterna ska ha en tilltalande utformning, det första man möts av är viktigt. Både på lite avstånd och närmare Mora. Jag skulle sett det väldigt tilltalande med en fin park i entrén på Vasagatan vid Strandenområdet. Några hus gärna längre in mot älven. Sikten mot Kyrkan skulle tidigt uppnås. Mer tilltalande än ett antal husväggar, kanske t.o.m. baksidor av husen. Likaså från Malungshållet är det viktigt med tilltalande vyer. Saxviken och kyrktornet.
  • Kopplingen mellan tätorten och vattnet behöver stärkas. Det ska vara enkelt att ta sig från centrum ner till Siljan. Därför behövs bättre och naturliga kopplingar ner mot Kajenområdet. Varför inte en bro över Strandgatan ner mot vattnet, från Köpmannagatan.
  • Eftersom planen lyfter fram dessa frågor som viktiga så är det beklagligt i högsta grad att Trafikverket utan bygglov uppfört höga gröna staket utmed järnvägen, ibland i fyrdubbla ”led”. De ligger väldigt illa till för trafiken som ibland är lägre än staketen. Detta måste ses över, då skyddet inte står i relation till faran, tycker jag. Lägre staket, annan färg, ta bort vissa delar. I dagens läge t.ex. röjs det inte innanför staketet och höga buskar, utöver staketet, skymmer den utsikt man värnar om i planförslaget.

Här en bild från planförslaget som visar de viktiga siktområdena vid Saxviken.

Viktiga siktområden mot vattnet
Ny bild från Saxviken in mot kajenområdet. Foto: Owe Hållmarker

Jag fortsätter med Naturen och vattnet, sid. 46 där jag har en del saker att understryka i förslaget.

Saxviken. I Saxviken finns ett antal låglänta öar. 1988 började kommunen köpa in marken där för att bilda ett naturreservat. På sikt kan de utvecklas för friluftslivet. Det finns sedan 2008 en vandringsled därute på ca 3 km. Nyligen nymärkt och nyröjd. Stor potential för framtiden. I planen föreslås utnyttjande av öarna som friluftsområde med promenadstråk.

Hemulån Utmed Hemulån in mot centrala Mora går många leder, framförallt Vasaloppsleden med cykel, vandring, löpning och skidor. Som besökare som tar en tur utmed ån blir man besviken på skötseln av området. Det är så igenväxt att ån knappt syns. Även om Vasaloppsarenan är naturreservat borde det gå att hålla mer rent och få en kanonmiljö utmed ån. Viktigt för Morabor som för besökare. Jag jobbar med friluftsportalen Mora Outdoor och många påpekar brister utmed Hemulån. Några bilder, även om det är naturreservat måste man väl kunna ”hålla rent” och skapa tydliga ”gluggar” ner mot ån..

Kulturmiljöer, sidan 56

Mora har en bebyggelse med höga kulturhistoriska värden som ger en känsla av sammanhang och historisk anknytning och de är ofta de mest attraktiva boendemiljöerna.

Rapporten Kulturmiljöer i Mora kommun behöver uppdateras så fort som möjligt. Det är på gång men bör skyndas på. En ny rapport är viktig då dagens är sedan 1991 och har utelämnat stora delar av Mora tätort m.m. Rapporten är framtagen av Mora kommun och Dalarnas Museum. Den kulturhistoriska bebyggelsen ska identifieras och värderas och ge en tydlig beskrivning av dessa värden utgörs av. Rapporten ska utgår från en inventering med tillhörande ställningstagande till byggnaderna. Det är inte viktigt bara hur det ser ut det som byggs, minst lika viktigt kan ibland vara vad man river och tar bort för all framtid. Se nedan.

Rapporten från 1991

Timmerhuskulturen i Siljansbygden är unik och måste värnas. Dettas gäller naturligtvis inte bara inom tätorten utan i synnerhet i byar och fäbodar.

Härbre i Oxbergsfäbodarna Sjurby från 1594

Vissa byggnader, bebyggelseområden och platser är särskilt värdefulla ut kulturhistorisk synpunkt och måste värnas enlig planförslaget. I planen presenteras de områden som ses särskilt värdefulla enligt Plan- och bygglagen 8 kap 13 §. Dessa områden får inte förvanskas. Detaljplaneer behöver ses över med särskilt med avseende på kulturmiljövärden.

Bebyggelse och arkitektur, sidan 66-67

Mora är präglat av bebyggelse från många tidsepoker, allt från medeltid och framåt. När Mora fortsätter utvecklas behöver nya byggnader och anläggningar anpassas till landskapsbilden och småstadskaraktären. Det är sedan naturligtvis minst lika viktigt att kulturhistoriskt viktiga byggnader inte rivs. De tillför så mycket i ett modernt samhälle. Det måste finnas ”årsringar” i form av byggnader som påminner om vår historia. Det ger en levande och trivsam ort för Moraborna och besökarna. På senare år har det funnits tendenser till att riva kulturhistoriskt viktiga byggnader och det ”mumlas” fortfarande om dylika rivningar.

Bymiljöerna behöver stärkas

Bymiljöerna som finns kvar tätorten är väldigt viktiga för Moras identitet och varumärke. Bygator av gammal karaktär måste skyddas från ”fel” byggnationer i dess närhet. Ny- och ombyggnationer måste passa in i befintlig miljö, väldigt viktigt för Mora som sagt. Mora behöver en övergripande strategi för arkitektfrågor, saknas idag. En arkitekturpolicy bör tas fram enligt planförslaget.

Träbyggnadsstrategin antagen 2011 behöver uppdateras för att bli mer genomförandeinriktad som det sägs i planförslaget.

Bostäder, sidan 73.

SCB:s befolkningsprognos säger att vi 2035 blir 20 955 personer i kommunen år 2035. Vid årskiftet 2019/2020 var vi 20 470 personer. Kommunen planerar för 22 000 invånare år 2030. Man ska möte en tänkt befolkningsökning med attraktiva bostäder i olika former. Hur det än blir med antalet invånare så blir medelåldern allt högre och allt färre i arbetsför ålder. Det betyder att behov av arbetskraft ökar.

Planförslaget nämner många riktlinjer för boendet och jag vill understryka vissa:

  • Nybyggnation i attraktiva lägen, t.ex. Tingsnäs och Noret Norra. Arbetet med att frigöra Tingsnäsområdet för bostäder måste prioriteras.
  • Ta hänsyn till trafiksituationen och skolors/förskolors läge vid planering av bostäder.
  • Förtäta centrum genom att bygga till/på befintliga hus och nya ”punkthus”. Gärna för äldre med närhet till affärer, parker m.m.

Skola/förskola, sidan 80.

Här tillstyrks planförslaget där man pratar om att skolor/förskolor ska lokaliseras tillräckligt nära fria ytor i direkt anslutning till byggnaderna och de kan med fördel placeras nära parker och naturmark som kan komplettera med kvaliteter som inte ryms inom den egna gården. Lokaliseringen bör möjliggöra för barnen att i görligaste mån själva kunna ta sig till skolan/förskolan. Det måste vara enkelt att gå och cykla mellan hem och skola.

Tillgänglighet och trygghet på offentliga platser, sidan 82.

Ett brett område som rymmer många spörsmål. Programförslaget ger bra riktlinjer att gå efter. Några punkter jag vill hålla fram:

  • De offentliga platserna är så viktiga för ortens liv och trivsamhet väl använda platser bör inte privatiseras.
  • Skyltfrågan har varit aktuell under lång tid men har under senare år förbättrats åtskilligt. Jag tänker då i första hand på skyltningen för besökaren. Skyltprogrammet i övrigt bör ses över. Gågatan t.ex.
  • När vi är inne på frågan om skyltar och information tycker jag Mora skulle livas upp om man på vissa platser satte upp skyltar med foton från äldre tider. Ganska vanligt i många städer. Vi har så många gamla foton som skulle göra sig bra i stadsbilden. Ortens förvandling och historia intresserar många och alltfler känns det som.
  • Vi bör vara mer på alerten och göra mer delar av tätorten mer attraktiv och tillgänglig på vintern. Vi har många vinterbesökare och vi har extremt bra förutsättningar med Saxviken så nära inom räckhåll. Skridskoåkningen på Saxvikens is har växt väldigt från att en gång inte ens var aktuell, för farligt. Det kan kompletteras med mycket mer där nere vid Kajenområdet. Östersund är ett väldigt bra exempel på vinteraktiviteter, där vid Storsjön.
Bild från vinterparken i Östersund.
  • Tätortsnära parker, grönområden och naturmark kommer vi till i nästa avsnitt, väldigt viktigt. Jag började ju med det, men kan nog komplettera lite.

Grönstruktur, sidan 88.

Jag inledde med skrivning om vikten av tilltalande och tillgängliga parker och grönområden. Här en summering av riktlinjerna i punktform som jag tycker är så väldigt viktiga för en ort. Vi kan inte bara titta på gågatan och känna oss nöjde med att den rustats upp. En ort är mer än handel och restauranger och caféer.

  • Parker med användarna i fokus.
  • Vackra välskötta parker i tätorten bidrar metall att förmedla en bild av Mora till invånarna och besökarna.
  • Komplettera befintligt grönstråk runt Saxviken vid Broåkern och i Utmeland. Gärna ett stråk ut på Saxviksöarna. Koppla ihop och tydliggör den s.k. brorundan ännu bättre och tydligare med centrum. Broarna runt innebär en tur via stigar och grusvägar via Selja/Seljabron/Östnor/Öna/badstubacksbron.
  • Gör en genomarbetad grönstrukturplan för tätorten. Hur den ska se ut nu och hur den ska utvecklas på sikt.

Friluftsliv, sidan 96.

Man tänker kanske inte på tätorten när man pratar friluftsliv. Men friluftslivet kan utvecklas även här och kopplas samman med platser utanför själva tätorten. Information och naturguider kan stötta initiativ inom detta område. För övrigt anser jag att friluftslivet totalt i Mora har en undanskymd roll i kommunen. ”Men vi har ju Vasaloppet” säger många och blandar ihop friluftsliv med tävlingsidrotter, lag eller individuella. Visst kan Vasaloppsarenan utnyttjas bra för friluftslivet då den leder in i centrum via Prästholmen. Men som sagt, det mer omfattande friluftslivet i Mora lyfts sällan fram eller utvecklas. Vandring, cykling, båtsport m.m. Vi ska komma ihåg att för 15-20 år sedan var många tveksamma när man nämnde cykling (t.ex. MTB) och vandring som kommande ”rörelser”. Den tveksamheten finns inte numera. Infrastrukturen och informationen inom friluftsområdet håller inte måttet i Mora enligt mig. Vi bör lyfta oss här nu när det är riktig medvind för friluftslivet.

Biltrafik och vägar, sidan 110.

Ett högst aktuellt område. Genomfart Mora pågår med diverse problem och frågeställningar. Arbetet tas upp i höst igen med ny entreprenör.

Det finns ett reservat för förbifart Mora som i planförslaget föreslås kvarstå i den översiktliga planeringen. Personligen tror och hoppas jag på att det inte blir verklighet. Med all den miljöförstöring det skulle innebära och med de kostnaderna så tycker jag vi ska sluta fundera på denna lösning. Jag är inte säker på att så många har fördjupat sig i följderna av en förbifart. Trafik i anslutning till bostadsområdet Hindriksheden, alldeles ”bakom” området. Vidare genom/intill det nya Norets Handelsområde. Passage över väg 45 genom det nya bostadsområdet Måmyren och intill nya äldreboendet. Stor störande bro vid älvens bostäder och över till Sandängarana. Över Sandängarna ungefär mitt på halvön, sedan ytterligare en bro till över till Kråkberg och anslutning bland bostäder mot väg 70. En fantastisk pärla för framtidens friluftsliv m.m. blir saboterad. En så stor nästan orörd plats omgiven av vatten nära centrum. Kommuner skulle betala vad som helst för den pärlan. Även båtlivet skulle ta stryk, även om det kanske kan ses som en bagatell av en del i sammanhanget. (se avsnittet Tuvan och Sandängarna).

Om nu den nybyggda genomfarten får bra effekt på trafikflödet anser jag inte man ska sabotera så mycken natur och medel för att ta bort en mindre del av trafiken mot/till Noret. Majoriteten av trafiken står vi Morabor själva för från centralare delar.

Gestaltningen av den nya genomfartsleden är viktig men förmodligen klar, eller är det så att förseningen gör att man kan se över utformningen. Gå till en lite mer småskalig genomfart från en som verkar vara planerad för större stad. Kan hela Strandgatan få en lite mer ”kulturanpassad” sträckning, mer hänsyn till känsliga områden?

Kulturhistoriskt viktiga vägar ska behållas. Helheten kring och kulturvärdet på byvägar måste värnas.

Besöksnäring, sidan 135

Besöksnäringen, ett av Moras starkaste varumärken behandlas på sid. 135-139.

Några fäbodbilder för att komma stämning:

När vi pratar besöksnäring har jag nära till att lyfta fram våra omgivningar och natur. Vi lämnar tätorten för en liten stund. Våra många fäbodar, ca 200 i hela kommunen, väcker alltmer intresse från besökarna. Dessa gärna i kombination med outdooraktiviteter har framtiden för sig. Vissa aktiviteter ska naturligtvis kopplas mot anläggningar men jag tror mycket på att folks sökande efter enslighet och vildmark är i ökande. Det finns besökare för alla intressen men vi har som sagt stor potential även för de anläggningslösa aktiviteterna. Utveckla portalen för friluftslivet (Mora Outdoor) och gör det i kombination med infrastrukturen, spår, leder, anläggningar m.m. Lyft fram naturen, naturreservaten och liknande.

Glöm inte att stödja alla privatpersoner och ideella föreningar som på många olika sätt drar ett tungt lass inom inom området friluftsliv/outdoor.

Våra traditionella besöksmål, oftast i tätorten, står sig naturligtvis mycket bra även framöver, Zornmuséet, Zorngården, Vasaloppsmålet och liknande.

Handel, sidan 139

  • Centrum är den viktigaste mötesplatsen och handelsplatsen. Här ska olika verksamheter finnas, kultur, caféer, restauranger och olika typer av service.
  • Skrymmande handel läggs i utkanterna av tätorten.
  • En väldigt viktig sak tycker jag, av många orsaker, är att Tuvan/Önaområdet ska ha en stor livsmedelshandel. Boende på den sidan om älven får närma till den servicen och trafiken över Noretbron kan reduceras rejält. Jag räknade lite på hur många som bor på den sidan älven när det var COOP-diskusioner på Saxnäs. Jag tror jag kom till 5-6000 personer minst. Besökare och genomfartstrafik oräknad.

Samarbete över kommungränserna, sidan 181.

Av tradition har vi och har haft ett bra samarbete med våra grannkommuner. Siljan/Orsasjön har kopplat ihop oss. Älvdalen har hängt med med genom Österdalälven. Som sagt, inom otaliga områden samarbetar vi. Det gäller kommunala verksamheter, idrott, näringsliv, kultur m.m.

Det är ett område jag vill lyfta fram där jag tycker vi har stor potential, det är Siljansleden. Jag lämnar därmed planförslaget lite igen, men måste då jag ser frågan mycket viktig framöver. Varje kommun, Leksand, Rättvik, Orsa och Mora, sköter idag sin del av leden. Kommunerna har olika förutsättningar att sköta detta p.g.a. budget, personal, marknadsföring, intresse, m.m. På det viset blir det ingen helhet i jobbet med leden. Det haltar helt enkelt. Jag tycker man ska utreda en gemensam organisation som håller i Siljansleden, både vandring och cykel. Kommunerna får bidraga med medel efter t.ex. antal mil i resp. kommun. Organisationen kan sedan knyta till sig föreningar/organisationer av olika slag som tar på sig delar av skötseln, längd efter möjligheter. Sedan måste måste leden kommuniceras betydligt bättre än idag. Förslag ska ges på kortare eller längre turer utmed leden. Hjälp med transporter och mat m.m. Många små entreprenörer kan haka på. Hur det än är så sitter vi på en riktigt fin led med vild natur, mystik, historia, utsikter, fäbodar, vatten, höjder m.m. Det måste vi utnyttja. Besök utmed Sörmlandsleden m.fl ställen har övertygat mig att inom vandring kan vi klart konkurrera. Dom har sitt i övriga Sverige, men vi har vårt och det kommer att räcka riktigt långt vill jag tro.

Siljansleden, Fyriberg

Planförslaget är som sagt gediget genomarbetat och bra. Information i massor och många bra förslag och riktlinjer som jag önskar vi kan ha med oss de närmaste åren. En plan som efter antagandet verkligen ska användas och plockas fram, inte glömmas bort.

Mora tätorts olika områden har behandlats mer i detalj och där finns många bra förslag att hålla sig till. Se den översiktliga kartan på sidan 192/193. Jag kommenterar några förslag här som känns bra. En del kompletteringar och några egna förslag.

Centrum

  • Alla parker förslås uppgraderas och utvecklas. Mycket bra.
  • Bostäder vid gamla busstation. Minska rondellutformningen eller gör trafikomläggning för att frigöra mark tycker jag.
  • Ett parkeringshus på lämplig plats vore bra. Undersök även möjligheter till infartsparkeringar.

Tingsnäs

  • Bostäder bör byggas enligt gamla planer norr om Tingsnäsvägen. Söder därom bad, båthamn, bryggor, lekplats, odlingar och liknande.
  • Värna tallarna på udden och utveckla parkmiljön där.

Broåkern

  • Elevbostäder bör byggas här.
  • Utveckla grönstråket längs älvstranden så att Broåkern förbinds med resten av strandområdena i centrum.

Hemus

  • Moras största tätortsnära friluftsområde ska hålla högsta klass på spår och leder och i omgivningarna. Mycket har ändrats på senare tid med avverkningar, ny skidskyttearena m.m. och det återstår mycket jobb för att varsamt få till en mer parkliknande trivsam friluftsanläggning. Men skötsel av leder och spår är naturligtvis prio ett. Tillgängligheten kan öka för fler personer. Se till att det inom området är en väl fungerande skyltning av spår och leder m.m. Som tidigare sagts, se till att Hemulån blir synlig på vissa delar in mot och ut från Mora.

Noret

  • Värna befintliga bymiljöer.
  • I Noret, området kring Gästgiveriet och Brostugan låg Moras Centrum en gång. Gästgiveriet är ju kvar och riktigt värdefullt för Moras historia. Brostugan är kvar men i dåligt skick. Flottbron gick in där och gästgiveriet, tillika tingsplats en gång var en viktig plats för Mora och värdefull bebyggelsen är markerad på kartan på sidan 219. Väldigt viktigt att denna historiska plats inklusive byggnader hanteras ytterst varsamt. Nybyggnationer där vid älven torde vara uteslutet. Här borde informationsskyltar sättas upp för att visa vad som hänt där genom åren. Platsen bör lyftas fram och visas upp. Alla stora resanden och historieskrivare berör gästgiveriet och flottbron i sina reseskildringar. Vi kan nämna några: Carl von Linné, Hylphers, Tidström, C A Gottlieb, Arosenius, Schröder m.fl.

Noret Norra

  • Stor bebyggelseutveckling har börjat och mycket mer väntar. Bygg smart och vackert. Norra delen mot Vattnäs extra ”känslig”.
  • Tänk till ordentligt innan en ev. förbifart ska ”sabotera” området.

Morkarlby

  • Ny bebyggelse inom traditionell bymiljö i detta område ska stärka karaktär med traditionella gårdsbildningar.
  • Utformning av nybyggnation måste i känsliga områden anpassas.
  • Värna grönstråken och grönområden, framförallt Guttormsenparken.
  • Majstångsplatsen ska visas hänsyn och vårdas.

Utmeland

  • Även här, var varsam om bymiljön. Nya byggnader måste prövas ur många aspekter.
  • Riv ej byggnader med kulturvärden. En självklarhet som gäller hela kommunen.
  • Bilda naturreservat på Saxviksöarna. Utveckla gångstråken där och tillgängligheten.
  • Funäsudden kan bli ett fint naturreservat.
  • Majstångsplatsen ska visas hänsyn och vårdas.

Tuvan och Sandängarna

  • När jag ser översiktskartan över Sandängarna omringat av vatten med golfbanan och skjutbanan så ser jag ett framtida rekreationsområde, med leder, stigar, bad, caféer, boule, små odlingar, båtsport, cykelstråk, m.m. Jag ser ingen stor trafikled med allt vad det innebär rakt över halvön. Förödande vore det för våra efterkommande sabotera detta område med biltrafik.
  • Skjutbanans placering har setts felaktig under ca 50 år och lösningar har varit på gång att flytta den. Krafttag måste till för en ändring. Bostäder kanske kan tänkas, men inte långt in i området, möjligen utmed älven som i förslaget.

Vinäs, Öna, Östnor, Kråkberg m.fl

Utöver specifika riktlinjer för områdena som presenteras i planförslaget finns punkter i förslaget som gäller generellt i alla bymiljöer eller annan känslig bebyggelse. Främst för att värna värdefull bebyggelse och kulturmiljöer:

  • Ny bebyggelse inom traditionell bymiljö ska stärka bebyggelsens karaktär med traditionella gårdsbildningar.
  • Nya byggnationer ska ordentligt prövas så att de passar in i miljön.
  • Befintlig bebyggelse med kulturvärden är olämplig att riva.
  • Även vid underhåll ska byggnader varsamhet iakttagas med val av byggnadsteknik, material, färger m.m.
  • Längs gata markerad som kulturhistoriskt värdefull ska bebyggelsen bilda ett tydligt och smalt gaturum.
  • Asfaltsbeläggningar bör undvikas samt nyanläggning, borttagande, samt uträtning och breddning bör undvikas.
  • Häckar, vårdträd, och karaktäristiska träd i gaturummet bör visas hänsyn.

Det var en liten betraktelse av Förslaget till fördjupad översiktsplan för Mora tätort med utsikt mot 2030. Alla områden har naturligtvis inte behandlats här, enbart de som ligger mig nära. Jag har skrivit med fetstil där jag särskilt vill be om uppmärksamhet. Friluftsliv, besöksnäring, parker, kulturmiljöer och -byggnader, grönområden, ett vackert Mora m.m. Jag var med och jobbade med Centrumplanen för Mora och mitt motto vid konferensdagarna var ”Mora – en plats med stil”. Den inställningen kvarstår och har förstärkts.

Jag vill avsluta yttrandet/bloggen med att berömma det arbete som lagts ner av stadsbyggnadsförvaltningen m.fl. på det här planförslaget. Verkligen genomarbetat, fullödig information och bra förslag i det stora liksom i många ”detaljer”.

Jag önskar många tar sig en titt på förslaget, kanske just det som ligger er närmast både i rum och hjärta och kommer med synpunkter innan det är ”för sent”.

Mora 2021-08-16

Owe Hållmarker

Ett gäng från Mora i farten på slutet av 60-talet, Rättviksparken m.m.

Det blev att åka på dans åt ”alla håll” i slutet av 60-talet. Körkort har dykt upp hos en del kompisar. Kosan styrdes mot Östnor/Valhall, Sollerön, Älvdalen, Orsa, Leksands pubar, Rättviksparken m.m

Vi var ett gäng som turnerade, någon hade bil att tillgå. Ett par gamla Mercor fanns i gänget, eller lånades, liksom en gammal Chev-55:a. Vi var som sagt gäng med olika konstellationer över dessa lite mer aktiva dansuppsökningsår. Lite festande kan även det ha förekommit.

Vissa saker kommer jag särskilt ihåg. Vi hade rätt högt i tak på många vis och gott om pengar var det ofta ont om. De gick ju till bensin. Det fanns olika idéer, bättre eller sämre. Men en gång när vi kom till Rättviksparken och skulle parkera sa någon, ”testa att åka fram till grinden och säg att det är pausmusiken”. Det var dags för den att uppträda och vakterna föll till föga och släppte in oss. Vi blev helt överraskade men vi hade en modig chaufför och vi körde in. Vi smög in i parken och sprang omkring lite men insåg att det här går inte. Var väl inne en timme sen gled vi sakta ut förbi vakterna som snällt släppte ut oss. Vi pustade ut och skrattade ordentligt efter ett tag. Fräckheten gick hem. Om jag nu minns rätt gjorde vi något till försök, grindarna öppnades men vi åkte inte in. Vi hade en Merca då men den på bilden har inget med vårt bus att göra.

Mot rättviksparken, med svenskregistrerad Merca

Lägger gärna in en bild på Chev 55:an som var härlig att åka i.

Chevrolet model 1955

När jag ändå är i avslöjartagen så kan jag nämna en annan grej som vi testade. Man lär pröva sig fram. Danspalatset Valhall i Östnor var vådligt populärt några år. Dom hade en entrédörr till vänster och en utgång till höger. Vi hade lika lite pengar då så när det var full aktivitet i bägge ingångarna så testade vi att backa sakta in i utgången. Pratade med folk, gick sakta bakåt och vips var man inne. Det gick faktiskt några gånger men stoppades naturligtvis. Inget att rekommendera i alla fall.

Östnors bygdegård.

Jag blev uppmanad att avslöja lite bus från yngre år och det här var några exempel från ungdomen. Lite oskyldiga ändå tycker jag, men visar på lösningar i nöden. Det kan komma mer busavslöjanden. Jag får fundera lite.

Besök i fina Älvdalsfäbodar.

Det finns många fina fäbodar uppe i Älvdalen. Många har vi besökt, Christina och jag, men långtifrån alla. Jag tycker det lir en fin upplevelse att cykla runt och besöka dem. Det blir ett annat ”angreppssätt” än att forsa fram i bil. Det blir lugnare och tid för att kolla in omgivningarna kring fäbodarna. Fram med kartan igen, Hedbodarna, (Ädboder) har jag läst om, liksom Floj och Gessi. Visst gick det att göra en lagom tur, 3-4 mil brukar räcka. Jag åkte till Tennäng och åkte utmed Vanån uppöver. Kul med nya vägar.

Vanån utefter vägen från Tennäng

Jag såg att om jag skulle besöka Gessi så blev det lite väl långt. Därför besökte jag Ädbuder med bil. Åkte sen tillbaka några km och parkerade för cykelturen. Hedbodarna var som väntat fint. Jag tror det bodde någon där, det såg lite ”levande” ut vid en stuga och kor betade längre upp.

En bild på cykelturen är på sin plats så att ni får en uppfattning om geografin.

Fäbodturen
Minnessten 1943

En orsak till att fäbodarna är så välskötta torde vara den insats som Älvdalens Jordägande Socknemän och Elfdalens Hembygdsförening gjorde 1943.

Ytterligare några Ädbudsbilder:

Upp på cykeln och mot Floj. Det var nog den häftigaste platsen jag besökt på länge. Det var någon slags mystik där uppe vid vägs ände. De urgamla huset utplacerade i den öppna lite småkuperade levande terrängen. Riktiga fäbodar skulle jag vilja säga. Gamla fina Eldhus, höll föresten på att låsa in mig i ett. ”Haspen” höll på att fällas ner när dörren gled igen när jag var inne och tog kort. Tur med vädret och fina vyer/bilder blev det allt. Först några bilder på grusvägen bort mot Floj med myrarna. Det är oftast så fina vägar i Älvdalen, vi kanske kan tacka Besparingsskogen för det. Lugnt och fint utmed vägen, ingen trängsel.

Sen måste jag presentera Floj med tre bildgallerier.

Vidare mot Gessi. Levande fäbodar med djur och försäljning av fäbodprodukter. På vägen dit cyklade man utmed Gessisjön, ett rejält vatten.

I Gessi fick jag mottagande av trevliga getter och fler djur längre fram. Här några bilder.

Det fanns en skylt om försäljning av fäbodprodukter, men jag hade respekt för hundarna utanför så jag tänkte, jag tar det en annan gång. Har ingen plats på cykeln för ”produkter”heller. Jag hade förstås önskat få prata med henne därinne, men hon verkade ha besök. Det får bli nästa gång.

Getterna fick kärkommet besök, troligen mat på gång.

Nu gick turen vidar, fäbodlöst, men ändå mycket sevärt. Många fina vattendrag och annat. Det blev ett stopp vid Nittsstamnkojan. Det satt folk och fikade där vid Skålån. Jag frågade om det konstiga namnet, vad ”betyder” det? Inget svar, men bra beskrivning av fäbodarna, vilken by som ”ägde” vad m.m. Några bilder därifrån.

Vidare mot bilen. Djusbäcksstugan passerades.

En jaktstuga är ingen dålig gissning.

Före bilen passerades Tennån som längre ner rinner samman med Vanån.

Tennån

Jag valde en annan väg neröver. En som kommer fram i Risberg. På vägen passerade jag leden från Hållberg till Näsbodarna. Det blev ett fotostopp.

Som vanligt gav turen i Älvdalen många fina intryck att bevara. Det starkaste intrycket gjorde på den här ”resan” Flojs urgamla fäbodar. Avslutar med en bild därifrån.

Floj

Cykeltur i Älvdalen, besök i Tvåråberg, Vasselbodarna, Mardal m.m.

Älvdalens kommun är stor. Jag brukar titta på kartan ibland och se om jag hittar lämpliga cykelturer i ”obygderna”. Jag trivs utomordentligt bra att glida fram på cykeln och göra besök på för mig nya vägar, Ledefäbodar, sjöar, berg och annat. Tystnaden, ensamheten och lugnet är min melodi, parat med nyfikenheten. Jag kollade lite åt Tvåråbergshållet på kartan, där har jag varit tidigare men inte i Vasselbodarna och Mardal. Christina och jag gick delar av en led för knappa året sedan som gick mellan Hållberg och långfäboden Näsbodarna. Den låg rätt nära Vasselbodarna. Det var en varm dag så jag fuskade lite. Stannade till i Tvåråberg och tog några bilder och fortsatte sedan med bilen ca 4 km till. Där hade jag sett ut en runda på ca 35-40 km. Det fick allt räcka. Här några Tvåråbergsbilder:

Ytterligare ett par bilder från fina öppna Tvåråberg:

Turen gick vidare och på cykeln mot Vasselbodarna. Fina grusvägar som vanligt. Det är väl Älvdalens besparingsskog som fixar dessa vägar på flera ställen i de glesare delarna av kommunen. Nästan som asfaltsväg, fastän grusväg. Jag nämnde leden från Hållberg till Näsbodarna, här några bilder från leden och Bergssjön, Bjergsjun:

Vasselbodarna nästa. En fin gammal fäbod med en gammal ”kärna”, gamla fina hus samt nyare fritidsbebyggelse vid Bergssjön. Sjöar överallt däruppöver, Bergssjön, Katjistsjön, Skepphussjön, Storsjön, Stor-Lövtjärn, Stor-Ugsi m.fl.

Vi tar några fler bilder från Vasselbodarna.

Till Storsjön skulle man kunna åka och ta en fikastund nere vid slogboden någon kväll. Fridfull plats.

Mot Mardal, fäbodarna med det ”underliga” namnet, har ingen förklaring till namnet. Jag såg på GPS:en att det gick in en mindre väg i fäbodarna. Provade den. Fin i början men gick ut i ”intet”. Fick dra cykeln en bit. Fin annorlunda jaktkoja m.m. där inne i skogen. Mardalsbilder:

Turen gick vidare, de gäller ju att komma framåt, inte bara fotografera. Det blir ändå några stopp. Märråbäckskojan var ett.

Märråbäckskojan

Rätt lättcyklat hittills vid Danielsriskojan skulle jag ta 90 grader höger. Bara att lyda.

Sen var det slut på vilan, 3-4 km uppför i 26-27 graders värme mot solen. Nu hade jag sjöar att se fram emot, Lilla och Stora Uppdjusen. Rejäla sjöar. Jag passerade stigen upp till brandtornet på Stor-Märraberg, avstod gärna besök den här gången, men varit där tidigare. Fin stig upp till utsikten, rekommenderas. Ödefäboden Märrabergsbodarna passerades och utan att vika av vägen.

Ok, bilen dök upp och turen var över. En blandad kompott av vyer, mycket fint att fästa ögonen på. Gamla Vasselnäs fäbodar var nog höjdpunkten för mig och sjöarna på slutet, även Storsjön och Bergsjön naturligtvis. Som vanligt nöjd med utflykten och upplevelserna. Passerade Tvåråberg igen och påmindes om tider när Vasaloppet skulle genomföras varje år, då var vi upp till Tvåråbergsvägen dagen före och testade vallor. Onödigt, men ändå, nerverna skulle väl lugnas. Här ser ni turen jag körde:

Cykelturen, ca 35 km

Några loppisfynd, överraskning i Mora tidning från 1945 m.m.

Vi var på en loppis på Selbäcksvägen i Mora. Där fanns diverse saker av alla de slag. Vi plockade på oss lite smått och gott, bl.a. ett ovanligt litet keramikhuvud på en gammal dam. På väg till betalningen såg jag två gamla tidningar som låg där alldeles för sig själva, en Stockholmstidning från 1944 och en Mora Tidning från den 2 november 1945. Jag gillar att läsa gamla tidningar och se vad som försiggick förr i tiden. Mot kvällen satt vi ute på verandan och jag tog med dom ut. När jag tittade på Mora Tidningens första sida såg jag mitt efternamn i rätt stora bokstäver. Trodde jag såg i syne, men inte.

I första spalten, ungefär på mitten ser ni en annons. Far min hade 1945 fått för sig att han skulle byta efternamn från Carl Andersson till Carl Hållmarker. Håll kommer från gårdsnamnet långt tillbaka i tiden. Farfar hette Håll Anders Andersson och bodde i Gopshus. Farfar från Oxberg Håll Oscar Andersson.

Tydligen godkände Kungl. Maj:t. namnbytet, här är annonsen i MT :

Inte så märkvärdig med ett namnbyte, kanske lite ovanligare på 40-talet, men just att den tidningen låg där på loppisen och jag tog den var ändå ett häftigt sammanträffande. Jag tittade inte alls på tidningen innan jag köpte den. På det här viset fick vi reda på mer exakt när namnbytet skedde, hade ingen aning tidigare.

Jag nämnde något om ett kvinnohuvud, det var något extra med det, säljaren sade att det var hans mormor som gjort det i keramik. När vi kom hem såg jag att det stod G.E. 1995 på undersidan av huvudet. Jag blev nyfiken och kontaktade släktforskaren Torbjörn Näs som hjälpte till med information. G.E. var Gunborg Ek från huset med loppisen. Jag kände till namnet sedan gammalt, hon hade pälsateljé där en gång i tiden. Gunborg levde mellan 1916 och 2009, född i Gräsö, Uppsala län. Vi passerade gården dagen efter och då berättade jag för en av sönerna i gården det här med tidningsannonsen. Då nämnde han att keramikhuvudet förställde Gunborgs mamma Anna Matilda Jansson född 1880 i Sörboda, Gräsö. Hon levde till 1963. Mormor hade avbildat mormors mor.

Dottern Gunborg, keramikkonstnären bodde 1936-1940 i Katarina församling i Stockholm och var där pälssömmerska. Herr Ek från Morkarlby hade väl på något sätt fått Gunborg att flytta med till Mora. Det gick ju bra och de gifte sig 1943. Pälsateljén startades upp och blevr en känd kvalitetsinrättning.

Här den det fina lilla keramikhuvudet, på Gunborgs mamma Anna Matilda.

Anna Matilda Jansson 1880 – 1963

Slut på berättelsen om de lite annorlunda loppisfynden i Morkarlby.

Störtlopp från Stortjärnsåsen till Bredvad i Älvdalen 1936

Idag fick jag se en absolut häftig bild. Den var på damerna som åkte störtlopp från Storsjöåsen till Bredvad i närheten av Älvdalsåsen. Året var 1936 och dagen den 15 mars. 8 damer startade och fixade racet. Segrare Ruth Larsson från Åsen på tiden 10,31. Elsa Ryskåsen kom åtta på 12.50. Det fanns naturligtvis en herrklass som vi här lämnar därhän. Här är den otroliga bilden som Alfred Backlund från Älvdalen fixat, ett tecknat fotovykort.

Alfred Backlunds fina kort på tävlingen

2016 gick jag och Christina sträckningen för störtloppet, vi hade hört talas om det. Vi skulle besöka brandtornet där uppe vid Stortjärnsåsen. Vi ”samlar” på brandtorn i trakterna. En fin vandring från Bredvad genom fäboden/byn och upp. Ett par km kanske. Se kartan. Det är inte säkert loppet gick precis den vägen, men troligen. Löparna poserar ju framför tornet. Här karta på sträckningen, prickad stig m.m.

Tornet är bredvid raststugan, ni ser höjdkurvorna, fort gick det!

Som sagt, vi knallade upp till det fina tornet för ca 5 år sedan och kollade in utsikten. Här några bilder.

Vi hälsade på fåren i Bredvad.
Framför det välskötta tornet på nästan 600 m.ö.h. Varmt och finväder var det.

En tur som vi rekommenderar. Bredvad ligger vid Åsendammen. Infarten är lite svår, men kolla kartan. Brevlådor nere vid vägen tror jag. Lite extra roligt att gå där då man vet att störtlopp körs där sedan 1933.

Jag fick låna bilder av Micke Estenberg och han skickade med ännu ett par nostalgibilder, fotovykort av Alfred Backlund från 1935. Hoppbacken i Brunnsberg.

Tänk vad dom kunde ta sig för och fixa och dona förr med egna gemensamma krafter. Det är liksom andra tider nu, så är det allt.

Backhoppning i Brunnsberg, Älvdalen 1935.

En vandringstur till ödefäboden Kallbol i Våmhus. Besök på Överberg på vägen upp till fäboden

Jag besökte för något år sedan ödefäboden Kallbol på Våmhusskogen. En fascinerande plats. Långfäboden startades av några Våmhusbyar, även Bonäs, 1883 och var helt nedlagd med de flesta husen bortforslade 1909.

Här en länk till Mora Outdoor där fäboden beskrivs och hur man tar sig dit. https://www.moraoutdoor.se/index.php/leder/beskrivning/kallbol-odefabod

När jag varit i trakterna och vandrat från Fyriberg upp mot Kallbol passerar man Överberg, 534 m.ö.h. med fantastisk utsikt mot Orsasjön, Siljan, Våmhus, Vatttnäs m.m.

När jag är ute och ser nya fina saker vill jag gärna dela med mig. Folk måste se annat än ”turistfällor”. Jag och Christina bjöd in till en vandringstur med besök på Överberg och Kallbol. Annonsering bara på Facebook. 18 nyfikna anmälde sig på det lite udda äventyret. Vi åkte mot Våmhus och förbi Rädbjörka fäbod, följde vägen mot Överberg. En promenad på endast en km fram till utsikten. Jag sade att vi inte kommer att se något i det dimmiga vädret. Men dit fram ville man i alla fall, då har man i alla fall varit där. Det går ju att återkomma vid bättre väder.

Återgång till bilarna och vidare mot Kallbol. Buffringsvägen såg vi delvis och följde den då den övergått i grusväg de sista 5 km före Oxbrottet där vi skulle knalla upp. Rätt brant stig faktiskt. Men fint även här, i alla fall mot slutet. Vi anlände i fäboden i Bonäsdelen.

Brant mot fäboden.

Det är speciellt att komma in i den övergivna fäboden där det en gång fanns ett 50-tal hus. Några ruiner är kvar liksom grunder förstås. Sen är det 20-30 m höga granar både mot himlen och på marken. Här rörs inte växtligheten, en biotop. Ytterligare några bilder:

En plats är speciell där i ”centrum” i fäboden. Det är resten av ett s.k. mejeri vid en kallkälla. Det kalla vattnet, 5-10 grader höll mjölken kall och man lärde sig ta hand om den på ett smart sätt för att sedan få ut diverse mejeriprodukter. Mjölkhuset var gemensamt liksom det mesta var på långfäbodarna. Man ersatte mejeriföreningen i förhållande till antal kor man hade där. Mejeriföreståndare och vallhjon skulle ju ha betalt för de ca 9 veckor de vistades och jobbade där. Ett tufft jobb var det och inte överbetalt. 1898 fanns i Kallbol 53 kor och 11 kvigor fördelade på 32 delägare.

Resterna av mejeribyggnaden och kallkällan.
Naturen tar igen sitt på sikt.

De nyfikna 18 var nöjda med turen och vi gick försiktigt nerför branten till bilarna och tog adjö. Vi får se vart det bär iväg nästa gång. Det frågades efter fler vandringar. På återseende!