Jag fick tips om en cykeltur som jag delvis tagit tidigare. Starten var vid Fisklösen, se bild, i trakten av Överläden utmed vägen Läde – Venjan. Vid hockeyprofilen Lennart Cans stuga, jag vet att han är rätt bekant. Målet var att åka till Venjan och vidare till Tiberget och därifrån till Oxeråsen. Riktig vildmark på slutet och kuperat. Tanken var sedan att ”släpa” cykeln över till ändan på Nydalsvägen som kommer från Gopshus och Fagerås. Före V. Gopalsjön och Fagerås skulle jag ta höger och åka över bergen till startplatsen. Den sista delen har jag cyklat för, ganska ”nybruten” väg. Mycket geografi det här, något för kartnördar. Se kartan. Här bild på tjärnen Fisklösen.
På vägen mot Venjan började jag känna att jag kanske hade för lit proviant med mig. Stannade vid Tempo och handlade lite onyttigheter.
Cyklade vidare mot Tiberget i stark motvind på asfalten. En bil stannade till och det var kompisen i Venjan, Billy Aronson, som misstänkt att det var jag som var ute på tur. Ett trevligt snack som vanligt och så vidare.
Jag har varit med på fäbodvandring i Tiberget och kände till platsen hyggligt. Det sägs att Venjans by egentligen startade där. Jag kör vidare och in på helt nya vägar, spännande. Det är det bästa på turerna, att komma på och se nya ställen. Jag har glömt en sak, jag hade ju köpt gravelshorts att cykla i. Det är det nya, att cykla gravel (på grusvägar). Å jag som gillat att cykla grusvägar i årtionden undrar hur jag klarat mig utan gravelshorts? Snart har vi väl en GravelVasa, med det har vi väl redan. Hursomhelst så var det fina gravelvägar från Tiberget och vidare. Mycket kuperat skulle jag vilja säga bort mot Oxeråsen. På bilderna ser ni de fina grusvägarna.
Det började kännas lite och en paus med vätska och annat planerades. Plötsligt dök en perfekt vilsten upp på sidan av vägen. Perfekt för paus. Jag hade nyligen sett en vilsten i Lokatrakten i Älvdalen, den brukades vid buffring av boskapen till Risbergs fäbodar för hundratalet år sedan, men den här kan passa bra för en gravelcyklist.
Hur som helst, när jag kom fram till vändplanen, efter ca 39 km, skulle jag bestämma mig för om jag skulle ta mig över till Nydalsvägen. Det var en rejäl bit från till vändplanen på den andra vägen. Jag rekade några hundra meter. Det var bra framkomlighet i skogen, sen kom lite myr och det värsta av allt, Oxeråsbäcken. Den var säkert välfylld och stridig. Som det regnat i sommar på slutet, helst i dessa trakter, började jag tvivla på cykelsläpning. Blev påmind om att jag för 4-5 år sedan var väldigt nära platsen jag var på nu. Jag gick en gammal pilgrimsled från Åsberget till Bosseldal. Jag skulle fota vid just Oxeråsbäcken och en bräda i den gamla bron gav vika. Benet for igenom en bra bit och jag tappade telefonen, kameran, i bäcken. Det löste sig med benet och även kameran som jag fiskade upp från en halvmeters djup. Hade tur och kände den på botten.
Tvivlet steg, det får nog va det här. Jag cyklar åter, även om det blir längre än beräknat. Om vi vore fler, skulle vi testat, men jag blev plötsligt klok och tog samma väg hem. Tänk om jag skadat mig där ute i ingenstans, t.o.m i väglöst land. Annars var det fint där vid vändplanen. Några bilder, fint i början. Jag vände vid bild två, jag började ana myr.
Oxeråsen förresten, dit upp gick jag en gång från Bosseldal. Ett berg 518 m högt och gräns för Venjans, Mora och Älvdalens kommuner en gång. Strax där bredvid går alltså en märkt gammal pilgrimsled från Västerdalarna till Älvdalen och vidare mot – Bosseldal – Evertsberg – Klitten – Ulvsjö – Lillhärdal och vidare.
Vägarna därborta hade ofta ordet björn i sig. Det kan jag förstå i den där ödemarken. På hemvägen såg jag färsk björnskit på vägen. Det blev inget stopp för att ta kort.
Jag gjorde ett annat vägval än tidigare när jag hade ca milen kvar till Venjan. Passerade ett ganska ”färskt” skogsbrandområde, inom ett naturreservat. Det har tydligen varit en planerad skogsbränning.
Vidare in mot Venjan och det började kännas i benen. Jag hade ju stigningarna upp mot Åsberget som väntade på mig innan jag får vika av åt Lädehållet. Några foton före stigningarna.
Några slutbilder från Venjan.
Sista milen blev lite seg, men gravelshortsen räddade mig. Förbi Krångdalen och snart framme.
Foton från Krångdalen, Öna fäbodar.
Ja, det blev en ordentlig tur och jag kände mig nöjd med dagen. Länge sedan det blev så långt. Känns bra att kroppen hänger med hyggligt.
Jag avslutar med turkarta, tackar för mig och återkommer säkert med mer ”äventyr”. Bortse från de röda fotocirklarna. Kvar sen tidigare tur i trakterna.
MoraOwe 