En höstvandring från Dalens fäbodar till Tramsgrav m.m. Dalenturen

Jag har länge varit sugen på att besöka fäbodstället Dalen som ligger i närheten av Våmsjön. Långt norrut alltså, ca 5 mil från Mora C. Dalen var långfäbodar till byarna Limbäck och Höjen. Till Dalen kom vallkullorna från hemfäbodarna Indor och Stor-Vasselnäs. Fäbodstället var med på Olof Schallrots karta från 1676. 1847 fanns här 28 hus. Dalsbodarna är ett annat namn på stället.

Idag, 2024, finns 5 byggnader i Dalen som ägs av Våmhus sockens samfällighetsförening.

Jag fick information av Lars Ambrosiusson att han och fru Inga-Britt hade letat rätt på gamla fäbodstigar däruppe. De är numera nymärkta och det fina är att Lars föräldrar, Britta och Lennart märkt upp stigarna på 70-talet. Lars gav förslag på hur vi skulle gå för att även få med naturreservatet Tramsgrav på rundturen. Vi kan kalla den Dalenturen. De nymärkta stigarna presenteras vid parkeringen vid Dalen. Likaså information om fäbodarna. Fäbodstigen åt Bösjöhållet, Bösjöstaigen, är även den nymärkt.

Jag vill nämna att Christina och jag även var nyfikna på den gamla flottningsdammen vid Stopkojan, nära Torrlids fäbodar på Älvdalssidan. En dämning av Våmån med ett kraftigt fall och en fin stor gammal timmerränna att beskåda.

Det står Stopkojan på kartan där ni svänger ner till vänster,(från Morahållet) ett par hundra meter. Åk inte över bron bara, det varnas för dess begränsade hållbarhet.

Åter till vår vandringstur. Jag fick skiss på två varianter av Lars. En med och en utan Tramsgrav. Givetvis ska Tramsgrav med tyckte vi. Turen blir då knappa 9 km. Jag har varit ner och vänt en gång för ca 15 år sedan och ville nu se hela graven. Här ser ni de två varianterna. Vi tog alltså den röda.

Det bar iväg efter att ha beskådat den gamla öppna täkten, se bilden.

Det stod inte på vi skulle över en mindre bäck. Vi fick passa oss så att vi blev blöta så direkt. Det hade regnat dagarna före så bäcken var lite strid. Vi hittade en plats där vi kunde ta ett rejält kliv över. Det var så bra märkt bortöver i sluttningen på Dalsberget. Ibland såg man någon äldre målning som kanske Lennart, min gamle arbetskamrat fixat, eller fru Britta. Vi gillade terrängen, lagom ojämn och mjuk. Bra motion för oss med lite årsringar.

Så här såg det ut den första biten, ser kanske tungt ut, men inte. Fast och bra underlag.

Några gamla markeringar och annat smått och gott på vägen.

Vi behövde inte upp på Dalsberget, passerade på skrå och närmade oss Dyverdalen. Vi skulle gå ner i dalen för att sedan följa en grusväg bort till uppfarten till Tramsgravens naturreservat.

Här närmar vi oss Dyverdalen och Dyvran.

Vi gick ner till Dyvran och inspekterade, det såg ut att vara fina färger därnere vid ån.

Promenad på grusväg mot Tramsgrav där vi tänkte oss fika innan det bar iväg uppför, rejäl stigning väntade.

Nu hade vi höjdpunkten kvar. Naturreservatet Tramsgrav. Vi gick in i en annan värld ett tag. Overkligt fint i det vackra vädret där solstrålar då och då letade sig ner i Tramsbäcken som vi följde uppöver. Bilder kan aldrig återge det man upplever en sådan här gång, då skulle även bäckens porlande var med och den emellanåt totala tystheten ”höras”.

Först lite information om reservatet. Det nås även från vägen mot Lillhärdal. Strax före vägen in mot Dyverdalen. Grusvägarna går parallellt inöver dalen.

Vi tog vänstra stigen uppöver utmed Tramsbäcken. Det måste bli några bilder härifrån.

Vi fick ta oss över bäcken några gånger och vi blev inte blöta. Det var väl den dryg km att knalla, men det går inte så fort. Man måste njuta och fota.

Vi hade stavar den här gången och passade väldigt bra.

En bild till innan vi lämnar det ”overkliga”.

En annan öppen terräng väntade oss och vi närmade oss målet för vandringen. I Tramsgraven varvades gammelskog med yngre och markvegetationen var häftig med ormbunkar och allt vad det kunde vara. Inget man har hemma i trädgården i alla fall. Vi mötte nu på en riktig gammeltall, från Gustav Vasas tid kanske. Brandskadad och stadigt stående på en smal del av den gamla trädstammen. Ett konstverk med historisk bakgrund.

Efter några balansövningar kom vi fram till bilen i Dalen. Vi gick runt och tog en närmare titt på en del av husen.

Som sig bör fanns ett mejeri där mjölkprodukterna förvarades. Den lite mörka bilden. Kallkälla under huset.

Vi var så nöjda med dagens tur och drog oss hemöver. Ett snabbesök vid Våmsjön bara, sen lämnade vi området och drog oss ner till Kanonvägen som går mellan Våmhus/Heden och Rot/Älvdalen.

Våmsjön är ju också dämd och dammen måste studeras.

Här en karta över vår tur som starkt rekommenderas om ni vill ha en omväxlande och annorlunda vandringstur.

Tack för denna gång!