Christina och jag bestämde oss för att besöka Christinas barnbarn Alma, au pair som skötte Michael i Fairfax, Washington DC. När vi planerade resan ”råkade” det vara presidentval och det stod mellan Kamala Harris och Donald Trump. Harris hade ju ett visst övertag några månader före valet som Tramp tog över i slutspurten. Var våra sympatier låg tror jag ni kan gissa er till. Det räckte inte långt. Vi besökte i alla fall en vallokal där i Fairfax som jag återkommer till.
Vi bodde på Comfort Hotel på Arlanda för att vara ”pigga” och på G för långflyget. Vi flög med Lufthansa dit och United hem, mellanlandning i München.
Alma var så hygglig att hon hämtade oss på flyget som gick bra. Lång resa, men ändå. Christina var inte riktigt nöjd, hon hamnade bakom den störste mannen på planet, drygt 2 m och ca 150 kg. Han fällde naturligtvis ner stolen. Varför tog inte du platsen då undrar ni, jo jag hade en knäskada och hade fått möjlighet att sträcka ut benet som värkte. Men, allt gick bra, vi var strax framme i Fairfax i Kellies och Johns hus. Ett fint område och där är husen inte små.
Vi kom till rena sommaren, 26-27 grader. Det gjorde inget alls. Alldeles i närheten låg en park med perfekta promenadstråk. Christina och jag hade mycket ”fri” tid mellan utflykterna med Alma. Då var parken perfekt för förmiddagspromenader. Alma och Michael var även med ibland. En något ovanlig terräng och vegetation mot vad vi är vana.
Här Alma med sin familj, Kellie, John och Michael.
En dag tog vi en längre promenad, vi knallade runt Burke Lake som låg i parken. Fint omväxlande stråk och många gick, sprang och cyklade där i höstfärgerna. Några bilder.
På valdagen den 5 november ville vi se hur det går till där i USA. Det låg en vallokal rätt nära, vi åkte dit och studerade. Mycket folk i rörelse, affischering och utdelning av information om kandidaterna och deras politik. Sådant som inte förekommer hemma. Jag träffade på en valansvarig man inne i sporthallen och han visade mig hur det gick till. Vi var till och med in i själva vallokalen. Det var välordnat och lugnt där. Så långt in kommer inte besökare hos oss.
Vid ingången till idrottshallen började ”reklamen”.
Christina ville höra lite närmare om hur allt gick till. Inga problem.
Här några bilder inne från vallokalen. Trevlig man jag träffade på, vänliga som bara den. Valresultatet föll inte alla i smaken, som det alltid är. Men visst var det lite historiskt att vara där på plats.
Vi åkte dagen efter till den lilla orten Occoquan. Trevlig liten ort. Det fanns lite ”valrester” på en del hus.
Som sagt en fin liten plats med sin historia. Orterna i USA har inte så lång modern historia.
Rundvandring och mat på en grekisk grill.
Dagen därpå gjorde vi en tur till Alexandria som ligger vid Potomac River nära Washington DC. En större förstad, vi knallade mest runt i Old Town.
Michael glad som vanligt i sin bilstol. I garaget hittade vi två svenska bilar av olika storlek och ålder.
En bild med lite historiebeskrivning ovan och miljöbilder från stan. Damen flirtade ivrigt med Michael.
Många fina gamla hus fanns där i Old Town.
Vi klagar ofta på trafiken i Mora och inte minst över Noretbron. Det blir nästan lite komiskt när man bilar i dessa trakter.
Här några foton från vårt bostadsområde i Fairfax. Skapliga hus och tomter. Det vi slogs av när vi kom dit på kvällen saknades gatlampor. Det kändes lite mysko. Å andra sidan är inte folk ute och går eller cyklar på kvällarna.
Med chaufför Alma åkte vi till den lilla charmiga orten Clifton. Två dagar i rad, först middag på en jättehärlig Italiensk restaurang, dagen efter lunch i den mysiga orten. Det är så kul att komma ut och närmare se hur folk lever och har det, vardagen helt enkelt. Monument och liknande i DC spar vi till senare. Den italienska restaurangen var helbra. Utomhus och jättebra mat. Vi knallade runt i ”byn” före maten. Några bilder från kvällen.
Kapell och förskola.
Nästa dag blev det återbesök och vi åt lunch på ett riktigt ”hak”. Enkelt och charmigt. Goda hamburgare. Rätt ovanlig entré till matsalen.
Det gick att handla souvenirer. Christina nappade.
Trevligt som ni ser.
I Clifton fanns en hel del gamla hus visades upp. Fullt i bruk idag, men med informationsskyltar om dess ursprung och ägare. Imponerande brandbil i brandstationen i den lilla ”hålan”.
Är man i Washington lär man kolla in DC och The Mall m.m. Christina och jag hade varit där tidigare och vi utelämnade muséerna den här gången. Vi gick runt och kollade in de traditionella ”sevärdheterna”. Fina byggnader och monument som vi beskådade. Bästa bilden blev på Christina framför det kända Kapitolium, (som stormades efter förra valet.)
Några fler sevärdheter. Washington Monument, Second World Monument, Korean War Veterans Monument och the White House.
Siste stadsbesöket blev Georgtown, stor förort med handel och annat smått och gott. Vi gick över en skapligt hög bro över Potomac till downtown.
Rejält stor stad med mycket handel. In och ut i affärer och fika på ett populärt ställe. Lång kö men snabbt gick det. Några miljöfoton.
Ett riktigt gammalt stenhus från kolonialtiden finns i staden, byggt 1765. Då är det gammalt i USA. Vi var inte in i huset, det var stängt för dagen. Annars fritt att ta en tur i huset.
Som i många städer syns personer som har det sämre. Tältplatser på lite olika håll. Den här mannen hade nära till sjukhuset ”vägg i vägg”.
Sista kvällen i Fairfax var vi på besök hos Pam och Tim. Far och mor till Kellie där Alma är Au pair. Almas mor Åsa var au pair hos Pam och Tim. Det går tydligen i arv.
Här ser ni Alma i resonemang med mormor Pam.
Morfar Tim var tidigare polischef i Alexandria. När jag berättade att min son är polis i Stockholm gick han igång och tog fram en hel del minnen från sin tid som polis. Jag fick t.o.m. en polisbricka. Kan vara bra att ha någon gång. Den kan väl Jon ha i Stockholm.
Det blev en mycket trevlig sista kväll på USA-besöket. På övre bilden ser ni Kellie med Michael, på den andra är Kellies bror Ryan med och skojar med Michael.
En kväll kom Pam, Tim och Ryan över till oss på besök. Pizzakväll blev det. Mormödrarna Pam och Christina hade många minnen att prata om vid grillen.
Vi hade en kompis där vi bodde, Gabbi, var med hela tiden. Fin mysig hund, en riktig mattiggare.
Det blev en fin resa det här, nästan overklig när vi sitter här i Mora och ser tillbaka. Fina minnen, verkligen.
Tack Kellie och John för att vi fick bo hos er och som ni tog hand om oss!
Tack Alma, den duktiga ciceronen. Tack och på återseende!
MoraOwe 