En tur till Munkhäden, Moras näst högsta berg, via trakterna av Svartbergs och Balzers fäbodar och Amberrajs i Älvdalen

Munkhäden är Moras näst högsta berg, 784 m.ö.h. Knausås är det högsta, 3 meter högre och ligger ca 5 km norr om Munkhäden. Namnet Munkhäden kan man ju fundera på, kanske det har något att göra med den urgamla Romboleden som går förbi alldeles i trakterna. Bl.a. genom Svartbergs fäbodar och upp till Korskälla via Dritränn och vidare in i Härjedalen.

Jag har varit upp på Munkhäden tidigare med kompisen Rolf. Jag ville dit igen, gärna vintertid och i sällskap av Christina som visat intresse för platsen. Eller så har jag påverkat henne? Vi fick tips av en kompis som har stuga i trakterna att vägen är plogad och det finns bra med mötesplatser. Timmer körs ut från skogarna. Bara att packa och dra iväg de ca 7 milen. Bilturen gick bra, inget möte med timmerbil, bara ett stopp längst upp där det lastades för fullt. En extra kopp kaffe fick det bli.

Vi hade tänkt åka turskidor bort till Amberris (Amberrajs på älvdalska, passar bättre) När vi kommer fram dit tar vi fram vandringskängorna. Det är hyggligt brant bitvis. Det sämsta med skidorna hade varit nervägen. Men spåret/leden var sladdad och bra både för skidor och vandring. Man åker först utmed skjutfältsgränsen och sedan följer man kommungränsen Älvdalen/Mora och utmed naturreservatet Norra Mora Vildmark och tillika skjutfältsgräns.

Nog med prat nu. Några bilder, först där det bär iväg från parkeringen.

Vi hade en gång tidigare planer på att gå upp på berget men vi var för tidigt ute på våren och det var för blött i början. Då vände vi åter och vandrade en bit på Romboleden norrut. Det var ny terräng och välmärkt. Det blev några km. Nu var det sämre att gå på leden. Cirka 1 m snö. Bilder vid Romboledspassagen nedan.

I all hast passerade vi stugorna i Amberrajs. Vi bestämde oss för att titta dit på hemvägen. Byte till kängor och gick mot motluten. Man ska upp på 784 m.ö.h men det är inte så farligt då man startar turen på ca 670 m.ö.h.

När jag gick där senast så kommer jag ihåg att vi stötte på många gammeltallar, ståtliga och urgamla. Dom började dyka upp.

Det var en särskild gammeltall jag kommer ihåg där Rolf och jag stannade och tog lite kaffe. Den dök upp även i år. Tro hur många hundra år trädet har på nacken?

Christina fick posera även hon och vi fann en även annan profil i trädet.

Ni ser inte så kraftiga motlut som det kan låta med den höjden. Höjdmetrarna var väl fördelade med de sista 500 m som en lite drygare avslutning.

Det fick bli några bilder däruppe. Norrut såg vi många vindsnurror. Lillhärdalstrakterna bör det vara.

Vänder vi kameran mer söderut får vi följande vy.

Ytterligare några bilder från toppen och nerfarten från det höga berget.

Vi går ju över Vargmyren, Vargfljot. Vargen figurerar på flera sätt här uppe. Varglav på de uråldriga tallarna.

Snart nere vid skidorna, före kraftledningen ska de stå. Vi tror att de står kvar.

Vi missade husen vid Amberrajs och tog en tur förbi dem nu. Jaktstuga och tidigare var de öppna när jag passerade. Låst nu, kanske bara vintertid. Sommartid kanske öppet. När skjutfältet är stängt så går Romboleden ungefär den väg vi gick mot och över Munkhäden. Vidare upp till Korskälla och mot Härjedalen.

Vår tur närmade sig slutet och vi passerade Vargfljot igen i annat ljus.

Turtipsarkompisen har stuga här i trakterna. Plats för en stuga för den med ”speciella” intressen. Sagt med en väldigt positiv underton. Jag skulle gärna ha en stuga i dessa miljöer.

Dessa turbeskrivningar skriver jag för att minnas dem och ta del av turerna på annat sätt framöver. Men kanske främst för att visa upp vad som finns i våra ändå rätt nära omgivningar och ge tips till er som söker något ”annat”.

Vi avslutar med turkartan. Den är väldigt fin att ta sommartid/höst. Vilka färger. Men absolut även bra för vinterturen, ni yngre fixar det lätt med turskidor.

Tack för att ni följde på turen!