I många år har jag på kartor sett en markerad led mellan Bosseldals fäbodar och Evertsberg i Älvdalen. Leden går över ett annat litet fäbodställe, Dödåsen. Jag har länge tänk att jag måste se om den är nog markerad för att man ska hitta utmed den. Jag har gått några hundra meter i början för många år sedan och man kunde se ett och annat träd markerat med orange, standardfärg för vandringsleder.
Den urgamla leden fortsätter från Bosseldal till Åsbergets fäbodar i Venjan och vidare mot Limahållet. Delen Åsberget till Bosseldal gick jag för några år sedan. Riktigt bra märkning kvar. Kan kompletteras på vissa enstaka ställen. Men med GPS tar man sig fram då leden finns på vissa kartor. Riktig fin tur var det, ca 2 mil fram och tillbaka. Gammelskog på rätt många avsnitt och fin skog i övrigt. Lite varvat med hyggen där markeringen och stigen tyvärr var borta. Att skogsbolagen helt ogenerat kalaverkar och saboterar färdvägar med många hundratals år på nacken, många från medeltiden, är trist. De borde sett till att de blir framkomliga och lätta att hitta efter sina drivningar. Troligen har det förbättrats, men det har tidigare varit undermåligt. Kanske inte överallt, men ofta.
Vi återvänder till de 7 km mellan Evertsberg och Bosseldal. Jag hängde på cykeln på bilen och tänkte lägga den nere i Evertsberg, Fljoten. Jag kunde inte urskilja starten på leden men såg att den korsade en skogsbilväg en bit uppöver. Åkte dit, lämnade bilen och startade turen där.
Jag skulle ju gå över Dödåsen, vilket jag blev påmind om efter några hundra meter. Möttes av en älg som gjort sitt.
Tur med vädret, eller jag valde rätt dag. Jag känner mig mycket bra till mods när jag startar en vandring som den här. Vacker natur, tydlig gammal fin stig. I det här fallet uråldrig och med fanstasins hjälp får man upp känslan av hur det kunde varit då förfädernas förfäder vandrade/red här. Man ser spåren tydligt, hålvägar, markeringar på gamla träd, stenrösen, m.m. På dessa ställen trivs jag väldigt bra. Tystnaden och lugnet förstärker känslan.
Vidare mot Dödåsen, Tranufljot passeras. Där har tydligen myrmalm brutits i äldre tider enligt de kunniga på området, t.ex Olle Lekander.
Dödåsen på tur. Vilket namn. Det sägs att det gamla fäbodstället drog till sig människor som var sjuka av Digerdöden. Wikipedia: Digerdöden, också kallad svarta döden eller den stora döden, var en zoonotisk pandemisksjukdom under medeltiden som i genomsnitt dödade var tredje person i Europa. Sjukdomen orsakades av bakterien yersinia pestis, och var Europas värsta utbrott av pest.
Dödåsens fäbodställe hade brukare från flera håll, bl.a. Oxberg som även hade brukare i Bosseldal som ligger nära, ca 1 km. Det ska finnas en artikel i hembygdstidningen Skansvakten i Älvdalen om Dödåsen. Jag ska söka den på Rot Skans, de har förteckningar över artiklar. Hittar jag något matnyttigt får jag skriva in det här.
Några bilder före Dödåsen. Där finns även en slogbod. Man fick i Evertsberg EU-bidrag för att rusta leden, början på 90-talet. Då röjdes det, markerades, byggdes broar samt ett par slogbodar. Svante Hård var motorn i det projektet.
Från Dödåsen ner till Bossedal gick jag en aning fel. Men på tillbakavägen blev det rätt och jag passerade en av slogbodarna där man kan grilla korv och även stanna och ta en kopp kaffe.
Bosseldal blev som sagt vändpunkten för dagen. Fäbodstället var rätt stort men numera är det samlingspunkt för älgjakten. Oxbergsbor ägde fastigheter i Bosseldal och gick dit med sina kreatur för att beta. Det påstås att vår familj hade släkt som brukade stället. Även i Dödåsen.
Om jag nu lurar ut några på den här turen vill jag bara visa var ni ska gå när ni lämnar Bosseldal för besök på Dödåsen. Följ grusvägen en liten bit och ta vänster lite över myren. Sen är det fin stig, bl.a. hålväg.
Sam jag sagt, det här är en riktigt gamma färdväg från Älvdalen. Sen att den även väckts lite till liv under de sista årtiondena är bra tycker jag. Den skulle nu behöva ytterligare en förbättring. Intresset för dessa leder är ju i ökande. Se bara på Romboleden upp till Trondheim. Som vi sagt länge vi som är lite vandringsnördar, kan vi åka till Spanien och gå pilgrimsleder så borde sydeuropéer kunna komma till Sverige och gå våra leder. Helt annorlunda, men just därför. Jag tror intresset växer för vår natur.
Den led jag pratar om här gick vidare mot Älvdalen och där gick den samman bl.a. med Romboleden via Klitten. En annan ”väg” gick från Lillhärdal – Ulvsjö – Klitten. Den gick Karl den XI den 12 juni 1686. De stannade i Ålsiö (Ulvsjö) ”mitt på skogen” och åt middag. Han stannade i Älvdalen och prästgården innan färden gick vidare mot Lima. Detta enligt kungens almanacksanteckningar från 1686. Han var ute på inspektion av gränsen mot Norge.
Nu lämnade jag ämnet en aning. Åter till aktuell tur.
Jag kom åter ner till bilen på skogsvägen och ville ju se hela ledsträckningen. Så det blev att knalla på ett par km till. På vägen ner så passerades ett par broar, bl annat över Vasslan/Vasslen. Den bäcken/ån är ju mer känd längre ner mot Oxberg. Vasslan är ett känt begrepp i Vasaloppssammanhang. Den sammangår med spåret under bron vid Vasaloppsvägen.
Vid leden fanns en slogbod vid Vasslan och stigen var riktig bra största delen ner till Evertsberg.
Jag hittade platsen för ledstarten. Där hade jag tänkt mig lägga cykeln och cykla åter upp till bilen i Bosseldal. Jag träffade ett par som bodde där i Fljoten. Trevliga som alla Älvdalingar är så berättade de lite om färdvägen och tipsade om Svante Hård som var kunnig inom området.
Det går att hitta P-plats vid starten i Fljoten om ni ska gå. Men lämna gärna en bil i Bosseldal, det blir bäst så. Upp och ner är lite onödigt långt. Men gå gärna härifrån Kniktbåkk och uppöver.
Hoppas jag lockat någon att ta den här lilla vandringsturen i historisk miljö. Hör av er om ni undrar över något.
På återseende/Owe
Det gick fort. Idag 2025-07-10.
Jag började titta i Tomas Ljungs bok ”Sankt Olof i Dalarna” och hittade en karta över pilgrimsleder i Dalarna, utgiven 2001 i Falun. Här beskrivs olika pilgrimsstråk i Dalarna. Leden jag pratar om här i inlägget är med under benämningen pilgrimsstråk av mindre betydelse. Mellan Malung och Älvdalen. Det finn många led/färdvägsbeskrivningar och detta gäller pigrimsleder. Många andra ”leder”vägar” fanns det. Ett ex är ju den led som vi delvis fått fornminnesförklarad mellan Vika och Venjan. En ridled/färdväg från medeltiden. Många kartor finns det som sagt med olika leder. Här ärden ur Tomas Ljungs bok.
Det finns en hygglig beskrivning av delen mellan och Malung. Här ett citat från 1631.
För intresserade är denna bok riktigt bra.
På återhörande/Owe
MoraOwe 