Vi börjar med lite historia om fäbodstället Kallbol i Våmhus som jag tidigare skrivit om. Jag har blivit så förtjust eller vad man ska kalla det i det öde fäbodstället. Det är en s.k. långfäbod till Bonäs och Våmhusbyarna Björkvassla, Moren och Östra Storbyn. Enligt protokoll från Kallbols Mejeriförening så var fäbodstället aktivt mellan 1883 och 1909. 1898 hade man 53 kor och 11 kvigor på platsen. 4 700 l mjölk producerades på 9 veckor.
Det blev en snabb nedgång i antal delägare i föreningen och 1909 lades föreningen ner. Hus flyttades och några blev kvar. Platsen blev riktig öde. Den kallas idag för en ödefäbod. En del husruiner finns kvar och rester av mejeriet, kallkällan under tak, där man förvarade färskvarorna. Det är en riktig trollskog däruppe, nästan lite kusligt om det börjar mörkna. Men väldigt vackert med de 20-30 m höga, ibland tätvuxna gammelgranarna, många på marken som rejäla trädlik.
Nu till den nymarkerade leden mellan Kallbol och Blecket. Fäbodvägen har varit markerad en gång, målning på träden. Det var länge sedan, troligen 70-talet, och endas få markeringar är synliga. Det står en skylt uppe i Kallbol, ” Blecket 5 km”.
Ursprunget till dessa leder är ju de urgamla buffringlederna från Våmhusbyar och Bonäs upp mot sina långfäbodar. På vägen uppöver passeras Fyriberg, över Överberg till Öfre Kallbol. Vidare mot Blecket. Därifrån nådde man Fjäsko, Bösjövallen, Dalen, Skråcka och Oradtjärnberg m.fl. långfäbodar.
Jag har testat att hitta stigen till Blecket men gått bet. Nya hyggen och svaga markeringar gjorde att jag gav upp. Har sökt folk som vet mer om leden och fått tag i några. Tyvärr har de inte haft möjlighet att komma med och visa sträckningen.
Döm om min förvåning när jag fick ett mail från Stefan Rystedt och Anna Lesse från Slättberg i Orsa. De meddelade att de var i färd med att markera upp den aktuella leden. Så väldigt roligt, jag inväntade tills de var klara och planerade en tur upp att för att testa den. Det visade sig att de gjort ett kanonjobb, målat och snitslat och även röjt busk på flera ställen.
Jag började min rekning från Rädbjörkavägen mot Blecket. Där passerade leden och gamla skyltar stod vid vägen, lätt att hitta Jag knatade väg mot Kallbol. Starten var lite ”bökig” över ett hygge, med det gick bra att hitta. Det blev allt bättre framöver och det växlade mellan gammelskog och en del hyggen.
Jag närmade mig Fisklösbäcken som jag ser på kartan och önskade att den inte var alltför bred. Det var ok att ta sig över, med viss försiktighet. Man ville ju vara torrskodd resten av turen. Bäcken var rätt bred.
Turen gick vidare i omväxlande terräng. Några bilder.
Före Kallbol skulle Aborrtjärn dyka upp. Där hamnade jag när jag rekade tidigare, men kom på fel spår. Rätt stor fin tjärn med höstfärger i antågande.
Kallbol närmade sig och den enda stugan där dök upp.
Det blev att vandra runt där en sväng bland de gamla stora granarna, riktig trollskog är det, skyddad av länsstyrelsen. Några bilder blir det alltid däruppe.
Det blir en extra bild på ”mejeriet”, en kallkälla som använts för att förvara färskvarorna som producerades på fäbodstället, mjölken, osten, grädden, messmöret m.m. Källans som ligger i en bäck var naturligtvis försedd med en överbyggnad.
Dags för turen hem. Det stod 3 km på skylten där jag startade, men moderna mätinstrument fick den till 4 km. På vägen hem såg jag en plats som bör varit en rastplats när de passerade med djuren.
Dagens tur närmade sig sitt slut och det blev en rätt jobbig dag ändå. Men så spännande och rolig att gå. Markeringarna är bra, men det gäller att hålla blicken skärpt. Det kan lätt bli att man går lite fel om man inte ser en markering efter den man står vid. Det är bra att backa lite eller gå i sidled så är man strax på spåret igen. Vi ska vara så tacksamma för den kulturgärning som Stefan och Anna gjort. Verkligen bra att detta görs och att de urgamla lederna märks upp och bevaras. Jag ser så mycket fint när jag är ute och måste dela med mig av naturen. Gamla stubbar är ofta vackra. Ofta vackert överväxta.
Det var första biten av den nymarkerade leden. De två km från grusvägen till Blecket fick allt vänta. Men inte länge, Christina och jag åkte dit ett par dagar senare. Kul att vara två och hjälpas åt om det skulle uppstå något problem med att hitta eller annat. Vi parkerade på samma plats som jag gjorde tidigare, korsningen Rädbjörkavägen/Fisklösenvägen.
Mot Blecket var det lite krokigt och risigt den första biten med det öppnade sig och den gamla leden var lätt att urskilja. Bra markerat och den sista kilometern då grusvägen passerats var det änenkalare. Leden gick utmed ett skoterspår och det var öppen gata. Vi satte upp några snitslar så att man ska veta att man är på rätt spår.
Det gick bra det där, enkelt att hitta och bra underlag för att var en nymärkt gammelled.
Ja, då var vi framme i fina Övre Blecket, vackra vyer däruppe. Paus och fika. Vi träffade på några trevliga får. De tiggde av vår matsäck men vi hade ingen reservproviant.
Ja, då hade jag/vi provat den nymärkta leden. Det var en fin upplevelse. Leden är ju gammal och igenväxt men ändå väl framkomlig. Men det är ingen snabbgången stig. Här lär man ha koll på var man sätter ner fötterna. Det ska man vara medveten om, och riktiga kängor är ett måste. Ett tips för er som blev nyfikna är att placera ut bil så att man nöjer sig med att gå sträckan åt ett håll. En variant är att placera ut en bil vid vändplanen där leden startar till Kallbol. Vid en vändplan dit man kommer från Rädbjörkavägen. Det finns skylt in dit, Kallbol 5 km står det. (4 km bilväg). Parkerar en bil där, sen åker man till Blecket och vandrar åter till vändplanen. Det blir ca 7 km max. En annan variant är att parkera där skyltarna dyker upp på Rädbjörkavägen och knalla till vändplanen nedom Kallbol, ca 5 km. Det blev kanske svårt det där, men någon variant på tur hittar ni som verkligen vill gå en gammal nymärkt buffringsväg. Jag avslutar med några kartor. Hör gärna av er med frågor. Tack för denna gång och välkomna åter till nya inlägg.
MoraOwe 