Fäbodristningar vid Myckelbergs fäbodar

Länge, väldigt länge, har jag hört talas om att det ska finnas s.k. fäbodristningar på stenar eller träd i omgivningarna kring Myckelbergs fäbodar. Jag tycker det är så spännande med historiska spåri naturen, vad det än är. Jaghar fått en del beskrivningar, men dom har skilt sig åt. Jag har pratat med Clas-Göran Bylon många gånger i frågan.

Jag chansade, åkte upp till Myckelberg, hade fått reda på att ristningarna skulle finnas ut med en stig från fäboden. Jag knallade utmed fäbodgatan och letade efter ”stigen”. Visst övergick fäbodgatan i det närmaste en stig, men mer en gammal körväg. Hopplöst att leta där bortöver och jag vände åter till majstångsplatsen. Där fanns förresten en ”utställning” och skogsbranden 1888. Fixad av Bylon med flera, intressant. Ni ser på bilden stubbar från den stora branden som svepte över området 1888. Se text om branden nedan. Förstora så ska det gå att läsa.

Jag gick alltså bet till att börja med. Ringde upp Bylon som hade fått ny information.

Jag fick tipset att följa några traktorvägar som blivit efter avverkningar för några år sedan. Spåren skulle utgå från vägen till Katriapritjärnen där Klas-Göran har stuga. Sagt och gjort, jag chansade. Om jag hade tur kanske jag skulle springa på ristningarna som var på en sten/häll. Det var ingen trevlig terräng att knalla runt i, men vädret var fint och det gick ingen nöd på mig. Men det gäller att vara försiktig vid den här åldern. Jag ville inte bli kvar med skador.

Det började kännas lite hopplöst. Traktorvägarna gick åt alla håll. Jag studerade stenblock utan framgång. Satte mig att fika på en vacker plats. På en gammeltall som fått ge upp.

Telefonen ringde, Clas-Göran. Han hade mer information. Ristningarna skulle vara anmälda till Riksantikvarieämbetet. Det har jag missat, min drummel. Jag har appen Fornfynd och hittade den där. Appen fungerade bra och jag gick mot stället där ristningarna fanns. Jag såg riktningen jag gick och det var allt en bit till målet. Men nu var det kört, dit skulle jag. Underlaget blev allt sämre och mer kuperat. Men, jag närmade mig på kartan i appen och i verkligheten. Jag kollade kartan igen och tittade upp. Där framme såg jag en stor klipphäll. Ristningarna var tydliga, även om mossan krupit uppåt på stenen.

Ristningarna är som sagt registrerade som fornminne hos Riksantikvarieämbetet, L2000:3873 Ristning, medeltid /historisk tid. Det står angivet att det finns ett stort antal ristningar på stenen, bl.a. årtal, bomärken, runor och bl.a. en sol med strålar.

Jag var jättenöjd trots onödig vandring innan jag fick fram fornlämningen i appen. Ni ser på kartan att jag snurrade runt en del i sökandet.

Jag gick nöjd neröver så gent jag kunde, tog några bilder och åkte upp till Katriapritjärnen.

Jag var väldigt nöjd med att ha hittat hällen med ristningar, men vägen dit var jag mindre nöjd med. Det fick bli ett nytt försök. Såg på kartan att en mindre väg gick mot ”fyndplatsen” mer norrifrån. Jag testade den ett par dagar senare, en bom för vägen, med det gick bra att gå på grusvägen även om den steg kraftigt mot vändplanen.

Jag tog fram fornfyndsappen och gick efter den. Den fungerade inte som vanligt och jag kom inte nog nära ristningsstenen. Det började regna och terrängen blev så där väldig usel igen, i skogspartierna. Det fick räcka för den dagen och jag drog mig ut på ett hygge och tog riktning på Myckelberg där bilen stod. Några bilder från letandet.

Döm om min förvåning när jag började känna igen mig, brandstubben och bredvid den den efterlängtade hällen.

Vägen jag gått kunde jag inte rekommendera för någon. Började fundera på stigen som passerat. Den gamla klövjestigen borde vara synlig någonstans. Svårt här kanske där det är ett hygge från rätt många år tillbaka. Jag tåg ändå riktning Myckelberg och rätt var det var såg jag flera s.k. högstubbar. Sådana brukade man förr spara där det var något av värde. Det kom fler neröver och visst såg man rätt tydliga spår av stigen emellanåt.

Stigen som är ca 7-800 m gick fint neröver mot fäbodstället. Ju närmare man kom så blev det mer skog och lite svårare att se stigen. Jag kom i alla fall ner alldeles bredvid majstångsplatsen.

Tanken är nu att jag med hjälp av Clas-Göran märka upp stigen. Han har kunskap om fäbodstället så det ska nog gå bra att ”dra fram” stigen på rätt ställe.

Här är den karta på den misslyckade och lyckade turen. Riktiga stigen är den sista tredjedelen ner mot Myckelberg, röda punkten, på ett ungefär.

Den 3 oktober 2025 träffades jag och Clas-Göran uppe i Myckelberg. Vår ambition var att märka upp den gamla klövjestigen. Då skulle han även få se stenen. Det var svårt att riktigt se var stigen kom ner i fäbodstället och jag hade känt mig osäker om jag gått rätt tidigare. Vi såg oss omkring lite men bestämde oss för att gå upp och sedan märka stigen när vi gick neröver. För hitta upp gjorde jag bara vi kom ut på hygget. Vi hade en fin dag så bilder blev det naturligtvis.

Vi kom upp utan bekymmer och Clas-Göran inspekterade stenhällen.

Ni ser vad stenen blivit överväxt med mossa. Det måste vi fixa framöver, men nu skulle vi märka ner mot fäboden, snitslar och orange färg.

Vi hade lite bekymmer på slutet men valde en ”rimlig” väg där stigen kunde gått.

Här före grindstolparna nära fäbodgatan gick leden in, det vet vi via Clas-Görans kontakter. Vi var nöjda med dagen och drog hemåt. Vi skulle höras av för mer jobb däruppe.

Det stod inte på Bylon ringde, samma kväll. Han tyckte vi skulle justera starten en aning och vi skulle höras när det jobbet skulle göras.

Jag har ju naturligtvis rapporterat till Christina vad jag haft för mig uppe i Myckelberg. Jag ville gärna visa henne platsen och den 6 oktober blev en fin dag för en utflykt. Vi tog med en mindre spade och en rotborste.

Så fint väder och vi hittade upp utan problem. Lite svårare blev det kanske med solen i ögonen. Markeringarna ”försvann”.

Väl uppe började vi ta fram stenen mer, vi vek upp det tjockas lagret med mossa. Och visst fanns det fler ristningar, riktig många, kul!

Vi knallade runt. Amatörarkeologerna var nöjda och vi skulle nu kolla om stigen var markerad bort mot N Hemulberg och eventuellt Norra Garberg.

Vi gick omkring lite i den lite tyngre markberedda terrängen och plötsligt såg vi rätt många högstubbar bort mot skogskanten. Jag kollade appen Min karta och stubbarna stod inte utmed skiftesgränsen. Alltså var det märkning av stigens fortsättning. En stig hade gått till N Hemulberg från Myckelberg och kanske vidare, det vet vi. Sen har en gått till N Garberg via Risåsen. Det är Siljansleden idag. Men den går inte här vid ristningshällen. Men kanske det funnits en stig även den här vägen. Måste undersökas. Några fler bilder från Christinas och min tur.

Det blev en mätning i appen Wikiloc. Allt ska in på kartan.

Vi var nöjda och tittade runt lite nere i Myckelberg där på sluttningen.

En tur inne i Läde fick bli dagens sista fäbodbesök.

Det är inte slut än med denna ledmarkering och ev tydning av ristningarna. Nästa steg är att Clas-Göran och jag ska upp och märka om starten på stigen en aning. Samtal med Dalarnas museum ska utröna om de kan känna sig manade att besöka platsen. Sen ska jag sätta upp en informationsskylt däruppe vid stenhällen.

2025-10-09 var jag i kontakt med Dalarnas Museum och Länsstyrelsen Dalarna. Jag berättade om vad vi gjort, snitslad stigen upp till ristningarna m.m. Jag ville ha besked om det var OK att sätta upp en informationsskylt vid hällen. Jenny Larsson på museet tyckte vi hade gjort ett bra jobb. De hade inte resurser att gå ut i fält och ”inventera” mer. Men som jag sa, hon berömde vår insats. och ändrade beteckningen fornminne till fornlämning. Hon tyckte att vi inte skulle frilägga stenen för mycket. Mossan kan göras ”uppvikbar” för att studera ristningarna, mossan skyddar dem. När det gällde skylt hänvisade hon till länsstyrelsen. Där informderade Britt-Marie Hägerman att tillstånd inte behövdes. Bra, då siktar vi på att sätta upp en skylt. Det blev två över när vi skyltade ridleden till Venjan, numera fornminnesförklarad.

Återkommer med vad som händer framöver.

Clas-Göran Bylon har pratat om en skrift med titeln ”Myckelberg, en långfäbod till Selja by i Mora kommun.” Den gavs ut 2012 av ett antal eldsjälar. Skrivargruppen bestod av Stig Stenqvist, Clas-Göran Bylon, Inga Lill Lindman, Ennica Edstrom och Gunilla Stenqvist. Se bilden:

Jag trodde jag hade en, hittade ingen. Bylon var då vänlig och kom med en till mig till låns. Jag skannade in ett par sidor som handlade om ristningar.