Brintbodarna i Venjan, Söromsjön, är ingen jättekänd ort. Det är i alla fall ett fäbodställe och ligger utmed väg 26 mot Vansbro nära Värmlandsgränsen. Namnet kommer av brint, ”liten brant lutning” och avses här ett brinkparti på Vanåns östsida. Jag har hört de som tror att namnet Brintbodarna kommer från ordet brind, brinde, älg på dalmålsdialekter. Så är det inte alltså.
Det här skulle inte bli en berättelse om dalmålsvarianter, nej ett färskt minne från ett besök i Brintbodarna. Jag har tankar på att skriva en bok om kaféer och kiosker i Mora kommun, hela kommunen. Jag får kontakter både här och där, det är det som är grejen. Jag får tips om platser, centralt och i byar/fäbodställen som haft kafé eller kiosk. Det är många det. Det pratades om ett Gammelstugans kafé och bageri i Brintbodarna och några som verkligen vet mycket om detta är Rune Grudin och fru Gunvor. De har t.o.m. ett fin stuga där i Brintbodarna. Gunvor kommer från närliggande Gävunda och av den anledningen blev hon med fastighet i Brintbodarna.
I anslutning till deras boende ligger den gamla kafébyggnaden. Rune skulle få låna nycklar till huset och så ringde han en dag. Han hade fått låna nycklarna, ägaren var i trakten på älgjakt.
Glädjande och spännande, dagen efter gav det iväg de 5 milen till Brintbodarna. Järnvägsstationen som jag sökt tidigare och inte hittat ligger alldeles i närheten av kaféet.
Rune är en händig man och visade några snickerier som satt på garagedörrarna. Han hade gjort ett femtiotal och idén fick han från Våmhus gammelgård.
Nej, nu fick vi allt ge oss bort till Gammelstugan. Vi hittade nycklarna och knallade in. Jag blev så överraskad, rena museet. Väggmålningar, fotografier, möbler/skåp från äldre tider. Bageriet var i källaren, kaffeserveringen följaktligen en trappa upp. Det var större än intrycket gav utifrån.
Det här var målet, välskyltat. Ägaren var vänlig och ställt ut skylten.
Bild från entre´sidan. Sannerligen en stadig trapp. Den har hållit bra genom åren.
När man kommer in i stugan möts man av en liten farstu. Storstugan, kaféet till höger och ett mindre rum. En källartrapp bar ner till butik och bageri.
Stora rummet uppe var för mig överraskande fint och i bra skick. Där fanns gamla möbler, sängar och skåp, väggmålningar, foton m.m. Där fanns även en stor öppenspis. Här några bilder från storstugan.
Väggmålningar
Det fanns noteringar när stugan flyttats dit, från Finngruvan 1925, och vilka som var med då. Där fanns även andra noteringar om arbeten kring och i stugan.
Det fanns flera foton i stugan, här ett på Gävunda jaktlag 2003.
Några fler detaljer från storstugan måste visas innan vi går ner i bageriet i källaren.
En målning till vill jag ha med, en dekoration i en säng. Sängarna verkade vara högst 1.60 långa.
Det finns mycket att berätta om tjärfabriken i Nybodarna och annat. Vi håller oss till kaféet så länge. Kanske återkommer jag med mer från området Brintbodarna, Gävunda, Nybodarna m.m. Nu tar vi och går ner i källaren en sväng. Där låg bageriet och butiken.
Några bilder från den lilla butiken i källaren.
Ja, då hade vi fått se hur det såg ut i ett hundraårigt kafé och bageri. Inte allt intakt naturligtvis, men mycket som skapade en känsla för hur det varit där en gång i tiden.
Vi kände oss nöjda, Rune och jag. Men vi var tvungna att titta oss runt i omgivningarna lite. Järnvägsstationen vid Inlandsbanan låg nästgårds. Det var en av anledningarna till att Gammelstugans kafé öppnade. Tågresenärer hade chansen att besöka det fina kaféet när de väntade på tåget eller hade anlänt till Brintbodarna.
Det går en stor stig mellan kaféet och järnvägsstationen.Ett par hundra meter. Rune m.fl. höll den i gott skick länge. Men den har numera mer eller mindre växt igen. Den är vacker på sitt sätt, tycker jag.
Här en bild som Rune Grudin tagit vid stigen vintertid med harspår, vackert.
Den här dagen var lyckad för mig, att få träffa Gunvor och Rune och att få besöka ett 100 år gammalt kafé i så gott skick så här ute ”i skogen”. Häftigt helt enkelt. Vi avslutar med en bild på järnvägsstationen. Den återkommer jag till då även den fungerade som kafé. Kanske för det lite ”finare” folket son Gunvor antydde.
Tack för den här gången. På återseende/Owe
MoraOwe 