IFK Mora hade 70-årsjubileum 1979. Trots Moras framgångar i skidspåren och genomförda arrangemang blir det här det föreningens första Skid-SM.
Ett Skid-SM är en stor sak att arrangera. Mycket engagemang krävdes av många i Mora. Det var inga problem, varken med den centrala organisationen eller med alla funktionärer som behövdes före, under och efter tävlingarna. Det fanns och finns vana att organisera skidtävlingar i Mora, lite över det vanliga.
Först en bild från spåret. Jag hoppas den kommer först vid delning på Facebook.
Här är SM organisationen:
Vi fick väl alla en uppgift vi som var involverade i skidåkning på något vis. På hösten före minns jag att många var ute och preparerade underlaget för banorna. Banor 20, 15, 10 och 5 km skulle ställas i ordning före vintern. Jag var med i en spårgrupp, vi röjde och grävde en hel del. Flera arbetsgrupper var utskickade utefter banorna. Här en bild på bansträckningarna:
Världsmästaren m.m. Per-Erik Larsson stakade ut tuffa banor. Anders Romson var med och skötte kontakterna med markägarna. De utnyttjade åsarna och slänterna i Hemusområdet till max. Det var mycket tekniska banor. Vi var ju även funktionärer under tävlingarna, oftast vakter utplacerade vid ”känsliga” ställen. Vi kan ta segrarna, herrar 15 km Thomas Wassberg, 30 km Thomas Wassberg, 50 km Erik Gustavsson. Stafett Skellefteå SK.
Damer 5, 10 och 20 km segrarinna Lena Carlzon Lundbäck. Stafett Högbo GIF.
5-milen skulle köras den 28 januari. Den frös inne och flyttades fram till mars. Då var jag vakt borta vid Seljanabben där åkarna kom i en hiskelig fart över en väg och bort mot järnvägen. Erik Gustavsson, Malung, vann som sagt 50 km.
Det blev några fler bilder från SM-tävlingarna i Mora.
Vi får även ta med en halv Ola Hassis, en sådan legend inom skidvärlden. Fotografen var inte så vass.
Jag har varit i Hemusområdet åtskilliga tusentals gånger och ofta tänkt på skidtävlingen som gick för så länge sedan, nu 46 år. Jag har tänkt att det skulle vara kul att knalla runt banorna någon gång. Mest intresserad var jag på 20 km sträckningen. Den kördes 2 varv plus 10 på femmilen. Sven Eriksson, Östnor, och jag var funktionärer och när 5-milen frös inne så tyckte vi att vi skulle testa banan. Det skulle vi nog inte gjort. Spåret gick mycket utmed Hemulån i dalgången och där var det säkert 25 grader kallt. Vi frös nästan händerna av oss.
Jag råkade nyligen ett program till skidtävlingarna och där fanns bra kartor på bansträckningarna. Det går nog inte att knalla runt med den kartan och försöka hitta runt, så detaljerad är den inte. Jag använder ofta appen Topo GPS när jag är ute i terrängen. Då ser man var man är vid tveksamheter. Tänk om man hade SM-banan 20 km digitalt. Tur man har snälla tekniska vänner. Jag skickade kartan och det stod inte på jag fick en GPX fil som jag kunde importera i Topon.
Det stod inte på jag var ute och knallade i Hemusterrängen upp mot Eldris utmed Hemulån och åter nära slänten ner mot Selja. Den största stigningen på banan var från Seljas elljusspår ner till området vid bilskroten. Över en myr och 30 m stigning.
Start och mål vid tävlingarna låg nere vid Prästholmen, t.o.m på Skepphusvik om jag inte minns fel. Jag delade upp banan i turer på ca 5 km. Det räckte som spaningsturer. De första 5 km var väntade, kom ihåg nästan allt. Vasaloppsspåret till Bryggeribacken. Sen lite ovanligare, upp till gamla sågen i Morkarlby och en stig bredvid Brinkvägen. Sen ner mot ån och åsarna fram till elljusspåret. Vidare efter elljusspåret och Elitspåret, 15 km, svart/vit.
Vi fortsätter med detkommande avsnittet mot Spången/Storspårsbron. Dagens Elitspår ingick rätt mycket. Upp och ner mot Hemulån, här samlas höjdmeter in.
Spåret går vidare och korsar milbanan ett par gånger. Sedan ner mot ån en bra bit före spången. Här var det inte lätt att hitta, men Topon rapporterade när man är av leden om man går 10-15 m i fel riktning. Ibland dyker det upp spår av stig/körväg, men oftast rätt förbuskat. Bilderna får tala. Några smakprov.
Från Spången gick färden vidare upp från ån och utmed Gröna Milen, vidare mot Eldrishållet, vänster alltså. Där kom en överraskning, jag hade glömt att spåret gick tvärt ner till vänster efter en kort bit. Ner mot Hemulån igen. Se kartan från den turen. Min tur är blå och den rätts sträckningen brun. Här kom jag lite fel några gånger, men vände inte för att korrigera. Jag kom ju ändå rätt.
Några bilder från denna lilla ”vildmarkstur”, till stora delar utmed ån.
Här nere vid ån och i närheten finns fornminnen registrerade, färdvägar, fångstgropar, husgrund m.m. Skaffa gärna appen Fornfynd så får ni koll på gamla tider när ni är ute på tur.
Nu är vi nära Eldris och drar oss ut mot Vasaloppsspåret, följer det en kort bit och sedan in på lite mer ”okänd” mark igen. Lättframkomligt, mestadels. Några bilder från den delen, Foto 7,9,10.
Nu är drygt 11 km av 20 km-slingan avklarad. Då bär det av mot Seljahållet, över järnvägen och delvis utmed den branta slänten ner mot Selja. Fina stigar mestadels. Här stöter vi på den största stigningen på banan, 30 höjdmeter. Utför ner mot myren gick det väldans fort. Till och med en kurva längst nere. Uppför var den ordentligt dryg.
Efter järnvägen passerades en jättefint parti, lika fin idag. Även här går Mora Trail.
Spåret gick vidare mot målet på Prästholmen. Upp på Seljanabben – över järnvägen – följde dagens Elitspår i stora stycken – genom skidstadion – över Hemulån och Vasaloppsspåret i huvudsak mot målet.
Jag har gått även de sista 5 km men mycket har hänt vid stadion på 46 år och jag tog inga bilder. Kanske tar jag en tur igen och fotar lite.
Om jag ska summera 20 km-sträckningen så går den kanske 60-70% på bra och hyggliga stigar tillgängliga idag. Resterande spårdragning är mer eller mindre bökig att knalla fram på. Utan karta på GPS:en hade det varit svårt, om man inte är duktig orienterare och kartläsare. Dagens Elitspår 15, Svart/Vit ingick mycket i spårsträckningen. Jag är osäker, men jag tror att Elitspåret kom till efter Skid-SM. Ansvarig entreprenör för det spåret var Gösta Lönnelid.
Den här lite udda dokumentationen är till för mig i första hand. Men det finns nog en del lite äldre skidnördar som kan minnas och känna igen sig. Sen är det ju bilder från mer okända områden i vår kära Hemus/Seljaterräng. Så håll tillgodo. Jag fyller på inlägget om mer information och bilder dyker upp.
Vi hörs/Owe
MoraOwe 