Besök på Högåsen i Gopshustrakten

Det är alldeles i slutet av december 2025 och det är i stort sett bart i Moras omgivningar. Ska man göra skogsturer är det bäst att göra det snabbt. Snön väntas om någon dag. En bergstopp som jag har besökt många gånger är Högåsen, några km väster om Gopshus by. Berget drog, länge sedan jag var där. Vi var ett vandringsgäng på drygt 20 personer där år 2021. Vill du följa Christina? Ja, det är ok blev svaret. Det är väl inte så brant? Nja, rätt skapliga stigningar är det allt blev mitt svar. OK, vi packade lite fika, tog skor med dubbar även om det inte var snö. Fruset och halt var det säkert. Gopshusborna har förtjänstfullt ställt i ordning 5-6 vandringsturer med start vid skidbacken. Väl markerade och fixade med spänger m.m. Starten till Högåsen, rödmärkt bana, är där i skidbacken. Vi var lite bekväma och tog bilen de första 1,5 km, vägen mot Fagerås. Parkerade där och hade då 2,5 km med rejäla stigningar framför oss.

Här startar stigen som vi tog när vi parkerat därute vid Fageråsvägen. Motluten kommer direkt och lite trögt är det allt innan man kommer igång.

När man är i dessa trakter är det lätt att börja tänka på den enorma skogsbrand som drog fram här torrsommaren 1888. Branden startade på midsommaraftonen vid Klitten i Fagerås- och Kråkbergsskogen. Oxbergarna som eldat på midsommaraftonen trodde att de släckt elden men på midsommardagen tog den fart igen och spred sig över Skärberget, sneddade vid Fageråsen och gick över Högåsen som blev helt avbränd. Elden spred sig neröver Mot Mora och hotade många fäbodar. Det tog flera dagar innan branden var under kontroll. Alla fäbodar på vägen klarade sig, med moteldar och avverkning. Den intresserade kan studera beskrivningen av branden, tagen ut häftet om Myckelbergs fäbodar.

Då har ni lärt er något om den jättestora branden som påverkade området väldigt mycket. Bärplockningen blev enorm och folk kom från alla håll till byarna i närheten. Tågvagnar lastades på nere i Gopshus. Nog om branden, men vi avslutar historien med en bild från dagens tur. Kraftledningen går över Kurutjärnsberget som ligger alldeles intill Skärberget och Klitten där branden startade.

Vi knallade vidare, lite tråkig bit innan det började stig mer och vi kom ut på områden som avverkats under senare år.

Som sagt, brant blev det, tur att vi inte provade att springa. Det hade inte gått. Stavgång var perfekt.

Sista stigningen kommer jag väl ihåg.

Här stod Nisse Schmidt, MT, en gång och fotade plågade löpare i Järngänget.

Uppe på toppen, 555 m.ö.h. finns en brevlåda med bok för att notera sitt besök i. Folk är flitiga att skriva i dessa. Även gamla böcker ligger där i lådan. Jag tycker att dessa ska tas bort och förvaras i Gopshus på lämpligt ställe. De förstörs däruppe i fukten m.m. Häruppe på toppen var det en man, Morell, som vandrade från Myckelberg och planterade växter häruppe. Han vill testa vilka som klarade sig. Han gick med vatten från en källa nere vid Myckelberg. En sommar hade han jordgubbar däruppe. Välvattnade.

När man nästan är uppe har man fina vyer norrut. Mot Älvdalen och dess berg.

Förresten, jag kom på att jag hade bilder ”från förr” däruppe på Högåsen. En som visar hur kalt det var efter branden år 1920 och en på Mora-Nisse med sällskap på besök 1936.

Väl uppe på toppen så är inte vyerna klockrena. Skogen har tagit vid ordentligt. Österut någotsånär, Gopshusberget, Garberg m.m. Sämre är det söder- och västerut. Norr är jättefint på vägen upp.

Det var lite väl svalt däruppe så vi skrev våra namn i besöksboden och bestämde oss för att fika nere vid bilen, eventuellt i Fagerås.

Det är lite jobbigt att gå upp, lättare åter, men man lär se upp i det lite hala underlaget. Dubbarna satt fint. Solen lyste norröver och vyerna åt Älvdalshållet blev bra belysta.

Jag nämnde att det här var en bra träningstur för konditionsidrottare. Leden var märkt redan i början av sjuttiotalet och en del röda plåtskyltar sitter kvar, säkert från 60-talet. Lasse Back, Nisse Eriksson m.fl. har nog fixat detta.

Nymålad skylt med minst 60 år på nacken.

Sista branten till vänster sen planar det ut ordentligt.

Vi pratade om fika, det blev Fagerås fäbodar. Länge sen vi var där på besök.

Här en kartbild på turen upp till Högåsen. 5 km t.o.r. Obs stigningen 276 m.

Vi passerade Hökberg på hemvägen och åkte upp på höjden för en bild. Solen var på väg ner, men det blev ok.

Ett till foto med lite fler hus och Gopshusberget.

Sista skogsturen för året var avklarad och vi var helt nöjda med dagen. Turen finns mer i detalj beskriven på http://www.moraoutdoor.se under vandring.