Den 2 mars genomgick jag en stor operation som följdes av en till ”justering” den 5 mars. Det blev en komplicerad historia med sjukhusvistelse i dryga 2 veckor. Tiden gick och vårsolen kom och jag längtade ut. Sedan gammalt brukar det bli några turer uppöver till Norra Mora Vildmark. I trakterna av Ulvsjö, Kräckelbäcken, Andjusvarden, Munkhäden m.m.
Jag trodde inte det kunde bli av i år, men se det blev det. Vädret skulle bli bra den 21 april och det bar av. Christina och jag packade för en heldag på snön däruppe. Första stoppet blev efter Rot, ganska nära Jöllenbron, vid Rotälven.

Nästa stopp blev just vid Jöllenbron. Jag kan inte åka förbi utan en bild.

Vi tog sikte på kölkojan och det hade redan blivit 7 grader varmt. Vi fick hålla oss på skoterleden mot Andljlusvarden. Visst höll skaren, men leden var bättre.
Vi åker lugnt och fint på våra turskidor. Vi siktar in oss på lilla Gäddjärnen, nära en bäck. Den platsen har vi haft som fikaplats och utgångspunkt för vidare skidåkning i området. Utan packning.




Det tog en stund att ta sig till fikaplatsen och mycket riktigt blev det lite kaffe. Vi blev sedan tvungna att åka utmed Andljusvardsleden och se om vi såg svanarna i lilla Gäddtjärnen. Det har hållit till där i många, många år enligt de som vet. Vi har då sett dom i minst 15 år. I år var det bara en svan i vattnet. Det sägs att om en part dör så lever den andra vidare ensam. Men det förekommer även separationer mellan svanar. Men i huvudsak är de väldigt trogna både partner och plats.

Vi åker vidare någon km tills vi kom till skylten där man konstaterar att man kommer från ett naturreservat till ett annat. Från Norra Mora Vildmark till Våmhuskölen för att senare beträda reservatet Andljusvarden.

Ytterligare några bilder från vår kortare tur till svanen och skylten.




Vi börjat bli nöjda, en selfie först, så vi kommer ihåg vilka vi var. Sedan åter till bron och en kopp innan hemfärd.



Hel nöjda med dagen var vi, kanske särskilt jag som så nyligen länge var sängbunden och i uselt skick. Åter till bilen, ca 2 km i den lösa snön. Nöjda och lite trötta.


En annan fin variant är att åka från vägen in till Oradtjärnbodarna, de kartan, Våmhusfäbodar. Där finns i regel skoterspår. I reservatet men tillåtet att åka för stugägarna.