Våra badplatser
I slutet av 1950-talet stod sammarbadandet högt i kurs. Vi cyklade till flera bad vid finväder, även i sämre väder. Favoriten för mig och mina kompisar var allt Åmåsängsbadet. Det blev även turer till Kråkberg, älven vid Tuvan och älven på Seljasidan. Som sagt, Åmåsäng var bäst. Där lärde jag mig simma. Bror min Ulf var med i simskolan och jag satt bredvid, en bit ifrån och gjorde samma övningar. Snyltade på kursen. Det startade med ”torrsim”.
När vi blev lite äldre så var vår specialplats längst norrut på badet, på andra sidan ett litet vattendrag. Där fick vi ”vara i fred” på våra filtar. Fika var medtaget då dagarna blev långa. Jag minns inget riktigt solskydd. Vi hade väl någon Niveaburk, men det gjorde solandet än värre. Fläsket stektes. Vi stannade även ofta till vid Lundkvists affär uppe vid stora vägen ungefär där Åmåsängsvägen svängde ner till badet. Där försåg vi oss med läsk och klass, kanske någon bulle och annat godis. Förresten så gick det att handla glass vid badet periodvis.
Anna Öhman
Att jag överhuvudtaget skriver av mig dom här minnena beror på att huset där Anna Öhman bodde i utmed Åmåsängsvägen rivs nu i dagarna i början av juni 2023.

Jag har tagit många bilder på Annas hus, här är en från en kvällspromenad 2022.
Anna var en speciell dam, det tyckte i alla fall vi smågrabbar. Hon var född 1906 och var alltså inte särskilt gammal i slutet av 50-talet. Men som sagt, lite extra var hon allt. Vi stannade som sagt ofta till där och pratade med henne. Det var ett nöje. Hon hade sina idéer, bl.a. skulle vi alltid gå fram till dyngstacken som låg där nära vägen och dra in dynglukten i näsan. Då skulle vi minsann hålla oss friska och inte drabbas av förkylningar och annat. Anna dog 1979 73 år gammal. Uppgifter jag fått av kompisen Bengt-Erik Lindgren som bodde där ute i Yvraden, nästan granne med Anna. Bengt-Erik flyttade som femåring med sin familj in i ett nybyggt hus där 1961. Hans farfar bodde i granngården och levde då. Farfars hus var Bengt-Eriks fars födelsehem.
Som sagt, det Öhmanska huset är nu rivet. Jag fick tips om rivningen av Stefan Blomberg och begav mig dit för att ta några bilder. Dom hade hunnit rätt långt så jag var lite sen. Men ok, några bilder blev det.





En sak undrar jag och Stefan. Vad användes övervåning till? Inga fönster och ingen trapp upp inifrån i alla fall. Man måste tagit sig in från utsidan. Det var en dörr ovanför entrén. Ytterligare några bilder:






Det får bli ytterligare några bilder från rivningshuset.





Jag fick några fler bilder av Stefan igår, 9 juni 2023. Grävskopan hade snart gjort slut på det gamla huset. Tro när det byggdes? Vi avslutar berättelsen om Anna med en sista rivningsbild.
Förresten, först en nostalgiburk som Anna förbrukat. Från apoteket Örnen i Mora.


Vi började prata om bad och går vidare på det temat. Favoritbadet Åmåsäng. Där har jag varit många timmar i mitt liv. Vi åker förresten ner dit flera gånger varje sommar även numera. Ofta för ett kvällsdopp under varma dagar. Promenader styr även dit då och då. Vi startar även skidturer/promenader under vårvintern från badplatsen och vi åker/går mot Tvärholmen och Vinäs m.m.
Jag hittade en bild daterad 1974 där en Renault 4L (Laban) drar ner mot badet. Öhmnas hos till höger och Lundkvist affär i bakgrunden. Jag hade en dylik bil, men tror inte detta är vi som glider ner till badet. Oklart var bilden kommer ifrån. Ingen badtur i alla fall med tanke på snön.

Som sagt, ungdomens Åmåsäng med simskola, saft, bullar, kallsupar, brända kroppar och lek. Jag kommer särskilt ihåg den lilla kuren där simdynor och annat förvarades för simskolan. Lyckats hitta en bild.

Vi tar några fler badbilder. Simskolan var som sagt populär och på en bild tror jag självaste badmästare Böhlmark från badhuset är med. Han hade vi ibland lite otalt med nere på badhuset och 12 m bassängen.


En sak som var väldigt populär var rutschkanan när den där upp. Upp och ner i timtal. Den avslutade sitt liv i Gopshus vid badet som ställdes i ordning vid Gopalåns utlopp i älven, i viken där. Pengar från Trängslets regleringsfond.


Ja det blev lite Anna Öhman och Åmåsängsminnen det här. Det kan mycket väl tänkas att jag kompletterar med bilder och minnen. Det finns mycket. En sak jag inte kan utelämna är en Moraprofil, Åmåsängs Erik, Gädd Erik. Han har många namn, den kär och kände Erik. Han var känd som fiskare och även för att han gärna satt nere vid badet och njöt av utsikten. I den ingick nog även damer i baddräkt. Erik var ofta ner på Kaffestugan och tog en tår. Tror han delade med sig av sin konst där. Tecknade/målade en del.
Ofta kom han cyklandes förbi oss på Hästvägen 9 och frågade mor Ebba om det skulle vara någon gädda. Han hade ett paket med inlindade gäddor på pakethållaren om jag minns rätt. Svaret blev alltid ja. Kanske han fick jordgubbar eller annat i betalning?

Tack för denna gång. Troligen kommer fler Åmåsängsminnen och bilder fram.