En resa till Schweiz och Engadindalen i maj 2023

Vi, Christina och jag, har varit till Schweiz tidigare, både sommar och vinter. Vi har varit i Engadindalen och bott i St Moritz, Samedan, Pontresina och andra mindre orter. Vi har trivts väldigt bra där både på skidor, vandrandes och cyklandes MTB.

Jag var på vag att fylla lite jämna år igen och någon liten resa brukar det bli, ibland längre och större. Jag var bra nog dålig i början på mars och blev opererad så jag hade då inga tankar på någon resa någonstans. Men tillfrisknandet kom hyggligt snabbt och därmed höjdes humöret och optimism. Det fick bli en resa tänkte vi. Resmålet var svårt att välja. Tankarna gick mot Kroatien, Italien, m.m. Valet blev Schweiz och Sils Maria i Engadindalen. Nära det mer kända St Moritz. Vi bokade 5 nätter på hotell Cervo i det lilla samhället Sils. Ibland säger man Sils Maria. Platsen ligger på ca 1800 m.ö.h. så någon medelhavsvärme kunde vi inte vänta oss. Veckorna före vår tur regnade det mycket hela tiden och det kändes lite kymigt. Men lagom tills vi kom blev vädret bra. Mestadels sol och 10-15 grader. Kanon för vandring och cykling. Säsongen hade inte kommit igång riktigt och det passade bra. Inte så mycket folk överallt och inga köer som under högsäsongen. Italienare m.fl. stormar då in i Dalen. Nära till Italien nämligen.

Jag tänkte som vanligt bygga berättelsen på bilder och inga större fördjupningar. Bilderna talar sitt eget språk. Men några mer ”värda” minnen drar jag.

Vi Landade i Zürich och tog tåget med det trevliga Rhätische Bahn. Det röda tåget ringlar sig uppöver bergen, in och ut ur tunnlar och över berg och ner i dalar. En tågresa med njutning.

Vi njuter av vyerna ända till Sils.

Vi njöt i fulla drag uppöver. Resan tog ca 3,5 timmar från Zürich till St Moritz. Där stod en passande buss vid järnvägsstationen. 9 km till hotell Cervo i Sils. Den kvinnliga chauffören verkade vara ute efter någon rekordtid på sträckan. Rena bussrallyt, men fram kom vi. Hyggligt trötta efter en lång resdag från Mora.

Vi blev överförtjusta över vårt hotellrum. Två balkonger med vyer, precis som det såg ut på nätet. Det brukar inte alltid stämma med verkligheten. Tyst och bra rum med kanonsängar.

En sak vill jag stanna till lite vid, det är Hotel Waldhaus i Sils. Ett stort ”lyxigt” hotell från 1908 tror jag. De flesta rummen är intakt från starten, i stort sett alltså. De har städats och fått moderna badrum.Jag och bror min Ulf har bott där en gång. Vi skulle åka Engadin ski Marathon, vilket han gjorde, men jag blev sjuk. Under vinter OS i St Moritz 1948 bodde svenska längdskidlandslaget där. Det lyckades bra för di svenske, inte minst för Mora-Nisse som tog guld på 50 km. Hans största idrottsliga triumf. Jag har gjort en fotobok om Mora och tänkte lämna in en till Hotel Waldhaus bibliotek. Nisses födelsehem i Östnor var med i boken, lite kuriosa i alla fall. Jag skulle även göra reklam för Mora-Nisses webbplats där många bilder finns med från OS och flera från Hotel Waldhaus. http://www.moranisse.se

Hotellet hade inte öppnat för säsongen så jag fick skicka boken med ett förklarande brev och text i boken när jag kom hem. Det lilla sammanträffandet var att jag föddes 1948, Nisses OS-år. Det gäller att ta vara på tillfällena.

Vår första utflykt blev en promenad ut på en halvö i SilerSee. Ute på udden hade filosofen Friedrich Nietzsche (1844 – 1900) en tankesten. Han höll till i Sils under ett antal somrar. Han var nog aningen speciell men hade många ”tankeföljare”. Han var väldigt kritisk mot vetenskapen och kristendomen. Läs om honom om ni blev intresserade. Det finns ett museum om honom i Sils. Granne till vårt hotell.

Nästa dag bestämde vi oss för att cykla in i Val Fex och sedan vidare mot Maloja. Det visade sig att det inte var så lätt bort mot Maloja så lösningen blev att vi tog oss dit och sedan bussen åter till Sils. Bra lösning. Maloja är förresten startplats för Engadin Ski Marathon. Några bilder från den turen.

Nu gällde Maloja. Vi vände lite tidigare än tänkt inne i Val Fex och sökte oss helt åt andra hållet. Det var lättcyklat i början sedan började hyggliga kuperingar och ojämna stigar. Vi kämpade på. Nya vyer hela tiden.

Efter bussturen hem blev det en promenad på byn, Sils Maria.

På själva ”högtidsdagen” siktade vi in oss på en cykeltur. Bort till Pontresina via St Moritz. Kanska upp i Val Roseg. Förresten, cyklar var lite knepiga att få tag på då det var försäsong. Men en sportaffär just från Pontresina nappade och körde två bra mountainbikes till hotellet. Vi har faktiskt hyrt cyklar av dom för ca 12-15 år sedan. En vänlig dam på turistbyrån i Sils hjälpte oss. Här har man turistbyrå öppen hela dagarna, även under lågsäsong, på en så liten ort. Jag tror inte dom har varit i närheten av idén att stänga turistbyrån och överlämna det hela till nätet. Åter till cykelturen. Vi börjar med några startbilder.

Ytterligare några bilder från Val Roseg och Pontresina innan färden hemåt började.

Vi var tveksamma, skulle vi ta samma väg hem som dit. Det blev ett annat val, över Samedan. Det visade sig vara lite oturligt. Cykelvägen var avstängd p.g.a. vägbygge och en rejäl regnskur kom. Det fick gå. Vi kände igen oss i Samedan där vi bott. Vi fick några extra rejäla motlut bort mot St Moritz där vi fick passera i övre byn. Den lite mer eleganta delen av samhället. ”Findelen” helt enkelt, det syns på affärerna och husen. Före centrum däruppe gick vi upp för en rejäl backe, en rodelbanan från äldre tider där det varit VM-tävlingar. Det kom två hurtiga norrmän och cyklade förbi oss som gick. Men de var vältränade och 30 år yngre.

Vi torkade upp på hemvägen, inga stora avstånd mellan byarna. Det blev en rejäl cykeldag och mycket att se på födelsedagen. Overkligt fint mestadels. Vi har det vackert hemma i trakterna men det här är allt annorlunda. Några bilder från sista milen.

Vistelsen började närma sig sitt slut. Vad skulle vi göra sista dagen. Den trevliga turisbyrådamen tipsade om ett litet ställe, en restaurang, som låg utanför Maloja, en bit upp i bergen. Det lät intressant, det låg bredvid en sjö. Cykel? Nej, vi tog bussen till Maloja och knallade iväg mot målet. I Engadin ingår fria resor med lokalbussarna, vinter som sommar. Kanon. Busskort fick man på hotellet. Vi gick iväg på fina stigar i början, sedan en mindre smal grusväg. Bra att vi inte tog cyklarna. Det är rejält uppför, nästan överallt. Stället hette Cavloc liksom sjön.

Vi hade upparbetat en viss hunger och det skulle bli gott med något i magen. De hade några goda brickor med diverse kött och ost och en kall öl till av märket Erdinger. Problem uppstod vid betalning. De tog inte kort. Det löstes med något slags ”kvitto” där de skrev upp summan och företaget. Vi skulle gå in på posten så kunde man betala där mot uppvisande av kvittot. Vi kunde naturligtvis struntat i det, fattas bara, när de så väl litar på folk. Vet inte om lösningen finns i Sverige, att vi så väl litar på folk. God mat och vi såg oss om, det här var en gammal Alp/fäbod sedan riktigt gamla tider. Vi gick runt sjön och ner till bussen som punktligt dök upp. Punktlighet hör Schweiz till liksom kanske motsatsen Sverige – om man ska vara lite elak.

Vi satt och väntade på bussen i den lilla byn Maloja. Dit många träningscyklar i serpentinerna från Italienhållet. Och som sagt startplatsen för det stora skidloppet Engadin Ski Marathon. Jag gick runt och kollade lite på hus m.m. Jag såg något lite märkligt, en riktigt gamma byggnad som var bevarad, men numera försedd med en enligt mig helt opassande entré. Annars ser jag att dom är mån om att behålla gamla kulturbyggnader för att behålla historien om samhället. Viktigt tycker jag. Se på bilderna på det gamla hotellet/restaurangen. En riktig gammal bild fanns i ett fönster vid busshållplatsen.

Nu återstår inte så mycket mer än hemresan. Vi bussade oss in till St Moritz och tog en annan tågsträckning ner till Zurich, över Klosters bland annat. Lika fascinerande som upp, fast lite trist att lämna Sils. Men minne för livet var det allt med alla kontraster mot hemma. Då får vi avsluta med en bildkavalkad från resan till Zürich.

Vi hann precis hem till solnedgången på Arlanda flygplats.

Tack för visat intresse/återkommer.

Owe och Christina