Jag fick låna ett klippalbum av Margareta Karlberg. Jag skulle ”forska” lite i konståkningens historia i Mora. I albumet fann jag en artikel som beskrev branden i Morkarlby skola 1956. Minnena väcktes. Jag gick i första klass för Rut Bengtzelius på andra våningen. Där fanns två klassrum och en gymnastiksal. 1:a och 2:a klass gick i samma sal. I den andra skolsalen gick en s.k. hjälpklass som man benämnde den förr i tiden. Ett knepigt namn tyckte vi redan då. Helt vanliga elever enligt oss andra.
Jag var in i skolan, Morkarlby nedre som den kallas idag för några år sedan. Dörren var öppen. Där ska det förresten bli ett bostadsområde. Skolan blir kvar liksom lärarbostäderna. Zornska rivs. Jag tog som brukligt några bilder som jag visar här nu.
Men åter till branden. Det brinner, det brinner, ropades det ute i korridoren. Vi var inte sena att rusa iväg. Vi sprang genom rök och forsade nerför trappan. Vi ramlade huller om buller, men ner kom vi. Först en skolbild så ni vet var vi var.

Som sagt ut fort som möjligt. Nerför trappan.

Jag stannade till lite utanför skolan men cyklade snabbt hem och berättade att det brann i skolan. Jag såg folk efter vägen och skrek ”det brinner i skolan”. Allt gick rätt bra. Brandkåren låg nära och var där snabbt och släckte det som hunnit ta eld. Det var en grabb som kände sig orättvist behandlad av sin fröken och gick upp från klassrummet på nedre våningen och tände på i en skrubb i vår korridor. Han insåg inte eventuella följder. Våra kläder blev rökskadade liksom korridoren. Det var rätt svart däruppe närmast skrubben. Vindsvåningen var den som blev mest skadad. Det som läskigaste var att två flickor i det andra klassrummet blev så rädda att de gömde sig bakom pianot. Lärarinnan märkte det när hon kom ner och sprang upp och hämtade dem. De hade ju klarat sig, men ändå, rätt läskigt.
Jag kan ta några fler bilder tagna skolan för några år sedan.

Ovan ser ni Ruts lilla förråd där hon hämtade diverse material emellanåt. Hon behövde inte vara därinne särskilt länge förrän det surrades och ”bråkades” i klassen. Det var då jag lärde mig ordet ”ögontjänare”. Hon kallade oss för det och vi skärpte oss någotsånär framöver, han kunde bli rätt arg.
Vårt klassrum.

Mitt gamla klassrum 1:an och 2:an. Jag hade utsikt ända hem till Hästvägen 9 därifrån. En viss trygghet i början i alla fall. ”Där bor jag” sade jag till klasskamraterna.

Vi tyckte gymnastiksalen var stor. Den har krymt.


Det kanske kan vara på plats med ett skolkort från den tiden. Det här torde vara när jag gick i tvåan.

Ni känner igen fönstren från bilden ovan. Nu igenspikade.

Vi återgår till branden. Det var synd om den 13-årige grabben som tände på. Han mådde inte bra och tog till detta med att tända på. Kunde gått riktigt illa. Han hade förresten sommarjobb hos far min på fröhandeln senare.
Det blev rubriker i tidningarna efter branden.

Några fler bilder från skolan där jag gick från 1 t.o.m. sätter klass.




Vi avslutar skolberättelsen med en bild från korridoren innanför entrén. Dit levererades maten i kantiner. Vi hämtade maten där, lade på våra små vaxdukar på bänkarna och käkade för fulla muggar. Det var kul när man fick hjälpa taxichaffisen Nisse Bergström att bära in maten. Då slapp man Aina Kalleberg en stund. Inget ont om henne, men roligare att skoja med Nisse.
