Trolldomsprocesserna på 1600-talet startade med 11-åriga Gertrud Svensdotter i Åsen, Älvdalen. Vi följde hennes ”spår” i maj 2019

De svenska häxprocesserna startade i Älvdalen år 1668 under Karl den XI:s regering. Hysteri bröt ut och ledde till en stor mängd häxprocesser som under de följande åtta åren krävde cirka 300 människors liv.

Rockdale i Älvdalen har ett evenemang den 17-19 maj 2019, bl.a. ordnades en byvandring i Åsen den 18 maj. Vi följde i Gertrud Svensdotters fotspår. Gertruds öde var upprinnelsen till häxprocesserna i Sverige. Hon anklagades för att kunna gå på vatten.

Ett utomordentligt bra och trevligt arrangemang som Åsens hembygds- och släktforskningsförening stod för. Konferencier för dagen var duktige Anders Bergman, ett 50-tal personer deltog och dagen avslutades i fäboden Gambodarna.

I Älvdalen avrättades under häxprocessen 14 personer, tre dog i fängelset före rättegången och en under pågående rättegång. 1671 avslutades häxprocesserna i Älvdalen och Landsdomare Magnus Persson rapporterade att i Älvdalen är alldeles tyst och hörs Gud i vare lov intet mer därav.

Vill ni läsa mer om häxprocesserna så kan ni besöka Annika Andebarks webbplatser http://www.trollkona.se och andebark.se Annika deltog i vandringen.

En av Hjalmar Larssons, Älvdalen, tolkning av häxprocesserna.

Vår byvandring startade i Åsen och Anders Bergman hälsade välkommen. Annika som forskar om trolldomsprocesserna presenterade sig, där finns verkligen kunskaper inom området.

Anders Bergman och Annika Andebark öppnar byvandringen i Åsen.

Vi gick först till den s.k. Gertruds källa där hon sägs ha hämtat vatten. Gertrud dök upp mycket lämpligt inför den häpna publiken. Hon drog upp två spannar vatten och bar iväg med sitt ok. (duktig aktör Elin från Åsen som återkom i andra roller, sång och spelningar).

Vi sedan gick åter ner till bystugan och tog bilarna ner till Österdalälven och Hemmansäng. Vi vandrade ut till en udde i älven med närhet till Lissön. Det var där det hela började. Gertrud, då 11 år tillsamman med Mats, 9 år vallade getter. De kom i bråk om en brödbit och Mats berättade för sin far och talade om att Gertrud kunde gå på vattnet och hämta hem getter som gått/simmat ut till ön. Därmed var häxprocesserna igång.

Vi var imponerade av det fina skådespeleriet och historien kom närmare oss. Tänka sig att det var här allt det hemska började.

Vi vandrade åter till våra fordon för att bege oss till fäboden Gambodarna. Här en del av åskådarna över ”plöjaåkern”.

Väl uppe i Gambodarna blev det kaffe med dopp. Solen kom fram och värmde oss. Fäboden ligger högt, ca 530 m.ö.h. Vi fick lyssna till fin musik och sång och spelning på äldre ”blåsinstrument”, kohorn och näverlur. Vi träffade en gätkulla i original som kulade, Kerstin Sturmas.

Vi gick några hundra meter upp till Yvyrbyn, Överbyn, där några hus funnits tidigare. Kanske det häftigaste på hela byvandringen var när Anders berättade att vi stod i eller alldeles bredvid ett speciellt fornminne, ett jorddragningshål. I vidskepelsens tid så drog man ibland barn genom ett jordhål så att de skulle skyddas mot faror och olyckor. I det här fallet vid sin vistelse i fäboden. Fantastiskt spännande tyckte vi i den vildvuxna skogen.

Dagen avslutades nere i fäboden efter att vi tittat på en ”Stortall”, säkert minst 400 år gammal. Stor och ståtlig med berättelser vi aldrig får höra.

Stortallen i Gambodarna
Från Överby ner till fäboden.

Vi är så glada att vi åkte på den här turen till Älvdalen. Alla på plats var mer än nöjda. Med så ”små” medel få till en så intressant, spännande och rolig dag. Stort tack till Rockdale och alla inblandade./ Owe och Christina.

Vi avslutar med Gertrud vid sin källa och några fler bilder av Hjalmar Larsson

Miljöpriset och till mig och Mora Outdoor

Cykeltur på försommaren Orsasjön runt. Här passeras Bonäs på den gamla bygatan.

Väldigt överraskande men fantastiskt roligt, vice ordföranden i Miljönämnden för Mora och Orsa, Arne Grahn, ringde och berättade att jag vunnit 2019 års miljöpris i Mora kommun. Jag undrade om han inte ringt fel. Nej då, det var mitt arbete med Mora Outdoor som låg till grund för nomineringen och priset som nämnden beslutat om. Beslutsmotiveringen: ”Owe marknadsför genom ”Mora Outdoor” Moras vackra omgivningar på ett sätt som inspirerar Morabor till en miljövänlige Hemester (semester i hembygden). Tipsen och informationen på webbplatsen och facebooksidan lockar ut många Morabor och besökare i naturen och bidrar till en större förståelse och respekt för vår värdefulla natur.”

Nämnden beslutade under sitt sammanträde förra veckan att tilldela Owe årets miljöpris. Priset delas ut under kommunens nationaldagsfirande den 6 juni i kommunalhusparken.

Jag vill här även nämna att Orsas miljöpris gick till Therese Eriksson för sitt arbete med ”Mitt Orsa”. På sidan visas pärlor i Orsa och andra besöksmål. Väldigt roligt att vi två uppskattas för det vi brinner för.

Vandrare på väg in i Läde fäbod i Mora

Jag har i sommar arbetat i elva år med webbsidan och Facebooksidan Mora Outdoor. Vi var på semester i Brac i Kroatien och hyrde cyklar på hotellet och fick då med oss kartor. Kartan innehöll förslag på cykelturer som varierade i längd och svårighetsgrad. Man fick reda på längd, höjdskillnad, sevärdheter, fikaställen m.m. och så en bra karta förstås. Då tänkte jag, att den inte fanns på nätet, då hade vi kunnat planera lite bättre och idén om Mora Outdoor växte fram. Vi har så mycket att erbjuda i Mora, men var finner man information om det? Till att börja med var det löp- och cykelturer främst som presenterades. Upplägget var mot träning. Det har mer och mer gått över till att presentera leder som lämpar sig för vandring, lättare MTB-turer eller vägcykling. Man väljer ju farten själv. Det har tillkommit fiske, naturreservat, paddling, golf, utsiktsturer, fäbodar m.m. Skidor och skridskor på vintern naturligtvis. Även lekplatser finns uppvisade med utrustning och läge. Mora Outdoor finns även på Facebook med aktuell information och tips.

På väg mot kojan vid Korskälla. Plats utmed Romboleden där gränsen går mellan Älvdalens, Mora och Härjedalens kommuner.




Miljöpriset fick jag för att portalen lockar folk i Moratrakterna att ta semester hemikring, hemester, i stället för att resa bort varje år. Det är en väldigt bra motivering. Sen kan man ju säga att aktiviteterna i sig själva är rätt ”miljövänliga”. En annan, som jag ser, det väldig viktig aspekt är att portalen på ett bra sätt understödjer besöksnäringen. Vad finns i Mora att göra, förutom Zornmuseet, Gammelgården, Tomteland, Vasaloppsutställning eller liknande. Hur kan man få en lite mer aktiv semester? För mig är det den självklara styrkan och möjligheten för Mora att locka hit aktiva människor i alla åldrar. Trenden är mer än tydlig att det är Outdoor som gäller. När vi tog namnet Mora Outdoor fanns inte begreppet i Siljan turisms vokabulär, numera dominerar det nästan Visit Dalarnas programförslag.

Några vinterbilder från i år:

Vi har så mycket lokalt att visa upp. Våra fäbodar t.ex. kan skapa en viss ”mystik” för många. Bara att gå runt och se på de fina husen. Ofta går det urgamla buffringsvägar mellan fäbodarna. Bara vägen ut i skogen till fäbodarna kan imponera på många besökare.

Några bilder från Vikafäboden Axi.

Vi går över till Solleröskogen och Södra Flenarna. En liten men fin fäbod, Klassad som riksintresse av Riksantikvarieämbetet.

Vi tar en fäbod till i vinterskrud, Norra Garberg. Numera finns ju Norra Garbergs Sportcentrum, med skidåkning, vandring vinter som sommar. Servering och möjligheter till dusch. Fina rum/stugor finns för uthyrning.

Det finns många bilder på portalen och de lockar ofta ut folk. Sen som sagt måste det finnas information om platser, spår/leder. De ska vara märkta och om inte så ska de beskrivas väl. Kartor är något som bör förbättras på sidan. Sen ska den nog få en modernare design så småningom. Men innehållet förblir alltid viktigast och enkelheten att hitta information inom varje område. Många kommuner hör av sig och vill prata om arbetet med portalen. På senare år är det flera privatpersoner som hör av sig om tips, förhållanden, möjligheter, snöförhållanden m.m. Här bör vi förbättra oss och i kommunen på fritidssidan ha personer att svara på sådan frågor. Själv gör jag så mycket jag hinner, men det är sårbart. Framtidsfråga.

Jag började med Mora Outdoor när jag jobbade på kommunen, informationsfrågor m.m. Lasse Eriksson och jag skramlade ihop lite pengar och började. Det är ingen dyr verksamhet, men man kan nog växla upp insatta pengar ordentligt om man satsade lite mer. Numera är jag konsult åt kommunen på ålderns höst. Jag trivs bra med det. Kombinerar nytta med nöje.

Flygfoton och bilder från kyrktornet över Mora

Det här kortet är stämplat 1932. Ni ser Dalasågen i vänster nedre kant. Vasagatan med kyrkan. Kommunalhuset byggdes 1929. Saxviken går ända upp mot järnvägen. Ett ganska glest bebyggt Mora centrum

Det finns så många flygbilder över Mora och omgivningarna. Jag återger några här så ni kan studera hur det en gång sett ut i Mora. Mycket har förändrats. Bilderna är vykort. Allt kommer inte i tidsordning, men där datum anges på kortet så får ni veta ungefär hur gammal bilden är. Jag lägger inte ner så mycket tid för att få fram exakt år. Mer intressant är kanske hur det sett ut. Men kommentera gärna med information om årtal m.m.

Jag nöjer mig med dom här bilderna så länge. Annars blir väl några hängande för länge framför skärmen i sina nostalgiresor. Återkommer säkert med fler bilder från luften och kyrktornet. Förmodligen med en ”kavalkad från kyrktornet.

En bild tagen av Oskar Bladh som via flygmaskin fotade stora delar av Sverige. €0-talet var nog hans flesta bilder ifrån. Ni känner igen många hus som finns kvar än. Dalasågen dominerar verkligen Tingsnäsområdet.


Ännu en bild med Dalasågen och Broåkersområdet. Inget kommunalhus byggt. Däremot bygger man Mora Mejeri och Fords lokaler som det ser ut. Det ser rogivande ut vid Vasagatan borta vid Vasastatyn. Bild tagen från Kyrktornet.


En Morabild med Morkarlby i förgrunden. Vi ser Morkarlby station vid kurvan på Vasagatan. På andra sidan järnvägen endast ett hus på Väståkersvägen. Huset är kvar idag och ombyggt och fint renoverat. I övrigt ser det ut som rena bondbyn med så mycket åkrar centralt.



Det här vykortet är postat 1923. Ni ser Millåkern i mitten längs ner där man sedan byggde en ishockeyrink. Ett mora för ca 100 år sedanMycket har förändrats men många hus är kvar. Mora Hotell ser ni lite till höger i mitten, mycket att studera för nyfikna på det gamla.
Även här en tid flygbild över Saxviken i Mora. Korsnäsgården byggdes 1928/29 och är inte med här.
Set stora vita huset vid Strandgatan är den s.k. Doktorsvillan. Nuvarande tidningshuset ser nytt och fint ut. Kanske lite högvatten, men Saxviken gick ju i princip ända att mot järnvägen för diverse utfyllnader genom åren.
En bild där jag känner mig mer hemma.Vi bor mitt ute på åkern lite till höger mitt på kortet. Hitom kyrkan i skogsdungen ser ni ett litet hus. På vår tid kallat ”kruthuset”. Vi trodde det var ett militärt förråd, men det har visat sig att järnhandlare Weissenburg förvarade explosiva varor där på tryggt avstånd från centrum. Huset står numera i Nybolets fäbod och det står 1905 skrivet på stockar invändigt. Många fina detaljer om man förstorar bilden. Morkarlby skola finns där liksom Zornska Barnhemmet, men här på bilden var det troligen möbelfabrik. Slutet 20-tal om jag får gissa.
Ett annorlunda kort. Huset längst ner på bilden finns kvar och är tillbyggt. Där ska byggas 14 lägenheter. Beckerts foto låg där en gån och senast Nääs Måleri Mattor och golv AB. Ni ser att Moragatan inte är utbyggd. Hotell Moragården låg där gatan slutar på bilden, till vänster.
En senare bild där hockeyrinken är byggd på Millåkern. Flera hyreshus har tillkommit på området Valhall. Jag ser Amris, senare Runes livs utmed Vasagatan. Rune Andersson var min farbror. Blev senare den förste heltidsanställde på Vasaloppet. Mr Vasaloppet på den tiden.


Ett mer modernt vykort. Det står 1956 på kortet. Längst ner i bild gamla busstationen och Mora Taxi. På andra sidan ser vi minigolfbanan där vi fajtades om poängen, sen gick vi till Holgers kiosk och köpte en läsk eller en korv. Kiosken syns alldeles intill golfbanan vid vägen.


Här ett vykort från 1943 med flygbild över Mora Folkhögskola/Mora lantmannaskola. Till vänster ser vi Zorns gammelgård. Huvudbyggnaden var på den tiden Katrineberg. Saxvikssågen anas till vänster.
Vi lämnar centrala Mora och tar oss ut till Öna. Kortet stämplat 1941. Det är inte lätt att orientera sig, men många fixar nog det.
Från Öna flyger vi till Östnor. Inte helt lätt att orientera sig här heller. Kortet måste vara hyggligt gammalt. Jag ser inga stora fabriker. Spännande att se om man hittar en del hus som är kvar. Tror mig allt se några.
Det näst sista kortet blir från Sollerön. Svårt med årtal även här. Synd att det inte var tvång att sätta ut år på vykorten.

Kyrkogatan i Mora

Kyrkogatan i Mora har en lång historia. Gatan planerades in vid storskiftet och ett sex meter långt vägmarksundantag lades ut i sydvästlig riktning. I Sverige diskuterades frihandel och man började planera för handelsbodar och hantverksetablering längs gatan. Under åren 1855 till 1890 blev åkermarken affärsgata med bank, post, apotek och affärer. Namnet kom av alla frikyrkor som låg utmed gatan som slutade uppe vid Mora kyrka.

Jag tänkte bara ”ösa ut” ett antal bilder som tagits på gatan genom åren. Inte på något vis heltäckande men ändå en hel del. Jag samlar på vykort och där finns en hel del att hämta. Bilderna kommer inte i exakt åldersordning, men någotsånär. Som sagt bilder från vykort, Mora bygdearkiv och egna.

Några riktigt gamla till att börja med:

Förmodligen en av de äldsta bilderna från Kyrkogatan, damen med barnet.

Här några senare bilder, bl.a. Mora Tidnings hus och Mäxhuset. De är ju även med på högra bilden ovan. Bilderna togs oftast i den här riktningen.

Vi flyttar oss upp en bit på gatan och framåt i tiden.

1943, vi ser det s.k. Posthuset till höger före MT-huset. Bild från Mora bygdearkiv.
Här Posthuset från andra hållet. Det byggdes runt sekelskiftet och posten höll till där. Vid den här tiden höll Verners konditori till här. Det blev senare på slutet av 60-talet Fricks konditori.

Här följer tre foton från 1944. De är med stor sannolikhet tagna av Sam Lawson och finns på Mora bygdearkiv. Helmers konditori, City tobaksaffär m.fl. Jultider och lite snö.

Vi knallar framåt i tiden 1956. Här har olyckan varit framme och ett träd vält över gatan. Stor uppståndelse ”nere på stan”. Bild från Mora bygdearkiv.

Man och barn ur huse för att kolla förödelsen på Kyrkogatan.
Det är svårt att gå förbi Mora-Nisses Sport när vi pratar om Kyrkogatan i Mora. En jättestor turistattraktion under många år för orten.

Det fanns fler tidningskontor utmed gatan. Bl.a. DD och FK. I deras skyltfönster visades ishockeyresultaten från Mora IK:s bortamatcher och folk trängdes framför fönstren, helst när det gick bra. De bilburna snurrade runt raggarrundan och inspekterade fönstren, kanske det blivit ett Moramål mellan DD och FK längre upp på gatan. Här DD:s skyltfönster:

Dala Demokratens skyltfönster på Kyrkogatan. Foto: Mora bygdearkiv, Wille Persson som jobbade för tidningen.


Godtemplarlokalen sjunger på sista versen, 70-talet. En väl använd samlingslokal som till slut blev ”i vägen”. Vi ungdomar uppskattade när Rolfino kom och trollade och hypnotiserade folk. Det var nog seriösare tillställningar tidigare. Bild Owe H.

Innan det blev gågata var det en väldig trafik och parkeringar här och där utmed gatan. Trafikriktningen ändrades rätt ofta. Här några bilder jag tagit i mitten av 70-talet.

Det är klart att många fina träbyggnader fick ”stryka med” vid uppbyggnaden av centrala Mora på 70-80-talen. En rivningsvåg gick över våra städer och en ny form av byggnader tog över. Mora Tidnings hus var fint.

Bild från mitten av 70-talet, Owe Hållmarker

Tre till 70-talsbilder som jag tagit som jag tagit.

Två vinterbilder från kyrkogatan.

Två sommarbilder från 2012 över gågatan som numera är rejält omgjord. Bilder: Owe Hållmarker

Det här blev en riktig bildkavalkad som får avslutas med en Kyrka i dimma och en Kufvergård i regnbågens färger. Hoppas ni uppskattade nostalgituren.

Owe Hållmarker

Gamla Morabilder – vilken skatt. Många bidrar med foton m.m. för visning på FaceBook

Pensionärstiden har börjat och tydligen pågått några år utan att man riktigt hunnit med och förstått det. Jag har många intressen och utöver friluftsliv och fotografering m.m. har jag skannat in många gamla Morabilder, negativ, foton, vykort m.m. Jag driver Facebooksidan ”Du vet att du är från Mora när” sedan många år och i samband med det kommer jag i kontakt med många fina gamla bilder. På sidan visas nya och gamla bilder inom alla möjliga områden.

Det jag tänkte komma in lite närmare på är gamla bilder. Jag får många nya kontakter tack vare FB-sidan och många erbjuder mig att skanna deras bilder eller negativ. Det kan gälla idrott, skidor, ishockey, fotboll m.m. Många bilder är gamla Moramiljöer och personer från Mora, kända eller inte, spelar ingen roll. Alltid vet någon något om bilden och en diskussion drar ofta igång och kontakter skapas eller förnyas. Sidan har många ”gillare” spridda från hela Sverige, även utomlands.

Jag visar nu här några bilder som jag ”ramlat på” med hjälp av hyggliga personer som låtit mig låna bilderna. Korta bildtexter bara, ingen fördjupning. Bara för att ge några exempel på ”gåvor” till alla nu snart 10 000 som följer sidan. När jag nu tittar efter bilder inser jag hur många jag har och hur många som bidragit, närmar sig säkert ett hundratal. Vi börjar med ett par från granngården, nästan. Lånat av nuvarande ägare till f.d. karosseriverkstaden .

Personalen vid Gustafssons karosseri på Skeriolsgatan som gatan hette före Morkarlbyvägen.
En produkt från från Gustafssons Karosseri. Ny brandbil framför brandstationen vid Badstugatan.

Många som lämnat in negativ har varit ”fotografer” som unga, t.ex. Jan-Erik Jacobsson och Nils Storm från Morkarlby. De var med i Mora Fotoklubb och var ofta ute och förkovrade sig. Främst på 50-talet. Många bra, intressanta och uppskattade bilder från dessa gamla kompisar. Några exempel av Jan-Erik:

Systrarna Eliasson i Rostberg med Jan-Eriks far, dammen i Mellersta Selbäck och tankning vid gamla Nynäsmacken vid Broåkern.

Här några bilder från Nils Storm. Hans föräldrar i mjölkartagen, Mårten Nils, kvarnen i Hemus, läskbjudning vid majstången och glada damer i Morkarlby.

Personligheter från Mora står högt i kurs. Jag brukar vara ute och visa bilder i bystugor och på andra ställen. Ofta är ”kändisar” mycket uppskattade. Några exempel:

Vi tar även med några miljöer vi fått låna av Dic Aronson.

Bolle Dahl har bidragit med många bilder, från sin egen ungdom och mamma Elnas och Pappa Åkes Hotell Siljan. Det blev ett uppskattat album på sidan. Här några Bollebilder: Serveringsbåten Morakullan, Åmåsängsbadet med rutschkanan, pimplare på Saxviken och familjen Dahl och Håkansson på picknick.

Nr 13 i MIK en gång, Lennart ”Prillan” Cans har bidragit med fina hockeybilder liksom nr 14 Mats ”Tuppen” Lönn.

Här några av Lennarts bilder, det fanns en liten Karl Lärka i honom.

Så här kan jag hålla på länge och visa exempel på fina Morabilder som ”tittare” bidragit med. En liten baktanke finns naturligtvis, vi vill ha fler bilder. De finns i lådor och album ute hos er. Det blir så uppskattat. Ni kan naturligtvis själva lägga in, om ni har digitala bilder. Det finns plats på sidan för inlägg från besökare. De hamnar inte längst fram direkt, men jag lyfter fram dem så att de syns bra på ”förstasidan”.

Jag tror att nu när det nu blivit så enkelt att dela med sig av bilder i sociala media har det här med gamla bilder stigit i populäritet. Igenkännandet och gamla minnen väcker starka känslor hos oss. Så vi fortsätter på inslagen väg.

Här avslutas dagens inlägg med bilder vi fått låna av Margareta Lönn, en riktig bildskatt med tonvikt på Vika, samt foton från Ingalill Brus. Det finns många, många fler inlämnade fina exempel och jag börja inse att jag sitter på en rejäl samling gamla digitala Morabilder. Borde presenteras på fler sätt kanske, men hur?

Jag tar många foton själv och lägger ut. Ett besök på Erik Jönssons anrika knivfabrik i Östnor blev populärt. Kul med ”reportage”. Sen får ni hålla tillgodo med många naturbilder då jag ofta är ute i skog och mark.

Nu avslutas dagen blogginlägg och ambitionen är att återkomma lite tätare med funderingar inom olika områden. Gärna med fina bilder som komplement.

Owe Hållmarker

Margareta Lönns exempel:

Några av Ingalill Brus bidrag:

Erik Jönssons i Östnor, finns som album på sidan om ni blir intresserade. Gå in på foton och klicka på album.

Vikagrabbarna från sekelskiftet får avsluta bildkavalkaden, Bild från Margareta Lönn.

En resa till Oman december 2018

Stranden är ljuvlig på kvällen, här hästar från det närliggande kavalleriet.

Vi, Christina och jag, har varit till Oman en gång tidigare för knappa tio år sedan. Det var så häftigt att vi ville dit igen. Oman ligger längst ”ner” på Arabiska halvön, granne med det krigsdrabbade Jemen. Det som drar mest är att allt är så annorlunda än i Sverige, klimatet, folket, klädsel, maten, staden, marknader, vänligheten (finns naturligtvis även i Sverige) m.m. 

Vi bodde på samma hotell, Crown Plaza, som tidigare i Salalah, Omans näst största stad efter Muscat. Vi gillar den långa stranden med det härliga havet med sina lagom stora vågor och det varma vattnet. Stranden är minst en mil lång. Eftermiddagen passar bäst för promenader då ebben gjort stranden mer tillgänglig och ”hård”. Stranden är glest befolkad på dagen, men folk kommer ut vid solnedgången vid 18.00-tiden. Förhållandena i Oman är helt annorlunda som sagt, en sultan, Qabous bin said. Född 1940 och sultan sedan 1970. Väldigt omtyckt såvitt vi förstår. Inte av alla naturligtvis. Han är barnlös och det spekuleras om vem som ska ta över. Det blir nog någon släkting. Men viss oro finns. Det är ingen demokrati i landet enligt våra mått. Det finns ett parlament, men det är endast rådgivande. Det finns inga politiska partier. Det är en absolut monarki. Landet var stängt till 1970 och sedan dess har sultanen byggt upp landet med en rejäl moderniseringsprocess. 1970 störtades den ultrakonservative sultanen av sin son, Quabous bin said.

Det bor ca 3,2 miljoner människor i Oman, varav 35 % är s.k. gästarbetare. De kommer från Pakistan, Indien och Bangladesh. De övrig är främst araber.

Jag visar några bilder från vår resa med kommentarer. 

Christina njuter i den varma kvällssolen
Även kameltrafik på kvällen

Vi bodde som sagt på ett för oss känt hotell, Crown Plaza, som ligger några km utanför Salalas centrum, fint, rent och rent av lyxigt och lite folk vid den här tiden. Det gjorde oss inget. Stor trädgård, poler och havet. Några bilder:

Polområdet
Snart jul även här.
Matsalen

Programmet, Word Press, är helt omgjort och jag fixar inte bildhanteringen. Ni får ursäkta. Måste gå ”kurs”. Håll tillgodo ändå som det nu blir.

Vi var på en häftig utflykt ut i världens största sammanhängande öken. Drygt 20 mil från Salalah och in i landet och mot Jemen. Vi var ca 7 mil från gränsen till Jemen. Häftiga sanddyner med privatchauffören Mustafa som körde fort, tyckte vi. 120 på offroad”vägar”  ca 15 mil totalt offroad. Dålig grus/sandvägar, men bra bil och chaufför. Han körde tydligen lugnt i jämförelse med andra, enligt honom själv i alla fall. Här några bilder från den härliga öknen.

Det skulle bli finare längre fram i öknen..
Häftigt fint! Overkligt
Mustafa tar en bild.
Dyner, sand i stället för snö.

Resekompisarna på ökenresan. Vi besökte en urgammal stad i öknen.
Hemma vid hotellet igen. Christina kliar kamelen under hakan.
I grannbyn fanns kokosnötsodling. Hyggliga klättrare.
Från vår trädgård, sista kvällen.

Det skulle bli lite annorlunda det här, men bildhanteringen har helt krånglats till, tycker jag som inte kan med den, WordPress. Kan någon lära mig? Vi hade i alla fall en fantastisk resa. Restid ca 7-8 timmar med mellanlandning i Doha, Qatar. Vi planerar redan för en tur till. Man lär sig och nästa gång hyr vi nog en bil. Kanske kompletteras det här inlägget med några mobilbilder om jag fixar det. Avslutar i alla fall med två helt andra bilder i 50 grader kallare omgivning, älven vid Långlet.

.
Tåliga svanar i Långlet.
Lägger till en joggare på stranden i hopp om att den ska visas först på FB. Många joggade eller promenerade på stranden kvällstid.

Vår osynlige man, Gustav Vasa

En gång var han belyst, Gustav.

    En kort liten fundering så här på höstkvällen och i mörkret. Igår kväll kom vi från Orsa och passerade målområdet för Vasaloppet. Där står han, i alla fall om man vet, vår staty på Gustav Vasa. Han står där sedan 1903 och har en gång varit Moras klart största turistattraktion. Det finns kanske större besöksmål idag men statyn ligger allt bra till för att hålla Mora känt. Många Vasa hit och dit i Mora till mångas förtret ibland kanske, men ändå, nog har han satt Mora på kartan. Jag har i omgångar under lång tid varit på politiker och tjänstemän i olika förvaltningar, Kultur, Teknik, Kommunstyrelsen om att sätta upp en fin belysning för att lyfta statyn. Ingen kvällsbesökare har en aning om att de möter Gustav Vasa vid ankomsten i bil till Mora kvällstid.  Ingen annan heller förresten. Den har varit belyst tidigare men den belysningen försvann. Nu finns moderna saker att sätta  i marken som kan ge ett stämningsfullt ljust över Gustav. Det borde inte finnas argument emot såvitt jag begriper. Men ingen tar tag i det.

    Vi fick ju en Vasalöpare uppsatt i parken framför kommunhuset. Den är minsann synlig. Bilden ljuger lite, den är inte så ”vit”.

    Som sagt, låter kanske som gnäll det här, man kan även kalla det utveckling/förändring. Vi får så mycket tillbaka för en låg kostnad. Så ni som läser det här, hjälp till att lobba för en fin väl avstämd belysning på Zorns Gustav Vasa staty.

    För övrigt bör hela området kring statyn snyggas upp och iordningställas med blommor, bänkar, bord m.m. Det finns mycket fint flyttbart så att det slipper vara i vägen vid tävlingarna, men stora delar av sommaren är fri från målgångar. Förändringar är som tur är på gång för hela området kring vasaloppsmålet m.m.

    En sommarbild på Gustav, då syns han i alla fall.