Här står jag som nioåring hemma på gården i Mora, där vi förresten bor idag, med brorsan som är två år äldre. Sommaren 1957. Vi hade tydligen utländskt besök, turister. Vi hyrde ut ”privatrum” som det hette då.
Inte visste man mycket då vad som väntade i livet. Nu vet jag mer och det jag funderat en hel del på under den sista tiden är vilken tur jag ändå haft. Efter ett rikt arbetsliv får man njuta av dagarna och välja sina sysslor. Göra det man tycker är härligast och njuter mest utav. Visst kunde man njuta även förr, med det här går liksom ”utanpå”. Många personer jag känt har sett fram mot det här fria livet, men sjukdom kom emellan, ofta följd av döden. Katastrof! I värsta fall har man gått och väntat på att göra vissa saker till ”efter jobbet” och inte tagit tag i sina ”önskningar”. Förresten är det inte bara äldre som drabbas av denna katastrof. Tyvärr har jag hemska erfarenheter på yngre i min närhet som oförklarligt gått ifrån oss.
Att få vara frisk är ju viktigast av allt. Sen att vi, de allra flesta av oss, lever under så goda förhållanden gör oss verkligen priviligierade. Vi har mat, husrum, hygglig ekonomi, trygghet, vänner m.m.
Jag orkar snart inte läsa nyheter på morgonen om alla hemskheter som pågår i världen. Allt från krig, ”galna” ledare, till oerhörda naturkatastrofer. Igår träffade jag personer som kommer från tragiska förhållanden och väntat på beslut om asyl i Sverige. Vilket liv har de? Varför ska inte folk kunna bo och känna sig trygga i sina hemländer? Så kallade ”lycksökare” finns det alltid, med de allra flesta flyr ju från vidriga förhållanden och måste lämna allt för att sitta i ett främmande land med osäker framtid.
Som sagt, jag är oerhört tacksam att jag drar mig fram och orkar och kan göra saker jag gillar. För mig själv och med nära och kära, vänner och bekanta.
Lite funderingar inatt och bilden på brorsan och mig som jag såg igår skapade denna lilla snabbspaning.
Jag skrev svar på fb.Vet inte om du ser det.Hoppas.
GillaGilla
Nej, inte än i alla fall.
GillaGilla
Fint skrivet Ove!
Jag jobbar heltid fortfarande och mår bra av det. Ska trappa ner men inte sluta helt…..
GillaGilla
Jobba på du i lagom takt. En nertrappning blir bra.
GillaGilla