Fars minnesanteckningar

Att tänka in i framtiden gillar jag bäst. Vad kommer att hända, hur kan vi påverka framtiden. Vilka stora förändringar som kommer snart har vi ingen aning om? Samtidigt gillar jag att slänga blickarna bakåt, vad och hur gjorde man förr, varför och hur blev det. Hur har vi tagit hand om det? En lagom blandning bakåt, nu, och framåt kommer det att bli i min blogg. Man måste ha koll bakåt för att göra bästa avvägning framåt.

Vår far levde mellan 1904 – 1981 och har lämnat en del intressanta anteckningar efter sig. Väldigt värdefullt tycker jag, att få en inblick med personliga kommentarer under hans uppväxt och vuxna liv. I alla fall större delen av det. Anteckningarna är inte så fullödiga över hela hans tid, men klart intressanta för oss som kommer efter.

Jag tänkte ta några episoder och även större händelser. Naturligtvis utelämnar jag för personliga noteringar. Det behåller vi för oss själva, brorsan och jag.

Far växte upp i Gopshus och Oxberg och det är oftast förhållandena där som speglas i berättelserna.

Fattigdom

Far berättar att han 1915 fick gå till skolan med lappade byxor. Då retade flickorna honom för att Oscar-Karl har lappade byxor. Det var många barn i familjen och farmor slängde inte kläder utan lappade dem. Barnen fick ha med sig en mjölkflaska och en smörgås de åt i ”avklädningsrummet”. Generationen före hade det än värre. Farmor läste för prästen i Mora och de fick gå barfota från Oxberg till Långlet/Selja för att inte nöta skorna, 20 km. De hade logi hos bönder i Morkarlby.

Tuffa tider 1919, gårdfarihandlare

Efter 1:a världskrigets slut hade farfar en del tyger och annan manufaktur i affären som han ville sälja ut. De bägge sönerna 13 och 15 år, min far och hans yngre bror fick testa gårdfarihandel en vecka. Farfar skjutsade grabbarna halvvägs med häst till Våmhus, den fortsatta resan gick via sparkstötting. Grabbarna lyckades rätt bra och när veckan var slut kunde de återvända till Oxberg nöjda. De hade påbrå då farfars far som ung testade gårdfarihandel 1865-70 med vävskedar långt ner i södra Sverige. Se bilden. Vävskedar var och är ju en Oxbergsspecialitet och man drygade ut kassan med gårdfarihandel.

 1921 Den försvunna tusenlappen

   Farfar och farmor hade affär i Oxberg och många varor kom och skickades via den kombinerade post- och järnvägsstationen. En dag skickades far min till stationen med en del postanvisningar för varulikvider och en tusenlapp skickades med. Väldigt mycket pengar på den tiden och farsan lade tusenlappen i kepsen. Ett säkert ställe. Väl framme vid luckan i stationen skulle det betalas. Tusenlappen var borta. Kris! Far och son var bedrövade. På eftermiddagen kom en gubbe in i affären, han hade hittat en konstig ”lapp” och frågade vad det kunde vara. Han hade aldrig sett en tusenlapp tidigare. Far påminde sig att han strax före stationen, nere vid bron över Dysån, hade mött en man och artig som han var lyfte han på kepsen och hälsade. Ödesdigert! Men det blev en lugn kväll, 20 kr i hittelön till ”gubben” och dagen var räddad.

1925 första radion och bilen

1925 kom den första radion till Oxberg, varje by hade sin ”föregångsman”. Samme man hade även den första bilen i byn. Radioapparaten var en s.k. kristallmottagare, det gällde att söka på ”kristallen” tills man kom på en station. Året senare fick de radio i den s.k. Oscarsgården, fars hem.

1927-28 Bärhandlare

 Efter arbete i Stockholm, militärtjänst, utbildning m.m. kom far hem till Oxberg igen. Han hade gått handelskurs och var ”affärssugen”. Lade upp bokföring för affären och den nystartade vävskedsfabriken.

Att handla med bär var gångbart i trakterna. I flera år hade far plockat och sålt bär. Han och en yngre broder blev bäruppköpare, mestadels i Gopshus. Häst och trilla varje dag under säsong till stationen i Gopshus för vidare transport över Sverige. 1925 var priset på blåbär 45 öre/kg. Det fanns 3-4 uppköpare i Gopshus och konkurrensen om plockarna var stor. Priskrig utbröt då och då. Bärtillgången var stor i området. Det sägs att den jättestora skogsbranden 1888 skapade bra bärmarker.

Det här var några exempel ur far mins anteckningar. Det kan komma en omgång till framöver. Intressant med en lägesbeskrivning för ca 100 år sedan.

Första bilden, farfars far och tre till Oxbergare i Motala. Han sitter nere till vänster. Han var inte gammal, drygt 20. Grabbarna bakom ännu yngre. Foton på de fina järnvägsstationerna i Oxberg och Gopshus.

Författare: moraowe

Nybliven bloggare från Mora i Dalarna/Sweden. Intressen natur, foto, samhällsfrågor. Motionerande i alla former har hög prioritet, lugnare med tiden. Visa alla inlägg av moraowe