Jag cyklade häromdagen förbi Morkarlby skola, den gamla nedre skolan från 1914. Det var tydligen pensionärsbridge på gång där inne. Länge har jag tänkt komma in dit och ta några bilder på min första gamla skola. Jag gick där från första tom sjätte klass, 1956 – 1962. Det är klart att den första skolgången sätter sina spår. I första och andra klass hade vi klassrum på andra våningen, Rut Bengtzelius var vår lärare. Stor respekt var ordet.
Vi bodde nära skolan jag och brorsan Ulf. Cyklade, gick eller åkte skidor ner dit. Ingen elev blev skjutsad med bil, de flesta hade hyggligt nära.
Jag har ju många minnen från den där skoltiden, när man går runt idag och tar lite kort dyker minnen upp och jag kan berätta några ”episoder”.
Vi tyckte då gymnastiksalen, som den hette, var väl tilltagen. Vi hade våra blå, i alla fall pojkarna, gymnastikpåsar med oss. Vi klädde allt om lite till shorts och en liten tröja. Viftade med armarna och sparkade med bena om vi inte sprang runt. Jag kommer särskilt ihåg när vi ibland satt på golvet och hade övningar så kunde det hända att det kom en liten rännil på golvet från någon elev. Det var väl nervöst och inte vågade man fråga om att gå på toaletten. Gymnastiklärare var vår kära Rut.
Ett annat mer läskigt minne var när vi gick däruppe och någon började skrika, det brinner, det brinner. Ut, ut!! En ”missnöjd” elev från en högre klass hade tänt på i en skrubb där uppe, framför det andra klassrummet. Det rökte ordentligt och brann mer senare när vi kommit ut. Några elever i klassen mittemot blev så rädda att de gömde sig bakom pianot, de vågade inte springa genom röken. Men de fick hjälp ut. Själv cyklade jag bort till föräldrarna i fröhandeln i Morkarlby och skrek hela vägen, det brinner i skolan!
Ytterligare några bilder och minnen från övervåningen. Rut lärde mig ett nytt ord, ”ögontjänare”. Hon hade en liten materialskrubb där bakom katedern. Ibland skulle det hämtas någon bok eller annat, då menade hon på att vi inte skulle vara ögontjänare och busa med varandra. Förstår inte hur hon kunde tro det?
Vy från materialskrubben 
Andra hållet
Nu går vi en trappa ned, några bilder från entrén m.m.
Det första man möts av. 
Sedan klädhängrna där bakom 
Klassrum mot Zornska
Jag gick i det första klassrummet till vänster på nedre plan. Lärare var Aina Kalleberg och Sonja Klang (Leffler). Dom försökte tukta oss och lära oss vett och etikett. Även andra kunskaper förstås. Dom gjorde så gott dom kunde med blandat resultat. Ni ser mittersta bilden, korridoren, där minns jag när läraren Bengt Grännsjö gav en elev en rejäl örfil. Det knepiga var att eleven gav tillbaka med samma kraft. Det skulle vara idag det. Det blev inga märkvärdiga efterräkningar.
Det värsta straffet vi fick när vi busat var att få gå in i Ernfrid Lagborgs klassrum och sitta längst bak där en lektion. Där kan vi tala om respekt för lärare. Gud nåde den som satt sig upp mot honom.
Vi kan ta några minnen till från trean eller fyran. Det fanns en ”materialskrubb” även därnere. Vi kallade det kartrummet. Ibland fick jag order av fru Kalleberg att hämta kartan över Israel eller liknande. Då lommade man iväg lite nervöst och önskade att man hittade rätt karta. Hon kunde vara rätt sträng även hon och kom man med fel karta fick man allt reda på det.
Då tror jag vi lämnar skolan för den här gången. En bild mot korridoren och dörren ut och själva utgången. Förresten glömde jag skriva att vi fick turas om att springa ut och hjälpa Nisse Bergström att bära in matkantiner när han kom med sin taxi. Ett efterlängtat avbrott i lektionen. Sen lade vi ut våra vaxdukar på bänken och intog skollunchen, för hungriga var vi oftast.
Det finns kanske skäl att återvända och komplettera med minnen. En relativt ny bild på skolan.
Morkarlby skola och Zornska barnhemmet
MoraOwe 
Jag gick i Morkarlby skola i sex år, två år i småskolan på övervåningen med Rut Bengtzelius som lärare och fyra år i klassrummet mot väster och då med läraren Lagborg. När jag tänker tillbaka var det roligt att gå till skolan nästan varje dag. Ett par flickor bråkade med mig ibland men det är glömt för länge sedan.
Rut Bengtzelius och Ernfrid Lagborg var verkligen kunniga lärare och de gav mig en mycket god grund att bygga vidare skolgång på. Läsa, skriva och grunderna i räkning kunde jag redan när jag började skolan men Rut Bengtzelius befäste kunskaperna och utvidgade dem. Att lära sig främmande språk utan att ha den grammatikkunskap som eleverna fick av Lagborg hade varit omöjligt. Vi lärde oss procenträkning, reguladetri, sortomvandlingar, geometri och mycket mer som alla behöver kunna i sin vardag hela livet, både privat och i arbetslivet.
Lagborg lärde oss också hur man ska läsa en karta något som jag haft nytta och nöje av hela livet. Han väckte ett intresse för fåglar och blommor. Bredvid tavlan satt en tabell bilder på med vårblommor och flyttfåglar, en för varje kolumn och en rad för varje år. Varje vår fick den som först sett tussilago, starar osv gå fram och skriva in datumet för observationen på rätt plats.
Geografiundervisningen började med Moras byar och sedan Sverige. Den fortsatte med länder allt längre bort. Lite summarisk var den väl för vissa länder. Om Korea stod det bara att huvudstaden hette Seoul men boken skrevs nog under tiden som Koreakriget pågick och Korea var ockuperat av USA. Afrika behandlades rätt kortfattat också, kanske beroende på att det var få självständiga länder i Afrika då och visade hur man såg på kolonierna där.
Synd att Mora kommun låter skolbyggnaden förfalla trots att det finns en antikvarisk rekommendation att byggnaden bör bevaras och dess exteriör förses med k- eller q-bestämmelse samt rivningsförbud i detaljplan.
GillaGillad av 1 person