Fågelsjö och Orsa finnmark, en resa bakåt i tiden

Vi hade hört talas om gammelgården uppe i Fågelsjö på Orsa Finnmark och länge tänkt åka dit. Cirka 10 mil från Mora mot Sveg. Jag har trott att det var ett par som lämnade sitt hus i det skick det var, med inventarier och allt och åkte till Amerika. Så var det inte, de flyttade över gården till sitt nyuppförda Amerikahus.

Vi köpte biljetter till visning av huset och hann med en riktigt god fika i solskenet vid Amerikahuset. Jättegott kaffe goda bakverk. Guiden kom och det var bara Christina och jag vid visningen. Vi sörjde inte.

• 

• 

In genom dörren och vandringen tillbaka i tiden. Lite om husets historia:

Byn Fågelsjö ligger i gränslandet mellan Dalarna, Hälsingland och Härjedalen. Den hörde fram till ca 1840 till Mora socken och står där i kyrkböckerna under rubriken ”Mora Finnmark”. Efter en kortare tid av samhörghet med Sveg fördes Fågelsjö 1856 till Loos socken, som bildats ett tiotal år tidigare. Sedan dess hör Fågelsjö till Gävleborgs län, även om byn ligger i Dalarna.

Gården har varit i en enda släkts ägo under sju generationer. Varje släktled har satt sin prägel på den. Den nuvarande gamla mangårdsbyggnaden, en timrad parstuga i en våning uppförd 1818, förändrades och byggdes på under hela 1800-talet. Den nye husbonden som tog över gården 1822 byggde på ett våningsplan och husets interiörer utformades till största delen under Jonas Olssons (1832-1895) tid.

• 

• 

Här ser ni paret som flyttade över gården till Amerikahuset 1910 sedan de gift sig. Kristina var ensam ägare till gården och Mårten, även han från fågelsjö var mer den nya tidens man efter bokhållarutbildning i Stockholm. Han var även handelsman i byn och blev en aktad man med många uppdrag. Kristinas pappa var storbonde och stor man i bygden. Kristina var 18 år vid giftermålet.

Vi får ta några bilder från det häftiga huset.

• 

• 

• 

• 

Det var ett fint hem det här, och det skulle allt visas upp. Mårten hade eget kontor där bokföring och annat avhandlades.

• 

• 

• 

• 

Först hade huset en våning. En våning tillkom och utbyggnad. På andra våningen stor sal, prästens rum (användes 2-3 ggr per år max), garderob, walk in closet, lekrum m.m.

• 

• 

• 

• 

Så mycket fina saker. Jag kunde ju inte ta bilder på allt. Åk dit och titta – helt klart värt resan. Några fler bilder från gammelgården.

• 

• 

• 

• 

Efter stora huset blev det besök vid härbret med 7 lås och fyra nycklar, dräng- och pigstugan, smedjan och snickarbod. I smedjan tillverkades gevär m.m. En lönsam affär, det tog lång tid men belönades med ett pris motsvarande en årslön på den tiden. Kristinas pappa Jonas Olsson var en otroligt händig man och uppfinnare. Ni ser honom här i släktträdet.

Härbret är känt för sitt snillrika låssystem. Fyra nycklar behövs för att dyrka upp de sju låsen. Vi fick en demonstration.

På gården fanns dräng- och pigkammare. Herrar nere och damer uppe. Inga lyxbostäder precis. När kylan kom fick de flytta in i ladugården till djuren.

Smedjan var intressant. Där tillverkades gevär, allt utom kolven. Vilket hantverk och precisionsarbete. Från råvaran sjö- eller myrmalm till spikraka räfflade bösspipor. Tre månade tog det för att färdigställa ett gevär till jakt.

• 

• 

• 

• 

Det var som sagt en väldigt intressant guidad tur på en timme. Vi hade ställt in oss på att besöka några ödekyrkogårdar på Finnmarken. Intressena är olika men jag delar Christinas nyfikenhet på kyrkogårdar. De här ödekyrkogårdarna är speciella, ofta ute i skogen, enkla med ett staket och ett kors. Vi hade tidigare i trakterna sett skogskyrkogårdar i Myggsjö, Älvho, Rosentorp, Untorp, Näckodalen m.fl. Vi fick en karta och körde vidare med moderna hjälpmedel, GPS. Först blev det en sväng i Fågelsjö, stationen vid inlandsbanan m.m.

• 

• 

Första kyrkogården blev i Rullbo. En förolyckad skogsfinne skulle 1865 till begravningsplatsen i Los. Det var så hett och inga hästar fanns så istället bereddes en tillfällig grav i en skogsbacke utanför Rullbo. Vinterföret inväntades, men transporten till Los uteblev. Istället fick byborna en permanent begravningsplats 1866.

• 

• 

• 

• 

Vi åkte mot Los och tittade på deras fina träkyrka. Synd att den inte var öppen. Det blev i alla falla en medhavd fika utanför.

Hamra nästa, ännu en fin träkyrka.

• 

• 

Sandsjö nästa innan vi kom ner på E45:an igen. Där låg den gamla kyrkogården ”centralt” numera. Jag hade en gamma studiekamrat som kom från Sandsjö och jag frågade ett äldre par om de visste varifrån han kom. Jodå, de pekade ut ett hus i den lilla byn. För övrigt såg vi ett hus i väldigt dåligt skick om man uttrycker sig milt. Jag gillar ödehus, så det blev några bilder.

• 

• 

• 

• 

Nästa stopp blev Gråbergets begravningsplats. En gammal by några km från E45:an upp mot berget. Vilka plats att slå sig ner på? Begravningsplatsen anlades 1896. Det var så långt till nästa plats att de fick en egen viloplats. En fin liten skogskyrkogård på ca 500 m höjd över havet.

• 

• 

• 

• 

Ner på E 45:an igen, mot Orsa och Kvarnberg. Lite svårt att hitta avfarten, men det gick bra. Kyrkogården är från 1854 men utsågs redan 1831 som kolerakyrkogård.

• 

• 

• 

• 

Vår trip närmade sig slutet och kosan styrdes mot Mora. Det var en upplevelserik dag med många intryck. Det är allt något speciellt med dessa gamla finnbygder och dess historia. Vi avslutar med en bild på en replika av den numera berömda Fågelsjöhästen, ett fint minne från turen.