Jag kommer ofta i kontakt med gamla byggnader och platser i Mora. I verkligheten och på gamla foton/vykort. Jag slås av hur många av dessa rivits eller förändrats utan större eftertanke eller ifrågasättande. Våra kulturmiljöer är en ändlig resurs som vi måste ta till vara i samhällsutvecklingen och vi måste värna om kulturhistoriskt värdefulla miljöer och byggnader.
Vi har i Mora ett unikt byggnadsbestånd med gamla byar och medeltida timmerbyggnader. Vi har även byggnader av senare datum i byar och centralt som är värda att bevara för framtiden. Det görs i hög utsträckning av privata och av det allmänna, vilket givetvis är bra.
Men jag känner ändå att det numera är för lättvindigt att riva och i värsta fall ”asfaltera” igen den gamla platsen.
Vi skapar idag tillsammans vår kulturmiljö. Vi tillför nya byggnader som en dag kommer minna Moras invånare om vår tid, våra ideal och värderingar. Byggnaderna i vår omgivning utgör en del av vårt gemensamma minne. De gamla byggnaderna berättar för oss att vi har våra rötter i en annan tid och detta behöver vi bli påminda om då och då. Vi får inte skapa minnesluckor för kommunens invånare.
Vi behöver en framtida miljö med hög kvalitet, där de historiska årsringarna tagits tillvara. Risken är att utvecklingen leder till miljöer som består av en slumpmässig blandning av projekt formade utifrån olika exploatörers vinstintressen.
Vår tids avtryck måste komplettera befintliga miljöer med respekt för kulturhistoriska, historiska, arkitektoniska och gröna värden och anpassas till platsens förutsättningar så att det gamla och det nya samspelar väl.
Zorngården, ung 
Vita Björns lekpark 
Tingshusparken, 1936 invigning Zornstatyn
Jag lägger ofta ut bilder på gamla byggnader och gamla miljöer på Facebook på sidan ”Du vet att du är från Mora när…” och där kommer ofta synpunkter på att de fina gamla husen, ofta trähus, inte bevarats. Naturligtvis har detta inte varit möjligt i de flesta fall, men kanske ändå oftare än vad man lyckats med.
Jag ser framför mig att vi måste vara mer varsamma framöver, ekonomin/budgetar kan inte kortsiktigt styra allt. Kulturmiljövården måste få kosta i ett trivsamt framtida samhälle. Kanske vissa objekt kan läggas i malpåse med minimalt underhåll för att när pengar finns rustas och brukas eller bara utgöra en besöksplats för moderna människor. Visa historien för framtidens människor. Kanske kan pengar ”trollas fram” på olika sätt. Det går om viljan finns.
Pressbyråkiosken vid järnvägsstationen 
Bankhuset 
Utmelandsbacken
Kulturhistoriska platser har också en stor betydelse för våra efterkommande. Platser som haft stor betydelse tidigare, jag tänker på ett exempel, det gamla tingsstället/Länsmansgården/gästgiveriet/i Mora-Noret som en gång i det närmaste var Moras centrum. Därifrån gick den gamla flottbron över till Broåkern och resande tog ofta in för vila på gästgiveriet. Mycket finns skrivet om den platsen, bl.a. att de högre herrar som en gång kom till Mora och skulle närvara vid ett av tingen i häxprocessen på 1600-talet övernattade där. Allt kring det området bör vi lyft fram och informera om. En kulturskatt som fortsatt bör vara i offentlig ägo då den utgör ett oskattbart minne över gamla tider.
Ibland kan jag få känslan att jag kan bedömas som bakåtsträvare, men jag känner precis tvärtom, tänker mest framåt och på våra efterkommande.
Som sagt, bevara flera historiska årsringar som påminner om vad som varit och hur det har sett ut i vår bygd en gång. Kommande generationer kommer att tacka oss.
MoraOwe 
Du har så rätt Owe. Alltför mycket har gått till spillo av våra årsringar. När jag läser det som du skrivit kommer jag att tänka på ett exempel från det historielösa USA.
I Raleigh, huvudstaden i North Carolina, finns en skylt med följande text: Här stod en gång ett hus som det var meningen att president xx skulle ha sovit över i under en resa men hans planer ändrades så han besökte inte Raleigh. (Glömt vilken president det var.)
Jag såg den skylten i början av 1970-talet och tänkte då med längtan hem i hjärtat att i Sverige och Europa har vi historiska platser bevarade. Vi har byggnader och platser kvar där det är möjligt att en stund känna samhörigheten med tidigare generationer. Men tyvärr har rivningsraseriet fått regera i Mora och än värre blir det när Strandgatan ska breddas och halva Kristinebergskullen försvinna. Morkarlby skola vid Morkarlbyvägen har också ett rivningshot över sig. Det är dags att de folkvalda tar till vara vad som återstår av de årsringar som finns kvar i Mora i stället för att ställa till det så att det snart nog kan te sig som om Mora centrum inte har funnits mer än några få decennier.
GillaGilla