Oplanerade besök hos Sonja och Erik i Ribbåsens fäbod och på Rännkölen i Älvdalen.

I år är det en riktig vinter och på höjderna är det så vackert med snötyngda träd. Vi är många som njuter av detta. Ett par Älvdalsfäbodar ”drog”, de ligger i rätta höjdlägen, där måste det vara fint att ta några bilder. Svartberg och Balser heter pärlorna. Vi har besökt dessa ställen sommartid, Svartberg ligger utmed Romboleden dit vi gick tidigare. Från Balser kan man ta en sväng och titta på Balzerjungfrun, en historia för sig.

Vi packade och åkte iväg Christina och jag den fina vinterförmiddagen första februari 2021. Ett stopp vid Jöllenbron och några bilder är ett måste.

Vi åkte vidare mot Svartberg. Jag hade tänkt kolla plogningen däruppöver men det brukar vara så välplogat i Älvdalen och vi chansade. Det skulle vi inte gjort. Hyggligt i början, men vägen blev allt smalare och möte var möjligt enbart på de få mötesplatserna. Vi fortsatte, smalt och delvis löst. Många långa backar.

Vi närmade oss avtagsvägen till Svartberg dit vi tänkt gå om det inte var plogat, 2 km, jo pyttsan färdigplogat där, vägs ände denna dag. Vi ville inte gå upp till fäboden på skoterleden utan så fort som möjligt tillbaka till stora vägen. Mot Balser var det oplogat. Vi hade tänkt ta den vägen, ner över Rotälven och upp till Rotensugnet en sväng.

Några bilder där vi vände med bilen.

Det blev en riktigt obehaglig tur ner till Lillhärdalsvägen. Ingen spade hade vi i bilen heller så vi kunde skotta upp mötesplats om så skulle behövas. (nu har jag spade i bilen).

Vi pustade ut när vi såg stora vägen. På vägen upp diskuterade vi om vi skulle besöka Ribbåsen, den fäboden ligger ju högt och där är det säkert fint dessa dagar. Vi beslutade oss för ett besök där. Mycket riktigt, fint där på 450 m.ö.h. Här ser ni några bilder från fäboden. Vi parkerade nere vid dammen och knallade runt.

Jag träffade i somras ett par i Ribbåsen som bor där året runt. Jag sa till Christina att vi knackar på och säger hej. Sonja och Erik var hemma och ”tvingade” in oss en sväng för att prata lite. Så roligt. Erik skulle berätta så mycket om gamla hus, om sin farfar som var gårdfarihandlare (se bilder), om gamla tider i allmänhet. Sonja är från Öna i Mora och pratade med Christina om sin uppväxt där. Både roliga och sorgliga berättelser. Vi lovade att komma åter och dricka kaffe och stanna längre till sommaren. Vi fick en lapp med telefonnummer.

Sonja och Erik i sin fina stuga i Ribbåsen där de bott ca 20 år. Sonja resonerar med Christina. Erik med böcker han visade mig.

Något om husen som Erik talade om: ett härbre från 1498 på hans tomt, dörren från 1346. Länsstyrelsens folk höll på att ramla baklänges när de såg dörren och härbret.

Det andra huset ovanför deras gård kallas ”Hedningsladan” och är från 1448.

Erik pratade som jag sa om sin farfar med stor förtjusning. Farfar, Frost Per Persson, var i sin ungdom gårdfarihandlare tillsammans med sin broder Lars Persson Bäckman. De sålde diverse ”krams”. De ”gick på” Norrland i första hand. Det tog några resor och sen var det kört för Lars, han gifte sig i Clemensnäs och blev kvar där. Per däremot hade sin käraste kvar i Älvdalen, Skräddar Anna Olsdotter. Bröderna hade en omfattande brevväxling där de berättade sida öden och äventyr. Många brev finns bevarade, en skatt. De talade ofta om sin tid som ”gråer”, gårdfarihandlare på Älvdalska. Per blev sedermera bl.a. kyrkvärd och nämndeman i Älvdalen och Lars sågverksägare i Clemensnäs.

Bröderna Per och Lars Persson. Per till vänster och syster Margit i bakgrunden här på Ulmasgården ute på Näset.

Vi lämnade Sonja och Erik och gick uppöver i fäboden. Här några bilder från övre delen av Ribbåsen.

Ska vi fika här uppe? Det var lite varmare där. Nej, vi var så nära Rännkölen, Älvdalens skidparadis på hög höjd, 621 m.ö.h. Vi åker dit. Vi har ju turskidorna med oss så vi kan ta en liten tur. Vi knallade ner till bilen, några bilder:

En så fin gärdsgård.

Vi åkte den dryga halvmilen upp till Rännkölen. Fikade i raststugan som är uppvärmd. Ute var det ”bara” -11 grader. Eftersom vi hade skidor med oss blev det en sväng. Det finaste i skidåkningsväg hittills för oss. Obeskrivligt vackert för ögat och själen. Man glömde bort skidåkningen, bara gled och njöt. Vi mötte några andra njutare och resonerade lite med dem. Stöter naturligtvis på folk ”från förr” t.o.m. från Oxberg där mina föräldrar kommer ifrån och där jag tillbringat många somrar hos mormor och farmor. Bildprov, först fika i stugan.

Sedan bilder från den underbara skidturen.

Det måste bli några bilder till, bra för dokumentationen. Bloggen är för mig en dokumentation av vad vi har för oss och naturligtvis för att sprida erfarenheter och bjuda in andra till fina och intressanta platser. Min syn på vissa samhällsfrågor är naturligtvis även det viktigt.

Summa summarum av dagen, allt blir inte som man tror och vill, ibland blir det bättre. Jag glömde säga att Älvdalens IF sköter spårningen där uppe på Rännkölen, dom gör det så bra. Ett swishbidrag hör till god ton efter vistelse där.

Två avslutningsbilder:

Författare: moraowe

Nybliven bloggare från Mora i Dalarna/Sweden. Intressen natur, foto, samhällsfrågor. Motionerande i alla former har hög prioritet, lugnare med tiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: