Lars Morander, eller Lasse Karlsson. Några minnen med hjälp av bilder.

Sjukdomen blev för svår, det visste alla. Lasse stod emot väldigt länge, men till slut gick det inte längre. Det var säkert ca 3 år sedan man fick höra att Lasse fått en allvarlig sjukdom och att det brukar tyvärr gå fort utför med den sjukdomen.

Lasse var stark både kroppsligt och psykiskt och var aktiv in i det längsta. Jag ska visa några bilder där jag stött ihop med Lasse genom åren. Den största gemensamma nämnaren är nog Järngänget där vi båda varit med i åtskilliga år och varit hyggligt flitiga. Vasaloppsträning och diverse löptävlingar har vi också gemensamt. Under de senaste 3 åren har Lasse, ofta med fru Rita, deltagit i diverse vandringar i Mora med omnejd. Vi umgicks inte privat men hade ändå vad jag tycker en bra och nära relation. Lasse uppskattade bilder jag lägger ut med naturmotiv och bilder från många platser som han väl kände till. Vi startar med några Järngängsbilder. (Järngänget firade 50 år för ett par år sedan). Men allra först några foton uppe från Karlsberg där Lasse byggt ett litet hus med vidunderlig utsikt utöver Mora. Christina och jag gick upp dit med pannlampa vintern 2021. Vi stannade och fikade vid Lasses stuga, som i det närmaste är färdigbyggd.

Vy från Karlsberg, Lasses hus, ner mot Mora.

Nu till Järngänget, en brokig samling löpare, skidåkare och andra. Jag försökte en gång komma ihåg alla deltagare och kom för några år sedan upp till ca 350 st. Antalet turer närmade sig 100.

En bild från 1999 där två av badpojkarna var Lasse och jag. Jag tor det var i Siljansfors vid Jugan, vid Göran Engströms stuga.
En till lite äldre bild. Gänget gjorde en tur i Björkatrakten och fikade i David Petterssons stuga.
Ytterligare en gamma bild, troligen vid Sästjärn intill Marianne Karlsson/Eriksson och Svens stuga. Lite osäker. Där samlades ofta många löpare. 90-talet någon gång är ett tips.
Här en lite modernare bild, ca 10 år gammal. Vi samlades i Läde hos Anna-Carin Wallin för en tur. Lasse längst bak till höger.
I Norra Garberg var vi ofta. Sprang dit eller gjorde rundor däruppe. Det var inte så märkvärdig att springa från Hemus upp dit. Ca 22 km, inte vilka km som helst.
Ytterligare två bilder från N Garberg, inte dom bästa, men ändå. Lasse näst längst till höger på den övre bilden.
Hos KEA, Karl-Erik Andersson, i hans stuga i Kråkberg blev det många turer och fikastunder.

Vi avslutar järngängsbilderna med en som bara har ett par år på nacken. Även då utgick vi från Mariannes och Svens stuga vid Sästjärn. Det finns ju en uppsjö av bilder, men jag har valt några där Lasse är med. MTB har ju smugit sig in i gänget även om inte alla anammat det riktigt. Men gänget blev/blir ju äldre och diverse skador och annat dyker upp, då är cykel ett bra alternativ. Här cyklade vi runt Sästjärn.

Tre veteraner kan man säga utan att överdriva. Lasse till vänster KEA i mitten och Inge Berg.

Vi avslutar Järngänget med en bra bild på Lasse vid en träff i Norra Garberg. Visst, nog kan det kompletteras när jag ”dyker på” fler bra bilder.

Lasse i N Garberg

Under senare år har jag och Christina, ofta tillsammans med Staffan Larsson, arrangerat vandringar i våra fina närområden. Det har varit allt från s.k. toppturer till mer ”kulturella” turer. Det kommer vi att fortsätta med. För kännedom vill jag påminna om att dessa turer finns med på http://www.moraoutdoor.se under Vandring eller Utsiktsturer.

Trots att orken minskat har Lasse ofta ställt upp de senast åren, ibland tillsammans med fru Rita.

Vi börjar med en vandring upp på Leksberg alldeles intill Siljansfors. En ganska kort tur, men många höjdmeter. Många deltagare var det, de flesta hade aldrig varit upp dit.

Lasse i samspråk med Uffe Rask på Leksberg, nästan uppe vid den fina utsikten.

Nästa bild får bli från en topptur upp till klacken i Norra Garberg. Fikapaus vid brandtornet på 606 m.ö.h.

Fikapaus vid brandtornet i N Garberg. Lasse i mitten och en av färdledarna Staffan Larsson till höger i bild.

Vi tar en till bild från en finfin höjd med kanonutsikt. Högåsen väster om Gopshus. Hit gick en järngängstur varje år och jag minns väl att Lasse kunde ha det lite tyngre uppför. Det är bara ca 4 km upp till toppen från Gopshus skidbacke, men en rejäl stigning, helst mot slutet. Men…. när det bar iväg utför hängde ingen med orienteraren Lasse. Han flöt i full fart ovanför stigen såg det ut som. Den här gången var det vandring och Lasse är på G både uppför och nerför på bilderna.

Vi ser oss om på vandringarna, även till grannkommunerna och många var intresserade av att följa till Älvdalen och gå upp till Blybergs stenbrott. Vi gick upp från Älvdalsvägen i närheten av Oxbergsbron, Gamla Blybergsvägen.

Lasse var med men fastnade inte på någon ”vandringsbild” men fångades ändå och blev som vanligt bra på bild.

Lasse på väg upp stenbrottet i Blyberg.

Vi avslutar vandringsbilderna med Linnéstigen i Gopshus. Upp på Gopshusberget till fina vyer. Många deltagare, Staffan och jag var nöjda med deltagandet. Först en bild på Lasse och Rita från de lättare partierna.

Lasse och Rita mot Gopshusbergets topp. Förresten så brukade Järngänget avsluta Högåsrundan med Linnéstigen. Det blev liksom aldrig nog.

Det ”brantar” till sig mot slutet och där finns till och med ett rep att dra till. En hjälpande hand är också bra där.

Lasse agerade dragare åt rita.

Vi nöjer oss även med vandringar här. Vi gjorde även en tur från Rostberg, en bit utmed Siljansleden och sen bort mot Storknulen och Djuses koja. Lasses hemmamarker på riktigt. Han visade oss stigar och vi kom till slut fram till utsikten från Rostberget. Hittar inte bilderna från den turen. Ber att få återkomma.

Det ringde här i höstas och jag blev inbjuden till att ta kort på Selbäcks jaktlag. Lasse trodde det kund bli bra. Spännande. Mats Friberg och jag pratade ihop oss och vi träffades en dag på åkern framför Jan-Erik Jacobssons hus när jaktlaget hade ”matrast”. Vid gruppfotot fick de ställa upp sig framför Anders Krumlindes hus. Vi börjar med gruppfotot.

Älgjägarna i Selbäck poserar. Lasse i hatt. Han brukade ha den sa han.

Det blev ju Lasses sista älgjakt det här och det kändes att det kunde bli så. Han kämpade på och jag vet inte hur många jakter han varit med på. Men många var ”duvungar” i förhållande till honom. Han kunde varje kvadratmeter, väg, stigning m.m. Ytterligare ett par bilder.

Lasse och Mats resonerar om övningarna resten av dagen.

Sorgset lägger jag upp sista bilden i den här lilla komihågberättelsen. Naturligtvis bara ett axplock av foton men ändå en liten bild av Lasse, främst på fritiden.

Var kan en karta sitta bättre än i Lasses hand? Han behövde nog ingen, men måste visa de andra vad som väntade och hur de skulle ta sig fram..

Författare: moraowe

Nybliven bloggare från Mora i Dalarna/Sweden. Intressen natur, foto, samhällsfrågor. Motionerande i alla former har hög prioritet, lugnare med tiden.

En tanke på “Lars Morander, eller Lasse Karlsson. Några minnen med hjälp av bilder.”

  1. Tack för så fin minnesresumé över Lasse. Varmaste tankar till familjen.
    Roligt att även få se bilder på forna vännen Carl-Johan Svanfeldt

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: