Gnåstra fäbodar nära Ulvsjö i Mora.

Länge har jag på kartor sett fäbodarna Gnåstra alternativt Gnostra som ligger mellan Ulvsjö och Skuråsen i de norra delarna av Mora. Jag har även på plats sett vägen gå in från Stordammsvägen i Ulvsjö. Man tar in höger några hundra meter före klockstapeln från Morahållet. Jag har läst om Knåstra i Härdalsboken 1979 och den artikel som det där hänvisas till i Mora tidning 5/5 1939. Artikeln är skriven av O.P. Östlund född 1872. Han emigrerade från Skuråsen vid 19 års ålder till Amerika och hade mycket att berätta om i artikeln.

Bland annat berättar han från Skuråsen där en Bonäsare vid namn Erik som i väldigt gamla tider byggt ett hem där. Familjen från Bonäs bestod av far, mor, två söner och en dotter. Krigiska tider kom och sönerna måste gå ut i fält. Vart vet inte O.P. Östlund. De kom inte hem efter flera år och då flyttade resten av familjen till Gnåstra mellan Skuråsen och Ulvsjö. Där bodde tidigare en familj från Älvdalen. Vilka byar som haft Gnåstra som fäbod är för mig oklart just nu. Forskar vidare. Enligt Bror Lindén så kommer namnet troligen från ”gnissla, knarra eller gnälla”. Namnet torde primärt syfta på en myrjärnsblästa vid Kölån helt nära fäbodstället.

Herr Östlund berättar vidare i artikeln år 1939 att hans mor var född 1834 i Ulvsjö i en gård lite sydost om det nya skolhuset (nu rivet) på en plats bredvid Kölån där det varit en s.k. blästervall. Hennes föräldrar och hon voro de som åter togo upp kampen mot vildmarken på 1840-talet. Östlunds morföräldrar hette Kerstin och Embrik Engelbrektsson. Kerstin härstammade från tidigare nämnda Erik från Bonäs i femte led. Embriks föräldrar kom från Idre.

Jag var som sagt väldigt nyfiken på Gnåstra och det såg ut att bli en fin utflyktsdag. Det bar tidigt iväg via Älvdalen till Ulvsjö. Det brukar bli några bilder på vägen upp, inget undantag den här gången. Första stoppet blev någon km före Jöllenbron vid Rotälven där skogen speglade sig så fint. En bild från själva Jöllenbron är obligatorisk när jag passerar där.

Först en bild från Gnåstra fäbodar. Jag vill ha med en därifrån vid länkning till Facebook. Den bilden plockas tidigt. Hoppas det fungerar. Det blev inte som jag tänkt, men jag ändrar inget nu. (1 augusti)

Vidare norrut. Stigningarna mot Ulvsjö är rejäla. Ta en cykeltur där och du får gärna rätt för dig. När jag passerat Kräckelbäcken börjar det efter några km gå rejält utför mot Ulvsjö. Där blir det oftast en bild, sommar som vinter.

Jag parkerade på den lilla vägen som går in från Stordammsvägen. Visst kunde jag tagit bilden några km fram till vändplanen där stigen tog vid. Men man ser allt mer från cykelsadeln. Så det blev att ta cykeln och den packning som behövdes. Vägen gick på en ås de första kilometrarna. Vatten och myr på sidorna.

Inte alltför lång tid skulle det ta fram till målet. Jag lämnade matsäcken i bilen. Ett bra val, den blev desto godare senare. Några bilder från sadeln först.

Stigen tog vid efter ett par kilometer och den var jättebra även den. Nu var man inne i den stora tystnaden och tankarna började vandra bakåt mot riktig gamla tider när man gick här med sina djur mot Gnåstra. Svårt att komma så mycket mer avsides. Visst går tankarna åt olika håll i denna totala tystnad och vackra natur med omväxlande skog, små berg och åsar. Emellanåt större berg, österut Rövarberget t.ex. Det blir så tydligt, kopplingen mot förr, när man ser rester av gamla ”broar” över någon liten bäck eller sumpmark.

Några bilder från promenaden när cykeln lämnats. Visst hade jag haft möjlighet att ta mig fram med cykeln. Men behagligare att gå och se sig omkring.

Bilderna säger ju det mesta, men utan tankar och kommentarer blir de fattigare. Stigen går på rätt hög höjd och Gnåstra ligger på ca 650 m. Nära nog fjällnatur på en del platser.

Enligt GPS:en skulle jag snart nå dagens utflyktsmål. Jag måste säga att förväntningarna inte var särskilt stora. Kanske väldigt igenväxt och ett hopfallet hus. Ett hus syns på kartan. Jag skulle bli överraskad lovar jag. De sista 2-300 m var lite bökiga då småtallar fallit offer för tung snö i vintras. Den unga nyplanterade skogen stoppade inte. Plockepinn blev resultatet. Rätt var det var dök ett hus upp mellan träden.

Det första jag såg var en ladugård och en mycket större och fin fäbodvall än vad jag föreställt mig. Riktigt fint. Den där känslan av ett tidigare liv på platsen blev tydligare. Jag har någon slags förkärlek till dessa övergivna platser som lämnar spår efter vår strävan genom tiderna. Strävan och strävan. Jag är inte helt säker på att de kände så det som vistades där. De levde med sitt arbete utan att direkt tänka på att de slet. Visst var det tungt emellanåt. Men idag har vi ett annat slit som jag tror tar på oss på ett helt annat och djupare sätt. Strävan efter mer, större och vackrare. Dit inte alls alla når och många har inte en chans. Slut på det filosofiska utlägget, men dylika tankar kommer på dessa platser.

Det fanns tre hus på platsen, en gammal ladugård med plats för minst 12 kreatur, en gammal lada och ett ”fritidshus” i en modernare form. Gammalt timmer men som sagt mer som fritidshus, jakt m.m. Först bilder på stallet.

Jag knallade runt på vallen. Väldigt fint där denna dag. I söderläge svagt sluttande mot Kölån. Ån som väl är grunden för val av platsen. Förresten så hittade jag på appen ”Fornfynd” en blästbrukslämning, rester av två blästerugnar. Daterade av riksantikvarieämbetet Järnålder – medeltid. Kölån ringade så fint in fäbodarna och mycket vatten var det så trivsamt brus hördes. Kölån rinner in i Ulvsjö och vidare in i Sexån som mynnar ut i Orrmosjön i Härjedalen. Några bilder från ån.

Som sagt, en lada och ett hus till fanns på och intill vallen. Jag såg även grunden för ett mindre hus som rivits och låg inne i en stor träddunge. Timret hade gjort sitt.

Vi tar en runda på vallen innan vi lämnar denna överraskande fina plats.

Nöjd och glad går stegen ner mot cykeln och bilen. Knappa 4 km är en lagom tur. De blev färggranna de där ungtallarna. Några fler bilder.

När jag ändå var häruppe så tänkte jag cykla från ”byklasen” Pers in till platsen där Ulvsjö skola en gång låg. Det är en fin stig som passerar Kölån. Det har berättats mig att skolbarnen i Pers gick den stigen in till skolan. Lite osäker var jag var stigen startade men frågade ett par som sommarbor i Pers. Dom var inte så vana med att det knackar på dörre. Jag kände igen paret sedan en klockringning vid begravningsplatsen, helgmålsringning, för några år sedan. Minns så väl att det var Ulvsjös engagerade och enande kraft, Ulla-Britt Lindberg, som som ringde i klockorna. Det var sista gången hon drog i repen till klockan då hon sorgligt nog fick lämna oss i sjukdom. Förresten tog jag en kopp kaffe uppe vid klockstapeln innan cykelturen till Pers och vidare. Hälsade på Ulla-Britt.

Jag fann enkelt igen den fina vägen till skoltomten. Först en bild på Ulvsjö klockstapel.

Det får bli tack och farväl för den här gången. Garanterat blir det återbesök för en cykeltur. Besök hos Hattstugan vid Välingan och utmed Sexån står på tur.

På återhörande. Ett par turkartor avslutar berättelsen.