Vi hörde på radion idag om resonemang kring vandring. Vad är det egentligen? Slutsatsen var att det olika för olika ”vandrare”. Långa eller korta turer? Övernattning eller ej? Ensam eller i grupp? Kända eller okända stigar? Träning eller motion? Hemmavid eller t.o.m. utomlands och så vidare. Det kan vara lite av varje beroende på vem som vandrat/gått eller berättar om vandring.
Igår tog vi en tur som vi brukar säga, en tur av det lite ovanligare slaget. Christina och jag bestämde oss för att gå upp på Hykieberg som ligger på gränsen mellan Älvdalen och Mora. Vi skulle gå söderifrån från Kanonvägen som går mellan Mora/Våmhus och Rot/Älvdalen. En ”tur ” på 6 km. Starten är vid en mötesplats (M) som kommer nära man något passerat Hyckieberg på höger sida. En stig går ner där och en björk är märkt med rött band.
Jag har gått den vägen för ca 5 år sedan. Vi har varit upp tidigare många gånger på berget men då knallat norrifrån. Då kör du genom Rot och Klitten för att komma till starten då. Turen upp blir då 1 km.
Jag hade ”varnat” för stigningen, med vi skulle ta det lugnt, förresten är ju Christina i bättre form än mig. Så det var en egen varning som behövdes.
När vi är ute så här och inspekterar diverse stigar och besöksmål är det av många olika sammanvävda anledningar. Naturen, vyerna, nyfikenheten, historien, motionen – att röra på sig, stärkande, roligt och trevligt sällskap. För min del är fotograferingen en viktig och drivande kraft. Att tipsa andra vad som finns i vår närhet och i grannkommunerna är viktigt för mig. Jag jobbar åt kommunen med friluftsportalen Mora Outdoor. Gjort i 18 år nu.
Vi går över till bilderna som säkert lockar fler att testa turen. Men vi måste skicka med att det är inte för vem som helst, krävande backar och lite stenigt bitvis. Men med en viss vana är det inga problem.
Först är det en utförslöpa på drygt 700 m innan vi kommer ner till Sjurändbäcken i dalen. Numera finns en bro över bäcken. Den fanns inte på min tur för några år sedan. Men den häftiga tävlingen UKA PAIN följer den här leden, åtminstone har den gjort det. Markeringar finns för det spåret och en bro var bra för de tävlande.
Vi kom ihop med stigen som är markerad från Nässjöhållet. Man kör norr om Nässjön från Lidenhållet och förbi Sjurbo till en vändplan. Stig därifrån upp, ca 2,3 km. På samma plats finns vägvisare för UKA PAIN.
Nu var det slut på ”vilan”. Det bär uppför lite lagom i början med fin stig. Vi går ganska direkt in i Hykjebergs naturreservat och en hel del utmed Persbäck och genom Persgrav.
Jag visste att det skulle bli rätt brant men Christina blev nästan besviken. Hon trodde det skulle bli bergsklättring mot slutet. Så blev det inte alls. Men visst steg flåset och lite vilostopp här och där. Åtminstone för den äldre.
Snart uppe! Vyer och fika väntade. Vi kom ihop med stigen från Klittenhållet och fick sällskap av farfar, son och barnbarn i sele. Vi fikade tillsammans vid den ”berömda kungliga” soffan.
En rejäl fikapaus däruppe. Visst finns det skog i Småland sade farfar. Men det här ligger i en annan division tyckte han. Vi höll med. Man tar kort däruppe men blir alltid besviken för det man upplever fastnar inte på bilderna.
Vi pratade en hel om byggnationer, bostäder, fritidshus. Sonen var i planbranchen och jobbade med frågorna.
Dåså, nu gällde det att ta sig ner utan att åka på löven eller röven. Försiktighet gällde och det gick jättebra.
Visst blir det trolskt emellan åt. Senast jag gick här var det kallare och dimmorna dök upp här och där, helst nere vid Persbäcken. Trolskt även nu på sitt vis.
Strax nere vid bron över bäcken igen, allt gick bra och vi ”spurtade” uppför till bilen.
Några bilder blev det uppifrån eller nära Kanonvägen. Skönt att det var avklarat, men man känner sig nöjd efter en sådan mindre strapats.
Vi fick vända oss om en gång, man såg staketet där uppe på toppen. Dit var vi!
Inte helt självklart att hitta startplatsen. Men håll ögonen öppna när ni lite passerat Hykieberget på höger sida. På Kanonvägen. Vid en mötesplats går stigen in. Jag har markerat en björk med rött band runt stammen. En av de sista M-platserna i backen. Har ni kommit till Rot från i vända. Nejdå, det skall gå bra att hitta.
Tack för den här gången….
