Författare: moraowe

Jag tänkte skriva lite på Facebook om strandskoning, mjågning som det heter på Moramål. Jag hittade så mycket info och bilder att det blir redigare att skriva det här. Mycket av innehållet i texterna kommer från Ragnar Lannerbros avsnitt om Österdalälvens deltaplan i Moraboken del 1 . Äldre teckningar och bilder kommer från Moraboken. Färgfotona har jag tagit förutom flygfotot.

Älven har under seklers lopp genom sin nyckfulla och stundom våldsamma framfart förorsakat betydande skador på byfolkens hus och ägor. Det är här fråga om ett större vattendrag, som rinner fram genom ytterst lätteroderbara jordarter.

För att skydda mot älvskärningar, i synnerhet vid Mora kyrka har befolkningen varit skyldiga att utföra strandskoningar. Mora kyrka byggdes på 1200-talet. Älven gick då i en stor båge norr om kyrkan mot Kråkberg, där den mynnade ut i Orsasjön. Sandängarna var då landfast med Morastrand nedströms nuvarande Badstubacksbron, varför kyrkan under medeltiden ansågs ligga väl skyddad från älverosion. Helt annorlunda blev erosionsförhållandena några århundraden senare. På 1600- och 1700-talen hotade älven vid flera tillfällen att förstöra såväl sockenkyrkan som delar av Morastrand.

Man vet inte från vilken tid de först byggda erosionsskydden härstammar. Norr om kyrkan vid Vita Björns lekpark finns en liten sandsten med följande inskription: ”Anno 1620 B:F:B:”. Enligt traditionen skall inskriften betyda, att detta år började förbyggnaden, d.v.s. år 1620 utfördes här den första strandskoningen till skydd för kyrkan.

Att jag började skriva på bloggen om detta beror på att jag efter lång betänketid lämnat in ett medborgarförslag om att en minnestavla bör sättas upp där i lekparken vid staketet. Jag har muntligen i flera år kontaktat kommunen och kyrkan i frågan men inget händer. Kyrkan äger säkerligen marken men de torde ha intresse av vad som gjorts genom århundradena för att ”rädda” kyrkan från älverosionen. Jag har i flera år gått där och rensat denna sten från överväxt då jag är rädd att den snart av misstag grävs upp och försvinna. En sandlåda för barnen var nyligen, något år sedan, uppgrävd ca en meter från stenen.

Det är tacksamt att sätta upp en skylt där då det är så nära till att titta på mjågningen alldeles bredvid. Något norr/öster om bron över Hemulån syns den tydligt, främst på våren. Se mina bilder.

Det finns som sagt mjågning utefter stora delar av älven och häromdagen fick jag en bild från representanter från Siljansfors Skogsmuseum som fått en gåva. På bilden ser ni gåvan som hittats i en grund i Öna, Lundgården. När huset revs kom stenen i dager. Stenen kommer från Norets mjågningsområde.

Varje by i Mora skulle sköta sin del av mjågningen och de hade olika bytecken och tydligen även stenar som markerade deras områden, mjågpåler. Nedan har Lannerbro tecknat ner de olika bytecknen. Jag har även för mig att dessa märken kan finnas på gamla majstångsstenar. Jag får återkomma om det. Tänker på Öna även där.

Det finns mycket mer information i Moraboken del 1 för er som blir intresserade. Mjågningen var som sagt utförd utmed stora delar av älven i de centralare delarna. Jag har tagit några fler bilder. Bl.a. i Långlet och på Önasidan uppströms älven. Sen ska vi veta att mjågningen ägt rum under lång tid och den sistnämnda, i Öna, ska ha skett 1922 och 1923. Även 1930 har strandskoning skettdär med statliga bidrag under Fritiof Beus ledning. Vid golfbanan ser ni ”modern” mjågning med sten.

Ja, det blev ett stycke Morahistoria det här. Nu hoppas jag på att kommunen väl tar hand om medborgarförslaget och fixar en bra skylt i lekparken och att minnesstenen vårdas och sköts om på bästa sätt. Jag har förresten en bra rejäl skylt som vi fick över vid markeringen av delar av den urgamla ridleden mellan Vika och Venjan. Den är sponsrad av Mora bygdearkiv och kan mycket väl användas i lekparken. Siljansfors har samma typ av skyltar i sin försökspark.

Kompletteringar kan komma.

Få områden i Mora är så omdiskuterade som Strandenområdet. Ända sedan branden 2003 har det spekulerats och utretts vad som ska ligga på den gamla skoltomten. Det s.k. Rosa huset är ju kvar och fungerar som ett slags ungdomens kulturhus. En stor äldre skolbyggnad numera målad i rosa.

Jag tänker inte ge mig in på att redovisa alla turer kring skolfrågan på Strandenområdet. Det blir några ”utdrag” ur olika händelser. Jag jobbade på kommunen under lång tid med planering och annat så jag har stött på en del. Det stod rätt klart att det inte skulle bli någon ny skola på Strandenområdet. Högstadieskola fanns i Noret och Morkarlbyhöjdens skola tog form i de gamla vårdlokalerna.

Omkring år 2010 anordnades en omfattande arkitekttävling om hur området skulle kunna planeras för bostäder. Det var unga arkitekter som kom med olika förslag, strax under 30 st om jag nu minns rätt. Det var alltså fokus på bostäder och delvis grönytor/park. Förslagen var utställda i f.d. Mattssons Järns lokaler och vinnare utsågs. Många av förslagen var tilltalande och delar av dem kunde använts, men projektet självdog. Varför vet jag inte. Här en artikel ur Mora Tidning år 2013:

Publicerat söndag 20 oktober 2013 kl 09.18

”Nu rivs de gamla byggnaderna på Strandens gamla skolområde nära Vasaloppsmålet i Mora. Men de kommer inte att ersättas av bostäder, som kommunen tidigare övervägt. Istället ska området bli mer parkliknande.

Strandens gamla skolområde är känt inte bara för Moraborna utan också för Vasaloppsåkare, som här byter skidorna mot buss och åker mot dusch och omklädning.

Nu är rivningen av de gamla skolbyggnaderna i full gång.

– Vi har ju funderat mycket över vad man skulle kunna använda det här området till. Det kommer nog att bli öppna, flexibla ytor som kan fungera ihop med Vasaloppet, säger Tommy Ek, stadsarkitekt i Mora.

Ett av förslagen genom åren har varit att bygga bostäder på området, och unga arkitekter från hela Europa har kommit med förslag på detta. Men bostadsplanerna är skrotade.

Kommunen vill hellre ha ett öppnare, grönare Strandenområde, som kan användas till olika saker.

– Nu tycker vi ändå att det är viktigt att förtäta med bostäder i centrum, men då jobbar vi med andra områden. Tingsnäsområdet i ett längre perspektiv och just nu jobbar vi med Mossbäcks parkering, säger Tommy Ek”.”

Så var det med bostadsspåret. Vi hoppar fram ända till 2017/18 då ett planprogram togs fram för Strandenområdet. Det reviderades för att mer ta hänsyn till planerna på ny genomfartsled. Hursomhelst, byggnadsnämnden antog planprogrammet efter omfattande samråd.

Här lite från planbeskrivningen:

I förslaget till planprogrammet för Strandenområdet föreslås Strandenområdet bli en aktiv plats där besökarna möter Mora. Stommen i förslaget är att området omvandlas till ett torg avsett för olika evenemang.

Torget ska enkelt gå att ställa om mellan olika former av evenemang, exempelvis Vasaloppsmässa eller cirkus. Torget utformas enkelt med mobila möbler och armatur. För att skapa rumslighet ramas området in med träd. 

Längs Strandgatan/Vasagatan förslås lindar eller andra större träd. Längs Älvgatan föreslås tall som anknyter till det äldre tallbeståndet utmed älvstranden. I planområdets östra del föreslås en byggrätt för kulturändamål som går att dockas med tältanordningar vid större evenemang. 

Samrådet fungerade bra med berörda.

Planprogrammet gick till Kommunstyrelsen för antagande men inget hände. Det hade hänt något som ändrade planerna för området. Vi behöver inte spekulera i det. Men stopp blev det.

Konsulter anlitades i alla fall för att hjälpa kommunen med nya idéer och förslag. Archus hette ett företag som tog stor del i den framtida planeringen.

Beskrivning av Archus av sitt arbete i Mora med Strandenområdet:

”För Archus har det har varit viktigt att hitta ökade synergier mellan verksamheterna för att utveckla dem samtidigt som man minskar kommunens ekonomiska åtaganden. Archus har genom att hitta ett samutnyttjande av ytor möjliggjort en både socialt, praktisk och ekonomisk genomförbar utveckling av området. Upprättandet av en dialog med Vasaloppet har inneburit att de med största sannolikhet kommer höja kvaliteten på det samhällsengagerade arrangemangen. En planering pågår för att möta marknadens aktörer för samverkan kring utvecklingen. Målet är en välkomnande ny stadsdel — Mora entré!”

”Ett fantastiskt projekt för stadsutveckling innehållande många beståndsdelar såsom politik, stort allmänintresse, evenemangsutveckling och förutsättningar för ungdomars utbildning och fritid. Archus får i detta projekt bistå i en politisk process när den är som bäst, att ge och ta, förhandla med Morabon i fokus, för ett attraktivare Mora och en rimlig kommunal ekonomi.”
Åsa Svedjetun, affärsutvecklare.

Jag släpper historiebeskrivningen här, den är för omfattande. Som många nog vet så var det ytters nära att det kända fastighetsbolaget SBB skulle bygga och hyra ut skola m.m. till kommunen. I de första förslagen skulle utöver en stor högstadieskola byggas hotell, kulturhus med bibliotek och utställningslokal, centralarkiv, kök, 2 idrottshallar – en fullstor, skolbibliotek, lokaler för kulturskola och fritidsgård, kulturscen med auditorium för max 400 sittande besökande, option på kommunala kontorslokaler, ca 1000 kvadratmeter. Det mesta av detta stoppades efter hand, hotellet först. Allt förutom skolan och idrottshallar. Men majoriteten var klart inne på den lösningen från början med SBB som ansvarig byggare och uthyrare. Morastrand utsågs senare som projektansvarig.

Vi hoppar till ”modern tid”.

Nu har vi kommit till den 31 mars 2024 och jag skall summera vad som hänt under de senaste månaderna. Glömmer säkert något, men so what. Jag skapade en Facebookgrupp för ca 2 år sedan som heter ”Vi som inte vill ha någon ny skola på Strandenrådet i Mora”. Numera drygt 2 200 medlemmar. Missnöjet var stort med planer på skolbygget och det bliv inte mindre när förslag till detaljplan presenterades. Det var ett samrådsmöte på Moraparken om planen den 19 oktober 2023. Mycket folk var det, men mötet var inte alls bra enligt många som var där. Det gavs en svag kortfattad information från scenen. Ingen möjlighet till frågor så att alla kunde höra frågor och svar. Men kunde i alla fall bjudit in till ett antal frågor från publiken som en moderator fått sköta med svaranden från kommunen. Nu skulle man gå runt till olika bord och ställa frågor till representanter för skolan, Morastrand, stadsbyggnadskontoret m.fl. Det blev inte lyckat.

Alla bjöds in att komma med yttranden och det gjorde det, kom in yttranden. Runt 200 st. vilket är ett stort rekord i en detaljplanefråga. Det visar att många blivit tagna på sängen i frågan. Medborgardialogen hade varit undermålig. Det skulle naturligtvis i ett mycket tidigare varit ett antal möten med de boende i Mora. På flera ställen, det är så många som berörs av detta stora bygge omringat av två stora vägar.

Allt hade gått under radarn i den centrala organsationen med presentation av förslag på slutet där det bara var att tacka ja till Strandenförslaget. Inget annat diskuterades av fullmäktige.

Hursomhelsthelst. Missnöjet var stort i Mora och på FB-gruppen mot skolbygget pratades det om folkomröstning i frågan. Jag trodde inte på det. SD hade redan fått nej i fullmäktige på en motion om omröstning och V var på gång med samma typ av motion. Naturligtvis blev det nej även där.

Då dök alternativet folkinitiativ upp. Det går till så att man gör en namninsamling för att få till stånd en folkomröstning. Minst 10% av de röstberättigade ska skriva på, i Moras fall ca 1670 namn. Jag tyckte det var en tilltagande idé, det här med direktdemokrati tilltalade mig och flera andra. Det kan väl till viss del bero på mina ca 35 år inom kommunal verksamhet.

Pang på rödbetan, vi annonserade i gruppen att vi skulle trycka upp namnlistor och hjälp behövdes för att samla in namn. Vi fick stor respons och hjälp. Många byombud och butiker/affärer hade listor att skriva på. Många byombud körde även med dörrknackning. Vi startade den 1 december då vi tryckt upp 3000 listor. Vi hade i det närmaste 3000 namn innan decembers utgång. Vi nådde snabbet 2 500 namn som ju var nog med råge.

Det måste här framhållas med vilken entusiasm som folk visade och hjälpte till med insamlingen. Det kom folk från ”alla håll” och ville vara med. Gamla, unga, höger, vänster – ingen kategorisering av dem. Unga flickor kom in till oss här hemma med listor liksom ”gamla tanter”. Vi fick åka ut i byar och hämta då en del inte tog sig någonstans men ville så gärna deltaga i namninsamlingen för en folkomröstning.

Så här såg blankettet för namninsamlingen ut:

Då kom den stora överraskningen, S lämnade in ett nämndinitiativ till KF om att kommunen skulle besluta om en folkomröstning som både de och alliansen klart varit emot. Det klubbades igenom den 18 december av kommunfullmäktige. Dimmiga motiv låg till grund för beslutet. Det sades att folkinitiativet kanske inte skulle få in nog med röster så att en omröstning skulle hinnas med till EU-valet den 9 juni. Saken var den att om politiken frågat oss hade dom fått veta att tillräckligt med namnunderskrifter redan var i hamn. Vidare anfördes att det skulle ta så lång tid att gå igenom listorna för att se om det var godkända underskrifter. När jag lämnade in våra listor i början av december så var de räknade på 2 dagar. Så var det med den långa tiden.

Det är inte särskilt svårt att begripa att det var andra skäl som gjorde att politiken vill hålla i folkomröstningen. De vill styra och ställa utan inblandning av folkinitiativet. De vill ha grepp på frågans formulering och utseendet på röstsedlarna. De folkvalda blev tagna på sängen och hela KF röstade ja. Det verkade ju bra. Men de tre partier som klart är emot strandenbygget V, SD, och MOP skulle enligt min mening röstat nej. Då hade folkinitiativet fört upp frågan i stället, ingen hade kunnat hindra det då löfte fanns från de tre motståndspartierna att rösta på initiativet. Då hade vi, initiativet, haft större ”makt” över frågeformulering m.m.

Jag blev uppringd av SR Dalarna för intervju nere vid Stranden/Rosa huset. Två gånger. Mora tidning intervjuade och hade artiklar, bl.a. när jag lämnade in namnunderskrifterna. Siljan News skrev artiklar.

Först några bilder från detaljplanen. Vilken kulturkrock och felplacering tycker många.

Här några andra bilder från inlämning av namnunderkrifter m.m.

Bild MT 12 januari 2024

Ledare i MT 12 januari 2024. Därunder ett svar på ledaren från folkinitiativet genom mig.

Här en insändare i Mora Tidning från V om formulering av frågan i omröstningen.

Det blev som det blev. Politiken tog över Folkinitiativet om folkomröstning och kommunfullmäktige har 2024-02-12 beslutat om frågans formulering och utseendet på valsedlarna. Protester kom mot frågans formulering som ni ser av artikeln ovan. Protester kom även mot alternativet ”Avstår” på en valsedel.

Folkinitiativets insamling hade lämnats in och togs emot. Inget mer ord om den i fullmäktige eller i protokollet. I beslutstexten, KF § 7 2023, framgår att förslaget till frågeformulering presenterats för representant för folkinitiativet som gavs möjlighet att lämna synpunkter på förslaget. Inget nämndes om det yttrande som gavs av mig som samordnare av folkinitiativet. Se nedan där det viktigaste innehållet framgår:

Nu planeras inför folkomröstningen om skolbygge vid Strandenområdet. Omröstningen sker i samband med EU-valet 9 juni 2024. Frågeformuleringen i omröstningen är viktig och det har många gånger framkommit i FB-gruppen ”Vi som inte vill….”

Kommunens förslag till frågeformulering som gick vidare till beslut i kommunfullmäktige den 12/2 är:

”Vill du att det pågående projektet med en ny högstadieskola, idrottshallar, kultur- och fritidsverksamhet på Strandenområdet ska fullföljas?”

Tre valsedlar presenteras, Ja, Nej, Avstår.

Vårt, folkinitiativets, yttrande i sammandrag om frågan och valsedlar:

• Pågående projekt, visst är det så. Men utan godkänd detaljplan och bygglov. Ändå pågår det för fullt, även utan att invänta resultat från folkomröstningen.
• Idrottshallar. Ja, var man än tänker sig ny skola/skolor så torde idrottshallar vara med i planering och byggande.
• Kultur- och fritidsverksamhet. Varför blanda in detta i en fråga om byggnation av en skola? Vår huvudfråga är platsen för bygget. Inte diverse innehåll i nya lokaler och fastigheter på tomten (Rosa Huset).  Verksamheter i Rosa huset torde kunna fortsätta utan ny skola på platsen och är inte knutna till skolverksamhet eller vice versa.

Kommunen har alltså specialformulerat frågan så att den i princip blir ledande. Den del av väljarkåren som är osäker i sitt val ska få dåligt samvete om man väljer nej-valsedeln. Alla vill naturligtvis ha fritids- och kulturverksamhet. Men det behöver och ska inte kopplas ihop med skolbygget.

Jag påminner om texten på våra namnlistor: Vi tycker att lokaliseringen av en högstadieskola på Strandenområdet är helt fel och alternativa lösningar grundligt ska utredas och presenteras. Vi yrkar på att det pågående projektet ska avslutas. 

Vi i initiativet tycker att två valsedlar räcker. Ja eller Nej till byggnation av skola på Strandenområdet i Mora.

Det måste här nämnas att kommunens representanter, tjänstpersoner som kommunalråd i flera sammanhang nämner att valmyndigheten rekommenderat kommunen att ha en röstsedel med texten Avstår. Det sades på kommunfullmäktigemötet den 12 februari och det står i protokollet. Likaså säger Anna Hed så i Sveriges Radios Dalarna. Det tror ju folk på då.

Många blev tveksamma till att Valmyndigheten rekommenderat detta och fler har kollat med dem. Bland annat jag har haft mailkommunikation med dem. Chefen för den avdelning som jobbar med detta klargjorde för mig att de inte rekommenderat kommunen att ha den variant av valsedel. Man har inte avrått men inte alls rekommenderat det.

Vi går nu vidare. Det kom som en överraskning för många men ändå på något sätt väntat. Morapartiets ställning i alliansen har diskuterats både inom alliansen och inom Morapartiet såvitt jag hört läckas ut. Nu blev det i alla fall klart. Morapartiet fick ett ultimatum av alliansen via Anna Hed, antingen ändrar ni er i Strandenfrågan eller annars utesluts ni ur alliansen. Det var naturligtvis inte aktuellt för partiet då de gick på val på det och förmodligen tog många röster från C och Morapartiet gick starkt framåt i valet 2022. Här några bilder från Mora tidning 2024-03-13:

Om någon tvekat på att Morapartiet vara tydliga i sitt ställningstagande till skolbygget så kan jag visa en helsida i Masen före valet 2022. Det talar tydligt och ändå fick de vara med i alliansen. Man kan undra varför de nu uteslöts?

På bilden ovan Naima Trogen och Jocke Linder. Kämpar i Morapartriet.

Den infekterade frågan om skola på stranden går vidare och kommunen ger ut filmer och material om skolans förträfflighet. Både läget, storleken och innehållet. ”Motståndarna” har bildat en liten grupp som tänker sig ta fram fakta i frågan och koncentrera sig på det. Det blir väl annonser/information av olika slag.

Jag har nog glömt något men gör en paus här i ”berättelsen” och återkommer. Dagens datum är 2024-04-04. Det drar ihop sig till kampanjer från bägge sidor. David mot Goliath.

Det händer saker och jag fortsätter berättelsen om hanteringen av folkomröstning m.m. angående Strandens skola. Idag 2024-05-26 drar det ordentligt ihop sig till omröstningen den 9 i samband med EU-valet. Det har hänt saker sedan sist. En mindre grupp ”Nejsägare” har startat ”Folkinitiativet för en bättre skola i Mora”. Jag ingår i gruppen och vi har samlat in pengar för en kampanj. Det har gått rätt bra. Det är dyrt med annonser. Fler än 200 personer har lämnat bidrag. Annonsering sker i Masen och på annat håll. Även framtagning av Flyers att dela ut i brevlådor. En Facebookgrupp med samma namn är bildad och även en hemsida med faktainformation: http://www.strandenprojektet.se

Det annonseras för fullt i Masen från ja- och nejsidan. Plakat finns utmed vägarna och Ja-sidans politiker håller till på stan och gör reklam. Politiker från Nejsidan gör delvis detsamma, men inte i samma utsträckning.

Stämningen mellan de s.k. båda sidorna är onödigt hätsk emellanåt tycker jag. Främst på sociala media naturligtvis. En dålig stämning har uppstått.

Det senaste som skett är att kommunalrådet Anna Hed i SVT lokalt pratat om folkomröstningen och hon säger att man kan lyssna på nejsidan om valdeltagandet blir ca 80 % och nejsidan får 90% av rösterna. Det torde vara en omöjlighet.

Om dessa krav ställs på allvar så kan man verkligen undra varför politiken beslutat om en folkomröstning. Om man ändå inte kommer att följa den. Visst är den rådgivande som alla vet, men 90 % här ett rekordhögt krav. Så, varför lyssna på folkets vilja? Frågan kommer ju nu ändå att avgöras i kommunfullmäktige. Där ser det ju ut som om S blir den avgörande spelaren. Om dom stödjer ”restalliansen” så blir bygget av. När kanske mer osäkert då beslutet torde överklagas.

En annan liten sak som jag lade märkte till när jag var på biblioteket och förtidsröstade var att längst ner på valsedeln står det att folkomröstningen är rådgivande. Kommunen ansvarar för vad som ska stå på valsedlarna och det har man beslutat om i kommunfullmäktige. Allt om färg på valsedlarna, omröstningens fråga, svarsalternativ m.m. Men texten längst ner på valsedeln har man inte beslutat om.

Alla lokala folkomröstningar är rådgörande och det torde vara allmänt känt. Men det är klart att om kommunen bortser från en stor andel nejsägare kanske man påpekar att det stod på valsedlarna att omröstningen är rådgivande. Kanske fult tänkt, men det finns annat i den där frågan som många betraktar hamna i samma fålla. För att nämna något:

• Politikens övertagande av ett folkinitiativ som var klart att antaga. Man gjorde ett nämndinitiativ av frågan.
• Frågans formulering som från början var ja eller nej på skola på Stranden. Det var det Folkinitiativets formulering av frågan vid namninsamlingen. Kommunen blandade i kultur -och fritidsverksamheter i frågeformuleringen.
• Alternativet ”Avstår” på en valsedel sades vara en rekommendation från valmyndigheten vilket vid efterhörande visade sig vara fel. En blank röst hade man rekommenderat men inte ”Avstår”.
• Att sedan Morapartiet uteslöts ur alliansen är ett annat exempel på ”underligheter” tycker många. Partiet är en stor Nejsägare och gick till val på det 2022. De vann många röster när andra förlorade många. En politisk fråga som de väl får lösa på sikt.

Nu får det bli en paus igen. Återkommer kanske för omröstningen, men garanterat efter. Så vi hörs.

Dagen före valet

I morgon den 9 juni är det dags för folkomröstningen om Strandens skola. Diskussionerna har gått heta under de senaste veckorna. Tidningarna skriver och radio/TV rapporterar. Jag har blivit intervjuad eftersom jag är moderator i Nej-sidans Facebooksida. Jag har flera gånger på sidan påpekat att man ska hålla god ton i inläggen. Vad det nu är uppfattas väldigt olika av folk tydligen. Det är svårt att dra gränser och avgöra vad som är lämpligt och olämpligt att skriva. Det kan vara hårfin skillnad emellanåt. Jag har i alla fall tagit bort ett stort antal inlägg. Inlägg anmäls av ungefär samma personer och ibland ser jag inte alls skäl att stryka vissa inlägg. Nästan bara för att det är fakta som går emot jasidan.

Jag har själv blivit utsatt för en del fula inlägg naturligtvis och fått mina fiskar varma. Det skrivs ”dåligheter” på bägge sidorna tycker jag, jag får refererat, för jag läser inte ja-sidans FB-sida. Hinner knappt med Nej-sidan.

Det jag vill säga så här så slutet är att hårda ord inte är bra och hör inte hemma i debatten. Men än värre är när man inte håller sig till fakta och sanningar eller döljer sanningen. Lika fel vem som än gör det. Jag har skrivit en del insändare och inlägg på nej-sidan, men ingen har pekat på de saker jag kritiserat och ansett felaktiga eller kan ifrågasättas. Ingen har sagt att det ja påpekat är fel, däremot har man tagit upp andra saker som gränser till det jag sagt.

Jag skrev en insändare om att alla inblandade partier borde tala om för väljarna hur de ställer sig vid olika utslag i omröstningen. Om det blir jämt, eller ett stort nej, t.ex. 60-70%. En majoritet av ja, ja då är väl saken klar. Media tog upp spörsmålet, men jag tycker inte att partierna varit nog tydliga i sina svar. Går man och röstar ska man veta vad ens röst är värd. Annars ingen större idé att rösta. Att folkomröstningen är rådgivande är väldigt allmänt känt, men ändå, folk vill veta vad som sker vid olika utslag. Förresten står det på valsedeln att de är en rådgivande omröstning. Inget man beslutat om i kommunfullmäktige, som beslutar i detalj hur röstsedlarna ska se ut, färg, vikt, text naturligtvis såsom frågan. Men varför har man lagt till info om att det är en rådgivande omröstning. Mitt fula jag tror att det är en gardering för att om det blir ett kraftigt nej och man beslutar att bygga ändå kan man hänvisa till att det ”bara” var en rådgivande omröstning. Det var mitt ”fula” jag, hoppas jag har fel. Det visar sig kanske.

En annan sak jag ska nämna lite i förbigående är att många skvallrar om att nej-sedlar inte alltid funnits bakom valskärmarna. Visst kan det vara tillfälligheter, naturligtvis, då valförrättarna ofta ska kontrollera att valsedlar finns för alla valmöjligheter. I något fall låg alla nejrösterna bakom ja-rösterna. Som sagt, hoppas det inte satts i system, tror inte det.

I morgon är det som sagt valdag och i morgon kväll vet vi hur det gick. Svårtippat tycker jag. Kampanjresurserna har ju inte varit direkt jämförbara men det betyder ju självklart inte att ja-sidan vinner. Men goda möjligheter har de fått med ”hela” kommunorgansiationen och inblandade konsulter i ryggen. De har ju till och med varit med på möten med allmänheten, dock ingen med från planenheten som tagit fram detaljplanen och arbetar med frågorna.

Tills sist om någon råkar läsa detta före stängningen på valdagen – så gå och rösta! Viktigt att så många som möjligt visar sin vilja. En fin demokratisk möjlighet att lägga sin röst i ett val.

Vi hörs efter valet.

2024-06-08 kl 21:22/Owe Hållmarker

Det blev stor turbulens efter att folkomröstningen är avklarad. Det gick bra för Nej-sidan. Vi fick 67% av rösterna, 2/3 alltså. Inte dåligt. Moraborna har uppfattat att Strandenområdet inte är lämpligt för en stor skola. Det blev stor turbulens efter resultatet. Alla möjliga ursäkter kom fram. De värsta var kanske att de som inte röstat, ca 47 % av alla röstberättigade, skulle egentligen röstat ja. Valdeltagandet 53 % var bra jämfört med andra lokala omröstningar. Vi hade tack vare folkomröstningen ett bra deltagande även i EU-valet. Andra försvar handlade om att folk inte förstått frågan. Det kan man nog bara skylla på frågeformulerarna, kommunfullmäktige.

Hursomhelst, nu kom ett närmndinitiativ från S, samma dag som fullmäktige, att projektet ska stoppas och att alternativa lösningar skall utredas till i dec. 2024. Allt för att ”blidka” de som röstat nej. Det är min åsikt i alla fall. Hur ska man på denna korta tid, med en sommar emellan och upphandling av konsult hinna med det? Inget är sagt om vilka direktiv utredningarna ska jobba efter. Nu är jag lite elak, samtidigt som jag naturligtvis önskar jag har fel. Jag tror detta är ett spel för galleriet (Moraborna som röstat nej). Förmodligen kommer de ”oberoende” konsulterna fram till att Stranden inte har någon konkurrent. Motiveringarna till detta blir nog ”häftiga” och tid ges nog inte att motbevisa.

Jag tror vissa partier från högre ort kanske fått klart för sig att valet 2026 är viktigare än skolfrågan och att man kan inte gå för hårt fram, då slår det tillbaka. Därför denna abrovinkel. Nu är detta mina egna spekulationer som tyvärr kommer efter att ha följt denna fråga under flera år. Det skulle vara väldigt olyckligt om denna fråga inte ska kunna lösas i samförstånd. Stort projekt på många vis, ekonomin t.ex. som knappt nämnts inför omröstningen.

Förmodligen Moras mest omfattande projekt som berör och engagerar så många. I en sådan stor fråga kan man inte köra över stor del av kommunfullmäktige och en folkomröstning som går starkt emot.

2025-01-09.

Det hände väldigt mycket i Strandenfrågan i december 2024. Socialdemokraterna hade en omröstning i frågan bland sina medlemmar. Det blev en majoritet för nej i Strandenfrågan.

Följden av detta blev att kommunfullmäktige den 16 december beslutade att återta uppdragsavtalet med Morastrand om byggnation av en högstadieskola på Strandenområdet. På samma möte beslutades att i budget 2025 ca 350 milj ska avsättas till förbättringsåtgärder på befintliga högstadieskolor Morkarlby och Noret. En väldigt stor och omvälvande händelse i Mora. Historisk! Detta med sin grund i det folkinitiativ som togs och skapade en namninsamling för omröstning i frågan. Bra artikel kom i MT efter begäran från mig. Rubrik:

Owe om de strandade planerna på ny skola: “Ett nej från folket”. Inledning på artikeln: Det tycks inte bli någon skola på Strandenområdet. Någon som har lagt ned många timmar av sin fritid för att nå detta resultat är Owe Hållmarker. Det var han som initierade folkomröstningen i frågan. 

– Jag är lite överraskad över att det kunde vända. Det är nog många, säger han. Det har gått drygt ett år sedan Owe Hållmarker började att samla in namnunderskrifter för att få till en folkomröstning i Mora. Han ville nämligen stoppa skolbygget på Strandenområdet. På blott en månad hade man lyckats samla in drygt 2 700 namn. 

– Så många engagerade sig ute i byarna och inne i centrum. Det var fascinerande att jobba med frågan. Något som jag tyckte var spännande var att så många, utan politisk flagg, kunde samla sig på kort tid, säger Owe Hållmarker, som påpekar att folkomröstningen var det första demokratiska folkinitiativet i Mora. Det blev en helsida och jag tycker det var bra att de som ”vann” folkomröstningen till slut kommer till tals. Intervjuerna i media har annars mest berört ja-sidans representanter. Ni hittar artikeln på MT:s arkiv.

Nu återstår att se vad som händer under den närmaste tiden under år 2025. Huvudsaken att skolfrågan får en bra lösning och att inte Strandenområdet används till något så olämpligt som en jättestor skola med allt vad det innebär. Vidare får vi chansen att skapa en attraktiv infart till den lilla kulturstaden Mora.

Jag återkommer när det dyker upp något väsentligt att rapporterta om i Strandenfrågan.

Jag fick låna ett klippalbum av Margareta Karlberg. Jag skulle ”forska” lite i konståkningens historia i Mora. I albumet fann jag en artikel som beskrev branden i Morkarlby skola 1956. Minnena väcktes. Jag gick i första klass för Rut Bengtzelius på andra våningen. Där fanns två klassrum och en gymnastiksal. 1:a och 2:a klass gick i samma sal. I den andra skolsalen gick en s.k. hjälpklass som man benämnde den förr i tiden. Ett knepigt namn tyckte vi redan då. Helt vanliga elever enligt oss andra.

Jag var in i skolan, Morkarlby nedre som den kallas idag för några år sedan. Dörren var öppen. Där ska det förresten bli ett bostadsområde. Skolan blir kvar liksom lärarbostäderna. Zornska rivs. Jag tog som brukligt några bilder som jag visar här nu.

Men åter till branden. Det brinner, det brinner, ropades det ute i korridoren. Vi var inte sena att rusa iväg. Vi sprang genom rök och forsade nerför trappan. Vi ramlade huller om buller, men ner kom vi. Först en skolbild så ni vet var vi var.

Som sagt ut fort som möjligt. Nerför trappan.

Jag stannade till lite utanför skolan men cyklade snabbt hem och berättade att det brann i skolan. Jag såg folk efter vägen och skrek ”det brinner i skolan”. Allt gick rätt bra. Brandkåren låg nära och var där snabbt och släckte det som hunnit ta eld. Det var en grabb som kände sig orättvist behandlad av sin fröken och gick upp från klassrummet på nedre våningen och tände på i en skrubb i vår korridor. Han insåg inte eventuella följder. Våra kläder blev rökskadade liksom korridoren. Det var rätt svart däruppe närmast skrubben. Vindsvåningen var den som blev mest skadad. Det som läskigaste var att två flickor i det andra klassrummet blev så rädda att de gömde sig bakom pianot. Lärarinnan märkte det när hon kom ner och sprang upp och hämtade dem. De hade ju klarat sig, men ändå, rätt läskigt.

Jag kan ta några fler bilder tagna skolan för några år sedan.

Ovan ser ni Ruts lilla förråd där hon hämtade diverse material emellanåt. Hon behövde inte vara därinne särskilt länge förrän det surrades och ”bråkades” i klassen. Det var då jag lärde mig ordet ”ögontjänare”. Hon kallade oss för det och vi skärpte oss någotsånär framöver, han kunde bli rätt arg.

Vårt klassrum.

Mitt gamla klassrum 1:an och 2:an. Jag hade utsikt ända hem till Hästvägen 9 därifrån. En viss trygghet i början i alla fall. ”Där bor jag” sade jag till klasskamraterna.

Vi tyckte gymnastiksalen var stor. Den har krymt.

Det kanske kan vara på plats med ett skolkort från den tiden. Det här torde vara när jag gick i tvåan.

Ni känner igen fönstren från bilden ovan. Nu igenspikade.

Vi återgår till branden. Det var synd om den 13-årige grabben som tände på. Han mådde inte bra och tog till detta med att tända på. Kunde gått riktigt illa. Han hade förresten sommarjobb hos far min på fröhandeln senare.

Det blev rubriker i tidningarna efter branden.

Några fler bilder från skolan där jag gick från 1 t.o.m. sätter klass.

Vi avslutar skolberättelsen med en bild från korridoren innanför entrén. Dit levererades maten i kantiner. Vi hämtade maten där, lade på våra små vaxdukar på bänkarna och käkade för fulla muggar. Det var kul när man fick hjälpa taxichaffisen Nisse Bergström att bära in maten. Då slapp man Aina Kalleberg en stund. Inget ont om henne, men roligare att skoja med Nisse.

Sommaren 1888 var varm och torr. Före midsommar var det sannolikt någon som söder om Oxberg, i trakten av Kurutjärnsberget, skulle skaffa sig ett betesområde genom bränning (svedjning), men elden blev bonden övermäktig.

Händelsen jag vill berätta om är en jättestor skogsbrand som omfattade ca 45 kvadratkilometer och varade i en vecka. Branden startade mellan Oxberg och Gopshus och tog sig åt Morahållet och gav sig inte förrän i trakterna av Krångåsen och Gutdalen. Alldeles före Eldris alltså. Brandområdet kallades Gopshusbrändan eller Lädebrändan.

Berättelsen kommer från den extremt värdefulla och fina dokumentationen av Gopshus som man finner i boken ”Gopshus – en by i Mora” utgiven av dokumentationsgruppen i Gopshus år 1987. Att makarna Stig och Birgit drog ett stort lass i gruppen torde inte vara någon överdrift. De stod för mycket text och sammanställning av boken. Alla i gruppen gjorde verkligen ett förtjänstfullt arbete. Liknande insatser har gjorts i andra byar och vi hoppas kunna se fram mot ännu fler.

Vi återgår till den stora naturkatastrofen som någonsin drabbat dessa trakter. Branden började på själva midsommarafton inom Kråkbergs fäbodskog till Fageråsen. Folk från Gopshus och Oxberg verkställde en första släckning, men försummade den fortsatta vakthållningen, så att elden i tilltagande blåst och torra marker kunde flamma upp på nytt. På bilden ser ni Kurutjärnsberget. Foto från stigen som går upp till Högåsen från Gopshus.

Under de närmaste dygnen gick elden över Skärberget och Gopalån, snuddade vid Fagerås fäbodar och fortsatte söderut. Traktens högsta berg, Högåsen, på drygt 550 m höjd över havet avbrändes helt och likaledes flera höjder i närheten. Några bilder från den avbrända högåsen.

Elden passerade med sin västra gräns, på sin fortsatta väg söderut, Lädeån vid Stordammen, ett par kilometer öster om Överläden. När den nådde Norra Garberget vek den österut och svepte fram i ett flera kilometer brett bälte via fäbodarna Klitten och Myckelberg, som blev skonade, till trakterna av Hökberget, Läde och Hemulberget. Elden stannade på sin väg österut först när den nått Dalälven nedanför Hökberget. Innan man fått stopp på branden hade den helt förött Täxberget, nått nästan fram till Gutdalen och Krångåsen samt stannat någon kilometer från Eldris. Samtliga fäbodar, Klitten, Myckelberg, Hökberg, Läde, Norra Hemulberg, Krångåsen och Gutdalen klarade sig.

Ni ser det stora brandfältet på kartan. 4 500 ha eller 45 kvadratkilometer.

Det berättas att det brann en hel vecka och av den kraftiga västliga viden drevs stora sotflagor och brända kvistar ända bort mot Orsasjön som blev alldeles svart på ytan. Även över Morastrand låg en tät rökslöja och byarna Långlets och Selja började utrymmas. Mitt emot Säs fäbodar kastades sig elden flera gånger över till östra sidan av älven, men folk var där och släckte.

Karl-Erik Forslund beskrev i sitt bokverk ”Med källorna till havet” trakterna när han var där på besök 30 år efter branden. Några utdrag ur Forslunds bok om Mora, Bok V.

” Runtom i en ring ligga Gråbjär, Skeribjär och Högåsen. Gråbjärsbäcken rinner till Gopalån. I Skeribjär finns en grotta där björn tros ligga. Sommaren 1916 hörde en vallpojke underliga läten därinne – och sprang.

– Högst resa sig Morkarlåsen och Högåsen (555 m.ö.h.) med hattkullformiga toppar av röda nakna hällar, sand- och ljungfläckar. Där blåser det jämt och på sommaren står en hop betande hästar i en krans runt omkring klinten, just i gränsen där mygg och brons ta slut.

– Från Högåsen har man en ypperlig bild av älven och bygderna å ena sidan – ända från Älvdalen och ner till Siljan – och å den andra obygderna bakom bergmurarna. Där är mest skog, men dess mörka matta har många fläckar, ljusgula av myr, ljusgröna av myster (mörmyster, sank buskskog).”

Jag ”råkar” ha Karl-Erik Forslunds kartdokumentation på de turer han gjorde när han skrev sitt kända bokverk ”Med Dalälven från källorna till havet”. På bilden har han ritat in sitt besök i Gopshustrakterna, till bl.a. Högåsen och Fageråsen. Forslund hoppade tydligen över Gopshusberget. Men dit upp var i alla fall Linné vid sitt besök i trakten några hundra år tidigare.

Här ett par ”moderna” bilder från 2020 då ett gäng vandrade upp på Högåsen.

Branden var som sagt enormt stor och många människor arbetade för att försöka hejda elden. Brandgator höggs upp i skogen och soteldar tändes. Man slog på elden eller sopade med lövruskor. Prosten Borg måste avlysa sitt stora missionsmöte för att deltagarna skulle få hjälpa till med släckningen. Stort arbete lades ned i Gopshus med skogsåterväxtarbete. Det rörde sig företrädesvis om skogsfrösådd. En liten skogsplantskola anlades till och med på Högåsens sluttning. En viss herr Gustafsson styrde och ställde med det arbetet.

Det kom även något gott av skogsbranden. Hela brandfältet blev vid sekelskiftet ett enormt bärområde. Det blev en gigantisk bärrush. Bärplockare och bäruppköpare såg sina chanser att tjäna en slant. Morgontåget från Älvdalen sägs ha haft minst hundratals bärplockare med sig. Man övertalade lokföraren att i ett motlut strax före Gopshus sakta in tåget så att man kunde hoppa av. Vid hemresan fick man snällt vänta vid Gopshus station. Det kom folk från de närmaste byarna till Gopshus och det ordnades även härbergen för folk i byn. Goda tider i dessa trakter för bärhanteringen.

Min farfar som bodde i Oxberg hoppade på bärrushen och blev bäruppköpare. Han höll till i Gopshus vid den gård han växt upp i. Senare tog far min och hans bröder vid med bäraffärerna.

I Eldris upprättades en bärtorkningsanstalt av Hushållningssällskapet.

Jag vill i sammanhanget ta upp ett annat fenomen, Stortallen. Den finns i trakten av Söderberget och är klassad som naturminne av Länsstyrelsen. Jag har besökt den några gånger. Rätt bökigt att hitta den där i sluttningen. Men värt mödan. Tallen överlevde 1888 års brand och är väl bevarad. Den måste alltså vara ett antal hundra år, 4-500 år minst. Jättetallen stod i lä av Söderberget när vinden drev på branden. Den överlevde helt enkelt, men tog naturligtvis skada.

Att jag blivit fascinerad av denna naturkatastrof har många orsaker. Jag vistas ofta i trakterna mellan Mora och Gopshus och Oxberg. Det finns t.ex. många fina tränings- och vandringsstigar där. Högåsen har besökts ett otal gånger då vi under en period bodde i Gopshus. Kopplingarna till Oxberg och Gopshus är många.

Första gången jag hörde talas mer ingående om branden var när Lennart Ambrosiusson berättade om den på jobbet. Lennart var en hejare kunskap om våra närområden. En riktig stigfinnare och historiker.

Det här var lite dokumentation av en stor händelse i slutet av 1800-talet. Den hade stor påverka på både natur och folket i bygden. Den nyfikne kan läsa mer i boken ”Gopshus – en by i Mora”, en riktigt bra historiebok.

Vi avslutar berättelsen med en bild från 1954 tagen av Sam Lawson. finns på Mora bygdearkiv. Från stationen lastades många järnvägsvagnar för transport till Tyskland och andra länder.

Jag känner för att skriva ner lite från det som sker kring frågan om bygge av högstadieskola på Strandenområdet i Mora. Det är för att få en hygglig dokumentation av vad som händer och jag kompletterar texten framöver. Jag startar idag 2024-01-21.

Vi börjar med en jättekort beskrivning vad som hänt tidigare i frågan. Det är så mycket sedan branden 2003 vid skolan att det skulle ta alldeles för stor plats och vara svårt att följa alla turer.

Flera utredningar och planförslag har presenterats på vad som ska bli på området. Om vi hoppar in i närtid så har en detaljplan i slutet av 2023 varit utställd för yttranden. Planen går i stort ut på byggnation av en högstadieskola och idrottshallar på platsen.

Rekordmånga yttranden kom in och det finns synpunkter på platsen som sådan, byggnaderna, skolgården, trafiken m.m. Väldigt många ser platsen som rent olämplig för en stor högstadieskola för 800 elever.

Hursomhelst, det började resoneras om en folkomröstning i frågan. Jag var skeptisk om det kom i form av en motion från partier om folkomröstning. De skulle bara röstas ner av majoriteten som vi kan kalla alliansen. Mycket riktigt hade en motion från SD avslagits och en till är inlämnad från V som kommer att gå samma öde till mötes.

Det började pratas om något som heter Folkinitiativ. Ett demokratiskt verktyg som kan användas i kombination med den representativa demokratin. Vi kallar det för direktdemokrati. Det går ut på att man startar en namninsamling för att få till stånd en folkomröstning i en fråga. Det behövs 10% av de röstberättigade för att frågan ska tas upp av kommunfullmäktige. Väl i kommunfullmäktige får inte mer än 2/3 vara mot att det blir en omröstning. Det här tilltalade mig mycket, en opolitisk kraftsamling för en så viktig fråga för Moras framtid. Jag fick frågan om jag ville vara samordnare i folkinitiativet. Tackade ja med viss tvekan, men kunde inte neka en sådan viktig uppgift.

Sen gick det fort. Vi – alla som var närmast inblandade bestämde oss för att starta en namninsamling den 1 december 2023. Vi hade fått löfte från tre partier att de skulle stödja folkinitiativet i kommunfullmäktige, V, SD och Morapartiet.

Vi ställde i ordning namnlistor och vårt mål var minst 2000 underskrifter. Formellt skulle de tio procenten betyda ca 1700 namnunderskrifter. Vi en Facebookgrupp som heter ”Vi som inte vill ha någon ny skola på Strandenområdet” och där fick vi stor respons av naturliga skäl. Namnlistan:

Vi skapade en mindre organisation med byombud och platser/affärer där folk kunde skriva på eller hämta/lämna in listor. Vi nådde inte ut helt och hållet, men stor täckning blev det. Mycket beroende på FB-gruppen och många engagerade medarbetare. Vi hade listor i Hånåkni, Utmeland, Morkarlby, Nusnäs, Sollerön, Vika, Gesunda, Ryssa, Våmhus, Kråkberg, Önaheden, Oxberg, Gopshus, Venjan m.fl. God täckning som ni ser. Man kunde även skriva på hos Kaffestugan, LaBoheme, Valles Cykel och Motor, Mora Färg- och Interiör, M-bilar Group, COOP Sollerön, Handlarn i Våmhus. Vi får inte glömma Ingvar Nille Niilimaa på gågatan. Det var flera entusiaster som själva fixade 100 eller fler underskrifter.

Folkinitiativet har inte någon formell organisation. Det är engagera personer som samtalar med varandra och diskuterar frågan. Jag är samordnare och håller ihop det hela.

Som sagt bra uppställning, men jag tycker inte vi gjorde så kraftfulla insatser och fick ändå in ca 2 900 underskrifter. Vi hade god marginal då vi visste att vissa underskrifter skulle underkännas av kommunen. Otydliga namnteckningar, ej boende i Mora, ej namnförtydligande m.m. Jag strök de jag kunde efter bästa förmåga, men kommunen var mer ”noga” med att allt skulle vara rätt. det blev ändå ca 2 700 godkända underskrifter. Fler finns och ska lämnas in, ca 40 ytterligare.

Jag skrev tidigt till kommunen och frågade när de behövde få in namnlistorna för att de skulle hinna administrera och kontrollera dem. Folkomröstningen skulle hållas i samband med EU-valet 9 juni 2024. Svaret var månadsskiftet jan/feb 2024. Det kändes bra för oss. Det skulle vi klara med råge.

Sen kom den stora överraskningen. S lämnade den 15 december 2023 in ett s.k. nämndinitiativ som godkändes av kommunstyrelsen och kommunfullmäktig. Det gick ut på att man beslutade om en folkomröstning om skolfrågan på Stranden den 9 juni 2024. Många blev positivt överraskade och andra mer fundersamma över vad som händer. Skälen som angavs för att besluta om omröstningen i dec. vara att folkinitiativet kanske inte nådde upp till tillräckligt antal namnunderskrifter. Sedan nämndes att det skulle ta lång tid att gå igenom namnlistorna och man kanske inte skulle hinna med administrationen innan den centrala valmyndigheten skulle få in frågan från kommunen.

Denna motivering anser jag vara ren nonsens. För det första var vi iland med insamlingen den 15 dec. Jag hade namnlistor hemma och visste ungefär hur mycket som fanns ute i stugorna/affärerna. Det räckte gott och väl till vad som behövdes. Att det sedan skulle ta så lång tid att gå igenom listornas kvalitet var även det helt fel. Ett svepskäl i brist på annat.

Jag lämnade in listorna till kommunen sen onsdag 10 januari. Jag skulle komma in till kommunen den 15 jan. och prata om listorna m.m. Det sköts på till tidig fm den 16 jan. Då var allt klart med genomgången av materialet. Det tog alltså max 3 dagar att få klart allt.

Det är alltså klart att svepskäl togs till för att kunna kapa vårt folkinitiativ och ta över frågan. Alliansen ville ha full kontroll över omröstningen. Den som tidigare inte alls var aktuell eller bra lovordades plötsligt under kommunfullmäktige. Någon kommunikation med oss i folkinitiativet förekom inte från S som startat nämdninitiativet. Hur många namn har ni fått in m.m.?

Vi övergår till formuleringen av frågan vid omröstningen. Kommunen beslutar om omröstningens genomförande och även frågeformuleringen. Frågan är väldigt viktig och samråd ska enligt bestämmelserna lämpligen hållas med folkinitiativet. Jag blev kallad till kommunhuset och träffade valansvariga som presenterade resultatet av namnlistorna och förslaget på frågeformulering som ska beslutas om den 12 februari 2024. Förslag till formulering:

”Vill du att det pågående projektet med en ny högstadieskola, idrottshallar, kultur- och fritidsverksamhet på Strandenområdet ska fullföljas?”

Tre valsedlar föreslås. Ja, Nej och Avstår.

Vi från folkinitiativet fick möjlighet att lämna synpunkter och följande åsikter har skickats till kommunen. Lite lång text, mest för de som vill detaljstudera frågan och för det egna minnet:

Angående frågornas utformning vid folkomröstningen den 9 juni 2024 om byggnation av högstadieskola vid Strandenområdet i Mora

Vi som folkinitiativ har möjlighet att samråda med kommunen om de frågeformuleringar som ska stå på valsedlarna. Frågeformuleringen i omröstningen är viktiga och det har många gånger framkommit och diskuterats på folkinitiativets Facebooksida.

Som underlag för vårt ställningstagande citerar jag här det som SKR skriver i ett faktablad om det nya folkinitiativet:

När ett folkinitiativ leder till en folkomröstning så är det fullmäktige som ska besluta om den fråga som ska ställas till de röstberättigade och om hur svarsalternativen ska formuleras. Folkomröstningen ska ses som ett led i beredningen av ett ärende. Det är därför viktigt att röstsedlarna utformas så att den fråga som väckts genom folkinitiativet också besvaras vid omröstningen. Det är lämpligt att samråda med företrädare för initiativtagarna och söka komma överens om frågeformuleringar som är enkla att förstå och besvara för de röstande och om svarsalternativ vars innebörd är enkla att tolka inför den fortsatta beslutsprocessen. 

Kommunens förslag till frågeformulering som ska gå vidare till beslut i kommunfullmäktige den 12/2 är:

”Vill du att det pågående projektet med en ny högstadieskola, idrottshallar, kultur- och fritidsverksamhet på Strandenområdet ska fullföljas?”

Tre valsedlar presenteras, Ja, Nej, Avstår.

Frågan om röstsedlarnas innehåll har som sagt diskuterats bland initiativets deltagare. Våra synpunkter är i huvudsak dessa:

• Pågående projekt, visst är det så. Men utan godkänd detaljplan och bygglov. Ändå pågår det för fullt, även utan att invänta resultat från folkomröstningen eller beslut om godkänd detaljplan.
• Idrottshallar nämns i frågan. Ja, var man än tänker sig ny skola/skolor så torde idrottshallar vara med i planering och byggande. 
• Kultur- och fritidsverksamhet. Varför blanda in detta i en fråga om byggnation av en skola? Vår huvudfråga är platsen för bygget. Inte diverse innehåll i nya och befintliga lokaler på tomten (Rosa Huset).  Verksamheter i Rosa huset torde kunna fortsätta utan ny skola på platsen och är inte knutna till skolverksamhet eller vice versa.

Kommunen har alltså specialformulerat frågan så att det i princip blir en ledande fråga. En del av väljarkåren känner inte till alla diskussioner som förevarit bygget i många år, detaljplan m.m. Andra kan ändå känna viss osäkerhet i frågan och som frågan är formulerad med inblandning av fritid- och kulturfrågor få dåligt samvete om man väljer nej-valsedeln. Alla vill naturligtvis ha fritids- och kulturverksamhet. Men det behöver och ska inte kopplas ihop med skolbygget. 

Vi repeterar SKR:s tydliga råd: 

Frågeformuleringarna ska vara enkla att förstå och besvara för de röstande och svarsalternativens innebörd ska vara enkla att tolka inför den fortsatta beslutsprocessen. Frågan som väckts av folkinitiativet ska också besvaras vid folkomröstningen. 

Vi påminner om texten på våra namnlistor: Vi tycker att lokaliseringen av en högstadieskola på Strandenområdet är helt fel och alternativa lösningar grundligt ska utredas och presenteras. Vi yrkar på att det pågående projektet ska avslutas. 

Vi i initiativet tycker att två valsedlar räcker. Ja eller Nej till byggnation av skola på Strandenområdet i Mora.

Sammanfattningsvis tycker folkinitiativet att:

• Föreslagen omröstningsfråga måste omformuleras
• Den ska gälla ja eller nej till byggnation av en högstadieskola på Strandenområdet i Mora
• Det är tillräckligt med två röstsedlar, Ja eller Nej till byggnationerna.

Alla vi som undertecknat namnlistorna och engagerat oss i frågan känner oss inte tagna på allvar och förda bakom ljuset av kommunen om vår önskan ovan inte tillgodoses.Mora 2024-01-18

Owe Hållmarker/Samordnare för folkinitiativet

Vi är alltså väldigt kritiska mot frågeformuleringen och om inget ändras känner vi oss väldigt nonchalerade av kommunen. Mycket allvarligt tycker vi inom initiativet och andra. Ärendet går nu vidare via kommunstyrelsen till kommunfullmäktige 2024-02-12 för beslut.

Jag återkommen snart med vad som sker. Jag har även skrivit ett debattinlägg i frågan om folkinitiativ m.m.

Nej, vi ska inte rösta om alla byggen i Mora

I Mora Tidnings ledare 2024-01-03 i ämnet demokrati ställs frågan ”Ska Mora rösta om alla byggen från och med nu?”. Anledningen till frågan är att kommunfullmäktige beslutat att en folkomröstning ska hållas om det ska byggas en ny skola på Strandenområdet i Mora. Omröstningen sker i samband med EU-valet 2024-06-09.

Bakgrunden till det hela är att det startats ett s.k. folkinitiativ för en folkomröstning i frågan. Namninsamling har pågått sedan den 1 dec. 2023. Det krävs ca 1 670 namnunderskrifter (10 % av de röstberättigade) för att fullmäktige ska ta upp frågan. 

Folkinitiativ är en variant på att utöva direktdemokrati. Det ses som ett komplement till den representativa demokratin. I ett folkinitiativ är varje kommunmedborgare som skriver på en namnlista initiativtagare. Det gäller ofta viktiga kommunala frågor som dyker upp mellan de allmänna valen.

I det nu aktuella fallet är det många Morabor som inte är nöjda med den förankring, information, debatt och det samråd som föregått förslaget till beslut om detaljplanen för Strandenområdet. Aldrig har så många yttranden inkommit i en planfråga i Mora. 

Folkinitiativet togs på oklara grunder över av kommunstyrelsen och förslaget till folkomröstning gjordes till ett nämndinitiativ. Något samråd ägde ej rum med folkinitiativet som helt enkelt ”kapades”. Tidigare kritiserad folkomröstning var plötsligt en bra lösning för kommunen.

När beslut om nämndinitiativet togs av kommunfullmäktige 2023-12-18 var kravet på underskrifter redan uppfyllt med råge i folkinitiativet. Tillräckligt stöd fanns i kommunfullmäktige för en folkomröstning. Nämndinitiativet var alltså inte alls nödvändigt. 

I dagsläget finns namnlistor med ca 2 870 underskrifter.

Frågan om skolbygget är verkligen ingen liten fråga i Mora. Tvärtom väldigt stor och berör många Morabor, nu och i framtiden. Förmodligen vår största investering någonsin. Det i kombination med allt det innebär med denna stora skola på en för verksamheten minimal och utsatt plats mellan två stora vägar.

Folkinitiativets namninsamling har lämnats in till kommunen 2024-01-10. Ett jättestort engagemang har visats för frågan i bygden och namnlistorna måste naturligtvis lämnas in till kommunen. Moras första folkinitiativ har sin plats i kommunens demokratiska minnesbok. Initiativet är opolitiskt och stort intresse för frågan finns hos gammal som ung och från hela det politiska spannet. Det gick snabbt, på några dagar, att räkna fram godkända namnunderskrifter. Det var även det ett svepskäl för att skapa ett nämndinitiativ. Det skulle ta så lång tid.?

Svaret på frågan i rubriken om det ska röstas om alla byggen i Mora är naturligtvis nej. Det här är en väldigt stor och omfattande fråga. Den engagerar som synes väldigt många och lämpar sig bra för en folkomröstning. Vi kommer i Mora inte i närheten av en så omfattande fråga ofta och därmed är ”risken” för folkomröstningar i framtiden inte stor. Däremot är folkinitiativ ett bra sätt att ge kommuninvånarna möjlighet att lyfta viktiga kommunala frågor. Ett uppfriskande instrument som ger de alltmer engagerade kommunmedborgarna möjlighet att ”lägga sig i” den sedvanliga representativa demokratin. Varför inte på olika sätt engagera Moraborna mer mellan valen?  Engagemanget finns om man bara ges bra möjligheter att komma fram med sina åsikter. 

Owe Hållmarker

Samordnare för folkinitiativet 

Glömde en sak. Såvitt jag begriper och hör så pågår planering och förberedelser för byggnation som om ”inget skulle hänt”. Ändå finns ingen detaljplan och därmed inget bygglov. Inte nog med det, frågan om fortsättning av projektet avgörs i en folkomsättning i juni. Noll information, i alla fall inte vad jag ser, lämnas om vad som pågår med jätteinvesteringen.

Återkommer när något finns att berätta om./Owe

Nu är det den 28 januari 2024. Tänkte skriva lite om vad som hänt under senare tid. Det viktigaste är väl att kommunstyrelsen beslutat om formerna för folkomröstningen och därmed hur frågan ska formuleras. Man nämner att representant för folkinitiativet getts möjlighet att ge synpunkter på upplägget och frågan. Det är jag det som fört initiativets talan och ovan ser ni vad jag lämnat in för synpunkter noter. Dessa nämner man inget om i beslutet. Ser ut som det inte inkom några.

Här § 2 KS 2024-01-23

Folkinitiativet nämns i förbifarten, de som sett till att folkomröstningen kom till stånd. Ansvariga negligerar helt de ca 2 800 personer som på kort tid skrivit på för att få till en folkomröstning i frågan.

Förresten framgår det väldigt lite i media att det faktiskt är ca 37% av mandaten i fullmäktige som är emot skolbygget. Helt otroligt att man kör över så många i en miljardsatsning. Unikt i Sverige tror jag. Förresten någon sa att vi inte har direktdemokrati. Kanske det är just det vi har, makten går direkt från ett fåtal personer i ledningen. Resten, gör er icke besvär.

Det kommer insändare på insändare nu i MT. Jasidan börjar vakna och det blir väl en kraftfull valkampanj framöver. Resurser finns ju där.

På återhörande/Owe

Det är inte så vanligt att vi åker upp och tar en skidtur på Koppången i november. Oftast blir det på vårvintern, men under senare år har vi dragit oss upp dit även ”mitt i vintern”. Härligt med de snötyngda träden och den totala tystnaden. Jag så några bilder från en känd hundspannsförare och tänkte, det där ser väl fint ut. Några spår hade vi, Christina och jag, inte räknat med. Men det var ju fixat för hundspannen och det brukar vara gott nog med turskidorna.

Vi tar en startbild där Christina drar iväg upp mot Blomtäkt. Några hade varit upp dagen före och ”fixat spår.

Vi hade kommit in på hundspannsspåret och såg Tunturi framför oss. Där finns slogbod och det borde vara läge för fika där.

Det var glest med folk en dag som denna, fredag och allt. Solen de lovat uteblev men inte gör det något. Klyscha, men allt väder har sin tjusning. Dagen efter blev det full sol, men det var då det.

I vanliga fall kör vi runt Tunturi från andra hållet via den så kallade kommunleden. Nu var det helt ospårat ner till vägen så vi vände.

Vi lämnade Tunturi och tog siktet på Blomtäkt igen. Lite lättare ditåt, vinden i ryggen.

Jag väntade med ”storkameran” till på hemvägen. Bergen i väster/sydväst var så fina när vi passerade först. På hemvägen hade det dimmat till sig ordentligt. Men nordbackarna i Grönklit syntes i alla fall. Bara att njuta neröver.

Ljuset varierade kraftigt och nya bilder dök upp.

Här i svängarna nära Blomtäkt får man se upp med hundspann. Lite utför och ibland lite isigt. Den här dagen lugnt på alla fronter.

Det blev en hygglig skidtur i majestätisk miljö.

Tack och på återseende. Jag gissar att det blir en skidtur, eller kanske något helt annat. Varför inte arbete med namninsamling för en folkomröstning om skolbygget på Strandenområdet. Ett s.k. folkinitiativ. Väldigt spännande. Demokrati i annan form än vanligt.

För många år sedan så tipsade Göran Bength mig om en annorlunda plats, Kallbols ödefäbodar tillhörande Våmhus och från början även Bonäs. Orstnamnspecialisten Bror Lindén skriver att Kallbol nämns i revboken 1846/47. Stället har varit långfäbodar åt Våmhusbyarna Björkvassla, Moren, och Storbyn och de södra delarna tillhörde Bonäs, se kartan som jag fått av Leif Bength.

Man ser på kartan från 1849, storskiftet antar jag, att det redan då fanns 20 byggnader på plats.

Enligt ett tidningsurklipp i den stuga som är kvar, upprustad av Våmhus fritidsklubb, startades en mejeriförening i Kallbol 1863 och den lades ner 1909. Då avtog verksamheten snabbt. Vi den tiden fanns ca 50 byggnader på plats.

Jag har flera gånger varit upp till Kallbol, en plats jag verkligen gillar. Ett år bjöd jag in till en guidad tur. Många kom, minst ett 30-tal om minnet inte sviker. Det är en speciell ”undangömd” plats i skogarna norröver. Området är biotopskyddat av länsstyrelsen, skogsbruk är förbjudet. Området ska skyddas för all framtid. Det känns väldigt bra att trollskogen får leva vidare, sitt eget liv.

Kallbol är som sagt fäbodar och det betyder att det finns buffringsvägar- fäbodstigar upp dit och även vidare norrut. Tidigare har en led märkts upp från Fyriberg till Blecket, 15 km. Däremellan ligger Kallbol, 10 km från Fyriberg. En fin vandringsled märktes upp av entusiaster som nog var lite ”före sin tid”. Men jag har hört att leden var populär ett tag. Leden går över Överberg, 534 m.ö.h. med storslagen utsikt. Leden går att följa hyggligt till Kallbol, men därefter blir det svårare. Jag var nu ute efter att hitta sträckan Kallbol – Blecket, 5 km.

När man gått drygt en km från vändplanen vid Oxbrottet där Kallbol ligger möts man av en mur. Då är man framme. Stigen upp är rätt brant men som tur är kort. Där slet dom uppför med sin boskap och alla förnödenheter i mitten av 1800-talet och framåt. Nu åker man bil nästa ända fram. Om man vill alltså, men en vandring från Fyriberg är att rekommendera. Några trollskogsbilder från biotopområdet.

Det finns en hel del husrester som sakta men säkert ansluter sig till naturen.

Jag var som sagt ute efter att hitta leden mellan Kallbol och Blecket. Skylt finns så det är bra att ge sig iväg.

Det var en bra början, markering på flera träd några hundra meter, men sen ingenting. Märkligt tycker jag, men leden kanske tog någon tvär sväng som jag missade. Lite på skoj tog jag med en bild på en generalstabskarta från 1909 tror jag det var. Där var det ingen tvekan om var leden, buffringsvägen, gick. Sen hade jag ju Topo GPS i mobilen som stort stöd, nödvändigt helt enkelt. Rätt oländig terräng upp och ner. Jag tog sikte på Abborrtjärn, alltid något om jag kom dit.

Jag knallade på i riktning Abborrtjärn i det kuperade området, tog först sikte på en bäck som jag passerade. Det var myr före tjärnen och jag började känna att jag kanske inte ska vara ute ensam i den svåra terrängen. Bestämde mig för att vända. Även om jag var nära tjärnen. Ett litet ovanligt beslut för mig, men man har väl blivit lite förståndigare med åren. När jag gick åter till Kallbol så var det bra att ha sträckningen jag gått fanns på på GPS-kartan. Väldigt bra att slippa irra bort sig där i skogarna. Några bilder bort mot Abborrtjärn.

Jag får forska vidare var stigen gått. Det finns säkert folk som vet. Träffade en man vid Zorns Gammelgård nyligen som verkade ha koll på det här området, han bodde i Moren, Våmhus. Honom ska jag söka upp.

När jag kom åter till fäbodarna så blev det fika i den stuga som är kvar där. Öppen för alla, fika passar bra där. Jag visste att det fanns viss information om stället uppsatt på väggarna. Kartor på leden, tidningsurklipp m.m. Jag fotade så gott det gick därinne i mörkret. På bilden nedan ser man Abborrtjärn ungefär på mitten vid den gula utmärkta stigen.

Gott med kaffe i stugan, tände ett ljus och hade en fin stund därinne.

Jag tog en annan väg genom fäbodarna på hemvägen, nya motiv, och drog mig ner mot bilden. Fotograferingen stimulerar mig mycket på sådan här turer. Naturen, historien och dokumentationen motiverar mig starkt på alla turer, ”vanliga” som ”ovanliga” likt den här. De udda drar i och för sig mest.

Ytterligare några trollskogsbilder.

På vägen hem nerför den branta backen kan man inte låta bli att tänka på dem som för 150 år sedan och mer gick upp hit från Våmhus med sin boskap. Det finns en bra beskrivning om livet häruppe, mejeriföreningen m.m. som jag ska få kopia på. Jag har den, men i dåligt skick. Långfäbodarna sköttes av en ”föreståndare” med hjälp av vallhjon. Man betalade en avgift per ko som lön till dessa. Sen fick man även dela på andra kostnader, kittlar, mejeribyggnad m.m. Återkommer med detta när jag fått ny kopia på den informativa tidningsartikeln.

Stigen är bra till fäbodstället. Den har tagit nya modernare former numera. Nu är det andra krafter som sköter transporter av folk och saker. Två ben är ersatta av fyra hjul.

Här kan ni se en kartbild som visar hur jag snurrade runt däruppe.

Det visade sig att jag glömt ett par stavar i Kallbol. Bra med stavar, lite säkrare i alla fall. Jag hade kameran i handen efter fikat i stugan och jag kan inte hålla reda på mer än en sak i taget, så stavarna glömdes däruppe någonstans. Det blev en tur upp igen dagen efter och Christins fick nöjet att följa med upp. Trodde stavarna låg där jag parkerat bilen. Men icke, då gick vi upp till stugan och kollade, där låg de på bordet.

Leden jag letar efter går som sagt till Blecket och man ser på kartor att den passerar vägen mellan Kallbol och Blecket på några ställen. Vi bestämde oss för att åka över Blecket hem till Mora. Vi såg inte den första vägövergången som var på kartan, men väl den andra, en km före övre Blecket. Skoterled numera. En skylt låg på marken som jag reste upp, Blecket 1 km.

Det finns antydningar till stig på andra sidan vägen längre österut. Men här lär man anlita någon kunnig som får visa var stigen går/gått.

Varför då allt detta bestyr med att hitta igen en gammal buffringsväg. Jo, jag tycker det är spännande och trivs så bra därute i skogen. Inte otänkbart att jag skulle fixa en vandring från Fyriberg till Blecket. Det vore en omväxlande och fin tur om nu sista biten från Kallbol blir ”överkomlig” och någorlunda markerad.

Jag fick höra att en ny vandringsled ska märkas upp uppe vid naturreservaten Norra Mora Vildmark och Våmhuskölen. Start vid högsta punkten på vägen (1029) mellan Älvdalen och Ulvsjö. Platsen kallas i ”inre kretsar” för 692:an. Höjden över havet alltså. Jag har knallat därifrån tidigare, då till Skuråsen via Malmbergs- och Grenkojan.

Det är länsstyrelsen Dalarna som handhar våra naturreservat. Per Ax, en av länsstyrelsens ”reservatskötare” i dessa områden sa nyligen att märkningen av den nya leden var klar. Jag nappade direkt och blev nog premiärvandrare på rundan, ca 13 km. Bra men lite blåsigt väder utlovades, den 12 oktober 2023. Det kändes bra och jag stack upp dit med stora förväntningar. Nydragen tur där uppe i vildmarken, kanon.

Jag hade slarvat lite med inläsningen och vandringen blev längre än jag räknat med. Det är ju inget salsgolv direkt eller Hemusterräng. Här gäller det att lyfta på fötterna. Inte ”oländigt” men microkuperat och ibland macro, oftast mjukt. Jag knallade däruppe i 4,5 timmar. Det tar sin tid med kamera och allt vackert.

En stor del av leden var som sagt nydragen och det nya avsnittet avvek ca 1 km före Malmborgskojan till höger upp på mot Kättingåsen. Där var inte nya skyltar uppsatta så jag spanade ivrigt efter ny markering från den gamla leden. Till slut kom de nya oranga markeringarna. Var nästan på väg att ringa Per och höra. Först några bilder från de första 4,5 km.

Per tycker det var fint däruppe på Kättingåsen, även att det fanns ett gammalt björnide att ta en titta på. Jag kan inte säga emot honom, häftig natur. Obanat men bra röjt och märkt. Stigen kommer nog framöver när de nyfikna friluftsmänniskorna kommer hit. Vildmarken tog vid där på Våmhuskölens naturreservat. Gamla resliga tallar, levande och döda. En härlig plats att komma till, med björnide och björnspillning m.m.

Turen gick vidare och nu väntade Södra Oradjärnberget efter några myrstråk. Även det en fin plats för oss som är vana annan natur. Här råder vildhet, tystnad, spänning, ensamhet, 725 m.ö.h. En omgivning som passar många, men inte alla.

Siktet var nu inställt på Ordtjärbodarna, Våmhusfäbodar dit vi brukar skida på vårvintern (inte från Våmhus). En härlig plats även det. Fikatarmen började göra sig hörd. Men först skulle ett björnide till hittas och en passage över Oradtjärnbäcken. Jag skulle där vid bäcken ansluta till den gamla buffringsvägen som kom från Skråcka fäbodar. Förväntade mig lite mer stig då på denna historiska led. Tänk att knalla från Våmhus upp till dessa trakter med sin boskap. Ofattbart i dagsläget. Först några tallar från berget.

Det intakta idet skulle snart komma och Pers instruktioner hjälpte bra. Före idet en del udda naturfenomen.

Efter en stunds letande kom idet, lite spännande, men det var ju obebott.

Oradtjärnsbäcken nästa, den har jag stött på vintertid. Bäcken kommer från myrarna vid Oradtjärnen och är ett tidigt biflöde till Skalhusbäcken och Rymån. Bäcken passerar även Oradtjärnbodarna. Hoppsan tänkte jag, rätt bred bäck. Jag gick uppströms och hittade en snäv bit av ån och kastade över ryggsäcken. En meter ska man väl klara, även om det var mjuk avstamp. Det gick bra. Jag såg tidigare en sten i bäcken nedströms och det var dit jag skulle gått. Nu gick även det här bra. Någon bro blir det nog inte där enligt Per. Men det har varit en som ni ser. Den har gjort sitt och går snart under benämningen fornfynd.

Oradtjärnbodarna nästa, hungrig rentav, och även lite sliten måste jag erkänna. Gott med kaffe och smörgås m.m. Skillnad att vara där den här årstiden. Mejeriet låg därnere som vi besökt. Där förvarades mjölk, ost m.m. Numera kanske man kyler öl och annat där. En välskött fäbod där ägarna har dispens att ta skotern dit i Norra Mora vildmarks naturreservat.

Ca 3-4 km till bilen. Ska bli skönt med en ”spurt. Några foton blev det även på det avsnittet, som egentligen borde förstärkas lite i markeringarna. Visst hittar man, men emellanåt dyker viss osäkerhet upp. Det ska bättras på enligt Per. Honom träffade jag faktisk vid vägen upp till telemasten på N Oradtjärnberget. Han var ute och satte upp nya reservatskyltar m.m. Fick jag börja om mitt liv så var det ett jobb jag skulle söka. Han misstänkte nog att jag kunde dyka upp där i storskogen. Vilket jag gjorde. Från det mötet blev leden perfekt, lättgången och välmärkt.

Framme vid bilen. Helnöjd med dagen, även rätt trött. Det är skönt att gå såpass länge att det börjar kännas att man lever. Jag ska lägga upp den här turen på Mora Outdoor med mer information, Per tyckte jag skulle påpeka att det fattas en del skyltar. Men det ska inte vara några problem för den något vane vandraren. Kom ihåg höger något före Malmborgskojan och det kan vara lite tveksamt vid Oradtjärnbodarna, men gå rakt över fäboden där ni kommer in. Finns märkning men lite svag kanske. En GPS i mobilen är aldrig fel.

Kul att vara premiärvandrare. Turen:

Nämner man Koppången norr om Orsa så tänker folk antingen på Per-Erik Moraeus som komponerat melodin Koppången. Py Bäckman har skriv text till låten. Eller så kopplar många namnet till vårskidåkning uppe på myrarna.

Hursomhelst så är det nu ordnat så att det går att vandra på märkta leder där i myrområdena på hög höjd, upp mot 600 m.ö.h.

Vi har sett att det förberetts för vandringsleder däruppe då spänger körts ut vintertid. Jag är god vän med Per Ax som jobbar åt länsstyrelsen med skötsel m.m. av naturreservaten i norra Mora och Orsa. Han har informerat om hur lederna röjs och märks upp.

Christina och jag har sagt att vi måste upp och knalla runt där sommartid någon gång. Läget kom och vi fick till och med sällskap av Christinas barnbarn Alma. Kul!

Vi åkte de 5 milen upp till Koppången och trodde på det fina vädret som TV och diverse väderappar lovat. Det uteblev. Gjorde inget. Det blev så bra ändå. Vi ville allt gå en lite längre tur så vi valde att besöka Tunturi och Blomtäkt. Det visade sig bli 7,3 km. Alldeles lagom.

Lite blött i början när vi vek av efter en kort bit på Blomtäktsvägen. Den blöta sommaren hade lämnat spår. Det var inga problem då spänger fanns.

Vi kände igen oss från vinterturerna emellanåt. Men den sista km före Tunturi blev det i skogen. Inte på myren som på vintern.

Strax för slogboden vid Tunturi gick det en markerad led till vänster. Vi visste inte vart, men kollade, och svaret var upp till Tunturiberget, 652 m.ö.h. Bara 300 m bort. Det får bli nästa gång.

Uppe vid slogboden och vedboden i Tunturi hörde vi röster. Det var damer från Korpen i Orsa som var på tur och hade fikapaus. De hade gått turen motsols och vi medsols. Vi väntade tills vi nått Blomtäkt 2 km bort.

Väldigt fint parti mot Blomtäkt i myrkanten och delvis ute på myrarna.

Mormor och Alma hade mycket att prata om märktes det. Själv fick jag möjlighet att ta bilder som är viktigt för mig på turerna. Dokumentation av alla de slag är bra att ha.

Vi närmade oss Blomtäkt och fikat skulle bli gott. Alma gillade vandringen och omgivningarna. Hon kanske blir en vandrerska med åren?

Några bilder till innan Blomtäkt.

Raststugan/övernattningskojan dyker upp i Blomtäkts fäbodar. Hit gick man med korna förr i tiden. En del äldre hus har gett upp och blir ett med naturen.

Fram med fikat. Det passerade ett par gäng när vi satt där. Sommarlederna är nog inte så kända än, med nog tror vi att folk kommer att dra sig hit upp även på somrarna.

Vår tur gick mot sitt slut och vi hade bara Björnidet att passera innan bilresan hem. Björnidet är en rätt ny slogbod med eldplats och vedbod. God service. Bara 900 m från P-platsen. Den ligger i fint solläge på vintern.

Vi rullade hemåt. Nöjda med dagen, mycket nöjda. Lite motion och härliga intryck av naturen. Avslutar med en informationstavla över Koppången.

Det ringde, i telefonen Mats Sisell i Morkarlby. Han hade fått besök av några personer från Finland. Bland andra Risto från Esbo. Han var ett s.k. krigsbarn och bodde i Mora 1944 – 1947. Nu var han tillbaka i Mora och ville finna platsen där han bodde som liten, liten grabb. Risto är 80 år idag. Med sig på resan hade han gamla klasskamrater med respektive sedan skolgången in Torneå i ungdomen.

Bomberna hade börja falla över Helsingfors 1944 så Risto tillsammans med sin mor åkte till Sverige. Risto hade viss information om vistelsen i Mora, bl.a. en del foton och ett namn, Guttormsen.

Mats undrade om jag ville komma över till Morkarlby och se om jag kunde känna igen platserna där några foton var tagna. Det hade samlats folk därborta i Morkarlby i närheten av Marina Wallin och Anders och Agneta Jacobsson. Detektivarbetet kunde börja. Det spekulerades fram och tillbaka utan att någon lösning hittades. Bilderna var rätt suddiga och jag fick låna dem och skanna in dem. Kunde bli lite lättare att tyda fotona då genom förstoring. Vi enades om att träffas igen dagen därpå. På vägen hem cyklade jag Morkarlbyvägen och vid Zornska barnhemmet kände jag igen ett hus som fanns med på en bild. Det stora vita huset på bilden och grannhuset på andra sidan gatan.

Vi ser Risto stående på barnhemmets gård med den s.k. Fridhemsbacken bakom sig. De två husen är rivna men jag kände igen dem.

Då var det löst. Risto och hans mor besökte banhemmet först innan de fick klart med sitt boende i Mora.

Här ytterligare bilder Risto hade med sig.

Dessa bilder såg vi först som att de var tagna ovanför barnhemmet på åkrarna. I närheten där vi bor förresten, Hästvägen, men längre upp. Efter närmare funderingar och jämförelser såg de ut att ligga mer åt Morkarlbyhållet och nära Spanskbacken.

Namnet Guttormsen var nämnt och likaså fastigheten Morkarlby 110. Risto med kamrater hade besökt lantmäteriet och fått fram att fatighetsbeteckningen passar in på den s.k Guttormska villan. Risto hade varit dit och tittat men kände inte igen sig och avskrev den platsen. Här en bild till från Moravistelsen.

En annan bild som vi fick se var denna, Risto med mor och en äldre dam vid ett hus. Måste utredas.

Jag tog en tur upp till Spanskvägen och tittade ner mot Mora och kyrkan. Om man stod ungefär vid f.d. Guttormsens villa så blev vinkeln på kyrkans tak exakt som på de gamla bilderna. Med skarpa ögon kan man se det på bilden nedan.

När jag ändå var där uppe med kameran smygtog jag en bild på verandan på f.d. Guttormsons. Visst är veranden väldigt lik den Risto satt vid som liten.

Kul med gamla bilder, här en från 30-talet ner mot Mora där barnhemmet och Morkarlby skola finns med. Men denna är tagen mer uppifrån Utmelandshållet. Bara åkrar även här som på Ristos bilder, tagna från ”Guttormsenhållet”. Här ser man även den vita stora villan och den lilla som är med på bilden med Risto stående på barnhemstomten, första bilden i inlägget.

Vi går över till bilden på mor, Risto och den gamla damen vid lilla huset. Om vi nu konstaterat att Risto med mor bodde hos Guttormsen så ligger det nära till hands att det lilla huset låg i närheten. Jag kollade in hus i närheten. Det s.k. Pellashuset låg bra till. Jag hade visat alla bilder på Facebook och fråga om något kändes igen. Margareta Pellas, uppväxt i Pellasgården, säger bestämt att det är det huset de står vid. ”Beviset” är en spricka i trappen som hon själv har bild på. En äldre bild innan det byggdes ny entre och trapp. Se här:

Då var det löst. Lång tid mellan bilderna men visst är det samma trupp och fönster som idag.

Vi tar med en bild till uppe från Guttormsens. Risto hade nu ju blivit övertygad om att det var där han hade hört hemma, kanske i en stuga på gården. Mamma var hushållerska hos Guttormsen och som lön hade hon 60 kr i månaden och fritt vivre. Risto med vänner hälsade på hos dem som nu bor i huset. De blev väldigt begeistrade av den berättelse de fick höra. Kanske var de familj 5 i huset efter Guttormsens spekulerade de i. Här en bild på Risto på trappen där han satt som liten”knodd”.

Jag träffade Ristos sällskap på Mora Hotell kvällen efter mötet i Morkarlby. De var mycket nöjda att allt verkar ha löst sig. Jag skulle lämna tillbaka fotona men hade glömt dem. Jag fick åka ner dagen därpå. Då satt vi någon timme i restaurangen och diskuterade den lyckade lösningen och jag fick mer information om Ristos liv m.m. Här en bild som vi tog vid första mötet på hotellet.

Det här var en ovanlig och riktig rolig och spännande händelse. Det blev inte sämre av att allt löste sig för Risto. Han hade täppt till det där ”hålrummet” i sitt liv som barn. Han hade känt en otillfredsställde i det. Hela det finska sällskapet var helnöjda med att de med egna bilder m.m. fått hjälp av lantmäteriet och flera privatpersoner i Mora.

När jag hälsade farväl av Risto vid hotellet lyste det nöjdhet och glädje i hans ögon. Jag var själv väldigt glad av att kunnat hjälpa till med det jag kände till . Hoppas vi ses igen någon mer gång, Risto och hans vänner.