När jag var en liten grabb i början på 60-talet började det byggas s.k. egnahem i vårt grannskap. Vårt hus, köpt 1951, låg ganska ensamt ute på åkrarna. Särskilt lade jag märke till en man som idogt arbetade med sitt bygge. Han var med från början och sågs nere i gropen när grund och källare kom till. Han hade ett jobb på ett större företag i Mora, men försökte göra så mycket som möjligt på sitt nybygge för att hålla nere kostnaderna.
Han och familjen hade delat ett litet hus med en annan familj ganska nära det nya egna hemmet. Han var i början av sin jobbkarriär och lönen var den den var. Att bygga hus på den tiden kostade på ordentligt och lån behövdes om inte besparingar fanns. Bankerna var mer njugga då och vissa problem med lån uppstod. Men chefen på firman ryckte in och gick i god för sin trofaste och duktige anställde, banken gav med sig.
Huset blev klart och stod skinande fint med nyanlagd tomt. Mannen och frun var riktigt stolta att ha ett eget hus i ett bra läge för sig och sina barn.
Han sken upp varje gång vi pratade om hans hus och husen i närheten, han konstaterade nöjt att det var Moras bästa läge.
Tiden gick och ålderdomen kom. Men han skulle/ville inte lämna sitt livsverk, där skulle han dö. Det blir inte så då sjukdom tvingat honom på institution.
Det blir inte aktuellt med flytt hem igen och huset ska säljas. Visning och många unga familjer kommer och studerar hans livsverk.
Det är då jag börjar fundera på hur annorlunda det är numera. Det är inte lika vanligt att man nu är så stolt och lycklig för att lyckats bygga ett eget hem, kämpat med lånebetalningarna, och klarat av det. Huset har vårdats och omhuldats i minsta detalj. Besök upp på skorstenen i 75-årsåldern för att fixa lite var inga problem. Inte andra utmaningar heller.
Lånefrågan lär lösa sig för dagens köpare och det mesta ska väl bytas ut i livsverket från 60-talet. Inget konstig med det, så gör man nu förtiden.
En iakttagelse på nära håll som skapat vissa tankar hos mig hur totalt annorlunda det blivit bara på en knapp mans/kvinnoålder.
Huset på bilden har inget med texten att göra.
MoraOwe 
Så bra skrivet, minns också när egnahemmen började byggas i Mora, flera av våra grannar i hyreshuset gjorde detta och som kompis till något av barnen fick man komma och hälsa på. Och stora ekonomiska resurser hade väl knappast någon, de fick göra mycket själva.
GillaGilla
Så annorlunda idag som sagt. Pappa byggde uppe vid Godsvägen 59-60. Stundtals hade han två jobb för att klara amorteringarna. Samtidigt byggde på huset så mycket han kunde för att hålla kostnaderna nere. Huset var betalt i början på -80 talet, och det var en glädjens stund för min far minsann. I dag är det inte så noga med det där att betala tillbaka. Man räknar inte längre med att kunna amortera av sina lån,utan ser det mer som en hyra.
GillaGilla