Mora IK

 

MoraIKKlubbmrk..

Jag har varit supporter till Mora hockeylag i snart kanske 63-64 år. Man visste väl inte i början att man var supporter. Det var bara det att när jag var i 6-7 årsåldern började vi springa nere på matcherna på gamla planen vid Millåkersgatan. Vi kanske inte tittade på så mycket hockey i början, men allteftersom blev intresset större och vi lärde oss namnen på spelarna

IngMaries Vykort centrala Mora Hockeyplan 1953 mm
Ni ser den gala planen bortom hyreshuset. Vi kan väl säga vid Åhlénsparkeringen än.

I början smög vi oss fram till någon ”gubbe” som stod i kö vid vändkorsen och frågade om vi fick vara deras barn. Det gick oftast bra, då tryckte dom in oss på samma ”snurr” i vändkorset och vi gled med in. Man var väl tvungen att gå i målsmans sällskap vid den åldern. Med stigande ålder blev man mer avancerad och då det började bli inträde även för ungdomar hade vi andra lösninga . Det var en hel del uthus ”bakom” hockeyplanen i mot centrum. Vi klättrade upp där på taken och såg matcher. Ibland hände det sig väl att vi halkade ner från taket och kom in på området. Preskriberat nu. Som smågrabb ville man inte gärna offra en del av veckopengen på inträden, möjligen på en korv därinne.

Några bilder från den gamla planen på Millåkern.

Det skulle byggas bostäder på platsen där planen låg, det diskuterades 1957, och klubben fick söka sig ny plats för en hockeyplan. Det blev Smidjegrav där ishallen ligger idag. Konstfruset kom 1963. För att få in pengar till en ishall arrangerade Klubben Taknatta två somrar, trevliga tillställningar som många minns. En gång var Sonny Liston, boxaren, med och visade upp sig utanför Hotell Siljan. Ishallen stod klar 1967. Flytten från Millåkersgatan blev häftig för oss småsupporters. Jag kommer ihåg att när det snöat inför matcherna så var vi med och plogade planen med fribiljett som tack. Några andra minnen är en match mot AIK i regnväder som slutade 0-0 om jag nu minns rätt. Ett annat trevligt minne är när brorsan Ulf hoppade in på plan mitt under en match och skulle ta en avslagen klubba. Domaren Hans Ebemark lyfte snällt av honom och släppte ner honom i en snödriva vid sargen.  Vi samlade bilder på alla hockeyspelare i Allsvenskan. Vi köpte Alfa tablettaskar för alla pengar. I askarna låg bild på en spelare. Inte bra för tänderna. Många favoriter hade man på den tiden, här några riktigt kända. Folke Gustavsson, Mas-Åke Larsson och Erik Granath. Härliga lirare.

Folke gustavsson, Mas-Åke Larsson Einar Granath

Tiden gick och jag blev efterhand kompis med många spelare. Jag gick i samma klass som Sven-Åke Såja Jacobsson, sommarjobbade med Ulf Nises.

Man har ju haft många idoler genom tiderna, men Lennart Lillstrimma Svedberg tog nog priset. Han var outstanding.

Några personer runt MIK minns jag särskilt bra. Kan inte nämna alla, men Jan Simons kan vi inte gå förbi. Alltiallo och bas under en herrans massa år.

Unknown-2

Andra personligheter som vi stötte på var Lennart Håll (Språkåkorven – han talade så intensivt och ihärdigt med speciell betoning). Evert Östenson var en populär isskrapare som lyfte på kepsen när han skrapat i pauserna.

Jag måste även nämna de duster som ofta gick av stapeln mellan Mora och Leksand. Ofta blev det då extra laddat mellan Mats Tuppen Lönn i Mora och Olle Mapa Sjögren i Leksand. Dom lät oss aldrig gå besvikna från matchen. Alltid lite kurr.

Sen måste jag nämna en härlig lirare till som vi aldrig glömmer. Kjell Rövarn Eklind. Back nr 3. Tryckte ofta upp spelarna i planket. Å trevlig var han, vi bodde granne några år. Förresten blev han känd för ett självmål en gång. Men mest för att fina backspel och insats som tränare m.m.

Mora IK 1969 Kjell Ekling

Det blev en hel del det här. Bara ett axplock av lirare och händelser av MIK i mitt liv. Mitt budskap var annars något helt annat. Hejaramsorna förr var oftast beskedliga, även om ärkefienderna Mora och Leksand möttes. ”Heja laget ovan Siljan, visa nu den rätta viljan”, eller ”Heja laget närmast Säs, sätt nu upp en djävla fräs!”. Jag kollar ibland FB och vad fansen skriver idag. Inte rolig läsning alls. Mår folk dåligt och avreagerar sig på sport? Man kallar varandra för vad som helst, på allvar verkar det. Hatet smyger sig in. I sportens värld?

Sen är jag måttligt förtjust i ”Vi är Dalarna” som slagit till på slutet i Moras klack. Det började med ”Vi är bäst i Dalarna”. Tänk att jag tycker vi ska stå över dylika ramsor. Moras hockey behöver inte alls stå i relation till LIF. Vår ambition måste vara högre än att vara bäst i Dalarna. Rätt var det är står väl Leksand där och skriker samma sak. Låt dom.

Jag tycker att Mora IK och vi supporters ska stå upp för vårt lag och inte blanda in andra. Vi har ett bra lag som kan gå långt och jag tycker att vi som hejar på ska vara ödmjuka och inte se ner på andra eller nervärdera andra. Vi ska berömma och bedöma vårt lag.

Det blev en matchtröja till slut. Hade inte tänkt det. Men skulle bjuda på Rowes tröja sista Leksandsmatchen. Missade det och köpte en i stället. Min favorit förra säsongen. Andrew Rowe.

 

Författare: moraowe

Nybliven bloggare från Mora i Dalarna/Sweden. Intressen natur, foto, samhällsfrågor. Motionerande i alla former har hög prioritet, lugnare med tiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.