
Vi, Christina och jag, har varit till Oman en gång tidigare för knappa tio år sedan. Det var så häftigt att vi ville dit igen. Oman ligger längst ”ner” på Arabiska halvön, granne med det krigsdrabbade Jemen. Det som drar mest är att allt är så annorlunda än i Sverige, klimatet, folket, klädsel, maten, staden, marknader, vänligheten (finns naturligtvis även i Sverige) m.m.
Vi bodde på samma hotell, Crown Plaza, som tidigare i Salalah, Omans näst största stad efter Muscat. Vi gillar den långa stranden med det härliga havet med sina lagom stora vågor och det varma vattnet. Stranden är minst en mil lång. Eftermiddagen passar bäst för promenader då ebben gjort stranden mer tillgänglig och ”hård”. Stranden är glest befolkad på dagen, men folk kommer ut vid solnedgången vid 18.00-tiden. Förhållandena i Oman är helt annorlunda som sagt, en sultan, Qabous bin said. Född 1940 och sultan sedan 1970. Väldigt omtyckt såvitt vi förstår. Inte av alla naturligtvis. Han är barnlös och det spekuleras om vem som ska ta över. Det blir nog någon släkting. Men viss oro finns. Det är ingen demokrati i landet enligt våra mått. Det finns ett parlament, men det är endast rådgivande. Det finns inga politiska partier. Det är en absolut monarki. Landet var stängt till 1970 och sedan dess har sultanen byggt upp landet med en rejäl moderniseringsprocess. 1970 störtades den ultrakonservative sultanen av sin son, Quabous bin said.
Det bor ca 3,2 miljoner människor i Oman, varav 35 % är s.k. gästarbetare. De kommer från Pakistan, Indien och Bangladesh. De övrig är främst araber.
Jag visar några bilder från vår resa med kommentarer.


Vi bodde som sagt på ett för oss känt hotell, Crown Plaza, som ligger några km utanför Salalas centrum, fint, rent och rent av lyxigt och lite folk vid den här tiden. Det gjorde oss inget. Stor trädgård, poler och havet. Några bilder:



Fiskafänge Stort pådrag Väntan… Frankenscensträd Kamelbesök
Programmet, Word Press, är helt omgjort och jag fixar inte bildhanteringen. Ni får ursäkta. Måste gå ”kurs”. Håll tillgodo ändå som det nu blir.
Vi var på en häftig utflykt ut i världens största sammanhängande öken. Drygt 20 mil från Salalah och in i landet och mot Jemen. Vi var ca 7 mil från gränsen till Jemen. Häftiga sanddyner med privatchauffören Mustafa som körde fort, tyckte vi. 120 på offroad”vägar” ca 15 mil totalt offroad. Dålig grus/sandvägar, men bra bil och chaufför. Han körde tydligen lugnt i jämförelse med andra, enligt honom själv i alla fall. Här några bilder från den härliga öknen.



Vänner därute En annan f.d.vän
Mustafa visar oss ”runt” Mobiltäckning på höjden!

Dyner, sand i stället för snö. Vindräfflat Overkligt fint. Drygt att gå upp, ett steg upp, två ner.




Det skulle bli lite annorlunda det här, men bildhanteringen har helt krånglats till, tycker jag som inte kan med den, WordPress. Kan någon lära mig? Vi hade i alla fall en fantastisk resa. Restid ca 7-8 timmar med mellanlandning i Doha, Qatar. Vi planerar redan för en tur till. Man lär sig och nästa gång hyr vi nog en bil. Kanske kompletteras det här inlägget med några mobilbilder om jag fixar det. Avslutar i alla fall med två helt andra bilder i 50 grader kallare omgivning, älven vid Långlet.



Härliga bilder och berättelse! Jättesugen att åka dit.
GillaGilla
Underbara bilder och berättelse!!
GillaGilla