Bilglädje

Jag hade bestämt mig för att sälja min fina Rover 75 som jag haft i 18 år. Den hade inte gått så långt men börjat bli lite med åren, skulle bli veteranbil om några år. Men jag ville ha en bil som var lite mer terränggående, alltså högre frigång. Jag är ofta ute i skogen på sämre vägar. Jag satte in annons på Blocket och annonserade privat på Facebook. Intressenter fanns men ingen ville slå till.

Det ringde, en äldre dam svarade och undrade om jag hade en Rover till salu. Ja, det har jag. Hon sa att hon bor i Luleå och att hon och hennes man är elöverkänsliga. De hade haft en Rover 75 tidigare och det hade fungerat bra med den. De kände inte av problemen i den bilen, den var extra bra för elöverkänsliga tycker hon Barbro och hennes man Rolf. Hon frågade hur mycket jag ville ha för bilden. Jag svarade, hon verkade inte ens ha sett annonsen. ”Jag tar den” sade hon efter ca 2-3 minuters samtal.

Om jag ska vara ärlig trodde jag någon drev med mig, kollade upp om hon överhuvudtaget fanns, kanske lite fult av mig tänker jag så här i efterhand. Visst fanns hon däruppe i en mindre by utanför Luleå. Även sonen Ove fanns, han som skulle hämta bilen, först till Kristinehamn, sen upp till Luleå.

Häromdagen fick jag ett brev, poststämplat i Luleå. Det var Barbro och Rolf, 76 och 79 år, som skrivit brevet med många bilder och en text som verkligen speglar deras tacksamhet över den nya bilen. Jag visar några bilder, ni får hålla till godo med kvaliteten. Rolf hade klistrat in bilder i brevet och skrivit text. Därför den låga upplösningen.

Brevet citeras: ”Med längtan och spänning har vi väntat på att vår son Ove, Samuel och Sophia, skulle komma med bilen som vi hör så mycket lovord om. Ove var mycket nöjd med att köra den och har skött den väl. Bilen blev tvättad och polerad under resan. Allt hade gått bra”.

Bilen fotas när den anländer.
Rolf byter lampor vid registreringsskylten.

”Nu har vi provat köra den och den visar sig vara lika bra som vår gamla Rover, vi klarar den strålmässigt. Vi vet att bilmodellen är bra. Något är gjort med det här märket som är avskärmat. Vi har provat många andra rover som varit lika bra när vi haft vår på reparation.”

Far och son vid bilen.

”Vi känner oss nöjda med bilen som är så välskött och fint behållen. Vi ser med glädje fram emot att den kan hålla den tid vi har kvar att befinna oss i trafiken. Den ska få motorvärmare vilket är ett måste på vår breddgrad. Vi vill fortsätta bo på landet där Rolf elsanerat våra byggnader. Ett nytt garage ska byggas.”

Vår förra Rover.

Vår förra Rover tog slut på en parkering vid Biltema, vatten kom in i oljan, inget att göra något åt. Den fick en resa till Bilhimlen, (skroten). Med sorg i hjärtat såg vi den försvinna bort. Den har fört oss med glädje runt i Sverige i 14 år.

Jag tycker det här är en så fin berättelse att jag vill låta er ta del av den. De glada Roverägarna i Luleå är helnöjda. Barbro har även ringt och ”tackat” för bilen. Hon hade fått tips om den av en dam på en bank i Luleå.

Lite kuriosa i sammanhanget är att bilen var en av de första av den modellen som importerades till Sverige. En spekulant informerade om det.

Det är inte utan att även jag kände ett visst vemod när bilen ”Mora” lämnade oss. Man kan bli lite fäst även vid en bil. Men nu har den ju verkligen fått det bra med så ömsinta ägare. Vi önskar dem alla lycka till!

Författare: moraowe

Nybliven bloggare från Mora i Dalarna/Sweden. Intressen natur, foto, samhällsfrågor. Motionerande i alla former har hög prioritet, lugnare med tiden.

En tanke på “Bilglädje”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.