Jag läste för ett tag sedan boken Tupu-Tupu-Tupu av järvprofessorn Peter Krott från Österrike. Boken är tryckt 1957. En fascinerande bok om järvforskaren Peter som 1954/55 var verksam i Älvdalen. Peter höll till med Mossiberg som utgångspunkt för sin forskning. I boken nämns berget Stora Höktanden ofta. Han var dit många gånger och avslutade sin vistelse i Kronoparken med en tur dit upp. Han gillade verkligen den öde platsen med de fina vyerna. Berget var på den tiden helt kalt och syntes långväga ifrån. Peter vandrade upp dit med några friluftsturister från storstaden, inklusive övernattning.
När man tittar på kartan stiger nyfikenheten, läget, väglöst land och på gränsen till Härjedalen. Dit måste jag. Kontaktade Anders Barke som jagar alldeles i närheten med utgångspunkt från jaktstugan vid Lokavallen. Han fixade en bra karta med hållpunkter på vägen, bl.a. bron över Lånån vid f.d. Låndammen. Rester från flottningstiden. Lokavallens jaktlag har sin gräns där mot Slängbodarnas jaktlag. Gränsen går rakt upp till skjutfältsgränsen. Spikrakt norröver och hyggligt markerad. Lätt att hitta alltså.
Tanken med den här bloggen är att visa den härliga natur som döljer sig däruppe på 600 – 800 möh.
Brandgatan 
Ödeläggelsen
Det är en skaplig bit att åka upp till Norra delarna av skjutfältet från Mora. Jag åkte upp över Trängsletdammen och ner över Mossiberg, Jöllen. 20 mil blev det allt, men fint efter vägen. Parkera vid den blå påsen efter vägen mot Lokavallen sa Anders. Den hade jag tidigare sett vid en cykeltur någon vecka tidigare. Det var bara att parkera och starta turen, spännande i finvädret. Lite läskigt var det att se resultatet av den stora skogsbranden från förra sommaren. Bara några hundratal meter från där jag började gå. Men inga ”färska” brandrester på min tur.
När du ser den nya stolpen för 18: parallellen är du på rätt spår sa Anders. Kronoparken är indelad i paralleller och kontroller.
Oftast lätt att hitta, urhuggning i skogen. 
Rejäla myrar emellanåt, Barbromyren bl.a. 
Gränspåle, 18:e parallellen.
Första lilla stoppet fick bli vid bron över Lånån byggd av Lokavallens jaktlag. Tänka sig en flottningsdamm mitt där ute i ingenting. Fin plats där man kunde skönja platsen för flottarkojan.
Tyst, lugnt och stilla gick turen. Bara några bromsar störde. Mycket fint efter vägen. Naturens konst.
Alla dessa gamla fina träd som man önskar kunde tala. Dom har nog sett Järvprofessor Krott knalla omkring där, liksom jägare i alla tider.
Snart uppe, man skönjer gränsen på skjutfältet och Dalarna/Härjedalen. Jag ”genade” lite västerut för att nå Stora Höktandens topp, 785 m.ö.h. Det var härligt att slå sig ned vid röset och njuta av turens första kaffetår. Varmt men skön svalkande vind som höll mygg och annat på avstånd. Njutningsfullt med de fina vyerna runt om, Norska fjällen, Städjan och alla andra berg och sjöar. Tystnaden, stillheten!
Efterlängtat kaffe på toppen.
Städjan 
Toppröset 
Härlig vegetation
Apropå Peter Krott som blev så förtjust i Stora Höktanden så kan vi ta två bilder ur hans bok. På den första ser det ut som om han är på väg mot Högtanden, även om den borde vara mer kal, kanske en annan höjd. Den andra bilden visar dåtidens utrustning för en längre skidtur.
På vandring med järv. 
Skidtur med matpaus.
På nervägen, ännu mer foton. Orkidéerna var fina och stod som tennsoldater i myren.
Jag testar med en panoramabild från toppen och ser hur den blir här. I verkligheten riktigt härligt. Man fick gå omkring lite för att se alla fina vyer däruppe.
Några bilder till innan vi tar farväl av den överraskande fina turen. Jag återkommer gärna. Tar med fördel med flera. Bra att vara ensam ibland, men man vill ju även dela med sig och visa upp det fina på plats med flera.
Kullen intill Lånådammen där flottarkojan en gång stod.
Lokavallens jaktlag snart igång.
Ja, om Peter Krott en gång i tiden blev förtjust i berget Stora Höktanden så vet jag en till, platsen lever verkligen upp till sitt fina namn.
MoraOwe 
Fantastiskt fina bilder. Kul att se!
/Lissi Kalin
GillaGilla