Vandring till Ejheden i Furudal

Vi fick en inbjudan, en gammal vandringsled skulle nyinvigas i trakter vi aldrig varit, någon mil norr om Furudal. Slutmålet var ”ödebyn” Ejheden, numera naturskön plats för fiskare och vandrare. Den gamla leden är märkt från Hermansborg och är totalt 17 km. Vi nöjde oss med 8 km. Inte helt lätt att gå där, men den är snart ”uppgången” igen.

Arrangörerna för det hela var Guidefathers, Green Owl, SVEASKOG, Marcusgård och Snitths Hantverksbageri. SVEASKOG har anlagt och sköter den Ekopark i området där vandringen gick och där Guidfathers har sin anläggning i Ejheden.

Ägaren av Guidefathers AB och ledaren för dagen, Olle Vixner Hybinette, hade sett stigen på en gammal generalstabskarta från 1911. Jag letade fram den, visst, där låg den fina stigen från Hermansbodarna till Ejheden. Duktige ”stigfinnaren” och pappa Bengt fann den i naturen, strongt. Fint med de historiska vingslagen på turen.

Vi samlades i Furudal, ca 25 personer, och tog oss i karavan till utgångsplatsen.

• 

• 

Vi började knalla på och det var omväxlande terräng, sten rikt förekommande. Rätt obanat av naturliga skäl men den gamla stigen ”dök upp” här och där. Första anhalt, längre stopp, var lunchintag vid en myr i söderläge, Stormyren.

• 

• 

• 

• 

Vi gick vidare och kom så småningom fram till Amsterdamm. En gammal lång damm som användes för flottningen. Här kom vi ihop med en annan gammal led och stigen blev bättre. Björnspår här, och Varglav längre fram.

• 

• 

• 

Vi hade gått ungefär halva och Ole varnade oss för en rejäl stigning upp på Älgkosberget. Det var inte så farligt. Uppe på höjden fick vi fin utsikt och vi tog en paus. Olles syster Linda läste ur en artikel från 1918 hur skogvaktare Nils Gyllensvärd beskriver sin vandring på ”vår” stig. Han var på väg till Storejen för att fiska. Där fanns väldigt gott om den varan.

• 

• 

Det fanns många sevärdheter som sagt och kunnigt folk informerade. Den fridlysta Varglaven såg vi. Laven växer på torr hård ved i öppna lägen. Finns mest i Norra Dalarna och Härjedalen numera. Jag såg förresten en gång Varglav på den s.k. Kungsladan vid familjen Lindbergs gård i Ulvsjö.

Vi tar ytterligare några vandringsbilder från ”nerfarten” till Ejheden där kaffet och kakan väntade.

• 

• 

• 

Vi var efter närmare fyra timmar nere vid Ejheden. En by från 1820-talet. Under perioden 1881-1890 bodde här ca 100 personer. Ejheden befolkades av inflyttare från Ovanåker, Björkberg, Alfta och Håva. De hade delvis finskt blod. Kyrkogården tillkom vid 1840-talets slut på dämningsvallen av isälvsgrus vid Storejens södra strand. Ett fint kulturminne att besöka. Prästen kom en gång varje år till byn och då hade man vid nedgrävningen av de döda satt en trätrumma ner mot kistan där prästen kunde föra ner de tre skovlarna med jord som tillhör begravningsakten.

• 

• 

Skola kom till byn 1850 och bildade tillsammans med Håven en skolrote. Gemensam lärare och sammanlagt 10 veckors undervisning, hälften i vardera byn. Skolhuset finns kvar och ytterligare några gårdar. 1919 när Karl-Erik Forslund var på besök fanns tre ödegårdar, tre bebodda gårdar samt skolhuset.

Några bilder från ”byn”. I dagsläget övernattningsstugor, bastu m.m. för fiskare, vandrare och andra naturälskare.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Den fina turen börjar närma sig sitt slut och det goda kaffet med hembakt satt verkligen fint. Olle kan mycket, även proffs på fiol, och han tog två stämningsfulla låtar vid kaffeelden.

Vi nämnde att området är en Ekopark. Nere vid sjön fanns en minnessten, soffa, uppsatt av SVEASKOG 2007.

Nöjda påbörjade vi vår hemfärd. En annorlunda och fin dag var över.