Jag jobbar mycket med bilder, ofta gamla, både vykort och annat. Då slås man allt av föränderligheten i våra städer/orter. Många miljöer vi har omkring oss genomgår kraftiga förändringar. Vissa samhällen växer och andra blir mindre. Ofta tar närmiljöerna stryk i bägge fallen, mycket av det vackra i vår närmaste omgivning i tätorten tar stryk. Naturligtvis stämmer det inte rakt av, mycket vackert ställs i ordning och vårdas.
Men likväl vill jag nog säga att staden/tätorten tidigare ofta hade ett annat mer tilltagande utseende. Intresset för det estetiska värdet verkar avta, de historiska årsringarna värderas allt lägre. Det är helt enkelt ”nya” tider. Fler träd tas ner än planteras, grönytorna och parkerna krymper, asfalten och betongen tar över. Naturligtvis finns undantag.
Mora tätort följer allt mönstret tycker i alla fall jag. Jag har jobbat en del med planering och mitt motto har varit ”En stad med stil”. Jag tror alla mår bra av det, Morabor som besökare.
En käpphäst jag har är området kring Vasastatyn. Vi använder ju Vasa i väldigt många sammanhang (även Zorn) och de är en stor del av Moras varumärke. En gån var t.ex. Vasastoden som den kallades Moras största besöksmål. Före det var det Vasamonumentet i Utmeland.
Tillbaka till bilder. Här några exempel på Vasastatyn och området i dess närhet.
Jag är fullt medveten att alla inte bryr sig i de här frågorna. Men många är vi som tycker att stadens ansikte är viktigt. Ytterligare några gamla bilder från området.
Sakta men säkert har området bytt skepnad, kanske inte ella sett, med det har det, med besked. Det finns säkert skäl, eller inte.
”Nedrustningen” har varat väldigt länge. Nu får vi sätta vårt hopp till den planering som finns för området och även om nu genomfartsleden minskar in Gustavs kulle så är det bra läge att snygga till och fixa resten. Målet ska ju flyttas så kanske man ska flytta in Gustav ett antal meter från vägen? Häftig tanke, förmodligen inte för alla.
Som sagt, Vasa och Zorn är stora varumärken i Mora. Därmed borde det vara självklart att vårda deras minne. Nu har ju viss ”åverkan” gjorts i Tingshusparken vid Zornstatyn. Häckar och träd har tagits bort. Vi utgår från att det enbart är för utbyte av fjärrvärmeledningar och att det återställs. En del av parken gjordes om till parkeringsytor för några år sedan.
Idyll 
Invigningen
Missförstå mig inte, jag vill verkligen inte att allt ska vara som det var, snarare tvärtom, förnyelse ska vi ha. Men ändå ska vi vårda ”pärlorna” och ha se till att vi får trivsamma miljöer.
Vi kanske som Helsingborg se till att vi planterar ett antal nya träd i tätorten varje år. Se till att asfaltsytorna inte breder ut sig mer.
Som kuriosa kan nämnas att 1939 hade dåtidens vägansvariga på förslag att alla björkar på den norra sidan mot kyrkan skulle avverkas för att bredda vägen. Stormöte hölls i templarlokalen och motståndet var stort mot att förstöra den fina alle’n utanför kyrkan. Jag vet inte hur slutresultatet blev, men förskjutning av avverkningen kom till stånd. Redan då insåg man värdet av det gröna i staden. Moras turistförening var initiativtagare till protesten.
MoraOwe 
Du tar upp en mycket viktig sak eller snarare saker som rör det samhälle som vi lever i, nämligen estetik och etik. Alltför ofta får båda stå tillbaka när underlag tas fram för till exempel kommunala beslut.
Bildserien över hur det sett ut runt Gustav Vasa visar att de som varit med och beslutat om att ta bort häckar och bänkar lämnat estetiska värden helt utanför. Det är lätt att riva en byggnad eller miljö men det är svårt om ens möjligt att återskapa det som rivits.
Längs Kyrkogatan har den tidigare bebyggelsen där det ena huset inte var det andra likt ersatts av slätstrukna fasader utan egen karaktär. Nu står en ombyggnation av Strandgatan och Vasagatan på tur där flera fina miljöer kommer att försvinna. Jag tänker på att stora delar av Korsnäsgårdens och Kaplagårdens trädgårdar kommer att försvinna liksom delar av Kristinebergskullen. Visst kommer Korsnäsgården, Kaplagården och Kristinebergshuset att bli kvar men de kommer att förlora sin atmosfär. Det är stor skillnad på att vistas i och runt Kaplagården nu och när trafiken kommer att gå nästan inpå förstutrappan.
Biltrafiken har fått råda utan att någon har tagit estetiska hänsyn. Kaplagården och Kristineberg är viktiga länkar till våra förfäder som med både pengar och möda byggt upp samhället Mora. Vi som lever idag har ett ansvar att förvalta det som tidigare generationer byggt upp. Här kommer etiken in. Vi måste underhålla vårt arv och inte som här i Mora riva allt som gett samhället dess karaktär.
Jag har sedan tidigt 1970-tal varit rätt mycket i Southampton. Denna stad blev mycket illa åtgången under andra världskriget. På 1970-talet syntes spår av kriget på olika sätt. Nu har man rivit en del men också sparat och renoverat en hel del och som resultat fått en fin stad som bär sina minnen från länge sedan svunna tider. Mora ger tyvärr mer ett intryck av att ha bombats under kriget än vad Southampton gör.
För några år sedan drevs ett projekt i en Stockholmsförort som hette ”Vattna dina rötter”. Projektet riktade sig till dem som kommit från andra länder. I Mora och större delen av Dalarna finns mycket rötter till vår historia kvar. Det är viktigt för alla att ha rötter att luta sig mot men med den rivningsbenägenhet som råder i Mora är snart alla rötter borta och det enda som är kvar är gamla fotografier. Inget fel med fotografier men om något år, möjligen ett decennium finns inga människor kvar som själva har upplevt de miljöer som redan rivits och som står på tur härnäst.
Vi som bor i Mora och då speciellt kommunledningen bör ha rubriken som Owe formulerat i tankarna när man ska göra en förändring eller för att glädjas åt något vackert som man ser: ”Värdet av det vackra omkring oss”. Låt oss därför alla hjälpas åt att värna det vackra som finns omkring oss.
GillaGilla