Ett bra sätt för mig är att skriva en blogg efter någon typ av upplevelse eller en fundering naturligtvis. Då blir det dokumenterat. Bra när många bilder ska vara med.
Den här gången gäller det när Christina och jag tog en tur den upp till Älvdalen och Trängslets skjutfält den 22 september 2020. Närmare bestämt till gamla fäbodplatsen Skärberg, upp till Storvarden (huvudmålet) och sist till Kolmarks gamla fäbodplats.
Vi fortsatte uppöver och gjorde ett stopp vid det fina Rotensugnet, även där brukar det bli en bild.
Nu till Skärberg där jag aldrig varit. En av de 15 fäbodar som fick ”lämnas över” till skjutfältet på 60-talet. Det känns allt vemodigt att se när man vet vilken historia som finns från de gamla platserna. Vilket liv och vilka minnen. Fina gamla byggnader som kunde berätta på sitt vis. Tur ändå att många gamla bilder finns kvar. När vi knallat upp mot Korskälla har man fin utsikt. Då ser man ett ”vasst” berg söderöver. De som brukar veta säger att det är nog Skärberg. Måste dit tänkte jag.
I Skärberg fanns 17 byggnader 1962. På varje av de ”övertagna” fäbodarna på skjutfältet finns fina informationsskyltar som Bosse Tegnér m.fl. sett till att de kommit på plats. Bosse huvudansvarig. Väldigt bra för alla besökare att få en kort information om vad man har framför sig.
Vi lämnade Skärberg och den friska luften däruppe på 645 m.ö.h. Vi åker tillbaka mot Rotensugnet och vidare upp mot Trollbäcken för en vandring upp till Storvarden.
Vi åkte åter till Storsugnet och tog sikte mot Trollbäcken för en vandring upp på Storvarden.
Det var fantastiska färger på leden uppöver. Man trodde inte sina ögon. Måste vara extra färggrant i år. Kameran gick het.
Det måste bli några bilder. I början på utflykten fanns fäbodstället Nupp i tanken. Även det en fäbod inom skjutfältet som ”försvunnit”. Men tiden gick fort och vi fick hoppa över den. Får bli framöver någon gång.
Vi närmade oss toppen på Storvarden. Vi har varit där tidigare och en gång kom vi då via Rödbergleden från Skarptäkt.
Det var inte sol, men bilderna blir bra även i lite mulet väder. Vi tar några till.
Nästan overkligt
Väl uppe så väntade det efterlängtade fikat, lite vind där uppe på 822 m.ö.h. men inte kallt dirket.
Vyer åt många håll, den gamla Mossibrändan, Städjan m.m. ses från högsta punkten på varden.
Rejäla myrområden 
Mossibrändan 
Städjan skymtas 
Klart för nedfärd, tänka sig fortfarande lika fin, men lite lättare. Vi bestämde oss för att även besöka Kolmark. Jag har varit nära många gånger men inte fått till ett besök där. Men hör man Verf Lena Egardts Kolmarksvisa måsta man dit. Likaså om man studerar mamma Gerdas dokumentation om Lokas fäbodar (fantastiskt intressant), då måste man dit och titta och känna in så fina bilder och berättelser. Några bilder från nerfarten innan Kolmark.
Väl nere inspekterades Trollbäcken som strax rinner samman med Rällan.
Nu via Mossidammen till Kolmark. Någon bild förstås. Vi hade aldrig varit ner till själva dammen tidigare.
Jag tror vi måste börja med en gammal bild från vallen i Kolmark och därefter den vackra Kolmarksvisan.
Jag kan lyssna hur många gånger som helst på den låten. Blir så sentimental. Den sjunges tydligen vid varje skolavslutning i Rot.
Här några äldre bilder från Gerdas bok, så charmiga.
Samåkning till slåtter på 40-talet 
Tandlös Gerda med Maj-Britt och Inger 
Klukker-Erik med ny traktor 
Blyga barn, Gerda m.fl. tältar i Kolmark
Nu några nytagna bilder från den övergivna fäboden.
Vi hälsade på hos Gerda Werf förra året och hon pratade så gott om sina Lokafäbodar. Vi var senare till Risbergs fäbod och där fick vi se några byggnader som flyttats ner från långfäboden Kolmark till hemfäboden Risberg.
Hej Ove!
Mycket trevliga och fina kort. Själv har jag tillbringat 11 somrar på detta skjutfält och besökt samtliga fäbodar flera gånger. På den tiden var inte vägnätet på skjutfältet så utbyggt som det är i dag, så fotvandringarna blev betydligt längre upp på topparna på fältet med tung utrustning för att lära värnpliktiga leda artillerield. Storvarden är en storartad eldledningsplats. När fortifikationsförvaltningen (fort.) tog över marken 1967 var redan samtliga fäbodar för länge sedan en del av historien, Kolmark fäbod avslutade sitt fäboliv 1954. Samtliga hus som fanns på fältet som gick att ta reda på, fraktades ner till ena dammfästet vid Trängsletdammen och blev en stugby som vi befäl kunde hyra in oss i.
Nu har den stugbyn också rivits tillsammans med många av de hus och baracker i Trängslet som fort. tog över av de som byggde Trängsletdammen. Lägret har på senare tid fått ett omfattande upprustning och är tänkt att brukas som militärt skjutfält igen, med betydligt större inriktning än enbart svenska förband. Detta kommer troligtvis att ge många Älvdalingar arbetstillfälle i och runt skjutfältet. De Älvdalingar jag träffat under mina år i Tränglet har varit för verksamheten i Trängslet. Fast under tidens gång har det funnits en del motstånd mot dammbygget, militär och flyktingförläggning. Men så ska det vara tycker jag, det enda jag kan garantera mina medmänniskor är att det kommer att bli förändringar, på gott och ont.
Hälsningar Kapten Håkan Nordlöf.
GillaGilla
hej Kusin! Alltid intressant och roligt att läsa och titta på dina berättelser och bilder. Tack ________________________________
GillaGilla