Det brukar bli minst ett besök i Ulvsjö och området däromkring per år för mig. Det var dags att göra en MTB-tur innan vintern. Jag hängde på cykeln på bilen och parkerade strax bortom högsta höjden i området före Ulvsjö, nära Kräckelbäcken. Turen var planerad Kräckelbäcken – Skuråsen – utmed Sexan Stordammsvägen upp till Ulvsjö och åter till Kräckelbäcken. En lagom tur på ca 30 km med förhoppningsvis många fotomotiv, ja det vet jag att det finns, trots gråvädret och duggregn i början.
Högsta höjd, några km före Kräckelbäcken från Älvdals-hållet 
Lämplig parkeringsplats
Första stoppet var att hälsa på Rolf Jonasson i Kräckelbäcken. Rolf är bror till min tidigare ”kompis” i Ulvsjö, Ulla-Britt Lindberg. Tyvärr har Ulla-Britt lämnat oss för några år sedan. En klippa i byn som höll ihop mycket. Väldigt saknad av många. Det är lugnt på vägarna här uppe säger Rolf när jag berättar om min planerade tur. Det är lugnt hos Rolf också, närmaste grannar är 2 personer i Ulvsjö, 5 km norrut. Annars miltals till folk. Men han trivs givetvis där i sin hemtrakt
Rolfs hus där nere. 
Det riktigt gamla huset i Kräckelbäcken som sett många växa upp genom åren inom sina väggar.
Efter det trevliga samtalet med coole Rolf bar det iväg till Skuråsen. Ca 5 km från Kräckelbäcken, vägen mot Emådalen.
Strax vid Skuråsen, en plats med lång historia, bebyggt i olika omgångar från sent 1600-tal. Se informationstavlan nedan.
Älgjaktsbyggnader mestadels, älgkyrka bl.a. 
Tuppen från Mora gästgiveri i Noret. Tidigare kyrkans egendom. 
Turen skulle gå vidare Emådalsvägen österut. Det råkade bara bli så att kedjan gick av. För ovarsamt växlat m.m. i uppförsbacken från Skuråsen. Testade att ringa Rolf, men han var på annat och svarade inte. Jag fick gå tillbaka till bilen.
Jag passerade Skuråsen igen med bilen och på vänster sida finns en intressant plats markerad. Ett fundament från en tändkulemotor som drev en klingsåg 1936. Se infoskylten.
En av ”såverksägarna” var Hilding Svensk från Mora. Råkade ha en bild på honom.
Färden blev lättare, för samma tur ville jag ta, men saknade att sitta på cykeln och glida fram i tystnaden. Hursomhelst, iväg igen och biltur utmed Sexan, en å som ringlar sig fram från Orrmosjön i Härjedalen. En fin å där nere på höger sida hela vägen fram tills jag vek av.
Där nere vid ån, på andra sidan omkom, frös ihjäl, en herr Westerlund 1931 på nyårsnatten då han skidat på ärende till Laxtjärn och blev överraskad av snöfall. Kojan där han dog finns kvar än. Westerlunds bodde på Skuråsen.
Tyvärr måste vi ta en tråkighet till, på vägen finns en stickväg till Landledaråsen och en övernattningskoja på höger sida några hundra meter från min färdväg. Kojan brann upp för något år sedan, oförsiktiga campare hade nog misslyckats med eldningen på något vis.
Det lite roligare är att Rolf Jonasson berättade att Mats Yrgård från Sjurby i Oxberg ska timra upp en nu stuga i rundtimmer. Kanon tycker jag. Yrgård, ytterligare en cool kille och skicklig timmerman.
Färden går vidare, det blir ingen rövarbergsgrotta idag. Varit där förr och törs t.o.m. säga att den är kanske lite överreklamerad, men mystiken är härlig. Rövarberget ligger utmed min väg på höger sida, ett stort berg med vacker skog sägs det. Jag har bara sett det på håll. Men en liten promenad ner till Sexan blev det för några bilder.
Nu Stordammsvägen västerut mot Ulvsjö, inte bästa vägen, krävs lite frihöjd på bilen, tur jag bytt. På vägen blandad natur, finast in mot Ulvsjö med Kölån korsande vägen mot slutet. Före det en fin liten tjärn och ett foto naturligtvis.
Snart ”civiliserade” trakter och jag ville se Ulla-Britt Lindbergs hem igen och även titta på den s.k Kungsladan bredvid familjens gård. Ladan är flyttad några hundra meter bort men ska enligt Ulla-Britt ha stått uppe vid gården som fungerade som ”färdställe”, eller vad det kan heta, för resenärerna till och från Härjedalen m.m.
Kung Karl den Xl gjorde 1686 en resa genom Dalarna. Gränsen mot Norge gick tidigare strax norr om Ulvsjö men Härjedalen blev svenskt vid Freden i Brömsebro 1645. Kungen var väl ute och inspekterade nya ”ägor”och lämnade lite spår och sägner efter sig som dom gör kungarna.
Besök upp till Lindberggården där vägen flyttas lite. Så synd bara att inte Ulla-Britt är hemma. Där var det bara att knacka på och knalla in. Inga konstigheter där inte. Hon var hygglig mot mig och lånade ut mycket för henne viktigt material, så att jag kunde skanna in. Som jag sa tidigare, en viss tomhet la sig över Ulvsjö efter hennes bortgång. Måste ta med en bild.
Jag hade dragit ut på fikat länge, men det ljusnade på himlen och en kopp passade bra nere vid Kungsladan jag beskrev ovan.
Varglaven har länge huserat på Kungsladan och den verkar tillta i mängd.
Några bilder till från Lindbergsgården mot Ulvsjön m.m. innan sista stoppet, kyrkogården.
Ett stopp vid kyrkogården och klockstapeln är ett måste, än mer nu än förr.
En snabbis ner på Persstigen när jag ändå är så nära, en bild.
Det får bli ett tack och adjö med en standardbild från vägen när sjön dyker upp från Morahållet.
Avslutar med ytterligare en bild på Lindbergsgården, när man länkar till FB brukar sista bilden vara den som syns där.
MoraOwe 