Julen är ju glädjens högtid, oftast är det ju så. Men inte alltid för alla. Jag fick höra att Per Wikstrand lämnat oss. Jag har sökt honom på telefon de senaste veckorna och börjat misstänka att allt inte är som det ska. Jag kände till lite om hans sjukdom. Tankarna går till fru Terttu och barn med barnbarn.
Per blev en god vän till mig och han hade ett stort intresse för Moras historia och utveckling. Han visste så mycket och hade ett bra ”komihåg”. Han sparade bilder på datorn och var med i alla de nya landvinningarna i datorns värld. När jag letade efter ett namn, en plats, händelse eller en bild så ringde jag Per, det löste sig ofta med hans hjälp. För några månader sedan erbjöd han mig att låna ett antal böcker och handlingar som han trodde jag kunde vara nyfiken på. Det var jag, skannade av det jag kände för och återlämnade ”dyrgriparna”.
Här ett litet exempel på en bild Per fixade. Det är från Diösgården och Kerstin Hindart (känd pianist från Mora) står närmast maten. Bakom henne ”Park Ture”. En man med många järn i elden, han hade ett tag Kaffestugan och Park Café vid hamngatan. Per hade koll på dylika ”centrala” företeelser. Han växte upp vid Brovik intill Badstubacksbron. Kunde det mesta som hände och hänt däromkring.
WIBE låg naturligtvis Per väldigt nära och han hade många bilder på stegar och annat från företaget.
Några fler bilder med WIBE-anknytning. Per tipsade mig om bilder både här och där.
Brovik t.v. där Per växte upp. 
Gammal bild på Brovik m.m. 
Sam Andersson, WIBE 
Det finns så mycket att säga om Per. Vi var förresten grannar med Per och Terttu på Lievägen ett antal år. Även där bjöd han in mig och visade gamla handlingar. Förresten så viskade han i mitt öra för ett tag sedan att han tipsade kulturnämnden om att jag skulle få kulturpriset i Mora för mitt arbete med Facebooksidan ”Du vet att du är från Mora när..” Då förstår ni att jag gillar honom extra mycket, skämt åsido, men det visar att han hela tiden var med i tiden.
Det jag mest såg upp till hos Per var hans lugna sätt, kunnande, ödmjukhet, rättspatos, humor och vänlighet.
Jag tänker inte bara på Pers öde dessa dagar inför jul. Jag känner så många som har svåra tider nu inför jul och framåt. Sjukdomar av olika slag härjar bland oss och drabbar familjer och anhöriga. Jag är väl i den åldern när det börjar hända mycket, alltför mycket med oss. Man samlar tydligen på sig ”elaka” saker, som blommar ut i sjukdom på lite äldre dagar. Så är det och inte mycket att göra åt. Sjukvården är ju allt bättre, men allt rår dom inte på.
Den där riktiga glädjen är lite svår att känna, sorgen kommer emellanåt. Trösten är ofta vistelsen i naturen. Så långt det nu räcker.
En God Jul väntar nu och vi ska ha det så skönt, ni med!
MoraOwe 