Jag har varit till Åsberget många gånger under de senaste åren. Det är så fint däruppe med utsikten västerut. När vi gått runt däruppe har jag ju sett skylten med en pil mot Bosseldal som är fäbodar i Älvdalens kommun ganska nära Evertsberg, även nära Oxberg. Numera mer en ”jaktcentral”. Jag har cyklat förbi där några gånger, drygt! När jag läst olika böcker/skrifter om gamla händelser så dyker den här gamla leden upp emellanåt. Likaså på kartor som är flera hundra år gamla. Särskilt stort blev intresset när jag läste Karl den XI almanacksanteckningar från sin resa 1686 då han inspekterade gränsen mot Norge som väl låg i Härjedalen/Jämtland på den tiden. Karl red med sitt manskap hem via Lillhärdal och åt lunch i Ulvsjö. Därefter red de ner till Älvdalen där han bodde på prästgården och bevistade ett bröllop. Dagen efter red de till Evertsberg och vidare till Lima över Venjan. Då torde de ha färdats leden jag pratar om.
Hursomhelst, gammal är leden, och jag ville gärna knalla den en gång. En dag vaknade jag tidigt, vackert väder och svårt att somna om. Jag hade blivit erbjuden sällskap av en kompis i Venjan, men kunde inte väcka honom precis. Det fick bli en oplanerad tur. Jag bestämde mig för att testa leden, på vinst och förlust. Jag hade hört mig för och den ska vara hyggligt markerad ändå. Venjansbor har markerat den någon gång på 70-talet enligt utsago. Läde – Krångdalen, och vips står man där vid Åsbergets fäbodar.

På generalstabskartan från början av 1900-talet ser ni leden ringla sig fram i terrängen.
Stigen passerar Oxåsen, 519 m.ö.h. där tre socknar möttes, Venjan, Älvdalen och Mora. I början var det väldigt lättgånget i den fina skogen och medlut.
Efter cirka 3 km kom man ut på en väg, det såg ut att man skulle gå den en bit. Men det dök inte upp någon skylt till höger dit jag ville gå. Jag gick en bit men insåg enligt min GPS att jag började komma för långt, för nära Oxåsen. Jag vände och chansade lite, såg ett vattendrag några hundra meter till höger och jag tänkte om jag följer det så måste ju leden gå över någonstans. Mycket bra tänkt, efter ett tag såg jag en bro och leden. Vattendraget var mindre än jag föreställt mig, men vad gjorde det, Oxeråsbäcken hette vattnet.
Sen kom ett lite nervöst avsnitt på ”resan”. Jag gillar att fotografera och när jag stod på bron åkte naturligtvis mobilen fram. Jag steg fram mot kanten av bron, knak/brak! Brädan gav vika och jag ramlade med följden att greppet om mobilen blev för svagt, den åkte ner i bäcken. Den var ändå var rätt djup. Snabbt ner med armen till axeln och ”skannade” närmast kanten där jag tyckte den åkte i. Ja!! Efter ett 20-30 tal sekunder fick jag tag i den. Torkade av den och ”värmde” den mot kroppen. Jag blev allt lite skakis. Tänk om jag brutit benet mellan plankorna och varit utan mobil. Inget drömläge på den platsen. Jag hade i alla fall SMS:at Christina att jag var vid Åsberget och skulle gå iväg mot Bosseldal. Hon var i Malmö. Annars visste ingen var jag höll till. Så här i efterhand förstår jag att brädorna på bron var murkna och gamla. Där går ingen på sommaren numera. Skotrar vintertid förstås, men då är det en annan bärighet. Helt klart vore det bra om man vore fler en sådan där gång.
Några bilder från platsen:
Här brakade det till. Otursbäcken, eller kanske turbäcken.
Färden gick vidare i omväxlande terräng, lite kuperad, men inte farligt. Gammelskogen tilltog efter ca 4 km och den gamla vägen framträdde i sitt ”rätta” jag. En fin gammal led med s.k. hålvägar, tunga granar och ståtliga taller runtomkring. Där trivdes jag i trollskogen. Som ni ser var markeringen tydlig bitvis, men tyvärr inte överallt.
En rätt stor myr dök upp, jag valde att gå runt den, men på hemvägen klafsade jag över. Det gick bra med ordentliga kängor.

Jag såg en fin tjärn på lite håll, kanske Oxeråstjärnen? En bild blev det i det fina ljuset.

Jag blir lite förtjust i gamla stubbar och andra naturliga konstverk därute. De viskar så fint om det förgångna. Här några exempel.
På den större bilden kan man med fantasi se många gubbar och djur av olika slag.
Färden gick vidare och jag började inse att det var lite längre än vad jag beräknat. Spelar ingen roll, fram ska jag. Insåg att det närmade sig en mil till Bosseldal. På slutet kom ett avsnitt av ”ny” skog, där markeringarna på ett avsnitt försvann, i alla fall för mig. Men med GPS:en såg jag en väg strax framöver som jag hittade på. Här kom kanske den tråkigaste biten på turen. Jag följer vägar fram till fäbodarna. Jag såg ingen stig i övrigt utan antog att den låg ”under” vägen. Om någon har annan information om ev. stig så hör gärna av er.
Fikat väntade, gott värre vid en fin möbel.
Mot Bosseldal. Fikaplatsen Oxeråsen
Åter mot Åsberget. Nu hittar jag direkt i alla fall. Det var i alla fall inget folk i Bosseldal, inte väntat heller. Men snart är det full fart där vid älgjakten. Det blev bilder även på hemvägen, bl.a. ett mäktigt träd, troligen tall, som gett vika för många år sedan.

Färggrant är det vid den här tiden. Hjortronen är borta och bladen börjar ta färg.
Spurten mot Åsberget blev lite tyngre, motlut och nästan två mil i benen. Man känner sig nöjd när man får rulla hemöver i bilen. En liten kort tur i fäboden och en sista kopp kaffe satt bra. Några slutbilder från fäbodarna.
Här ser ni två kartor, en från år 1900 utgiven av Svenska Turistföreningen, reklam för vandringar redan då, och ”vår” tur är med. Den andra kartan är den jag fick med min app TOPO GPS, (rekommenderas), så bra att alltid veta var man är.
Jag avslutar med en önskan att den här turen justeras när det gäller märkningen. En tur verkligen att rekommendera. Helst vandrar man ju bara i en riktning om det går att fixa, annars blir det en kopia på min tur. Men då ska de mindre märkningsjusteringarna göras innan jag törs rekommendera den. Jag vet inte vem, eller om ens någon, ansvarar för detta. Men jag vet att folk i Venjan är angelägna om bra cykel- och vandringsturer i sina marker. Markeringsförbättringar gäller naturligtvis även på Älvdalssidan av intresserade där. Det lär ordna sig. Tack för den här gången. Kartorna:
Så trevligt att få följa med på vandringen! Tack!
GillaGilla
Hej, tack för beskrivningen och de fina bilderna! Vi vandrade från Åsberget till Oxeråsen idag, nästa gång ska det bli hela turen 🙂
GillaGilla
Hej. Efter Oxeråsen till Bosseldal är det mest skogsbilväg. Inte så rolig. Sen från Bosseldal till Evertsberg är det markerat för länge sedan. Har inte, men ska gå.
Testade lite i början och det såg hyggligt ut. Hade ni problem idag. Det var lite dåligt bitvis. Men har man GPS fixar det sig.
Owe
GillaGilla
Hej igen! Idag vandrade vi från Oxeråsen till Bosseldal. Vi hade inga problem att hitta vägen, när vi inte såg markeringarna gick det bra med GPS. Det är sant, bilvägen var lite tråkig, men första delen genom gammelskogen och myren var jätte fint, så det var i alla fall värt det!
GillaGilla