Jag läser i boken Venjan 350 år en artikel av Severin Solders om ”Forna vägar utifrån”, till Venjan alltså. Han refererar till en Nils Friberg som forskat i området och skapat skriften ” Dalarnas fasta landkommunikationer under 1600-talet.” Arbetet blev ingen färdig bok men finns i en stencilerad upplaga.
Friberg nämner ridvägen från Vika till Mora och att den var delar av buförsvägar till fäbodarna som låg väster om Vika. Dessa sammankopplades och blev färdvägen till Venjan. Enligt 1630-års lanskapskarta och 1676 års sockenkarta, (se bild), sökte sig vägen sydväst förbi Pungtjärn ned till Åmbergs (Ambergs) fäbodar och vidare i västlig riktning ned till Acksi. I våra dagar (Fribergs) leder en körväg från Vika till Acksi, vilket av allt att döma är en avläggare av den gamla ridvägen säger Friberg. Se Moras sockenkarta anno 1676.
Många gamla kartor finns där ridvägen är med och det är inte helt klarlagt exakt hur ridvägen fortsatte från Acksi till Venjan, men på en punkt är kartorna samstämmiga och det är att vägen gick över Näset mellan Grundsjön och Busjön. Troligen har 1600-talets Venjansväg gått ungefär som den nuvarande stigen, på Fibergs tid, från Acksi över Långsisdammen till Grundsjön och därifrån vidare västerut till trakten norr om Maitjärn.
Inom parentes har jag någonstans läst att Venjan från början var fäbodar till Morkarlbybönder. Orten växte och prästerskapet tyckte att folket i Venjan skulle få bli en egen socken och egen kyrka så att de inte skulle behöva gå hela vägen till Mora för att göra kyrkobesök.
Hursomhelst kan vi konstatera att färdvägen mellan Venjan och Mora är väldigt gammal. Här några fler gamla kartor.
Sista kartan är en över ”Stora Kopparbergs höfdingedöme Dalarna, utgifven av Friherre S.G. Hermelin, författad av C.P Hällström 1880”.
Vägen fanns med på kommande s.k. Generalstabskartor som utgavs vid lite olika år. Här en del från en utgiven 1912 där leden framgår delvis (den del som är med på det Blad 102).
Venjansbor har tidigare märkt upp leden Venjan – grundsjön. Delen norr om Grundsjön/Studentvägen är nymärkt och mycket fin.
Ovan ser ni pendel av leden som är märkt sedan tidigare. Venjan C till Grundsjön. Karta av Peter Öhman.
Den gamla ridvägen/färdvägen är omskriven av många ”resanden” genom tiderna. Den har inte varit omtalad som någon lättriden eller lättsam led. Den har fått andra omdömen. Fram till Acksi var det nog hyfsat, men senare och efter Långsisdammen/Ryssån blev det sämre. Acksi brukades av 15 hushåll 1663. Acksi hade även fast bebyggelse 1550-60 enligt Bror Lindén. Här några bedömningar av folk som passerat:
Karl-Erik Forslund skrev även han om leden i sin Från ”Källorna till havet, Wänjanssjön”. Han pratar om att ”när blidvintrarna gjorde det omöjligt att frakta tackjärn från Siljansfors till Kräggaholms bruk fick det klövjas dit på hästryggen i därtill särskilt framtagna korgar. Då fanns endast en trång och besvärlig ridväg genom skogen från Mora till Wänjan.” Kräggaholms bruk fanns under 15 år i slutet av 1700-talet.
Nu vänder vi åter till nutiden. Jag har länge sett ledmärkningar borta vid Långsisdammen och undrat hur de gick mot Venjan. Likaså har arbetskompisen Billy Aronssoni Venjan visat på var en led från Venjan kom fram uppe vid Grundsjön. Venjan 9 km stod det på skylten. Jag har senare förstått att han och flera Venjansbor har sett till att gamla leder märkts upp och skyltats. De startade ca 2009 och var klara 2015. Då var Kräggaholmsrundan på 10 km även med. Det var ett projekt där Skogsstyrelsen var med som bidragsgivare. Det blev därför lite långdraget med avtal, redovisningar m.m. Men bra blev det.
Vi måste även nämna att Billy var med och fixade så att 4,5 km av leden Venjan – Grundsjön blev fornminnesmärkt. Fornminnet har beteckningen L 1998:3809 i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister. Detta gjorda han tillsammans med Dalarnas Museum och Maria Lannerbro Norell. Leden beskrivs kunna vara från Järnåldern och framåt. På bilden nedan ser ni Billy i Dalarnas Hembygdsbok från 2013.
Innan vi går vidare måste vi nämna att i mitten av 70-talet så märkte några framåtsiktande personer från Venjan upp vandringsleder från Venjan till Siljansfors och Hemulsjö. De skulle där anknyta till Siljansleden som nyligen anlagts. Stigarna skildes åt vid Grundsjön, en mot norr och Hemulsjö och en österut mot Siljansfors. Den sistnämnda sammanföll till stora delar med leden Vika – Venjan som vi ska avhandla djupare här.
I somras fick vi en inbjudan av Bengt Andersson och Ulla Jansson att komma till fäbodarna Gammbodarna och äta en bit mat, inte vad som helst, egenhändigt fångad fisk, röding tror jag, från Majtjärn. Men före det skulle vi gå en promenad och vi drog iväg på Studentvägen mot Mora. Till min glädje skulle vi gå från Grundsjön till Majtjärn, ca 5 km, på den gamla markerade färdvägen.
Det är klart att intresset därefter steg hos mig för att hitta leden från Grundsjön ner till Långsisdammen. De första 5-700 m var lätt. Markerade med höga stubbar på hygget. Men sen blev det flera turer de 3 milen till Grundsjön för inspektion. Till sist lyckades det, med hjälp av TOPO GPS där man ser på kartan var man gått tidigare och till slut ringades leden in. Jag stod plötsligt på den. Då var det kul att gå tillbaka till bilen på den funna stigen.
Jag fick kontakt med en kompis från jobbtiden, Peter Öhman, som bor i Venjan . Han var intresserad att gå hela leden och vi gick den från Grundsjön. Med sig hade han två systersöner och vi rekade mer i detalj på flera ställen där jag mest passerat ”rakt fram”. En trevlig tur med grabbarna som var entusiastiska och tåliga, det tog i alla fall minst 3 timmar.
Det viktiga fikat vid den enda stugan bredvid leden. 
Snart framme, finaste delen utmed åsen mot Långsisdammen.
Nu hade vi rätt klart för oss var det 8-9 km låg och det var dags för röjning och märkning/skyltning. Bengt Andersson var flitig röjare och Bolle Dahl gjorde även han insatser. Det varierade väldigt mycket i terrängen, ibland mycket ris och små träd, oftast väldigt fint och lättröjt. Man kan förvånas av hur leden är såpass välbehållen efter alla hundratals år. Träd måste ju kommit och gått. De svåraste bitarna att röja och hitta leden på var där stora skogsavverkningar skett. Men det gick hyggligt bra. Ibland hade vi ju hjälp av gamla markeringar från 70-talet som någotsånär syntes ibland. Några bilder från röjningen m.m.
Viktigt med paus 
Gammeltall och Bengt 
Bolle och Bengt, fikatime. 
Owe och Bengt 
Bengt på fina åsen.
Leden skulle ju röjas och märkas upp, det var målet. Vi hoppade över Skogsstyrelsen och andra bidragsgivare och tiggde lite pengar på Facebook. Vi behövde några tusen för färg, skyltar, drivmedel, m.m. och vi fick bra gensvar. 30 privatpersoner och ett företag lade in bidrag som räckte gott till. Kanske lite över för någon viloplats/bänk ute efter leden. Vi blev även sponsrade av ett par i ”skyltbranschen” i Östnor, utfräsning av skylttexten fixades där. Vi tackar alla för det fina stödet. Naturligtvis stort tack till Bengt och alla som stöttat med röjning m.m. Vi får inte glömma Anna Dahls stiftelse som så fin röjt ”sin del” av leden. Vältrimmat! En av de finare delarna på den ”trånga obekväma” leden som man sa. Men då kom man med klövjehästar. Nu går man lätt och ledigt.
Här några skyltexempel från leden. Det behövs inte så många, bara vid ”start och mål” och några utmed leden.
Jag har tagit kontakt med Länsstyrelsen Dalarna om eventuell klassning av leden som fornminne. Vi anser att minst 80% av sträckan bör klassas som fornminne Men vi är inga arkeologer är bäst att tillägga. Arkeologen jag pratade med var entusiastisk, lite mycket jobb nu bara, hon återkommer. Vi får se när hon kan komma upp och dokumentera. Det blir spännande. Det man särskilt tittar på är så kallade hålvägar som är tydliga rester efter en så gammal ridled.
Jag vill summera hela projektet med att uttrycka glädje över att få vara med och bevara delar av kanske Moras äldsta och väl bevarade färdvägar från forna dar. Så kul att den del vi jobbat med inte faller i glömska och växer igen helt. Tvärtom lyfts den fram och ger tillsammans med delen fram till Venjan en vandringstur på totalt 17 km enkel väg.
Det är även med glädje jag tror att folk blir nyfikna och ger sig ut i terrängen på nya platser. Inte bara på välnötta stigar i centralare områden. Nej fram för den här typen av leder, intresset ökar, var så säkra.
En premiärtur var planerad den 3 oktober 2021 men regnade in. Nu siktar vi på att ta turen i slutet av oktober, efter älgjakter och annat.
Vi kan avsluta med några bilder från omgivningarna utmed den historiska färdvägen.
Lingonbrott 
Riktigt gammal tall. 
Åskan kom. 
Biflöde till Ryssån. 
Kanonstig
MoraOwe 
Saubere Arbeit!
Mycket bra initiativ!
Tack för bloggen!
GillaGilla