Jag har i många år varit på väg upp till Axisjön/Axidammen väster om Oxberg. Sjön ligger ca 5 km väster om Björnarvets fäbodar. Jag har länge haft en stuga i tankarna som jag besökte 1961, som 13-åring. Jag bodde i stugan i vildmarken 2 nätter i juli 1961 med brorsan Ulf och kusin Göran Albinsson. Det var en fisketur som hette duga. Vi blev förmodligen ditskjutsade av Görans far, farbror Albin. Det var verkligen några spännande dagar som jag minns dem, mycket fisk, bäcköringar, grader i massor. Tre smågrabbar ”utsatta”ensamma i skogen långt bort. Knappast godkänt i dagens land för trygghetsnarkomaner.
Jag läste om Axisjön och en myr/tjärn i närheten som fått ett annorlunda namn, Upplåtmyren. Namnet kom av att kvinnorna krattade in slaget hö en bra bit ute i tjärnen. Kvinnorna drog upp kjolarna till karlarnas förtjusning och därav namnet Upplåtmyren. Sjön/tjärnen var ofta blank som en spegel. Upplåt = draga upp. Myren låg vid Axisjön och fick mig att tänka på vår fiskestuga där vi var 1961. Efter kontakt med Oxbergskunniga så bestämde vi oss för att ta en tur upp dit, Christina och jag. Vi vill ju gärna gå lite så att det blir lite god fikalön för mödan. Jag visste var stugan låg, hade cyklat förbi den i somras utan att stanna, den låg ute på ett hygge utan väg och jag skulle upp till Bosseldal. Jag ville inte ”slösa” tid på ett stugbesök. Om jag visste att det var stugan i Flioti, vår fiskestuga, då hade jag naturligtvis stannat. Jag hade för mig att den låg närmare sjön. Tittade neråt sjöhållet när jag cyklade. Hittade varken väg ner eller stuga.
Hursomhelst, vi parkerade utmed Bosseldalsvägen vid infarten Skålmyrsvägen. Vi hade räknat med att ta en tur på ca 7-8 km med stugbesöket inkluderat.
Cirka 3 km upp till sjön/dammen utmed skålmyrsvägen. Väldigt fin plats med myren/sjön i sikte. Till och med ett fikabord fanns. Vi inspekterade dammluckan, tittade runt lite och tog ut riktningen mot fiskestugan i Flioti, Flytnäs.
Vi kör ju med vår TOPO GPS och hade inga problem att hitta över till stugan, några små hyggen och ett parti gammelskog.
Christina såg stugan först. Den låg ute på ett mindre hygge. Inte alls som jag kom ihåg den. Kommer ihåg fin tung barrskog vid stugan och en bäck som rann alldeles i närheten. Vi följde den ner mot sjön, det fanns fisk även i bäcken. Här en bild från år 2000 och en från vår tur i november 2021. Stor skillnad kan man säga. Det är inte vacker med dessa väldiga sår i naturen. Inte nog med att det är fult, nästan oframkomligt.
Lite historia ur skriften Fäbodar i Oxberg om den lilla fäboden Flioti som är ett lokalt namn. Man ser på kartor även namnen Flotbodarna och Flytnäs. Fäbodexperten Frödin har sagt att Flytnäs är långfäbodar till Björnarvet. Likaledes har utflyttning skett dit från Bosledalen, Bosseldal. Det är en gemensamhetsfäbod med en stuga underhållen av fäbodlaget som bestod av 8 s.k. åbor. 23 kor vistades där. Förutom stugan fanns två lador, ladugård och mjölkbod. Björs Karl Eriksson (1890 – 1934) vistades där på sin tid. Även Karls mor Kråk Mait Persdotter (f 1856) vistades där och hade hand om korna när Karl ägnade sig åt kolning och tjärbränning. Tjärdalen fanns bredvid stugan, (måste dit och kolla igen).
Christina och jag kände att detta blir dagens fikaplats och vi ”inventerade” stugan ordentligt och jag försökta minnas våra dagar där för dryga 60 år sedan. Det fanns i alla fall tydliga spår efter oss. Efter många andra Oxbergsbor förresten som ni får se nedan.
Vi drack vårt kaffe, ytterligare några bilder, sen började vandringen ner till bilen i finvädret.
Vägen ner var enkel, t.o.m. utför mestadels. Påminde mig om cykelturen i somras. Inte alls lika lätt upp till Bosseldal från Björnarvet. Grovt grus, motlut och motvind. Men upp kom jag för att sedan rulla ner till Evertsberg och via cykelvasespåret åter till Oxberg. Bilen hade jag vid den gamla lanthandeln som farbror Albin med fru Mia skötte. Far min skötte Länssparbankens öppethållande på lördagar på 50-talet varannan vecka, tror jag det var. Oxbergsborna tömde sina sparbössor där på den tiden. Kul att få följa med upp dit och springa runt och vara i vägen. Inte bara roligt, även gott. Albin var specialist på göra karamellstrutar, även på att fylla dem. Hoppas få komma in där i gamla affären, en gång byggd som vävskedsfabrik av farfar, och titta in i ”banklokalen”. Jag måste dra en episod till i sammanhanget. Vi var till Våmhus kyrkogård vid Allhelgona. När jag steg ur bilen hör jag en dam säga till kompisen att ”änt an en uxbjärser” eller nåt i den stilen. Jovisst tänkte jag och började prata med damerna. Det visade sig att en av dem var hembiträde hos oss i början av 50-talet. Hon kände igen mig, även jag tyckte hon såg lite ”bekant” ut. Hon var säkerligen från Oxberg och gift sig med en Våmuskall. Hon kom i alla fall ihåg far min som hon träffade på på ”banken” när hon tömde sin sparbössa. Hon gillade farsan och tyckte att jag var snäll som barn. Hon sa inget om brorsan, undrar varför? Rolig grej att få träffa sin barnflicka vid dryga 70-årsåldern.
Turen till Flioti går mot sitt slut och vi tog en sväng genom Hållans fäbodar på vägen hem till Mora.
MoraOwe 