Det brukat bli minst en årlig tur på skidorna uppe i Ulvsjö. Det drar liksom, dit upp till ödebygderna. Några gånger har jag testat skoterspåren som utgår i princip från skogskyrkogarden i Ulvsjö och västerut. En gång med kompisen Rolf och en gång med Christina. Även själv förstås. Egentligen var Knausås ett mål den här gången, Moras högsta berg, 787 m.ö.h. Det visade sig bli svårt att hinna med det. Jag gjorde fel skidval, tog de mer ”tröga” turskidorna. Om spåret skulle bli sämre och jag behövde åka i lössnö ibland. Skulle ha vänt till bilen och bytt. Icke.
Efter några km såg jag att det var skoterspår mot den s.k. Hattstugan. Dit har jag varit sommartid, cyklat, ligger så fint i myrkanten vid vattendraget Välingan. Träffade på folk i en stuga som informerade om att skoterspåret bara gick fram till Hattstugan. Då vände jag och tog leden bort mot stora ”huvudgatan” som går mot Härjedalen via Korskälla m.m.
Glömde några bilder. Dessa tar jag nästa vid varje tur uppöver. Nere vid Jöllenbron och entrén till Ulvsjö med Ulvsjön i blickfånget.
Som sagt, vidare på skidorna västerut mot den stora skoterleden. Man kommer fram till en kraftledning och där skidar man på en bro över Välingan. Plats för fina bilder och ofta fikapaus. Den sköt jag på den här gången tills jag återvände till bron.
Jag körde vidare, hade nog avverkat ca 7 km, tänkte mig hitta ett skoterspår upp på Munkhäden. Moras näst högsta berg, 784 m.ö.h. Såg inget skoterspår och började dra mig mot toppen i lössnön. Det gick sakta.
Jag tuffade på lite men insåg att jag måste vända. 10 km avverkade och jag ska även hem. Håg en del fina grejer däruppe på myrsluttningen. Fint me urgamla träd tycker jag.
Åter till bron över Välingan och välförtjänt fika.
Åter mot Ulvsjö city, några bilder från turen hem. Vilsammare hem än bort, något mer medlut mot klockstapeln.
Lite tecken av liv ute på vidden, en älglada med tillbehör. I det här fallet in traktor att dra älgarna med utgår jag ifrån.
Turen drog mot sitt slut och jag tog allt lite slut, 4,5 timmar på skidorna i princip hela tiden. Men det är det som är grejen. Skönt efteråt och fint på vidderna under turen.
Tack för den här gången. Återkommer kanske redan i vinter då jag fått reda på att det ibland är draget skidspår från Ulla-Britt Lindbergs hus nordväst mot och in i Härjedalen. Det måste testas. Garanterat!
MoraOwe 