Besök i Åmänget, tittade på slussar m.m.

För många år sedan gick Christina och jag nere på Åmänget norr om Långlet. Det är en ”halvö” ut i älven och mot Dynggrav. Ganska ödslig plats, men en väg går in på området så man tar sig ut till älven där, till fiskarnas glädje. När vi var på plats, kanske för 15 år sedan såg vi några underliga byggnationer som vi inte kunde lista ut vad det var. För flottningen – eller? Jag träffade Kalle Hållestam från Långlet och han berättade vad det var. Jag blev nyfiken och var tvungen att gå ut och titta. Ställde bilden ute vid Vasaloppsvägen vägen så att jag kunde inspektera området bättre. 2022-04-29.

Ganske snart passerade jag en större bäck, Storbäcken som rinner från Ulubergstrakten
och kommer från myrarna vid Vasaloppsspåret norr om Eldris.
Bra väg från Vasaloppsvägen in mot Österdalälven. Men gå gärna – man ser mer.

Strax kom jag fram till en gammal lada på höger sida. Enligt Kalle har den hört till Halvarssons i alla tider. Hans mor hade varit där och brukat byggnaden. Bl.a. för getter. Mycket mer naturligtvis. Det var öppet och jag gick in och såg bl.a. många gamla inristningar i stockarna. Den äldsta från 1789. Om ladan stått där så länge vet väl ingen, men varför inte?

Lada på Åmänget

Ladan var en ”bisak” den här dagen. Nu ner till älven och se om jag hittar de underliga byggnationerna. Plötsligt dök det upp en skylt med texten Slussar. Däråt måste det vara. Det blev lite knöligt att gå där bland kvistar och stenar av alla storlekar. Några bilder:

Rasad anläggning
Vall mot älven.

Ja, vad var det här för något nudå? Här är en initierad förklaring från Erik Abrahamsson:

”Skyddsvallen i Åmänget norr om Långlet.

Vi är flera som har funderat på stenvallen i Åmänget. Det verkar ju inte vara en vanlig ledare! Hur som helst är det väl naturligt att flottarna ville bygga ett skydd så att virket inte flöt in i änget vid högvatten. Men varför var det tre öppningar i vallen? Det måste vi ta reda på och därmed är vi också inne på flottning.

Vallen är ungefär 200 m lång med en medelhöjd av 2 m. Man har med handkraft lagt upp närmare 4000m3 fotbollsstora och lite större stenar. De är runda så det syns att man i huvudsak har plockat dem från älven. Vadade man ut i älven och plockade? Till vilket djup kunde man arbeta? Man måste också ha plockat på långa avstånd. Delvis måste man ha fraktat stenarna med häst, kanske fraktade man dem man plockat uppströms på flottar? Hur som helst så måste det ha gått åt en massa dagsverken.

Det var Dalelfarnes Strömbyggnads Aktiebolag som efter förhandlingar med hemmansägarna i Långlet kunde bygga ledaren år 1917. Ledaren fick byggas under förutsättning att 3 öppningar anordnades så att vattnet, vid högvatten, kunde strömma in i Åmänget och tillföra näringsämnen så att gräsväxtligheten gynnades. Änget var viktig för höanskaffningen och i och med denna lösning kunde Långletsborna med Halvar-Anders slutliga godkännande skriva under uppgörelsen.”

Det finns en annan stig/väg åter till Oxbergsvägen. Fick det bekräftat av Daniel Halvarsson som jag såg där i början på turen. Han kan området. Visst var det risigt i början men jag kom på stigen, trodde jag. GPS:en krånglade ett tag. När jag fick fart på den såg jag att jag valt fel stig. Vad gör det? Jag kommer ut på vägen ändå och stigen/skogsvägen var så fin.

Spikrak tallskog utmed vägen.

Jag hamnade lite fel, men vad gjorde det. Jag kom ut ovanför Ulubergsbacken och när jag gick neröver kom några minnen upp.

Ulubergsbacken

När brorsan Ulf och jag var små, jag kanske 7-8 år och Ulf två år äldre skulle vi göra en skidutflykt. Vi startade i Morkarlby där vi bodde, tog oss ut på Vasaloppsspåret via Hemus och hamnade till slut i Läde. Det måste tagit flera timmar för två smågrabbar, säkert 11-12 km. Vi hade varsin apelsin med oss. Vi kände igen oss när vi kom till Läde för där fanns rester av en tjärfabrik som vi tittat på tidigare på väg till Oxberg i bil. Vi gick ut på vägen och hade räknat ut att vi kunde lifta till Mora. Vi fick gå flera km och kom fram till Ulubergsbacken. Där nere på raksträckan, om jag minns rätt, kom en cyklist. Det var far. Klart dom hade blivit oroliga våra föräldrar, mörkret kommer ju. Mor åkte skidor upp mot Gopshus. Dom visste nog vad vi gett oss in på. Hursomhelst en på pakethållaren och en på ramen och snart var vi hemma på Hästvägen igen.

Storbäcken, här kom ”björnen” fram.

Ett annat barndomsminne är att när vi åkte till Oxberg/Gopshus så hände det rätt ofta att man på raksträckan före Ulubergsbacken såg något ”björnliknande” gå sakta över vägen. Det var några grabbar från Långlet, antar jag, som hade sitt roliga där när bilarna dök upp på raksträckan. Många ”gick på” deras trix, åtminstone en gång.

Turen till älven.

Ni ser turen ner till älven på kartan, även vägen tillbaka som jag missade lite. Jag kom upp på slänten istället för att gå nedanför.

Kul med lite ”historiska” upptäckter i närmiljön. Snart vet väl ingen vad som varit där nere vid älven. När det sista virket ruttnat bort. Jag ska se om jag hittar någon beskrivning eller kort på anläggningen. Det blir att kontakta Långletfolk.

Tack för den här gången.

Författare: moraowe

Nybliven bloggare från Mora i Dalarna/Sweden. Intressen natur, foto, samhällsfrågor. Motionerande i alla former har hög prioritet, lugnare med tiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: