En skidtur till Härjedalen

Jag har redovisat en del skidturer från vintern 2021/22. Jag vill inte avsluta skidsäsongen förrän ni fått veta lite om den här speciella turen. Jag hade hört att det rätt ofta finns ett skidspår från Ulvsjö och norrut mot Härjedalen. Ulf Andersson brukar spåra där. Fru Birgitta hade skvallrat att det var nyspårat igen. Det finns stort skidintresse i familjen och i bekantskapen så det passar bra att göra ett skidspår där. Än bättre blir det naturligtvis då de har en stuga där i Ulvsjö. Birgitta är dotter till Ulla-Britt Lindberg som bodde i granngården. Ulla-Britt var jag ”kompis” med och jag parkerade bilen på hennes gård.

Jag lägger in en annan förstabild här då de oftast visas först på Facebook. En bild från spåret tillbaka till Ulvsjö efter vändningen, 12 km.

Lindbergsgården i Ulvsjö

Förresten, jag glömde ett par bilder från bilturen från Mora till Ulvsjö. Standardbilder för mig vinter som sommar.

Jag pratade med Ulf och han berättade att spåret var draget dagen innan och det var bara att ge sig iväg. Skaren bar även den väldigt bra. Jag valde de ”smalare” skidorna då det blev en hel del stakning i det hårda spåret och på skaren.

Första stoppet jag planerat utmed den 12 km långa turen, t.o.r., var vid den s.k. Kungsladan några hundra meter från Lindbergs gård. Ladan har stått vid gården tidigare men flyttats för åtskillig år sedan, allt enligt Ulla-Britt.

Kung Karl XI åt lunch där den 12 juni 1686. Han var på väg söderut över sjumilaskogen efter ett besök uppe vid landsgränsen mot Norge. Han kom den dagen från Lillhärdal och målet var Älvdalen för kungen och hans följe.

Kungsladan i dålig skick i dag.

Varglav på Kungsladan.

Turen gick vidare upp mot mot Härjedalen. Vid Ulvsjöns dämning går gränsen. Det är Olingan som är dämd och rinner sedan vidare in i Sexån och ut i Orrmosjön.

Härjedalsgränsen

På vägen norrut de 6 km åkte jag intill Olingan som börjat strömma lite. Det fick bli några kort. Skaren höll ju.

Vidare norrut på vidderna. Ingen vind och sol i överkant. Jag njöt verkligen och på hemvägen åkte jag mot solen till och med.

Fikaplatsen blev på en rekorderlig stubbe efter vändningen. Gott kaffe dom hade där minsann.

Fikatime
Njutbart i tystnaden

Jag åkte så sakta jag kunde mot solen och tittade mig omkring. Såg två riktiga torrakor som säkert stod där på Karl XI:s tid. Ståtliga och fina redan då när kungen och hans följe närmade sig Ulvsjö och mat på Lindbergsgårdens ”gästgiveri”. Träden hade genomgått minst en skogsbrand.

Väl nere vid Ulvsjön blev det en skidtur på sjön. Alltid önskat jag skulle få se ”byn” från den sidan, västerifrån.

Ett snack med Birgitta Andersson som kommit från jobbet. Vidare mot Mora efter ett stopp vid skogskyrkogården med sin klockstapel.

Ulvsjö skogskyrkogård och klockstapel.

Jag skriver dessa korta ”reseberättelser” främst för att visa hur fint vi har det i våra omgivningar och för att ”få ut” folk. Här en bild på turen. Enligt Ulf är det spårat där stora delar av vintern. Kanske främst i påsktid då det är folk i varje stuga däruppe, nästan. Testa den här skidturen någon gång. Ett bra tips. Eller gör en tur på skaren där på vårvintern, hur mycket myrmark som helst.

Tack för den här gången, väl mött igen!

Författare: moraowe

Nybliven bloggare från Mora i Dalarna/Sweden. Intressen natur, foto, samhällsfrågor. Motionerande i alla former har hög prioritet, lugnare med tiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: