Vi behöver utveckla vårt folkstyre – demokratin

Jag har ett stort intresse för demokratifrågor och ser och känner att vi står och stampar i samma system och tankesätt. Mina tankar går främst till folkstyret på en lokal nivå. Frågor och utveckling som ligger nära kommuninvånarna. Jag tycker helt enkelt att att vi ska ta vara folks engagemang på ett bättre sätt. Att jag tar upp frågan har inget med valutgången att göra. Har varit inne på området tidigare i en blogg. Klart att valet påminner om demokratifrågor.

Vi har vårt traditionella system i första hand, val var fjärde år. Vi väljer företrädare från olika partier som i sin tur utser ledamöter i olika nämnder och styrelser. Så har det sett ut länge och mycket lite har ändrats i den politiska organisationen på kommunal nivå. Små förändringar inom nämndernas ansvarsområden. Inte många av allmänheten känner till dessa förändringar eller nämndorganisationen över huvud taget.

Jag tar en bild med klar valanknytning för att ”lätta upp” lite.

Valaffischer hoppade man över för några val sedan. Nu är dom i alla fall åter, kanske även inför förra valet, tror det. Utmed Malungsvägen räknade jag en dag ca 25 affischer. Många med väldigt liten text och svåra att läsa. Förresten det är väl bilkörning man ska koncentrera sig på vid utfarten av Mora. Tror man verkligen att detta affischerande påverkar valutgången. Eller törs man inte låta bli om någon börjar? Ingen stor fråga, men ändå. Positiva reaktioner ger de inte. Tyvärr även sabotage förekommer, förstörelse och borttagning av skyltar. Kanske ett gemensamt beslut som förr, att skippa detta vore klokt.

Något annat. Läste helt nyligenen artikel i Dagens Samhälle där tidningen analyserat hanteringen av Liberalerna i Mora i förra valet. De fick inte röster till ett mandat men partiet togs ändå med i Moraalliansen på ett centermandat. Professor Gissar Erlingsson vid centrum för kommunstrategiska studier tycker att ”Centern öppnar bakdörren och släpper in ett helt annat parti utan väljarmandat. Det är att kortsluta utslaget i valet”. Han anser att luckan i lagen bör täppas till, det kan komma att ske ”värre saker”.

En annan professor, Olle Lundin påpekar att det måste väldigt förvirrande för väljarna att förstå vem det är som är ansvarig för saker i den här kommunen. Han påpekar att kommunallagen ”låtsas att de politiska partierna inte finns”. De nämns inte ens. Det finns en historisk förklaring till att lagen, när det gäller vem som är valbar, helt fokuserar på personer.

Partipolitiken fanns inte i kommunerna före andra världskriget, utan man valde framför allt kloka gubbar som man tyckte skulle sitta där i toppen. Och de i sin tur valde kloka gubbar som skulle få poster i en nämnd. (Gubbar säger han, det var väl en kraftig majoritet för dessa på den tiden/ min kommentar)

Till huvudämnet för bloggen: Förnyelsen/förändringen av folkstyret. Det är inte utan att många känner att mycket kring den lokala demokratin gått i stå. I alla fall ingen utveckling som märks särskilt mycket. Ambitionerna är att Moraborna ska engagera sig mer och deltaga på olika sätt. Delaktigheten ska helt enkelt öka i de ”nära” frågorna. Likaså sägs att kommunens agerande ska kännetecknas av fullödig information och transparens. Jag vill påstå att det finns en hel del att göra.

Många förslag finns i Sverige på utveckling och förändring. Här några exempel att fundera på:

Medborgarbudget: Bjud in alla intresserade medborgare och låt dem tillsammans planera hur skattepengarna ska användas.

Sänkt rösträttsålder: Varför ska just åldern avgöra vem som ska få rösta? Det är inte säkert att en hundraåring har mer koll på samhällsfrågor än intresserade sextonåringar.

Digitala folkomröstningar: Om folket verkligen ska styra, så kan vi väl få rösta direkt om fler frågor via våra mobiler och datorer?

Förnya partierna: Hittills har demokratin aldrig fungerat utan ett representativt flerpartisystem – men partierna måste hitta nya arbetsformer, som får fler människor att engagera sig!

Olika typer av paneler, rent allmänna eller i speciella ämnen: Bollplank eller beslutande rent av i vissa mindre överväganden. Vi hade en gång Morapanelen som fick ”rösta” i vissa frågor. De var drygt 200 personer men i ökande. Kunde blivit ett bra bollplank för de beslutande. Morapanelen lades ner i stället för att utvecklas.

Nya omröstningsmetoder: Kanske borde vi satsa mer på personval? Eller ska varje väljare få tio röster var, som sedan kan fördelas på flera olika partier?

För många partier: Frågan är om alla småpartier egentligen har sitt berättigande? Hur stora är avvikelserna mellan dem egentligen. Några profileringsfrågor som ska berättiga deras existens, men egentligen, behövs alla? De berörda tycker naturligtvis det, men allmänheten? Jag är helt säker på att om senast 10 år ser det annorlunda ut.

Ombudens tid börjar avta. Min syn på detta är att vi alltmer blir mer oberoende av ombud i många sammanhang. Jag anser folk kapabla att i de flesta fall vill och kan föra sin egen talan. Får de bara chansen så visar det sig säkert. Tiderna förändras, kanske ”ombuden” var viktigare förr i tiden.

Går man sedan utomlands och tittar så finns många vettiga förslag på förnyelse av vår demokrati, både på riks- och lokal nivå. Det hoppar vi här.

Var fjärde år. En annan sak som för många känns underlig och tveksam är att 3-4 veckor före valet var fjärde år dyker det upp politiker i centrala Mora. Det är väl ok att de personer som ev. ska representera oss visar upp sig och ”raggar” väljare. Förklarar sina ståndpunkter m.m. Men nog borde de ses och höras oftare i många olika sammanhang. Det är vi många som tycker. Det borde planeras möten med Moraborna i både stora och små frågor hela tiden i olika former.

Man hör nu att förtroendet åter sjunkit för våra folkvalda. Något beror det på och något bör göras. Rejäl förnyelse tycker jag, men jag är väl för otålig. Mer direktdemokrati tror jag stenhårt på. Vilket engagemang det skulle bli.

Politik som försörjningsbas. Det börjar bli mycket det här, men jag måste ta upp en sak till. Jag nämnde att mycket av det som sagts här naturligtvis inte faller i god jord hos alla som styr och ställer. Dagens system ger både makt och inte minst ekonomisk avkastning. Det är klart man bevakar sin försörjning eller delar av den. Arvoden ska naturligtvis utgå för nedlagt jobb, men jag tror inte det var meningen från vår demokratiska start att många politiska företrädare ser sitt demokratijobb som en försörjning. Då har vi nog kommit väl snett.

Förresten, en sak till. Vallöftena var lite mer vaga på flera håll i år. Det försvarar man med att man inte vet i vilka konstellationer/allianser man ”hamnar” i och vad man då kan stå för.

I och för sig bättre det än att ge stora löften som inget är värda när styrandet börjar. Då gäller det att ”hålla sig inne i värmen”. Flera exempel finns på svikande av löften. Nej, många önskar konkreta löften, vad ska vi annars gå på i våra valda ombud?

Ger man vallöften så ska man hålla dem – eller så hålla sig ifrån allianser i olika former. Partier som står för sina konkreta vallöften får allmänhetens förtroende framöver – och tvärtom. Sök stöd för varje fråga – inga ställningstaganden över hela linjen tillsamman med andra.

Tack för att ni orkade med dessa demokratifunderingar. Folkstyre var/är ett starkt intresse för mig under och efter det s.k. arbetslivet. Jag har medverkat i några demokratiyttringar i form av namnlistor, insändare m.m. Det har jag fått sota för och detta verkar inte vara ”rumsrent” hos det styrande, tragiskt nog. Det är ju det som är demokrati, lyssna på Morabornas önskningar, även mellan valen.

Owe Hållmarker/oberoende demokrat.