Jag läste om Naturreservatet Långsjöblik i närheten av Navardalen i Älvdalen. Bosse tegner m.fl. hade vandrat dit upp. Det kändes intressant och det var en kortare tur. Ingen markerad stig, men hyggligt lättorienterad. Kom man bara fram till skjutfältsgränsen så var det fixat. Jag parkerade vid en vändplan på en väg som svänger in höger nästan direkt efter Navarsjön. Ni ser parkeringsplatsen och turen på kartan. Turen rödmarkerad. Ni ser även höjdkurvorna, men ingen fara. Lugn och fin stigning.
Innan jag nådde vändplanen stötte jag på två jägare som satt och drack kaffe. Tänkte att nu är det kört med den turen. Dom och fler jägare var ute med ett stort gäng hundar, ca 20 st, och gjorde jaktprov. Hundarna höll till mer sydväst och lät mig hållas då jag skulle åt motsatt håll. Jag parkerade vid vändplanen och tänkte jag skulle få gå på GPS:en, men det hade åkt fyrhjulingar uppöver i min riktning så jag följde deras spår. Det var perfekt, efter en knapp km kom jag fram till skjutfältsgränsen. Sen var det bara att knalla höger upp på högsta punkten. Bra nog till motlut var det, jag skulle upp på 760 m.ö.h. Några bilder från starten.
Som sagt höger ca en km och sen in vänster till reservatet. Det är beskrivet på Länsstyrelsens förteckning av naturreservat
Däruppe och på vägen stöter man på gammelskog och torrakor. Träd som varit utsatta för skogsbränder var många.
Väl uppe knallade jag in för att se högsta punkten och ett brandtorn som Bosse skrivit om. Jag snurrade runt lite däruppe, syntes att det varit kalt där för länge sedan. Det var glesare med träd och påminde om fjällområde. Jag sprang på tornet. Inte mycket för världen. Tänkte testa några pinnhål upp och se om jag fick någon vy. För vyerna saknades däruppe. Första stegpinnen brakade av och jag la ner tanken på att gå upp längre.
Kul att ha varit dit och kunna pricka av den på the Bucket list och hela tornet.
Solen tittade fram emellanåt och det blev några bilder på nervägen. Jag hade börjat sikta in mig på fika nere i Navardalen vid dammstugan.
Som sagt. För kort tur hittills för att få fika. Det får bli bil ner och återbesöka Navardalens vildmarkstation och dammstugan. Jag stötte på jägarna längre nere vid sjön och allt var under kontroll. Vid vildmarkstationen har jag varit åtskilliga gånger. Ända sedan turistchefen i Älvdalen, Ove Zacheusson skapade stället. Känt för björnstarkt kaffe. Ove jobbade på kommunen där samtidigt som mig 1975-80 och vi bodde grannar några år. Ove hade näsa för framtida besöksnäring. Alla förstod nog inte hans visioner.Vid Navarsjön är det fint. Vi hyrde Dammkojan för några år sedan. Övernattade där natten den stora skogsbranden startade på skjutfältet. Åska, dunder och hagel så det förslog.
Det blev fika och hemfärden nalkades. På sydvästra sidan av sjön liger Navardalsgnupen. Dit finns en stig och även där ett brandtorn. Där kan man gå upp, men samma där, vyerna har växt igen. Om ni vill gå dit upp så gå Manngravsvägen som startar vid Navardalen och följ den ca en km. Därefter ska ni se en orange markering på vänster sida som leder upp på berget. En fin promenad med vyer på vägen upp.
En trevlig tur i Moras närhet för den som vill se sig om lite. Tystnad och vacker natur i dessa trakter. Något vi behöver.
Tack för denna gång, vi får se vart det bär av nästa gång/Owe.
MoraOwe 