Det börjar gå mot slutet av januari och när det är kallt på normal ”nivå” brukar det bli varmare uppe på höjderna. Det gäller t.ex Norra Garberg, Grönklitt och Rännkölen i Älvdalen. Prognoserna pekade på en fin fredag och en gång per vinter, minst, brukar vi besöka Rännkölen. Ligger ca 5 km Nordväst om Ribbåsens fäbodar i Älvdalen. Vi åkte upp lördagen den 21 januari. -19 nere i Rot, -11 uppe vid Rännkölens värmestuga. -9 senare. Platsen ligger högt, närmare 700 m.ö.h. Vi hade ombyte och fika med oss. De har en så bra värmestuga där, toa m.m. Ny slogbod finns att njuta i till våren. Både vid raststugan och ute på spåret. Jag tror jag kan säga att detta var min finaste skidtur någonsin. Det är inte slut än, men den här turen blir svårslagen. Jag tror Christina håller med. Det var andäktigt.
Vi möttes av en otroligt fin natur däruppe, i fin form, helt vitklädd som i grädde. Blå, blå himmel. Vi siktade på milbanan. Det var kärvt i spåret, so what? Många fotostopp blev det allt. Oundvikligt. Christina hade skins och jag för varm kallvalla från dagen före i Eldris, -2-3. Vi tuffade förväntansfulla iväg.
Intressant att fotografera därute i vildmarken. Medsols, motsols, skugga, sol. Bilderna blir ofta bra vilket som, men olika på sitt sätt naturligtvis.
Vi skidade på. Stötte ihop med några åkare då och då. Mest omkörda. Men verkligen ingen hets i spåret däruppe. Men ska man fota stup i kvarten får man finna sig att dom åker förbi. Det har aldrig varit så mycket folk däruppe när jag varit där. Det betyder drygt 10 bilar. Det sprider sig, talet om smultronställena. Vägen från Ribbåsen var nyplogad och fin, gruset framme faktiskt på många ställen, tryggt. Efter dryga 2 km har man chansen att vika av 10:an och åka åter till stugan. Dä skidar man 4,5 km. Vi åkte allt vidare en dag som denna.
Förra året träffade vi på Musse pigg mot slutet av spåret och vi höll ögonen öppna. Vi fann honom, men lite mindre Musselik i år. Öronen hade vikt ner sig, men en bild blev det.
Frågan var nu om vi skulle åka ner och äta på Dalgatan 118 i Älvdalen eller ta det lugnt och fika i raststugan. Vi valde det senaste och fick då även tid att göra ett litet besök i Ribbåsens fäbodar. Vi gick inte in till Sonja och Erik som bor där som vi brukar. Vi tog någon bild och drog oss mot Oxberg för några ärenden, bland annat besök på familjegraven.
Vi avslutar med ett par bilder från fina Ribbåsens fäbodar.
Vi kan bara rekommendera er att åka till Rännkölen någon gång. Knappa 6 mil från Mora men mycket värt turen. Det är något annorlunda, liksom Koppången. Det här är om möjligt än mer exklusivt. Så tyst och stilla på den höga höjden i vildmarken. Spåren är bra och omväxlande och naturen behöver jag inte tala om. Lite folk – ett njutningsparadis helt enkelt.
Tack för denna gång.
MoraOwe 