MoraOwe

Jag fick ett Julnummer i Mora Tidning från 1919. Tack så mycket Bullas Jonas. En lång intressant artikel handlade om den siste björnjägaren i Mora. Författare är Hj. L–n. Först beskrivs den store björnjägaren Gustav Schröder (1824 – 1912) som hållit till i övre Dalarnas skogar. Schröder var en känd man, författare och jägare från Värmland. Han har skrivit böcker om livet i Venjan och även arrenderat Siljansfors bruk 1880 – 1884.

Men nu var det Andreas från Mora det gäller. Jag har kompletterat berättelsen med bilder av olika slag, en del egna och annat.

Om man vandrar vägen från Mora till Vika skall man ett par hundra meter söder om Lomsmyrans gård ungefär 30 meter in i skogen träffa på en avröjd plats, där ännu grundstenar från byggnader (1919) sticko upp ur gräset och småskskogen, som allt djärvare försökt tränga in på den gamla tomtplatsen. Här bodde han under sina sista år, Moras siste björnjägare, Andreas. Han hade på sjuttio- och åttiotalen ett i hela Dalarna frejdat namn som björnjägare. Andreas Hallgren (1822 – 1897) var hans fullständiga namn, föddes i Biskopsbyn i Lima och kom som så mången annan västerdaling om höstarna ned till Mora på tröskningsarbete. 1852 flyttade han på allvar till Mora. Han lämnade Lima med sin bror som blev kvar i Tennänget, Älvdalen. När de skiljdes åt skojade Andreas skämtsamt: ”Jag är en styvare skidåkare än du, så jag åker väl fram ända till Mora och får det bättre än du får här.”

Kanske såg Andreas ut något åt det här hållet.

Andreas slog sig ner i Bergkarlås och gifte sig med Pers Kerstin Persdotter. Här i Bergkarlås hade han kunnat föra en sorgfri tillvaro.

Han fick en jordbit och var en duktig arbetare. Men efter 20 strävsamma år kom motgången. Han tog i början av sjuttiotalet på sig ett större arbete åt Rombo Erik Matsson i Färnäs. Han vill att Andreas skull hjälpa honom med en förvärvad nyodling mellan Färnäs och Noret. Kontrakt upprättades och jobbet skulle vara klart inom en viss tid, annars blev det höga böter. Omständigheter gjorde att Andreas inte lyckades med jobbet i tid och höga böter krävdes skoningslöst ut. Det kostade Andreas allt han ägde i Bergkarlås. Olyckan gick honom hårt till sinnes och med hustrun och sina två barn, den 22 åriga Karin och den 18-årige Anders, lämnade byn och flyttrade 1878 till Vika där de funnit fristad i en liten stuga vid Isundavägen på en plats strax väster om Hålls Hol, kallades för Trall-kitt. Stugan flyttades längre fram till Fulåberg där fortfarande står (1919).

Bild från Fulåberg på 1920-talet. Lånad från Fulåbergs Facebookgrupp.

Andreas stretade på och arbetade med tröskningar, röjningar i byn, även med kolning i skogen och kolkörning till Siljansfors. Sonen Anders arbetade i skogen. Dottern Karin lämnade hemmet och for till Stockholm och Anders gifte sig med en kulla från Morkarlby och slog sig ner i Selbäck. Andreas ekonomiska förhållanden blev bättre och han köpte ett stycke jord vid Beriholsvägen där han byggde den ovannämnda gården.En liten stuga med ett rum sammanbyggd med en ladugård. För vägfarandes behov uppförde han ett brädstall. Själv hade han ingen häst men körde understundom med hunden. Vikabönderna gåvo honom tillstånd att avgiftsfritt bruka deras andelar i den närbelägna Porsmyren. Andreas fick ett litet jordbruk och utökade med en ko och en trösklada. Bilden en gammal trösklada från Malung.

I början av år 1890 dog Andreas hustru och nu dalade åter hans stjärna för att aldrig mer höja sig. Det gick utför med ekonomin och ensam levde gubben en enstörings liv på sin avsides gård. I början av september 1897 blev han sjuk och en gumma från Vinäs brukade titta till honom. En dag då hon varit borta i tre dagar blev hon ej insläppt och när man bröt sig in i stugan låg den gamle jägaren död i sin säng. Han blev något mer än 75 1/2 år gammal.

Barnen sålde stugan, den revs och Andreas få ägodelar skingrades. Hans träffsäkra knallhattsbössa som blivit så mången nalles bane, gick till Vinäs såsom ersättning för skuld, som gubben icke mäktat gälda. Bössan kanske något i den här stilen.

Hans odlingar gingo åter till ägarna i Vika och blevo åter vildmark. Nu, 1919, äro nästan alla ser av nybyggarens och björnjägarens hem utplånade.

Här vill jag, Owe, inflika att jag naturligtvis varit tvungen att åka ut till den troliga boningsplatsen söder om Lomsmyran. Jag åter- kommer med resultatet.

Det var Andreas liv i korthet, men det finns så många beskrivningar om honom och jakthistorier där han varit med att jag lär fortsätta berättelsen om Andreas.

Artikeln fortsätter; Andreas var en en liten undersätsig man med slätrakat, godmodigt ansikte, som smalnade av nedåt och slutade med en dubbelhaka. Likt Limafolket på den tiden var han svag för grannlåt och hans redskap och vapen glänste av granna beslag. Han var en passionerad piprökare och bar alltid på bröstet en skinande koppardosa, i vilken han förvarade sina svavelstickor.

Andreas var som skidlöpare utomordentligt skicklig och tillverkade för övrigt skidor åt sig själv och andra. Sina egna hade han beredt efter egen idé. De voro av olika längd och på undersidan av den kortare spände han ett skinn som han flått från bakbenen på en älg. Hårsidan neråt så att de styva håren lade sig tätt efter skidan men tjänade som hullingar då han tog spjärn bakåt. Han använde aldrig mer än en mycket lång stav och sparkade sig fram nästan som på en sparkstötting. Han rörde sig som en stormvind i skogen och i snabbhet och oförvägenhet tävlade han med många yngre.

Snacka om föregångare till Gunde Svan, (långstaven) och Thomas Wassberg (tejpade skidorna under tävling)

Gunde men en lång stav ovan och skäggige Wassberg nedan.

De faror som Andreas upplevde på jaktstigen voro otaliga och under sitt långa liv förde han en oavbruten och äventyrsfylld fejd med björn och älg. Farans spänning tjusade honom och om björn spårades i nejden kunde man vara säker om att Andreas icke skulle förbliva i stillhet. Andreas bedrifter har aldrig samlats i tryck, men för trettio eller fyrtio år sedan levde de i var mans mun, ej blott i övre Dalarna utan även långt söderut.

Artikeln innehåller flera exempel på dramatiska jakthistorier, jag återger en del av dem här.

En dag kom han uttröttad fram till Axi fäbodvall och berättade för kullan som gav honom mat, att han i fem veckor i följd strövat i skogen utan att få mer än en grävling. ”Nu skall jag försöka en vecka till” sade han ”men sedan går jag hem. Bild från Vikafäboden Axi.

Det fanns tillfällen när han utförde storverk, t.ex. när han med några kamrater gjorde en färd upp till Rostbergsskogen och där nedlade fick mindre än fyra björnar förutom mindre djur. Nedan bild på Rostberg för många år sedan.

Andreas stora bragd var då han jämte den lika namnkunnige Orsa-Svan slog den beryktade Orsabjörnen som en lång tid varit ett plågans gissel för befolkningen. Svan ansågs vara trollkunnig och man trodde att han ”satt på” Orsaborna denna best till straff för att man inom socknen ej vill betala högre skottpengar på björn än 10 riksdaler. Det sades att björnen orsakat tiotalet människors död. Sockenmännen utlovade en belöning på 50 riksdaler åt den, som befriade dem från björnen. Både Schröder och Svan hade tidigare varit björnen i spåren men misslyckats med att döda den. Andreas kallades in och höll på att få sätta livet till. Han skadesköt björnen som hann ikapp honom och trampade på hans skidor så han föll omkull. Andreas fann ingen annan utväg än att ränna ned hela högerarmen i fiendens öppna, flämtade gap och fatta ett säkert tag om vilddjurets tunga. Björnen bet genom kläderna djupt in i armen. Med ramen gav han Andreas ett slag över ansiktet att en tand föll ut och en klo inifrån trängde genom underläppen och ut i hakan. Andreas förlorade icke sinnesnärvaron utan tänkte: ”Kommer jag ifrån detta med livet, så kan det vara bra att han inte får tugga sönder högerarmen” och körde han istället vänstra armen in i björnans mun och fattade ett nytt grepp innan han släppte det första. Emellertid hade hunden Jeppe krupit upp på björnens rygg och anföll honom med ett sådant raseri att hårtapparna stod som en sky omkring honom. Björnen släppte Andreas och gav sig efter hunden. Under tiden hann kamraterna komma till stället och sköt björnen. Att hans skildring av striden varit sanningsenlig styrktes av att en av hans vantar anträffades nere i björnens gap. Andreas fick inte ut den belöning som var utlovad. Orsaborna ville inte betala och Andreas blev besviken. Så länge han levde bar han på minnen efter den striden med björnen. De djupa betten syntes tydligt på armarna och på hakan hade han ett fult ärr.

Andreas deltog även som 60-åring i den sista björnjakten i Mora, 1881-1882. Hade han då fått råda så hade säkert den tredje av de fyra björnarna som uppskrämdes ur sitt ide redan på ett tidigt stadium fått sätta livet till men det fanns yngre och förnämare män i sällskapet som ansågs förstå den saken bättre än gubben Andreas. Senare under året lyckades han tillsammans med en duktig jägare från Vika, Anders Hjerpe, att skjuta björnen.

På bilden ett äldre björnide på Norra Mora Vildmark.

Andreas var även en väldigt duktig älgjägare. Ofta beskylldes han, kanske med rätta, för tjuvskytte. Han tyckte jaktvårdslagarna var dåliga och behövde inte efterlevas. I unga dagar var han jagad för tjuvskytte och genomförde en otrolig flykt och räddade sig undan rättvisan. I mer än 30 graders kyla flydde han på skidor rakt genom den vilda skogen över Venjan och Malung till Norge. Han livnärde sig under flykten blott på lite bröd som han medförde i bögsäcken. I Norge stannade han nära ett års tid innan han vågade återvända. Likt Gustaf Vasa flydde han mot Norge. (föregångare även där).

En annan tjuvjaktshistoria är när Andreas bodde i Bergkarlås och på natten skulle föra hem älgkött över flottbron i Noret. Länsman hade fått reda på detta och pratade med några bönder som under befäl av en bokhållare skulle hålla vakt vid bron på natten. Bokhållaren avvek ett tag och då underhandlade Andreas med bönderna och de fick älgkött i byte mot fri lejd över bro. Bokhållaren rapporterade på morgonen för länsman att allt gått lugnt till på natten.

På bilden nedan ser ni flottbron där Andreas fick fri lejd med sitt älgkött. Några mutor till bönderna var lösningen.

Flera jakthistorier återges i den långa artikeln som beskriver livet i en liten ort som Mora med omgivande byar. Jakt och kött var viktigt, liksom idag. Jag avslutar med en berättelse som visar Andreas personlighet, karaktär och stränga hedersbegrepp.

Att Andreas hjärta var godt och att han på många sätt hade stränga hedersbegrepp visar följande historia. Han var en dag jämte Tomt Mats Matsson på Hållshol i Vika, vilken ofta följde honom på hans färder, ute på älgjakt. Just som Andreas givit älgen första skottet, blev Tomt Mats vill – d.v.s. förlorade minnet var han befann sig, något som stundom händer gamla vana skogsmän – och han rusade åstad närmast väg hem, lämnade Andreas att ensam sköta jakten. Andreas fällde älgen och nästa dag delade han bytet lika med Tomt Mats. En granne, som hört talas om historien menade, att den gången var allt Andreas bra dum, som inte behöll älgen själv, när Mats så fegt sprungit i det avgörande ögonblicket. Men då svarade Andreas: ”Åhnej, rätt ska ändå vara rätt. Gör man inte rätt, så får man inte leva i frid me’ folk!”

Det var väl en fin avslutning på denna berättelse från Moratrakten år 1919.

Jag lovade beskriva vad jag såg när jag åkte ut och inspekterade den tänkta platsen lite söder om Lomsmyren. Först en karta över stället jag besökte. Jag gick in till den oranga punkten strax för avfarten till Sollerön.

Det har kan ju vara fel plats, men den ligger bra till, några hundra meter från Lomsmyrens gård och 30 m in från Vikavägen. Jag utgår från att den vägen gick där även på den tiden. Likadant fanns enligt gammal karta väg in just där mot Vinäs. Den finns kvar idag. På gamla kartan finns även en ”väg” från platsen över till Hållshol i Vika där Mats bodde. Se kartan från början av 1900-talet nedan:

Här några bilder från ”fyndplatsen”.

Det var en berättelse om ett livsöde i slutet av 1800-talet med anknytningar till Moratrakten på flera vis. Hoppass den kunde finnas intressant. Både av jägare ni som är intresserade av lokalhistorien.

Tack så länge.

Mora 2024-09-16/Owe Hållmarker

Jag lägger den här bilden först i berättelsen och hoppas på att den kommer först om jag gör ett in lägg på Facebook och beskriver turen på de tre topparna på Älvdalens skjutfält.

Det finns en dragning hos mig mot vildmarken uppe på Älvdalens skjutfält. Det har blivit många turer dit, vinter som sommar. En plats är jag lite extra förtjus i är Stor-Höktanden som ligger längst norrut på skjutfältet, på gränsen till Jämtlands län och Härjedalen. Jag har sedan länge sett det höga berget på kartan, 785 m.ö.h. och bara namnet gör mig nyfiken. När jag sedan läste järvproffessorn Peter Krotts bok från 1957 ”Tupu-Tupu-Tupu” blev jag än mer intresserad av platsen. Peter var jägmästare från Österrike och forskade på järvar. Han kom fram till att järven är ett sympatiskt djur, men alla i Älvdalen hade inte samma förståelse för järvarna. Det var stora diskussioner i byn.

Krott bodde i Mossiberg under sin Älvdalsvistelse och han beskriver omgivningarna så bra där i boken. Han hade ofta Stor-Höktanden som mål för sina vandringar och utflykter. Krott hade både sommar- och vinter- expeditioner dit upp med folk från Skid- och Friluftsfrämjandet i Stockholm. Det är en bra bit att gå och skida upp på toppen av berget och övernattning på vägen var tvunget på den tiden. Det gällde för Krott att öppna okända skidparadis som naturhungrande storstadsbor ville ha. En trakt där ingen skulle behöva känna sig störd av motorbuller eller folkträngsel. Jag känner mig i så fall som en storstadsbo emellanåt och längtar ofta ut till tystheten och vidderna. Krott vandrade som sagt rätt ofta upp på Höktanden, vid sista turen passerade han Slängbodåsens fäbodar, ödefäbodar redan då. Vi hade även den platsen inplanerad på vår tur. Krott inspirerade mig alltså, rätt klart var det så.

Karta ur Peter Krotts bok. Fäbodstället Nupp står med. Bara några grundstenar finns kvar idag. Ett planerat besöksmål. Storvarden har vi varit på.

Christina och jag har pratat om en tur upp på Höktanden och även om vi misstänkte att det kunde vara blött drog vi iväg. Bosse Tegnér har märkt upp leden och det kan bli intressant att se detta. Så bra att den märkts så att fler kan och vågar gå ut på lite mer vildmarksturer. Det blir allt populärare och kommer enligt mig att öka än mer. Allt fler vill inta ha allt för tillrättalagt. Det måste finnas ett mått av äventyr i friluftslivet. Vi hade även toppen Snodskallen på programmet. Återkommer om det. Först Stor-Höktanden.

Lite murrigt väder och rätt blött i jämförelser med mina tidigare vandringar där. Här passerar vi ett biflöde till Lånån. Det blev ett fint torrt parti därefter.

Innan stigningen mot toppen ligger en rejäl myr. Där har jag villat bort mig lite någon gång, men med GPS:en är det inga stora problem. Nu var det ju även märkt. Vi hade garderat oss med stövlar i ryggsäcken. De behövdes här.

Men fint är det och annorlunda.

Vi närmar oss toppen och stora furor passeras. Snart fikapaus. Lite vind, men inte farligt.

Här på toppen har man fina vyer runt om. Men det blir att sämre med utsikten. Träden drar sig uppöver och jag märker skillnad bara på den korta tid jag har att jämföra med. 7-10 år kanske och det är skillnad. 785 m.ö.h. är i alla fall rätt högt och Krott skriver platsen som ett fjäll. Då var det rejält kalt däruppe.

På högsta toppen finns ett röse vid skjutfältsgränsen. Dit tog man sig på skidor mestadels förr och man ristade in namn på trädstickor och lämnade i röset. Det ligger bra många där vid och under stenarna. Numera är det skoter som gäller vid vinterbesök. För de allra flesta. Men jag skidade upp en gång från Lokavallen. Upp gick väl bra, men svårare ner. Fick allt gå bitvis på skaren.

Vi vandrade ner efter kaffet och det gick liksom snabbare. Siktet var inställt på Slängbodsåsen intill fäbodstället en gång, Slängbodarna.

Några bilder från nerfärden. Bron över ån är relativt ny, byggd av Lokavallens jaktlag och ersätter en gammal sliten bro. Varglav på flera håll neröver.

Ni ser turen upp på Höktanden och Slängbodsåsen i närheten. Ny väg var dragen nästan ända upp på toppen av berget.

Väldigt fina vyer där. Vid storbranden får några år sedan var det rätt svart och sotigt där. Väg hade som sagt dragits och stora sår skapats i naturen. Det blir så tydligt när det ligger fritt på hyggen. Vi såg det på långt håll och jag undrade vad det var. Aldrig sett tidigare.

Det vridna trädet har stått där i myrkanten i långa tider. Mycket fint att se på i det lilla mitt ute på vidderna.

Dags för Slängbodsåsen. Fina vyer från toppen.

Högsta punkten. Säkert ett bra besöksmål på vintern med korvgrillning.

Spåren efter storbranden var tydliga.

Nu hade vi bara Snodskallen (flintskallen), 765 m.ö.h. kvar på vår utsiktsdag. Vi såg platsen rakt över från Slängbodsåsen. Där såg vi en gång ett Älvdalspar som satt och kokade potatis till surströmmingen. Det inspirerade oss och vi skaffade ett litet gasolkök som deras och siktade in oss på stekt korv på Snodskallen. Vi såg från Slängbodsåsen bort till berget där vi skulle få en matbit.

På vägen upp såg vi militärer och vakter. Fältet skulle öppnas efter att ha varit sommarstängt. Vi fick i alla fall passera. Däruppe har vi fortsatt fina vyer. En liten regnskur passerade, med fint snabbt igen.

Gott värre blev det med den stekta korven. Det fick naturligvis bli några foton innan hemfärden. Vi åkte över Trängsletdammen upp men tog över Mossiberg och Jöllen hem. Nyasfalterad mellan Jöllenbron och Rot.

Fina vyer västerut, norska fjäll.

Vi såg över mot Slängbodsåsen och här ser ni såret i naturen jag menade nyss.

Mossibrändan syns tydligt från Snodskallen. Rester från en storbrand. Nyttjas av militären numera.

Jättenöjda med turen drog vi mot mora, en heldag blev det. Städjan får avsluta bildgalleriet. Vi rekommenderar att besöka en eller flera av dessa toppar.

Tack för oss denna gång. Återkommer med nya ”äventyr” eller annat.

Jag fick tips om en cykeltur som jag delvis tagit tidigare. Starten var vid Fisklösen, se bild, i trakten av Överläden utmed vägen Läde – Venjan. Vid hockeyprofilen Lennart Cans stuga, jag vet att han är rätt bekant. Målet var att åka till Venjan och vidare till Tiberget och därifrån till Oxeråsen. Riktig vildmark på slutet och kuperat. Tanken var sedan att ”släpa” cykeln över till ändan på Nydalsvägen som kommer från Gopshus och Fagerås. Före V. Gopalsjön och Fagerås skulle jag ta höger och åka över bergen till startplatsen. Den sista delen har jag cyklat för, ganska ”nybruten” väg. Mycket geografi det här, något för kartnördar. Se kartan. Här bild på tjärnen Fisklösen.

På vägen mot Venjan började jag känna att jag kanske hade för lit proviant med mig. Stannade vid Tempo och handlade lite onyttigheter.

Cyklade vidare mot Tiberget i stark motvind på asfalten. En bil stannade till och det var kompisen i Venjan, Billy Aronson, som misstänkt att det var jag som var ute på tur. Ett trevligt snack som vanligt och så vidare.

Jag har varit med på fäbodvandring i Tiberget och kände till platsen hyggligt. Det sägs att Venjans by egentligen startade där. Jag kör vidare och in på helt nya vägar, spännande. Det är det bästa på turerna, att komma på och se nya ställen. Jag har glömt en sak, jag hade ju köpt gravelshorts att cykla i. Det är det nya, att cykla gravel (på grusvägar). Å jag som gillat att cykla grusvägar i årtionden undrar hur jag klarat mig utan gravelshorts? Snart har vi väl en GravelVasa, med det har vi väl redan. Hursomhelst så var det fina gravelvägar från Tiberget och vidare. Mycket kuperat skulle jag vilja säga bort mot Oxeråsen. På bilderna ser ni de fina grusvägarna.

Det började kännas lite och en paus med vätska och annat planerades. Plötsligt dök en perfekt vilsten upp på sidan av vägen. Perfekt för paus. Jag hade nyligen sett en vilsten i Lokatrakten i Älvdalen, den brukades vid buffring av boskapen till Risbergs fäbodar för hundratalet år sedan, men den här kan passa bra för en gravelcyklist.

Hur som helst, när jag kom fram till vändplanen, efter ca 39 km, skulle jag bestämma mig för om jag skulle ta mig över till Nydalsvägen. Det var en rejäl bit från till vändplanen på den andra vägen. Jag rekade några hundra meter. Det var bra framkomlighet i skogen, sen kom lite myr och det värsta av allt, Oxeråsbäcken. Den var säkert välfylld och stridig. Som det regnat i sommar på slutet, helst i dessa trakter, började jag tvivla på cykelsläpning. Blev påmind om att jag för 4-5 år sedan var väldigt nära platsen jag var på nu. Jag gick en gammal pilgrimsled från Åsberget till Bosseldal. Jag skulle fota vid just Oxeråsbäcken och en bräda i den gamla bron gav vika. Benet for igenom en bra bit och jag tappade telefonen, kameran, i bäcken. Det löste sig med benet och även kameran som jag fiskade upp från en halvmeters djup. Hade tur och kände den på botten.

Tvivlet steg, det får nog va det här. Jag cyklar åter, även om det blir längre än beräknat. Om vi vore fler, skulle vi testat, men jag blev plötsligt klok och tog samma väg hem. Tänk om jag skadat mig där ute i ingenstans, t.o.m i väglöst land. Annars var det fint där vid vändplanen. Några bilder, fint i början. Jag vände vid bild två, jag började ana myr.

Oxeråsen förresten, dit upp gick jag en gång från Bosseldal. Ett berg 518 m högt och gräns för Venjans, Mora och Älvdalens kommuner en gång. Strax där bredvid går alltså en märkt gammal pilgrimsled från Västerdalarna till Älvdalen och vidare mot – Bosseldal – Evertsberg – Klitten – Ulvsjö – Lillhärdal och vidare.

Vägarna därborta hade ofta ordet björn i sig. Det kan jag förstå i den där ödemarken. På hemvägen såg jag färsk björnskit på vägen. Det blev inget stopp för att ta kort.

Jag gjorde ett annat vägval än tidigare när jag hade ca milen kvar till Venjan. Passerade ett ganska ”färskt” skogsbrandområde, inom ett naturreservat. Det har tydligen varit en planerad skogsbränning.

Vidare in mot Venjan och det började kännas i benen. Jag hade ju stigningarna upp mot Åsberget som väntade på mig innan jag får vika av åt Lädehållet. Några foton före stigningarna.

Några slutbilder från Venjan.

Sista milen blev lite seg, men gravelshortsen räddade mig. Förbi Krångdalen och snart framme.

Foton från Krångdalen, Öna fäbodar.

Ja, det blev en ordentlig tur och jag kände mig nöjd med dagen. Länge sedan det blev så långt. Känns bra att kroppen hänger med hyggligt.

Jag avslutar med turkarta, tackar för mig och återkommer säkert med mer ”äventyr”. Bortse från de röda fotocirklarna. Kvar sen tidigare tur i trakterna.

Det blev ett besök i Nora stad i augusti 2024. Vi, Christina och jag, såg en annons i Dagens Nyheter som gjorde oss intresserade av staden. En annorlunda formulerad annons med tips om aktiviteter och sevärdheter. Det är ju inte direkt långt dit heller. Vi bokade ett rum på stadshotellet mitt i centrum. Bra med närheten till ”liv och rörelse”. Nora är en liten stad med ca 10 500 invånare varav ca 6 500 i de centrala delarna.

Det jag mest kommer att kommentera här är turistbyrån i stan. Den låg i gamla järnvägsstationen och var lätt att hitta till. Där kan man få hjälp att hitta aktiviteter, boende, upplevelser och sevärdheter som passar just dig. Man kan även boka biljetter, guidade visningar och få olika tips och idéer på vad man kan göra i Nora och få en minnesvärd vistelse i orten. En turistbyrå med det gamla ”stuket”.

På turistbyrån jobbar turistchef, 2 turistassistenter och sommartid 4 turistvärdar. Rymliga utrymmen i stationshuset med diverse broschyrer, souvenirer, kartor m.m. Stationshuset har delvis kvar sitt ursprungliga utseende, resenostalgi.

Turistbyrån från annat håll.

Men det viktigaste av allt två personer att vända sig till och fråga om aktiviteter. I vårt fall var det mest fråga om ”upplevelseturer” på cykel som de så bra kallades i deras information. Annars finns välordnade MTB-banor i Pershyttan och Digerberget. På Kottaberget färdigställs nya s.k. flowtrails. Det blir nya ord för allt numera.

Vi fick tips om turen Norasjön runt med en avstickare till Jerle stad. Sveriges minsta stad som aldrig blev byggd som tänkts. Turen var 27 km. Vi var helnöjda med cykelturen, mycket intressant att cykla i nya trakter med nya intryck. Så nära Mora, ändå så olika var vår reaktion.

Det var den ”gammaldags” turistbyrån som var ämnet för dagen. Man kände igen sig frän äldre tider med sin turistbyrå och anställda som gav god service. De anordnade diverse aktiviteter och gav uppgifter om vad som finns att göra i Mora med omgivningar. Påläst erfaren personal som gjorda för uppgiften.

Dagens infopoints i Dalarna kan naturligtvis vara bra men det djupa breda kunnandet är nog inte vara så stort. Tanken är ju nu att allt ska skötas på nätet. Men det är allt något annat än att mötas personligen och föra ett resonemang och vad som skulle passa just er på besöket.

Det jag fastnade särskilt för var deras satsning på vandring och cyklat med kartor och broschyrer. Vi fick med oss en karta på turen vi valt. De hade kartor på alla turer som man enkelt kunde förse sig med. Det fanns naturligtvis översiktskartor i stationshuset. Friluftskartan var ett väldigt bra exempel att utgå ifrån om man är vår ”typ” av besökare. Den kategorin törs jag säga är i ökande och vi bör vara bra och på att ta emot dessa både på nätet och informationsplatser, turistbyrå kanske.

Bergslagsleden passerar Nora. De 28 milen är uppdelad i 17 etapper och bra beskrivning finns på alla etapper. Vi var till Pershyttan nära Nora och där presenterades etapp 6 och 7 som ligger i och nära dessa trakter.

Där fanns även mountainbikesturer, många att välja på. Välskyltade och såg fina ut.

Dessa turer, 12 st, har tagits fram och underhålls av Nora kommun, den ideella föreningen CK KulTur och Bergslagen Cykling.

Vi blev imponerade av hur långt man kommit när det gäller informationsmaterial och märkning av leder för cykel och vandring. Jag kan utan vidare säga att det är något att ta efter. Det gäller Siljansleden vandring m.fl. vandringsturer i Mora. Det gäller upplevelsecykling till (t.ex. Orsasjön runt eller en runda ut till Sollerön. Vi har idag Nusnäsleden och Orsaleden som bör kompletteras, det är kanon. När det gäller MTB så bör vi få fram fler leder och banor. Bikini Dalarna täcker inte upp våra möjligheter.

Jag tror att de lyckats så bra i Nora helt enkelt beror på att när det gäller turistsatsningarna så är lokalbefolkningen med. Det sker via politiker, tjänstemän, föreningar m.fl. som styr och ställer. Visst ska vi samarbeta med marknadsföring i större organisationer, men det här med den lokala känslan och kunnandet får vi inte gå miste om. Jag är så pass säker på detta att jag tycker vi kan gå tillbaka till lokala turistbyråer, åtminstone här i våra så stora och kända turistkommuner. Sen ska vi naturligtvis hjälpas åt med marknadsföringen och annat som passar för samordning. Men det lokala kunnandet, entusiasmen och initiativförmågan kan vi inte centralisera.

Jag avslutar med en till ”käpphäst” jag har. Klart jag får se en gammaldags informationstavla vid torget i Nora, inte överraskad. Vi har i gamla tider haft flera av den sorten i Mora och jag tycker de ska återinföras. Framsynta orter har sådana. Jag har lämnat in ett medborgarförslag och det ska bli ett till då det tidigare försvann någonstans.

Det är tur att man är ute och rör på sig ibland och ser goda exempel inom många områden. Vi är bra på mycket även i Mora, men visst kan vi mycket bättre här och där.

Vi var igår, 8 juli 2024, på en liten biltur, Christina och jag. Det blev äntligen en fin kväll med sol och allt. Mångberg och Sollerön blev målen. Dammen i Mångberg är så fin i kvällssolen. Platsen är också väldigt avkopplande. Stort fäbodställe, det där Mångberg, efter Gesunda efter vägen mot Siljansnäs.

Det var dags för en cykeltur idag och jag såg ju skylten om S Flenarna igår så jag tänkte att dit var det länge sedan jag var. Samtidigt kunde man göra lite fler besök, Mångbro skvaltkvarn, Mångbro kvarn, Mångberg och slutligen de jättefina fäbodarna Södra Flenarna.

Jag fuskade undan några mil och parkerade strax efter Gesunda. Trivs bäst på grusvägar med lite trafik. Den gamla skvaltkvarnen på vänster sida vid Mångån måste jag se igen. Anor från 1700-talet.

En dubbelskvaltkvarn med namnet Skräddarkvarn och Viks kvarn. Det fanns tydligen 13 skvaltkvarnar utmed Mångån ner mot Siljan. Se informationsskyltarna.

En fin plats att besöka så nära vägen. Perfekt fikaställe. En ung familj hade lockats dit när jag cyklade ner till ån.

Fina inristningar i dörren till kvarnen. Glöm inte att titta på dessa.

Nästa delmål på turen var Mångbro gamla kvarn, nedlagd sedan länge. En stor kvarn med damm som tyvärr fick ge med sig för alltför stort flöde ett år. Dammluckorna var tyvärr inte öppna och vattnet släpptes på för fullt uppe vid Mångbergsdammen.

Gamla kvarnbyggnaden i Mångbro.

Jag träffade på en annan ”bekant” Morabo som har stuga där i Mångbro. Han, Jan Wahlberg, hade mycket att berätta och visa.

Det rörde bl.a. och de kolugnar som Anders Erlandsson anlade på platsen i början av 40-talet. Anders var ju ”busskung” på Sollerön och behövde drivmedel till sin bussar, gengas från kolförbränning. Det gick även kol till försäljning från Siljansfors station. Anders hade en rätt stor anläggning där i Mångbro. Den brann ner en gång men byggdes upp. Idag ser man inga spå av den. Jo, ett tydligt som minne är den spis där Anders fru lagade mat till arbetarna vid kolugnen. Spisen finns kvar i Jans stuga.

Ett annat minne från Anders och han fru Stinas tid är en bild på en kaffestuga som låg på Sollerön, ganska nära gamla kommunhuset på höger sida söderifrån. Huset är kvar idag. Det sades att busstrafiken ibland gick på tomgång och Stina som var företagsam öppnade en kaffestuga. Kanske en skröna, men hon öppnade det i alla fall. I Jans stuga fanns även ett fint dalaskåp som stått i kaffestugan på sold.

Här en gammal bild på kaffestugan.

Anders Erlandsson drev som sagt busstrafik med garage på Sollerön, senare även i Mora vid Kyrkogatan nära järnvägen. Ett rätt stort hyreshus idag. Bussarna har lämnat huset.

Några bilder från en jubileumsskrift som Jan hade. Paret Erlandsson, första bussen och fyra st. nere på Mora busstation vid Strandgatan.

Nu vidare mot Flenarna. Jag kunde inte vara i Mångbro hela dagen. Gjorde ett vägval till Mångberg, ett annat åter till bilen. Se karta. Hittade en fin skogsbilväg in i Mångberg, används vid Fäbodlunken MTB antar jag.

Nyfunnen fin cykelväg in till Mångberg.

Några bider från kvällen före, då vädret var bra för fotografering.

7 km till S Flenarna. Fäbodstället är byggnadsminnesförklarat, det innebär särskilda skyddsbestämmelser. Välbevarade fäbodar, 17 st tydligen. Hårda restriktioner gäller, beslutade av länsstyrelsen Dalarna. Se infoskylt.

När man kommer till Flenarna lägger sig lugnet över en. Bara att knalla runt lite eller sätta sig och njuta i friden. Några bilder naturligtvis. Börjar med en bild på ett litet härbre som är så vackert.

Några ytterligare bilder, koltrasten sjöng hela tiden jag var där.

Några till, vid infarten finns en stor sten. Trollen bodde ju i berget och den här stenen var för symbol för något i den vägen. Stenen vill inte vara med på bild. Testar senare. Ni får nöja er med en vy på hemvägen.

Nej, nu får vi allt rulla neröver. Rätt jobbigt upp. Jag tog en ny väg mot Mångro från Mångberg och hade ett besök kvar. En härlig man vid namn Leif Hindart. Jag har besökt honom tidigare tillsammans med Per-Åke Palmestedt, även han med bussförflutet i Erlandssons busstrafik m.m.

Bild från Mångsjön, det är oftast dammen som visas.

Leif hade öppen dörr och jag hoppades inte skrämma honom. Men han tillhör inte direkt den lättskrämda eller rädda typen. Vi resonerade ett ta på hans veranda under en regnskur. Han är liksom mig förtjust i katter och han presenterade Hugo och Leo, 12-13 år gamla. Hugo lite skygg och osocial Leo helt tvärtom. Fram och hälsa direkt och la sig i vårt samtal. Bilder på katterna med Leo den spräckliga eller vad det heter.

Leif, här kelandes med Hugo, kunde nog inte jag gjort. Han är en sådan där ”klok” gubbe som har sitt eget liv och inte följer strömmen. Påläst och intresserad, gärna historia. Berättade förresten att ett jättestort lärkträd (troligen sibirisk) som stod på gården nära huset var från 1915. Leifs farmor hade tagit med den från Värmland och planterar den där. Farfar hade tydligen avlidit tidigt och trädet skulle nog vara ett minne av honom, som jag förstod berättelsen.

Ja, det var en rolig omväxlande dag i finväder och olika varianter av kultur och fina miljöer.

Avlutar med en karta över turen den 9 juli 2024.

Jag tänkte skriva lite på Facebook om strandskoning, mjågning som det heter på Moramål. Jag hittade så mycket info och bilder att det blir redigare att skriva det här. Mycket av innehållet i texterna kommer från Ragnar Lannerbros avsnitt om Österdalälvens deltaplan i Moraboken del 1 . Äldre teckningar och bilder kommer från Moraboken. Färgfotona har jag tagit förutom flygfotot.

Älven har under seklers lopp genom sin nyckfulla och stundom våldsamma framfart förorsakat betydande skador på byfolkens hus och ägor. Det är här fråga om ett större vattendrag, som rinner fram genom ytterst lätteroderbara jordarter.

För att skydda mot älvskärningar, i synnerhet vid Mora kyrka har befolkningen varit skyldiga att utföra strandskoningar. Mora kyrka byggdes på 1200-talet. Älven gick då i en stor båge norr om kyrkan mot Kråkberg, där den mynnade ut i Orsasjön. Sandängarna var då landfast med Morastrand nedströms nuvarande Badstubacksbron, varför kyrkan under medeltiden ansågs ligga väl skyddad från älverosion. Helt annorlunda blev erosionsförhållandena några århundraden senare. På 1600- och 1700-talen hotade älven vid flera tillfällen att förstöra såväl sockenkyrkan som delar av Morastrand.

Man vet inte från vilken tid de först byggda erosionsskydden härstammar. Norr om kyrkan vid Vita Björns lekpark finns en liten sandsten med följande inskription: ”Anno 1620 B:F:B:”. Enligt traditionen skall inskriften betyda, att detta år började förbyggnaden, d.v.s. år 1620 utfördes här den första strandskoningen till skydd för kyrkan.

Att jag började skriva på bloggen om detta beror på att jag efter lång betänketid lämnat in ett medborgarförslag om att en minnestavla bör sättas upp där i lekparken vid staketet. Jag har muntligen i flera år kontaktat kommunen och kyrkan i frågan men inget händer. Kyrkan äger säkerligen marken men de torde ha intresse av vad som gjorts genom århundradena för att ”rädda” kyrkan från älverosionen. Jag har i flera år gått där och rensat denna sten från överväxt då jag är rädd att den snart av misstag grävs upp och försvinna. En sandlåda för barnen var nyligen, något år sedan, uppgrävd ca en meter från stenen.

Det är tacksamt att sätta upp en skylt där då det är så nära till att titta på mjågningen alldeles bredvid. Något norr/öster om bron över Hemulån syns den tydligt, främst på våren. Se mina bilder.

Det finns som sagt mjågning utefter stora delar av älven och häromdagen fick jag en bild från representanter från Siljansfors Skogsmuseum som fått en gåva. På bilden ser ni gåvan som hittats i en grund i Öna, Lundgården. När huset revs kom stenen i dager. Stenen kommer från Norets mjågningsområde.

Varje by i Mora skulle sköta sin del av mjågningen och de hade olika bytecken och tydligen även stenar som markerade deras områden, mjågpåler. Nedan har Lannerbro tecknat ner de olika bytecknen. Jag har även för mig att dessa märken kan finnas på gamla majstångsstenar. Jag får återkomma om det. Tänker på Öna även där.

Det finns mycket mer information i Moraboken del 1 för er som blir intresserade. Mjågningen var som sagt utförd utmed stora delar av älven i de centralare delarna. Jag har tagit några fler bilder. Bl.a. i Långlet och på Önasidan uppströms älven. Sen ska vi veta att mjågningen ägt rum under lång tid och den sistnämnda, i Öna, ska ha skett 1922 och 1923. Även 1930 har strandskoning skettdär med statliga bidrag under Fritiof Beus ledning. Vid golfbanan ser ni ”modern” mjågning med sten.

Ja, det blev ett stycke Morahistoria det här. Nu hoppas jag på att kommunen väl tar hand om medborgarförslaget och fixar en bra skylt i lekparken och att minnesstenen vårdas och sköts om på bästa sätt. Jag har förresten en bra rejäl skylt som vi fick över vid markeringen av delar av den urgamla ridleden mellan Vika och Venjan. Den är sponsrad av Mora bygdearkiv och kan mycket väl användas i lekparken. Siljansfors har samma typ av skyltar i sin försökspark.

Kompletteringar kan komma.

Få områden i Mora är så omdiskuterade som Strandenområdet. Ända sedan branden 2003 har det spekulerats och utretts vad som ska ligga på den gamla skoltomten. Det s.k. Rosa huset är ju kvar och fungerar som ett slags ungdomens kulturhus. En stor äldre skolbyggnad numera målad i rosa.

Jag tänker inte ge mig in på att redovisa alla turer kring skolfrågan på Strandenområdet. Det blir några ”utdrag” ur olika händelser. Jag jobbade på kommunen under lång tid med planering och annat så jag har stött på en del. Det stod rätt klart att det inte skulle bli någon ny skola på Strandenområdet. Högstadieskola fanns i Noret och Morkarlbyhöjdens skola tog form i de gamla vårdlokalerna.

Omkring år 2010 anordnades en omfattande arkitekttävling om hur området skulle kunna planeras för bostäder. Det var unga arkitekter som kom med olika förslag, strax under 30 st om jag nu minns rätt. Det var alltså fokus på bostäder och delvis grönytor/park. Förslagen var utställda i f.d. Mattssons Järns lokaler och vinnare utsågs. Många av förslagen var tilltalande och delar av dem kunde använts, men projektet självdog. Varför vet jag inte. Här en artikel ur Mora Tidning år 2013:

Publicerat söndag 20 oktober 2013 kl 09.18

”Nu rivs de gamla byggnaderna på Strandens gamla skolområde nära Vasaloppsmålet i Mora. Men de kommer inte att ersättas av bostäder, som kommunen tidigare övervägt. Istället ska området bli mer parkliknande.

Strandens gamla skolområde är känt inte bara för Moraborna utan också för Vasaloppsåkare, som här byter skidorna mot buss och åker mot dusch och omklädning.

Nu är rivningen av de gamla skolbyggnaderna i full gång.

– Vi har ju funderat mycket över vad man skulle kunna använda det här området till. Det kommer nog att bli öppna, flexibla ytor som kan fungera ihop med Vasaloppet, säger Tommy Ek, stadsarkitekt i Mora.

Ett av förslagen genom åren har varit att bygga bostäder på området, och unga arkitekter från hela Europa har kommit med förslag på detta. Men bostadsplanerna är skrotade.

Kommunen vill hellre ha ett öppnare, grönare Strandenområde, som kan användas till olika saker.

– Nu tycker vi ändå att det är viktigt att förtäta med bostäder i centrum, men då jobbar vi med andra områden. Tingsnäsområdet i ett längre perspektiv och just nu jobbar vi med Mossbäcks parkering, säger Tommy Ek”.”

Så var det med bostadsspåret. Vi hoppar fram ända till 2017/18 då ett planprogram togs fram för Strandenområdet. Det reviderades för att mer ta hänsyn till planerna på ny genomfartsled. Hursomhelst, byggnadsnämnden antog planprogrammet efter omfattande samråd.

Här lite från planbeskrivningen:

I förslaget till planprogrammet för Strandenområdet föreslås Strandenområdet bli en aktiv plats där besökarna möter Mora. Stommen i förslaget är att området omvandlas till ett torg avsett för olika evenemang.

Torget ska enkelt gå att ställa om mellan olika former av evenemang, exempelvis Vasaloppsmässa eller cirkus. Torget utformas enkelt med mobila möbler och armatur. För att skapa rumslighet ramas området in med träd. 

Längs Strandgatan/Vasagatan förslås lindar eller andra större träd. Längs Älvgatan föreslås tall som anknyter till det äldre tallbeståndet utmed älvstranden. I planområdets östra del föreslås en byggrätt för kulturändamål som går att dockas med tältanordningar vid större evenemang. 

Samrådet fungerade bra med berörda.

Planprogrammet gick till Kommunstyrelsen för antagande men inget hände. Det hade hänt något som ändrade planerna för området. Vi behöver inte spekulera i det. Men stopp blev det.

Konsulter anlitades i alla fall för att hjälpa kommunen med nya idéer och förslag. Archus hette ett företag som tog stor del i den framtida planeringen.

Beskrivning av Archus av sitt arbete i Mora med Strandenområdet:

”För Archus har det har varit viktigt att hitta ökade synergier mellan verksamheterna för att utveckla dem samtidigt som man minskar kommunens ekonomiska åtaganden. Archus har genom att hitta ett samutnyttjande av ytor möjliggjort en både socialt, praktisk och ekonomisk genomförbar utveckling av området. Upprättandet av en dialog med Vasaloppet har inneburit att de med största sannolikhet kommer höja kvaliteten på det samhällsengagerade arrangemangen. En planering pågår för att möta marknadens aktörer för samverkan kring utvecklingen. Målet är en välkomnande ny stadsdel — Mora entré!”

”Ett fantastiskt projekt för stadsutveckling innehållande många beståndsdelar såsom politik, stort allmänintresse, evenemangsutveckling och förutsättningar för ungdomars utbildning och fritid. Archus får i detta projekt bistå i en politisk process när den är som bäst, att ge och ta, förhandla med Morabon i fokus, för ett attraktivare Mora och en rimlig kommunal ekonomi.”
Åsa Svedjetun, affärsutvecklare.

Jag släpper historiebeskrivningen här, den är för omfattande. Som många nog vet så var det ytters nära att det kända fastighetsbolaget SBB skulle bygga och hyra ut skola m.m. till kommunen. I de första förslagen skulle utöver en stor högstadieskola byggas hotell, kulturhus med bibliotek och utställningslokal, centralarkiv, kök, 2 idrottshallar – en fullstor, skolbibliotek, lokaler för kulturskola och fritidsgård, kulturscen med auditorium för max 400 sittande besökande, option på kommunala kontorslokaler, ca 1000 kvadratmeter. Det mesta av detta stoppades efter hand, hotellet först. Allt förutom skolan och idrottshallar. Men majoriteten var klart inne på den lösningen från början med SBB som ansvarig byggare och uthyrare. Morastrand utsågs senare som projektansvarig.

Vi hoppar till ”modern tid”.

Nu har vi kommit till den 31 mars 2024 och jag skall summera vad som hänt under de senaste månaderna. Glömmer säkert något, men so what. Jag skapade en Facebookgrupp för ca 2 år sedan som heter ”Vi som inte vill ha någon ny skola på Strandenrådet i Mora”. Numera drygt 2 200 medlemmar. Missnöjet var stort med planer på skolbygget och det bliv inte mindre när förslag till detaljplan presenterades. Det var ett samrådsmöte på Moraparken om planen den 19 oktober 2023. Mycket folk var det, men mötet var inte alls bra enligt många som var där. Det gavs en svag kortfattad information från scenen. Ingen möjlighet till frågor så att alla kunde höra frågor och svar. Men kunde i alla fall bjudit in till ett antal frågor från publiken som en moderator fått sköta med svaranden från kommunen. Nu skulle man gå runt till olika bord och ställa frågor till representanter för skolan, Morastrand, stadsbyggnadskontoret m.fl. Det blev inte lyckat.

Alla bjöds in att komma med yttranden och det gjorde det, kom in yttranden. Runt 200 st. vilket är ett stort rekord i en detaljplanefråga. Det visar att många blivit tagna på sängen i frågan. Medborgardialogen hade varit undermålig. Det skulle naturligtvis i ett mycket tidigare varit ett antal möten med de boende i Mora. På flera ställen, det är så många som berörs av detta stora bygge omringat av två stora vägar.

Allt hade gått under radarn i den centrala organsationen med presentation av förslag på slutet där det bara var att tacka ja till Strandenförslaget. Inget annat diskuterades av fullmäktige.

Hursomhelsthelst. Missnöjet var stort i Mora och på FB-gruppen mot skolbygget pratades det om folkomröstning i frågan. Jag trodde inte på det. SD hade redan fått nej i fullmäktige på en motion om omröstning och V var på gång med samma typ av motion. Naturligtvis blev det nej även där.

Då dök alternativet folkinitiativ upp. Det går till så att man gör en namninsamling för att få till stånd en folkomröstning. Minst 10% av de röstberättigade ska skriva på, i Moras fall ca 1670 namn. Jag tyckte det var en tilltagande idé, det här med direktdemokrati tilltalade mig och flera andra. Det kan väl till viss del bero på mina ca 35 år inom kommunal verksamhet.

Pang på rödbetan, vi annonserade i gruppen att vi skulle trycka upp namnlistor och hjälp behövdes för att samla in namn. Vi fick stor respons och hjälp. Många byombud och butiker/affärer hade listor att skriva på. Många byombud körde även med dörrknackning. Vi startade den 1 december då vi tryckt upp 3000 listor. Vi hade i det närmaste 3000 namn innan decembers utgång. Vi nådde snabbet 2 500 namn som ju var nog med råge.

Det måste här framhållas med vilken entusiasm som folk visade och hjälpte till med insamlingen. Det kom folk från ”alla håll” och ville vara med. Gamla, unga, höger, vänster – ingen kategorisering av dem. Unga flickor kom in till oss här hemma med listor liksom ”gamla tanter”. Vi fick åka ut i byar och hämta då en del inte tog sig någonstans men ville så gärna deltaga i namninsamlingen för en folkomröstning.

Så här såg blankettet för namninsamlingen ut:

Då kom den stora överraskningen, S lämnade in ett nämndinitiativ till KF om att kommunen skulle besluta om en folkomröstning som både de och alliansen klart varit emot. Det klubbades igenom den 18 december av kommunfullmäktige. Dimmiga motiv låg till grund för beslutet. Det sades att folkinitiativet kanske inte skulle få in nog med röster så att en omröstning skulle hinnas med till EU-valet den 9 juni. Saken var den att om politiken frågat oss hade dom fått veta att tillräckligt med namnunderskrifter redan var i hamn. Vidare anfördes att det skulle ta så lång tid att gå igenom listorna för att se om det var godkända underskrifter. När jag lämnade in våra listor i början av december så var de räknade på 2 dagar. Så var det med den långa tiden.

Det är inte särskilt svårt att begripa att det var andra skäl som gjorde att politiken vill hålla i folkomröstningen. De vill styra och ställa utan inblandning av folkinitiativet. De vill ha grepp på frågans formulering och utseendet på röstsedlarna. De folkvalda blev tagna på sängen och hela KF röstade ja. Det verkade ju bra. Men de tre partier som klart är emot strandenbygget V, SD, och MOP skulle enligt min mening röstat nej. Då hade folkinitiativet fört upp frågan i stället, ingen hade kunnat hindra det då löfte fanns från de tre motståndspartierna att rösta på initiativet. Då hade vi, initiativet, haft större ”makt” över frågeformulering m.m.

Jag blev uppringd av SR Dalarna för intervju nere vid Stranden/Rosa huset. Två gånger. Mora tidning intervjuade och hade artiklar, bl.a. när jag lämnade in namnunderskrifterna. Siljan News skrev artiklar.

Först några bilder från detaljplanen. Vilken kulturkrock och felplacering tycker många.

Här några andra bilder från inlämning av namnunderkrifter m.m.

Bild MT 12 januari 2024

Ledare i MT 12 januari 2024. Därunder ett svar på ledaren från folkinitiativet genom mig.

Här en insändare i Mora Tidning från V om formulering av frågan i omröstningen.

Det blev som det blev. Politiken tog över Folkinitiativet om folkomröstning och kommunfullmäktige har 2024-02-12 beslutat om frågans formulering och utseendet på valsedlarna. Protester kom mot frågans formulering som ni ser av artikeln ovan. Protester kom även mot alternativet ”Avstår” på en valsedel.

Folkinitiativets insamling hade lämnats in och togs emot. Inget mer ord om den i fullmäktige eller i protokollet. I beslutstexten, KF § 7 2023, framgår att förslaget till frågeformulering presenterats för representant för folkinitiativet som gavs möjlighet att lämna synpunkter på förslaget. Inget nämndes om det yttrande som gavs av mig som samordnare av folkinitiativet. Se nedan där det viktigaste innehållet framgår:

Nu planeras inför folkomröstningen om skolbygge vid Strandenområdet. Omröstningen sker i samband med EU-valet 9 juni 2024. Frågeformuleringen i omröstningen är viktig och det har många gånger framkommit i FB-gruppen ”Vi som inte vill….”

Kommunens förslag till frågeformulering som gick vidare till beslut i kommunfullmäktige den 12/2 är:

”Vill du att det pågående projektet med en ny högstadieskola, idrottshallar, kultur- och fritidsverksamhet på Strandenområdet ska fullföljas?”

Tre valsedlar presenteras, Ja, Nej, Avstår.

Vårt, folkinitiativets, yttrande i sammandrag om frågan och valsedlar:

• Pågående projekt, visst är det så. Men utan godkänd detaljplan och bygglov. Ändå pågår det för fullt, även utan att invänta resultat från folkomröstningen.
• Idrottshallar. Ja, var man än tänker sig ny skola/skolor så torde idrottshallar vara med i planering och byggande.
• Kultur- och fritidsverksamhet. Varför blanda in detta i en fråga om byggnation av en skola? Vår huvudfråga är platsen för bygget. Inte diverse innehåll i nya lokaler och fastigheter på tomten (Rosa Huset).  Verksamheter i Rosa huset torde kunna fortsätta utan ny skola på platsen och är inte knutna till skolverksamhet eller vice versa.

Kommunen har alltså specialformulerat frågan så att den i princip blir ledande. Den del av väljarkåren som är osäker i sitt val ska få dåligt samvete om man väljer nej-valsedeln. Alla vill naturligtvis ha fritids- och kulturverksamhet. Men det behöver och ska inte kopplas ihop med skolbygget.

Jag påminner om texten på våra namnlistor: Vi tycker att lokaliseringen av en högstadieskola på Strandenområdet är helt fel och alternativa lösningar grundligt ska utredas och presenteras. Vi yrkar på att det pågående projektet ska avslutas. 

Vi i initiativet tycker att två valsedlar räcker. Ja eller Nej till byggnation av skola på Strandenområdet i Mora.

Det måste här nämnas att kommunens representanter, tjänstpersoner som kommunalråd i flera sammanhang nämner att valmyndigheten rekommenderat kommunen att ha en röstsedel med texten Avstår. Det sades på kommunfullmäktigemötet den 12 februari och det står i protokollet. Likaså säger Anna Hed så i Sveriges Radios Dalarna. Det tror ju folk på då.

Många blev tveksamma till att Valmyndigheten rekommenderat detta och fler har kollat med dem. Bland annat jag har haft mailkommunikation med dem. Chefen för den avdelning som jobbar med detta klargjorde för mig att de inte rekommenderat kommunen att ha den variant av valsedel. Man har inte avrått men inte alls rekommenderat det.

Vi går nu vidare. Det kom som en överraskning för många men ändå på något sätt väntat. Morapartiets ställning i alliansen har diskuterats både inom alliansen och inom Morapartiet såvitt jag hört läckas ut. Nu blev det i alla fall klart. Morapartiet fick ett ultimatum av alliansen via Anna Hed, antingen ändrar ni er i Strandenfrågan eller annars utesluts ni ur alliansen. Det var naturligtvis inte aktuellt för partiet då de gick på val på det och förmodligen tog många röster från C och Morapartiet gick starkt framåt i valet 2022. Här några bilder från Mora tidning 2024-03-13:

Om någon tvekat på att Morapartiet vara tydliga i sitt ställningstagande till skolbygget så kan jag visa en helsida i Masen före valet 2022. Det talar tydligt och ändå fick de vara med i alliansen. Man kan undra varför de nu uteslöts?

På bilden ovan Naima Trogen och Jocke Linder. Kämpar i Morapartriet.

Den infekterade frågan om skola på stranden går vidare och kommunen ger ut filmer och material om skolans förträfflighet. Både läget, storleken och innehållet. ”Motståndarna” har bildat en liten grupp som tänker sig ta fram fakta i frågan och koncentrera sig på det. Det blir väl annonser/information av olika slag.

Jag har nog glömt något men gör en paus här i ”berättelsen” och återkommer. Dagens datum är 2024-04-04. Det drar ihop sig till kampanjer från bägge sidor. David mot Goliath.

Det händer saker och jag fortsätter berättelsen om hanteringen av folkomröstning m.m. angående Strandens skola. Idag 2024-05-26 drar det ordentligt ihop sig till omröstningen den 9 i samband med EU-valet. Det har hänt saker sedan sist. En mindre grupp ”Nejsägare” har startat ”Folkinitiativet för en bättre skola i Mora”. Jag ingår i gruppen och vi har samlat in pengar för en kampanj. Det har gått rätt bra. Det är dyrt med annonser. Fler än 200 personer har lämnat bidrag. Annonsering sker i Masen och på annat håll. Även framtagning av Flyers att dela ut i brevlådor. En Facebookgrupp med samma namn är bildad och även en hemsida med faktainformation: http://www.strandenprojektet.se

Det annonseras för fullt i Masen från ja- och nejsidan. Plakat finns utmed vägarna och Ja-sidans politiker håller till på stan och gör reklam. Politiker från Nejsidan gör delvis detsamma, men inte i samma utsträckning.

Stämningen mellan de s.k. båda sidorna är onödigt hätsk emellanåt tycker jag. Främst på sociala media naturligtvis. En dålig stämning har uppstått.

Det senaste som skett är att kommunalrådet Anna Hed i SVT lokalt pratat om folkomröstningen och hon säger att man kan lyssna på nejsidan om valdeltagandet blir ca 80 % och nejsidan får 90% av rösterna. Det torde vara en omöjlighet.

Om dessa krav ställs på allvar så kan man verkligen undra varför politiken beslutat om en folkomröstning. Om man ändå inte kommer att följa den. Visst är den rådgivande som alla vet, men 90 % här ett rekordhögt krav. Så, varför lyssna på folkets vilja? Frågan kommer ju nu ändå att avgöras i kommunfullmäktige. Där ser det ju ut som om S blir den avgörande spelaren. Om dom stödjer ”restalliansen” så blir bygget av. När kanske mer osäkert då beslutet torde överklagas.

En annan liten sak som jag lade märkte till när jag var på biblioteket och förtidsröstade var att längst ner på valsedeln står det att folkomröstningen är rådgivande. Kommunen ansvarar för vad som ska stå på valsedlarna och det har man beslutat om i kommunfullmäktige. Allt om färg på valsedlarna, omröstningens fråga, svarsalternativ m.m. Men texten längst ner på valsedeln har man inte beslutat om.

Alla lokala folkomröstningar är rådgörande och det torde vara allmänt känt. Men det är klart att om kommunen bortser från en stor andel nejsägare kanske man påpekar att det stod på valsedlarna att omröstningen är rådgivande. Kanske fult tänkt, men det finns annat i den där frågan som många betraktar hamna i samma fålla. För att nämna något:

• Politikens övertagande av ett folkinitiativ som var klart att antaga. Man gjorde ett nämndinitiativ av frågan.
• Frågans formulering som från början var ja eller nej på skola på Stranden. Det var det Folkinitiativets formulering av frågan vid namninsamlingen. Kommunen blandade i kultur -och fritidsverksamheter i frågeformuleringen.
• Alternativet ”Avstår” på en valsedel sades vara en rekommendation från valmyndigheten vilket vid efterhörande visade sig vara fel. En blank röst hade man rekommenderat men inte ”Avstår”.
• Att sedan Morapartiet uteslöts ur alliansen är ett annat exempel på ”underligheter” tycker många. Partiet är en stor Nejsägare och gick till val på det 2022. De vann många röster när andra förlorade många. En politisk fråga som de väl får lösa på sikt.

Nu får det bli en paus igen. Återkommer kanske för omröstningen, men garanterat efter. Så vi hörs.

Dagen före valet

I morgon den 9 juni är det dags för folkomröstningen om Strandens skola. Diskussionerna har gått heta under de senaste veckorna. Tidningarna skriver och radio/TV rapporterar. Jag har blivit intervjuad eftersom jag är moderator i Nej-sidans Facebooksida. Jag har flera gånger på sidan påpekat att man ska hålla god ton i inläggen. Vad det nu är uppfattas väldigt olika av folk tydligen. Det är svårt att dra gränser och avgöra vad som är lämpligt och olämpligt att skriva. Det kan vara hårfin skillnad emellanåt. Jag har i alla fall tagit bort ett stort antal inlägg. Inlägg anmäls av ungefär samma personer och ibland ser jag inte alls skäl att stryka vissa inlägg. Nästan bara för att det är fakta som går emot jasidan.

Jag har själv blivit utsatt för en del fula inlägg naturligtvis och fått mina fiskar varma. Det skrivs ”dåligheter” på bägge sidorna tycker jag, jag får refererat, för jag läser inte ja-sidans FB-sida. Hinner knappt med Nej-sidan.

Det jag vill säga så här så slutet är att hårda ord inte är bra och hör inte hemma i debatten. Men än värre är när man inte håller sig till fakta och sanningar eller döljer sanningen. Lika fel vem som än gör det. Jag har skrivit en del insändare och inlägg på nej-sidan, men ingen har pekat på de saker jag kritiserat och ansett felaktiga eller kan ifrågasättas. Ingen har sagt att det ja påpekat är fel, däremot har man tagit upp andra saker som gränser till det jag sagt.

Jag skrev en insändare om att alla inblandade partier borde tala om för väljarna hur de ställer sig vid olika utslag i omröstningen. Om det blir jämt, eller ett stort nej, t.ex. 60-70%. En majoritet av ja, ja då är väl saken klar. Media tog upp spörsmålet, men jag tycker inte att partierna varit nog tydliga i sina svar. Går man och röstar ska man veta vad ens röst är värd. Annars ingen större idé att rösta. Att folkomröstningen är rådgivande är väldigt allmänt känt, men ändå, folk vill veta vad som sker vid olika utslag. Förresten står det på valsedeln att de är en rådgivande omröstning. Inget man beslutat om i kommunfullmäktige, som beslutar i detalj hur röstsedlarna ska se ut, färg, vikt, text naturligtvis såsom frågan. Men varför har man lagt till info om att det är en rådgivande omröstning. Mitt fula jag tror att det är en gardering för att om det blir ett kraftigt nej och man beslutar att bygga ändå kan man hänvisa till att det ”bara” var en rådgivande omröstning. Det var mitt ”fula” jag, hoppas jag har fel. Det visar sig kanske.

En annan sak jag ska nämna lite i förbigående är att många skvallrar om att nej-sedlar inte alltid funnits bakom valskärmarna. Visst kan det vara tillfälligheter, naturligtvis, då valförrättarna ofta ska kontrollera att valsedlar finns för alla valmöjligheter. I något fall låg alla nejrösterna bakom ja-rösterna. Som sagt, hoppas det inte satts i system, tror inte det.

I morgon är det som sagt valdag och i morgon kväll vet vi hur det gick. Svårtippat tycker jag. Kampanjresurserna har ju inte varit direkt jämförbara men det betyder ju självklart inte att ja-sidan vinner. Men goda möjligheter har de fått med ”hela” kommunorgansiationen och inblandade konsulter i ryggen. De har ju till och med varit med på möten med allmänheten, dock ingen med från planenheten som tagit fram detaljplanen och arbetar med frågorna.

Tills sist om någon råkar läsa detta före stängningen på valdagen – så gå och rösta! Viktigt att så många som möjligt visar sin vilja. En fin demokratisk möjlighet att lägga sin röst i ett val.

Vi hörs efter valet.

2024-06-08 kl 21:22/Owe Hållmarker

Det blev stor turbulens efter att folkomröstningen är avklarad. Det gick bra för Nej-sidan. Vi fick 67% av rösterna, 2/3 alltså. Inte dåligt. Moraborna har uppfattat att Strandenområdet inte är lämpligt för en stor skola. Det blev stor turbulens efter resultatet. Alla möjliga ursäkter kom fram. De värsta var kanske att de som inte röstat, ca 47 % av alla röstberättigade, skulle egentligen röstat ja. Valdeltagandet 53 % var bra jämfört med andra lokala omröstningar. Vi hade tack vare folkomröstningen ett bra deltagande även i EU-valet. Andra försvar handlade om att folk inte förstått frågan. Det kan man nog bara skylla på frågeformulerarna, kommunfullmäktige.

Hursomhelst, nu kom ett närmndinitiativ från S, samma dag som fullmäktige, att projektet ska stoppas och att alternativa lösningar skall utredas till i dec. 2024. Allt för att ”blidka” de som röstat nej. Det är min åsikt i alla fall. Hur ska man på denna korta tid, med en sommar emellan och upphandling av konsult hinna med det? Inget är sagt om vilka direktiv utredningarna ska jobba efter. Nu är jag lite elak, samtidigt som jag naturligtvis önskar jag har fel. Jag tror detta är ett spel för galleriet (Moraborna som röstat nej). Förmodligen kommer de ”oberoende” konsulterna fram till att Stranden inte har någon konkurrent. Motiveringarna till detta blir nog ”häftiga” och tid ges nog inte att motbevisa.

Jag tror vissa partier från högre ort kanske fått klart för sig att valet 2026 är viktigare än skolfrågan och att man kan inte gå för hårt fram, då slår det tillbaka. Därför denna abrovinkel. Nu är detta mina egna spekulationer som tyvärr kommer efter att ha följt denna fråga under flera år. Det skulle vara väldigt olyckligt om denna fråga inte ska kunna lösas i samförstånd. Stort projekt på många vis, ekonomin t.ex. som knappt nämnts inför omröstningen.

Förmodligen Moras mest omfattande projekt som berör och engagerar så många. I en sådan stor fråga kan man inte köra över stor del av kommunfullmäktige och en folkomröstning som går starkt emot.

2025-01-09.

Det hände väldigt mycket i Strandenfrågan i december 2024. Socialdemokraterna hade en omröstning i frågan bland sina medlemmar. Det blev en majoritet för nej i Strandenfrågan.

Följden av detta blev att kommunfullmäktige den 16 december beslutade att återta uppdragsavtalet med Morastrand om byggnation av en högstadieskola på Strandenområdet. På samma möte beslutades att i budget 2025 ca 350 milj ska avsättas till förbättringsåtgärder på befintliga högstadieskolor Morkarlby och Noret. En väldigt stor och omvälvande händelse i Mora. Historisk! Detta med sin grund i det folkinitiativ som togs och skapade en namninsamling för omröstning i frågan. Bra artikel kom i MT efter begäran från mig. Rubrik:

Owe om de strandade planerna på ny skola: “Ett nej från folket”. Inledning på artikeln: Det tycks inte bli någon skola på Strandenområdet. Någon som har lagt ned många timmar av sin fritid för att nå detta resultat är Owe Hållmarker. Det var han som initierade folkomröstningen i frågan. 

– Jag är lite överraskad över att det kunde vända. Det är nog många, säger han. Det har gått drygt ett år sedan Owe Hållmarker började att samla in namnunderskrifter för att få till en folkomröstning i Mora. Han ville nämligen stoppa skolbygget på Strandenområdet. På blott en månad hade man lyckats samla in drygt 2 700 namn. 

– Så många engagerade sig ute i byarna och inne i centrum. Det var fascinerande att jobba med frågan. Något som jag tyckte var spännande var att så många, utan politisk flagg, kunde samla sig på kort tid, säger Owe Hållmarker, som påpekar att folkomröstningen var det första demokratiska folkinitiativet i Mora. Det blev en helsida och jag tycker det var bra att de som ”vann” folkomröstningen till slut kommer till tals. Intervjuerna i media har annars mest berört ja-sidans representanter. Ni hittar artikeln på MT:s arkiv.

Nu återstår att se vad som händer under den närmaste tiden under år 2025. Huvudsaken att skolfrågan får en bra lösning och att inte Strandenområdet används till något så olämpligt som en jättestor skola med allt vad det innebär. Vidare får vi chansen att skapa en attraktiv infart till den lilla kulturstaden Mora.

Jag återkommer när det dyker upp något väsentligt att rapporterta om i Strandenfrågan.

Jag fick låna ett klippalbum av Margareta Karlberg. Jag skulle ”forska” lite i konståkningens historia i Mora. I albumet fann jag en artikel som beskrev branden i Morkarlby skola 1956. Minnena väcktes. Jag gick i första klass för Rut Bengtzelius på andra våningen. Där fanns två klassrum och en gymnastiksal. 1:a och 2:a klass gick i samma sal. I den andra skolsalen gick en s.k. hjälpklass som man benämnde den förr i tiden. Ett knepigt namn tyckte vi redan då. Helt vanliga elever enligt oss andra.

Jag var in i skolan, Morkarlby nedre som den kallas idag för några år sedan. Dörren var öppen. Där ska det förresten bli ett bostadsområde. Skolan blir kvar liksom lärarbostäderna. Zornska rivs. Jag tog som brukligt några bilder som jag visar här nu.

Men åter till branden. Det brinner, det brinner, ropades det ute i korridoren. Vi var inte sena att rusa iväg. Vi sprang genom rök och forsade nerför trappan. Vi ramlade huller om buller, men ner kom vi. Först en skolbild så ni vet var vi var.

Som sagt ut fort som möjligt. Nerför trappan.

Jag stannade till lite utanför skolan men cyklade snabbt hem och berättade att det brann i skolan. Jag såg folk efter vägen och skrek ”det brinner i skolan”. Allt gick rätt bra. Brandkåren låg nära och var där snabbt och släckte det som hunnit ta eld. Det var en grabb som kände sig orättvist behandlad av sin fröken och gick upp från klassrummet på nedre våningen och tände på i en skrubb i vår korridor. Han insåg inte eventuella följder. Våra kläder blev rökskadade liksom korridoren. Det var rätt svart däruppe närmast skrubben. Vindsvåningen var den som blev mest skadad. Det som läskigaste var att två flickor i det andra klassrummet blev så rädda att de gömde sig bakom pianot. Lärarinnan märkte det när hon kom ner och sprang upp och hämtade dem. De hade ju klarat sig, men ändå, rätt läskigt.

Jag kan ta några fler bilder tagna skolan för några år sedan.

Ovan ser ni Ruts lilla förråd där hon hämtade diverse material emellanåt. Hon behövde inte vara därinne särskilt länge förrän det surrades och ”bråkades” i klassen. Det var då jag lärde mig ordet ”ögontjänare”. Hon kallade oss för det och vi skärpte oss någotsånär framöver, han kunde bli rätt arg.

Vårt klassrum.

Mitt gamla klassrum 1:an och 2:an. Jag hade utsikt ända hem till Hästvägen 9 därifrån. En viss trygghet i början i alla fall. ”Där bor jag” sade jag till klasskamraterna.

Vi tyckte gymnastiksalen var stor. Den har krymt.

Det kanske kan vara på plats med ett skolkort från den tiden. Det här torde vara när jag gick i tvåan.

Ni känner igen fönstren från bilden ovan. Nu igenspikade.

Vi återgår till branden. Det var synd om den 13-årige grabben som tände på. Han mådde inte bra och tog till detta med att tända på. Kunde gått riktigt illa. Han hade förresten sommarjobb hos far min på fröhandeln senare.

Det blev rubriker i tidningarna efter branden.

Några fler bilder från skolan där jag gick från 1 t.o.m. sätter klass.

Vi avslutar skolberättelsen med en bild från korridoren innanför entrén. Dit levererades maten i kantiner. Vi hämtade maten där, lade på våra små vaxdukar på bänkarna och käkade för fulla muggar. Det var kul när man fick hjälpa taxichaffisen Nisse Bergström att bära in maten. Då slapp man Aina Kalleberg en stund. Inget ont om henne, men roligare att skoja med Nisse.

Sommaren 1888 var varm och torr. Före midsommar var det sannolikt någon som söder om Oxberg, i trakten av Kurutjärnsberget, skulle skaffa sig ett betesområde genom bränning (svedjning), men elden blev bonden övermäktig.

Händelsen jag vill berätta om är en jättestor skogsbrand som omfattade ca 45 kvadratkilometer och varade i en vecka. Branden startade mellan Oxberg och Gopshus och tog sig åt Morahållet och gav sig inte förrän i trakterna av Krångåsen och Gutdalen. Alldeles före Eldris alltså. Brandområdet kallades Gopshusbrändan eller Lädebrändan.

Berättelsen kommer från den extremt värdefulla och fina dokumentationen av Gopshus som man finner i boken ”Gopshus – en by i Mora” utgiven av dokumentationsgruppen i Gopshus år 1987. Att makarna Stig och Birgit drog ett stort lass i gruppen torde inte vara någon överdrift. De stod för mycket text och sammanställning av boken. Alla i gruppen gjorde verkligen ett förtjänstfullt arbete. Liknande insatser har gjorts i andra byar och vi hoppas kunna se fram mot ännu fler.

Vi återgår till den stora naturkatastrofen som någonsin drabbat dessa trakter. Branden började på själva midsommarafton inom Kråkbergs fäbodskog till Fageråsen. Folk från Gopshus och Oxberg verkställde en första släckning, men försummade den fortsatta vakthållningen, så att elden i tilltagande blåst och torra marker kunde flamma upp på nytt. På bilden ser ni Kurutjärnsberget. Foto från stigen som går upp till Högåsen från Gopshus.

Under de närmaste dygnen gick elden över Skärberget och Gopalån, snuddade vid Fagerås fäbodar och fortsatte söderut. Traktens högsta berg, Högåsen, på drygt 550 m höjd över havet avbrändes helt och likaledes flera höjder i närheten. Några bilder från den avbrända högåsen.

Elden passerade med sin västra gräns, på sin fortsatta väg söderut, Lädeån vid Stordammen, ett par kilometer öster om Överläden. När den nådde Norra Garberget vek den österut och svepte fram i ett flera kilometer brett bälte via fäbodarna Klitten och Myckelberg, som blev skonade, till trakterna av Hökberget, Läde och Hemulberget. Elden stannade på sin väg österut först när den nått Dalälven nedanför Hökberget. Innan man fått stopp på branden hade den helt förött Täxberget, nått nästan fram till Gutdalen och Krångåsen samt stannat någon kilometer från Eldris. Samtliga fäbodar, Klitten, Myckelberg, Hökberg, Läde, Norra Hemulberg, Krångåsen och Gutdalen klarade sig.

Ni ser det stora brandfältet på kartan. 4 500 ha eller 45 kvadratkilometer.

Det berättas att det brann en hel vecka och av den kraftiga västliga viden drevs stora sotflagor och brända kvistar ända bort mot Orsasjön som blev alldeles svart på ytan. Även över Morastrand låg en tät rökslöja och byarna Långlets och Selja började utrymmas. Mitt emot Säs fäbodar kastades sig elden flera gånger över till östra sidan av älven, men folk var där och släckte.

Karl-Erik Forslund beskrev i sitt bokverk ”Med källorna till havet” trakterna när han var där på besök 30 år efter branden. Några utdrag ur Forslunds bok om Mora, Bok V.

” Runtom i en ring ligga Gråbjär, Skeribjär och Högåsen. Gråbjärsbäcken rinner till Gopalån. I Skeribjär finns en grotta där björn tros ligga. Sommaren 1916 hörde en vallpojke underliga läten därinne – och sprang.

– Högst resa sig Morkarlåsen och Högåsen (555 m.ö.h.) med hattkullformiga toppar av röda nakna hällar, sand- och ljungfläckar. Där blåser det jämt och på sommaren står en hop betande hästar i en krans runt omkring klinten, just i gränsen där mygg och brons ta slut.

– Från Högåsen har man en ypperlig bild av älven och bygderna å ena sidan – ända från Älvdalen och ner till Siljan – och å den andra obygderna bakom bergmurarna. Där är mest skog, men dess mörka matta har många fläckar, ljusgula av myr, ljusgröna av myster (mörmyster, sank buskskog).”

Jag ”råkar” ha Karl-Erik Forslunds kartdokumentation på de turer han gjorde när han skrev sitt kända bokverk ”Med Dalälven från källorna till havet”. På bilden har han ritat in sitt besök i Gopshustrakterna, till bl.a. Högåsen och Fageråsen. Forslund hoppade tydligen över Gopshusberget. Men dit upp var i alla fall Linné vid sitt besök i trakten några hundra år tidigare.

Här ett par ”moderna” bilder från 2020 då ett gäng vandrade upp på Högåsen.

Branden var som sagt enormt stor och många människor arbetade för att försöka hejda elden. Brandgator höggs upp i skogen och soteldar tändes. Man slog på elden eller sopade med lövruskor. Prosten Borg måste avlysa sitt stora missionsmöte för att deltagarna skulle få hjälpa till med släckningen. Stort arbete lades ned i Gopshus med skogsåterväxtarbete. Det rörde sig företrädesvis om skogsfrösådd. En liten skogsplantskola anlades till och med på Högåsens sluttning. En viss herr Gustafsson styrde och ställde med det arbetet.

Det kom även något gott av skogsbranden. Hela brandfältet blev vid sekelskiftet ett enormt bärområde. Det blev en gigantisk bärrush. Bärplockare och bäruppköpare såg sina chanser att tjäna en slant. Morgontåget från Älvdalen sägs ha haft minst hundratals bärplockare med sig. Man övertalade lokföraren att i ett motlut strax före Gopshus sakta in tåget så att man kunde hoppa av. Vid hemresan fick man snällt vänta vid Gopshus station. Det kom folk från de närmaste byarna till Gopshus och det ordnades även härbergen för folk i byn. Goda tider i dessa trakter för bärhanteringen.

Min farfar som bodde i Oxberg hoppade på bärrushen och blev bäruppköpare. Han höll till i Gopshus vid den gård han växt upp i. Senare tog far min och hans bröder vid med bäraffärerna.

I Eldris upprättades en bärtorkningsanstalt av Hushållningssällskapet.

Jag vill i sammanhanget ta upp ett annat fenomen, Stortallen. Den finns i trakten av Söderberget och är klassad som naturminne av Länsstyrelsen. Jag har besökt den några gånger. Rätt bökigt att hitta den där i sluttningen. Men värt mödan. Tallen överlevde 1888 års brand och är väl bevarad. Den måste alltså vara ett antal hundra år, 4-500 år minst. Jättetallen stod i lä av Söderberget när vinden drev på branden. Den överlevde helt enkelt, men tog naturligtvis skada.

Att jag blivit fascinerad av denna naturkatastrof har många orsaker. Jag vistas ofta i trakterna mellan Mora och Gopshus och Oxberg. Det finns t.ex. många fina tränings- och vandringsstigar där. Högåsen har besökts ett otal gånger då vi under en period bodde i Gopshus. Kopplingarna till Oxberg och Gopshus är många.

Första gången jag hörde talas mer ingående om branden var när Lennart Ambrosiusson berättade om den på jobbet. Lennart var en hejare kunskap om våra närområden. En riktig stigfinnare och historiker.

Det här var lite dokumentation av en stor händelse i slutet av 1800-talet. Den hade stor påverka på både natur och folket i bygden. Den nyfikne kan läsa mer i boken ”Gopshus – en by i Mora”, en riktigt bra historiebok.

Vi avslutar berättelsen med en bild från 1954 tagen av Sam Lawson. finns på Mora bygdearkiv. Från stationen lastades många järnvägsvagnar för transport till Tyskland och andra länder.

Jag känner för att skriva ner lite från det som sker kring frågan om bygge av högstadieskola på Strandenområdet i Mora. Det är för att få en hygglig dokumentation av vad som händer och jag kompletterar texten framöver. Jag startar idag 2024-01-21.

Vi börjar med en jättekort beskrivning vad som hänt tidigare i frågan. Det är så mycket sedan branden 2003 vid skolan att det skulle ta alldeles för stor plats och vara svårt att följa alla turer.

Flera utredningar och planförslag har presenterats på vad som ska bli på området. Om vi hoppar in i närtid så har en detaljplan i slutet av 2023 varit utställd för yttranden. Planen går i stort ut på byggnation av en högstadieskola och idrottshallar på platsen.

Rekordmånga yttranden kom in och det finns synpunkter på platsen som sådan, byggnaderna, skolgården, trafiken m.m. Väldigt många ser platsen som rent olämplig för en stor högstadieskola för 800 elever.

Hursomhelst, det började resoneras om en folkomröstning i frågan. Jag var skeptisk om det kom i form av en motion från partier om folkomröstning. De skulle bara röstas ner av majoriteten som vi kan kalla alliansen. Mycket riktigt hade en motion från SD avslagits och en till är inlämnad från V som kommer att gå samma öde till mötes.

Det började pratas om något som heter Folkinitiativ. Ett demokratiskt verktyg som kan användas i kombination med den representativa demokratin. Vi kallar det för direktdemokrati. Det går ut på att man startar en namninsamling för att få till stånd en folkomröstning i en fråga. Det behövs 10% av de röstberättigade för att frågan ska tas upp av kommunfullmäktige. Väl i kommunfullmäktige får inte mer än 2/3 vara mot att det blir en omröstning. Det här tilltalade mig mycket, en opolitisk kraftsamling för en så viktig fråga för Moras framtid. Jag fick frågan om jag ville vara samordnare i folkinitiativet. Tackade ja med viss tvekan, men kunde inte neka en sådan viktig uppgift.

Sen gick det fort. Vi – alla som var närmast inblandade bestämde oss för att starta en namninsamling den 1 december 2023. Vi hade fått löfte från tre partier att de skulle stödja folkinitiativet i kommunfullmäktige, V, SD och Morapartiet.

Vi ställde i ordning namnlistor och vårt mål var minst 2000 underskrifter. Formellt skulle de tio procenten betyda ca 1700 namnunderskrifter. Vi en Facebookgrupp som heter ”Vi som inte vill ha någon ny skola på Strandenområdet” och där fick vi stor respons av naturliga skäl. Namnlistan:

Vi skapade en mindre organisation med byombud och platser/affärer där folk kunde skriva på eller hämta/lämna in listor. Vi nådde inte ut helt och hållet, men stor täckning blev det. Mycket beroende på FB-gruppen och många engagerade medarbetare. Vi hade listor i Hånåkni, Utmeland, Morkarlby, Nusnäs, Sollerön, Vika, Gesunda, Ryssa, Våmhus, Kråkberg, Önaheden, Oxberg, Gopshus, Venjan m.fl. God täckning som ni ser. Man kunde även skriva på hos Kaffestugan, LaBoheme, Valles Cykel och Motor, Mora Färg- och Interiör, M-bilar Group, COOP Sollerön, Handlarn i Våmhus. Vi får inte glömma Ingvar Nille Niilimaa på gågatan. Det var flera entusiaster som själva fixade 100 eller fler underskrifter.

Folkinitiativet har inte någon formell organisation. Det är engagera personer som samtalar med varandra och diskuterar frågan. Jag är samordnare och håller ihop det hela.

Som sagt bra uppställning, men jag tycker inte vi gjorde så kraftfulla insatser och fick ändå in ca 2 900 underskrifter. Vi hade god marginal då vi visste att vissa underskrifter skulle underkännas av kommunen. Otydliga namnteckningar, ej boende i Mora, ej namnförtydligande m.m. Jag strök de jag kunde efter bästa förmåga, men kommunen var mer ”noga” med att allt skulle vara rätt. det blev ändå ca 2 700 godkända underskrifter. Fler finns och ska lämnas in, ca 40 ytterligare.

Jag skrev tidigt till kommunen och frågade när de behövde få in namnlistorna för att de skulle hinna administrera och kontrollera dem. Folkomröstningen skulle hållas i samband med EU-valet 9 juni 2024. Svaret var månadsskiftet jan/feb 2024. Det kändes bra för oss. Det skulle vi klara med råge.

Sen kom den stora överraskningen. S lämnade den 15 december 2023 in ett s.k. nämndinitiativ som godkändes av kommunstyrelsen och kommunfullmäktig. Det gick ut på att man beslutade om en folkomröstning om skolfrågan på Stranden den 9 juni 2024. Många blev positivt överraskade och andra mer fundersamma över vad som händer. Skälen som angavs för att besluta om omröstningen i dec. vara att folkinitiativet kanske inte nådde upp till tillräckligt antal namnunderskrifter. Sedan nämndes att det skulle ta lång tid att gå igenom namnlistorna och man kanske inte skulle hinna med administrationen innan den centrala valmyndigheten skulle få in frågan från kommunen.

Denna motivering anser jag vara ren nonsens. För det första var vi iland med insamlingen den 15 dec. Jag hade namnlistor hemma och visste ungefär hur mycket som fanns ute i stugorna/affärerna. Det räckte gott och väl till vad som behövdes. Att det sedan skulle ta så lång tid att gå igenom listornas kvalitet var även det helt fel. Ett svepskäl i brist på annat.

Jag lämnade in listorna till kommunen sen onsdag 10 januari. Jag skulle komma in till kommunen den 15 jan. och prata om listorna m.m. Det sköts på till tidig fm den 16 jan. Då var allt klart med genomgången av materialet. Det tog alltså max 3 dagar att få klart allt.

Det är alltså klart att svepskäl togs till för att kunna kapa vårt folkinitiativ och ta över frågan. Alliansen ville ha full kontroll över omröstningen. Den som tidigare inte alls var aktuell eller bra lovordades plötsligt under kommunfullmäktige. Någon kommunikation med oss i folkinitiativet förekom inte från S som startat nämdninitiativet. Hur många namn har ni fått in m.m.?

Vi övergår till formuleringen av frågan vid omröstningen. Kommunen beslutar om omröstningens genomförande och även frågeformuleringen. Frågan är väldigt viktig och samråd ska enligt bestämmelserna lämpligen hållas med folkinitiativet. Jag blev kallad till kommunhuset och träffade valansvariga som presenterade resultatet av namnlistorna och förslaget på frågeformulering som ska beslutas om den 12 februari 2024. Förslag till formulering:

”Vill du att det pågående projektet med en ny högstadieskola, idrottshallar, kultur- och fritidsverksamhet på Strandenområdet ska fullföljas?”

Tre valsedlar föreslås. Ja, Nej och Avstår.

Vi från folkinitiativet fick möjlighet att lämna synpunkter och följande åsikter har skickats till kommunen. Lite lång text, mest för de som vill detaljstudera frågan och för det egna minnet:

Angående frågornas utformning vid folkomröstningen den 9 juni 2024 om byggnation av högstadieskola vid Strandenområdet i Mora

Vi som folkinitiativ har möjlighet att samråda med kommunen om de frågeformuleringar som ska stå på valsedlarna. Frågeformuleringen i omröstningen är viktiga och det har många gånger framkommit och diskuterats på folkinitiativets Facebooksida.

Som underlag för vårt ställningstagande citerar jag här det som SKR skriver i ett faktablad om det nya folkinitiativet:

När ett folkinitiativ leder till en folkomröstning så är det fullmäktige som ska besluta om den fråga som ska ställas till de röstberättigade och om hur svarsalternativen ska formuleras. Folkomröstningen ska ses som ett led i beredningen av ett ärende. Det är därför viktigt att röstsedlarna utformas så att den fråga som väckts genom folkinitiativet också besvaras vid omröstningen. Det är lämpligt att samråda med företrädare för initiativtagarna och söka komma överens om frågeformuleringar som är enkla att förstå och besvara för de röstande och om svarsalternativ vars innebörd är enkla att tolka inför den fortsatta beslutsprocessen. 

Kommunens förslag till frågeformulering som ska gå vidare till beslut i kommunfullmäktige den 12/2 är:

”Vill du att det pågående projektet med en ny högstadieskola, idrottshallar, kultur- och fritidsverksamhet på Strandenområdet ska fullföljas?”

Tre valsedlar presenteras, Ja, Nej, Avstår.

Frågan om röstsedlarnas innehåll har som sagt diskuterats bland initiativets deltagare. Våra synpunkter är i huvudsak dessa:

• Pågående projekt, visst är det så. Men utan godkänd detaljplan och bygglov. Ändå pågår det för fullt, även utan att invänta resultat från folkomröstningen eller beslut om godkänd detaljplan.
• Idrottshallar nämns i frågan. Ja, var man än tänker sig ny skola/skolor så torde idrottshallar vara med i planering och byggande. 
• Kultur- och fritidsverksamhet. Varför blanda in detta i en fråga om byggnation av en skola? Vår huvudfråga är platsen för bygget. Inte diverse innehåll i nya och befintliga lokaler på tomten (Rosa Huset).  Verksamheter i Rosa huset torde kunna fortsätta utan ny skola på platsen och är inte knutna till skolverksamhet eller vice versa.

Kommunen har alltså specialformulerat frågan så att det i princip blir en ledande fråga. En del av väljarkåren känner inte till alla diskussioner som förevarit bygget i många år, detaljplan m.m. Andra kan ändå känna viss osäkerhet i frågan och som frågan är formulerad med inblandning av fritid- och kulturfrågor få dåligt samvete om man väljer nej-valsedeln. Alla vill naturligtvis ha fritids- och kulturverksamhet. Men det behöver och ska inte kopplas ihop med skolbygget. 

Vi repeterar SKR:s tydliga råd: 

Frågeformuleringarna ska vara enkla att förstå och besvara för de röstande och svarsalternativens innebörd ska vara enkla att tolka inför den fortsatta beslutsprocessen. Frågan som väckts av folkinitiativet ska också besvaras vid folkomröstningen. 

Vi påminner om texten på våra namnlistor: Vi tycker att lokaliseringen av en högstadieskola på Strandenområdet är helt fel och alternativa lösningar grundligt ska utredas och presenteras. Vi yrkar på att det pågående projektet ska avslutas. 

Vi i initiativet tycker att två valsedlar räcker. Ja eller Nej till byggnation av skola på Strandenområdet i Mora.

Sammanfattningsvis tycker folkinitiativet att:

• Föreslagen omröstningsfråga måste omformuleras
• Den ska gälla ja eller nej till byggnation av en högstadieskola på Strandenområdet i Mora
• Det är tillräckligt med två röstsedlar, Ja eller Nej till byggnationerna.

Alla vi som undertecknat namnlistorna och engagerat oss i frågan känner oss inte tagna på allvar och förda bakom ljuset av kommunen om vår önskan ovan inte tillgodoses.Mora 2024-01-18

Owe Hållmarker/Samordnare för folkinitiativet

Vi är alltså väldigt kritiska mot frågeformuleringen och om inget ändras känner vi oss väldigt nonchalerade av kommunen. Mycket allvarligt tycker vi inom initiativet och andra. Ärendet går nu vidare via kommunstyrelsen till kommunfullmäktige 2024-02-12 för beslut.

Jag återkommen snart med vad som sker. Jag har även skrivit ett debattinlägg i frågan om folkinitiativ m.m.

Nej, vi ska inte rösta om alla byggen i Mora

I Mora Tidnings ledare 2024-01-03 i ämnet demokrati ställs frågan ”Ska Mora rösta om alla byggen från och med nu?”. Anledningen till frågan är att kommunfullmäktige beslutat att en folkomröstning ska hållas om det ska byggas en ny skola på Strandenområdet i Mora. Omröstningen sker i samband med EU-valet 2024-06-09.

Bakgrunden till det hela är att det startats ett s.k. folkinitiativ för en folkomröstning i frågan. Namninsamling har pågått sedan den 1 dec. 2023. Det krävs ca 1 670 namnunderskrifter (10 % av de röstberättigade) för att fullmäktige ska ta upp frågan. 

Folkinitiativ är en variant på att utöva direktdemokrati. Det ses som ett komplement till den representativa demokratin. I ett folkinitiativ är varje kommunmedborgare som skriver på en namnlista initiativtagare. Det gäller ofta viktiga kommunala frågor som dyker upp mellan de allmänna valen.

I det nu aktuella fallet är det många Morabor som inte är nöjda med den förankring, information, debatt och det samråd som föregått förslaget till beslut om detaljplanen för Strandenområdet. Aldrig har så många yttranden inkommit i en planfråga i Mora. 

Folkinitiativet togs på oklara grunder över av kommunstyrelsen och förslaget till folkomröstning gjordes till ett nämndinitiativ. Något samråd ägde ej rum med folkinitiativet som helt enkelt ”kapades”. Tidigare kritiserad folkomröstning var plötsligt en bra lösning för kommunen.

När beslut om nämndinitiativet togs av kommunfullmäktige 2023-12-18 var kravet på underskrifter redan uppfyllt med råge i folkinitiativet. Tillräckligt stöd fanns i kommunfullmäktige för en folkomröstning. Nämndinitiativet var alltså inte alls nödvändigt. 

I dagsläget finns namnlistor med ca 2 870 underskrifter.

Frågan om skolbygget är verkligen ingen liten fråga i Mora. Tvärtom väldigt stor och berör många Morabor, nu och i framtiden. Förmodligen vår största investering någonsin. Det i kombination med allt det innebär med denna stora skola på en för verksamheten minimal och utsatt plats mellan två stora vägar.

Folkinitiativets namninsamling har lämnats in till kommunen 2024-01-10. Ett jättestort engagemang har visats för frågan i bygden och namnlistorna måste naturligtvis lämnas in till kommunen. Moras första folkinitiativ har sin plats i kommunens demokratiska minnesbok. Initiativet är opolitiskt och stort intresse för frågan finns hos gammal som ung och från hela det politiska spannet. Det gick snabbt, på några dagar, att räkna fram godkända namnunderskrifter. Det var även det ett svepskäl för att skapa ett nämndinitiativ. Det skulle ta så lång tid.?

Svaret på frågan i rubriken om det ska röstas om alla byggen i Mora är naturligtvis nej. Det här är en väldigt stor och omfattande fråga. Den engagerar som synes väldigt många och lämpar sig bra för en folkomröstning. Vi kommer i Mora inte i närheten av en så omfattande fråga ofta och därmed är ”risken” för folkomröstningar i framtiden inte stor. Däremot är folkinitiativ ett bra sätt att ge kommuninvånarna möjlighet att lyfta viktiga kommunala frågor. Ett uppfriskande instrument som ger de alltmer engagerade kommunmedborgarna möjlighet att ”lägga sig i” den sedvanliga representativa demokratin. Varför inte på olika sätt engagera Moraborna mer mellan valen?  Engagemanget finns om man bara ges bra möjligheter att komma fram med sina åsikter. 

Owe Hållmarker

Samordnare för folkinitiativet 

Glömde en sak. Såvitt jag begriper och hör så pågår planering och förberedelser för byggnation som om ”inget skulle hänt”. Ändå finns ingen detaljplan och därmed inget bygglov. Inte nog med det, frågan om fortsättning av projektet avgörs i en folkomsättning i juni. Noll information, i alla fall inte vad jag ser, lämnas om vad som pågår med jätteinvesteringen.

Återkommer när något finns att berätta om./Owe

Nu är det den 28 januari 2024. Tänkte skriva lite om vad som hänt under senare tid. Det viktigaste är väl att kommunstyrelsen beslutat om formerna för folkomröstningen och därmed hur frågan ska formuleras. Man nämner att representant för folkinitiativet getts möjlighet att ge synpunkter på upplägget och frågan. Det är jag det som fört initiativets talan och ovan ser ni vad jag lämnat in för synpunkter noter. Dessa nämner man inget om i beslutet. Ser ut som det inte inkom några.

Här § 2 KS 2024-01-23

Folkinitiativet nämns i förbifarten, de som sett till att folkomröstningen kom till stånd. Ansvariga negligerar helt de ca 2 800 personer som på kort tid skrivit på för att få till en folkomröstning i frågan.

Förresten framgår det väldigt lite i media att det faktiskt är ca 37% av mandaten i fullmäktige som är emot skolbygget. Helt otroligt att man kör över så många i en miljardsatsning. Unikt i Sverige tror jag. Förresten någon sa att vi inte har direktdemokrati. Kanske det är just det vi har, makten går direkt från ett fåtal personer i ledningen. Resten, gör er icke besvär.

Det kommer insändare på insändare nu i MT. Jasidan börjar vakna och det blir väl en kraftfull valkampanj framöver. Resurser finns ju där.

På återhörande/Owe