Igår blev det en lite annorlunda lördagseftermiddag. Vi hade sett en annons att de hade öppet i Dyverdalen, en matservering mitt ute i vildaste skogen norr om Älvdalen. Där serveras bl.a. Dalarnas, ja kanske Sveriges godaste revbensspjäll, Spare Ribs.
När vi ändå var så nära Ulvsjö så bestämde vi oss för att åka dit och vara med på helgmålsringningen som äger rum varje lördag kl. 18.00. I alla fall sommartid. Till vinterns kyla gör man paus för att vara rädd om den fina klockan från 1931 då klockstapeln och kyrkogården invigdes. Jag hade hört om ringningen över nejden däruppe och ville gärna vara med en gång.
Vi drog iväg tidig eftermiddag norrut i det fina höstvädret.
Älvdalens passerades utan besök på Morins Konditori för en gångs skull. Vidare upp mot Dyverdalen ca 2,5 mil norrut utmed vägen till Ulvsjö och Lillhärdal. Grusväg sista kilometrarna fram till Patricias och Bullens fina och trivsamma skogsrestaurang.
Vi åt de goda spjällen med kaffe efteråt. Vi lämnade för vidare färd norrut.
Jag brukar åka skidor uppe vid Kölkojan och ute på myrarna där, bl.a. upp till Andljusvarden. Det fick bli några höstbilder där.
Bilden ovan visar den fina entrén till Ulvjsö. Ulvsjön ligger i höstfärger och snön väntas snart. Plogpinnarna är uppsatta.
Vi var framme i Ulvsjö i god tid före 18.00 och vi körde runt lite i den lilla orten med 4 invånare numera. Vi tog även en promenad i närheten av kapellet
Det blev en fin bild ner mot Pers som det heter, ta vägen ner till höger vid kapellet om ni ska på besök.
Så dags för klockringningen. Vi träffade bl.a. ”urinvånaren” Ulla-Britt Lindberg utanför klockstapeln. Hon är ringerska numera. Mycket finns att säga om denna härliga dam, men jag nöjer mig här med att säga att coolare finns knappast.
Bild på Klockstapeln och Ulla-Britt i ringartagen.
Det mörknade och de 8 åhörarna spreds åt olika håll. Vi rullade hem de 9 milen till Mora efter en annorlunda och fin eftermiddag, Christina och jag. Tack till Patricia, Bullen och naturligtvis Ulla-Britt m.fl i Ulvsjö.
Här kan ni höra klockornas klang över vidderna i ödemarken.
MoraOwe 