Jag hade besökt området för den planerade vandringen ca tre veckor tidigare, i början av september. Tänkte då att det vore kul om fler fick komma hit och uppleva det här fina, tysta, orörda, mystiska. Platsen ligger ca 8 mil norr om Mora vid gränsen till Härjedalen. Man åker genom Älvdalen mot Ulvsjö, tar vänster över bron vid Jöllen och åker Rotendalen uppöver, förbi Sugnet och nästan till Storvarden. Parkering vid Rälldammen och promenaden börjar först till Dritränn, sedan till den mytomspunna platsen Korskälla. Turen går vidare söderut i gränsen mellan Mora och Älvdalen och över till Moras högsta berg, Knausås, 787 m.ö.h.
Inbjudan gick ut på Facebook, till mina vänner och på Mora Outdoor. Det blev hela 39 som ställde upp. Flest från Mora, men även vandrare från Älvdalen och några från Orsa och Rättvik, t.o.m. två från Falun. Intresse finns för vandring och framförallt om något extra ingår i turen. Det är inte bara att sätta sig i bilen och åka 8 mil till startplatsen, från Mora, för att sen gå 13 km i rätt krävande terräng.
Vi åkte i kolonn, 11 bilar och parkerade vid slogboden intill gamla Rälldammen. En gammal damm man byggde för flottningen. Den är borta nu, men spåren finns allt. Jag hade engagerat en gammal skidåkarkompis från Älvdalen, Kuno Larsson, som vet allt som är värt att veta om området däruppe. Han är som de flesta Älvdalingar jag känner, lugn, opretentiös, kunnig, trivsam med glimten i ögat. Han har stuga rätt nära vår vandringstur. Vi samlades, hade en liten genomgång vid parkeringen sen bar det iväg.
Dritränn eller Yttre Rälldalen var första stoppet, men inget fika än. Bara 1,5 km avklarat. Men Kuno gav information om fäboden, långfäbod till Klitten. Vi pratade även lite om pilgrimsleden Romboleden som vi anslöt där. Den går från Mellan Sverige upp till Trondheim/Nidaros. I den gamla fäboden finns även en fin övernattningsstuga.
Efter den korta pausen och lite vatten gick vi vidare upp mot Korskälla, motlut till stor del på myr väntade. Det var även stigning mot Dritränn så vi fick göra rätt för oss.
Vi nådde den mytomspunna Korskälla efter ca 5 km. Även där finns en övernattningsstuga. Kuno berättade om dess tillkomst, någon självsvåldig skogsförman fixade den och fick klart godkänt. Jag informerade lite om den gamla källan vars namnursprung det länge tvistats om. Korskälla nämndes för i text 1403 som gränsplats från en fredsuppgörelse. Härjedalen hörde då till Norge och platsen ligger idag i gränsen mellan Älvdalens, Mora och Härjedalens kommuner. Det sägs att ett järnkors funnits i källan och senare träkors. Det kan ha koppling till pilgrimerna. Fin historisk plats är det hur som helst med friskt källvatten. Källan är öppen året om.
Det blev en längre paus uppe vid källan med fika. Det blåste lite snålt nordvästan men vi var välklädda. Solen värmde i alla fall. Några gick in i stugan och tog en del av matsäcken. Vi ”vände” här och gick sydost mot Moras högsta berg Knausås, 787 möh. Många tror att det är Andljusvarden som är högst, men fel, fel. Även Munkhäden några km söder om Knausås är högre. 774 möh.
Vi vandrade vidare med gott mod mot Knausås, vinden i ryggen. Själv hade jag varit där en gång. Kom då på skidor från Ulvsjöhållet på skaren och i skoterspår.
Vi gick i ”gatan”, gränsen, mellan Mora och Älvdalens kommuner och då även mellan Trängslets skjutfält och Norra Mora Naturreservat. Kuno lotsade oss upp på Knausås där det var mest öppet. Ingen större höjdskillnad nu, vi var redan på dryga 700 möh.
Vi samlades efter fikat för gruppbild och konstaterade att det nog aldrig varit så många däruppe samtidigt tidigare. Det trevliga gänget samlade sig för den avslutande ”nerfärden” via Dritränn till bilarna. Medlut och nymarkerat av Kuno.
Två lite dåliga drönarbilder från Knausås. Det blåste kraftigt däruppe och föraren var ovan och lite rädd för krasch, men ändå bilder från Moras högsta berg med ett gäng vandrare i det kala området, som väl snart är helt skogbevuxet.
Lika fint på nerfarten, det blev en hel del fotograferande nu. Några korta stopp för information. Vi stannade till i Dritränn och kom in i fäboden där vi såg gamla fähus som tiden och naturen gett sig på. Spåren av en fin gammal fäbod försvinner. Det var tydligen bördigt häruppe på sluttningen. Bara 4 mil får Klitten att gå med djuren till långfäboden. När de kom fram korna inte ens gå in i täkten och äta sig mätta. Den var inhägnad och skulle fodret sparas och köras vintertid ner till byn.
Vi knallade vidare ner till bilarna och många började allt känna av turen, uppför delvis och på mjukt underlag. Alla gjorde en fin vandringsinsats och var förhoppningvis nöjda med turen. ”Hit skulle vi aldrig kommit” utan den här vandringen hörde jag från flera. Biten mellan Dritränn och Rällan hade nya spänger. Ett kanonjobb på frivilligbasis, virket hade Trängslet sponsrat med. Det blev klart samma dag som vi vandrade, vilken tur, för det hade allt blivit åtskilligt blötare de sista veckorna.
Den fina och ovanliga vandringen var över, vi var ute i fem timmar. Jag hoppas alla känner sig nöjda och kan tänka mig ytterligare turer uppe i de här härliga vildmarkstrakterna. Vi får se framöver. Kuno märkte ju upp en ”stig” från Dritränn direkt till Knausås. Kanske något att testa en annan gång. Många skulle behöva komma ut och se vår vildmark och vandra en kortare eller länge tur, balsam för själen om inte annat. Jag avslutar bildkavalkaden med en bild på Dritrännsbäcken och från gänget på väg mot Knausås.
MoraOwe 
Hej Owe!
Vilken trevlig krönika och fina bilder från en fantastisk fin utflykt.
Bosse och Bror har jobbat tisdag-onsdag med röjning av dammarmen vid Rällan. Nu har den fina stenläggningen blivit synlig.
Hälsningar
Bia
GillaGillad av 1 person
Kanon. Det lär bli fler turer. Tack/Owe
GillaGilla