Här kommer bilder från turen med kommentarer.
Intresset för att göra en eller flera cykelturer på Trängslets skjutfält har funnits länge. Vi har bilat där många gånger, men det är något annat att cykla, MTB i det här fallet. Fältet är stort så man får allt välja sina objekt och mål. Ensam går väl an, men det är allt lite större trygghet att vara två. Kompisen Torvald är lika nyfiken som mig så han nappade direkt. Han hade för övrigt aldrig varit på skjutfältet. Jag har ju t.o.m. legat en vecka på repövning där. Sagt och gjort, efter viss koll på kartor bestämde vi oss för att ställa bilen vid Mossiberg och sen dra oss mot Snoddskallen, en fin utsiktsplats och sedan vidare mot Lokavallen.
Som brukligt brukar jag ta en bild vid Jöllenbron, sommar som vinter när jag passerar, ett tacksamt motiv.
Jungfruelig mark för Torvald, men jag hittar allt lite här numera. Det här fina huset i Bössbo måste fotas i morgonsolen.
Lite längre upp står ju en liten jaktstuga som har en spännande historia. Den är i familjen Barkes ägo numera. En gång stod den vid Mora järnvägsstation. Sen har den flyttats norröver. Tror den stod i Hökberg ett tag. Här några bilder från förr:
Vid Mora station 
Interiör, tror hörnskåpet är kvar
Vi hade kollat ”öppettiderna” för fältet och fick passera, ställde bilen vid Mossibergs lägret, tror jag det kallas.
Tillträde tillåtet
På med cykelskorna, efter en kopp kaffe och en macka. Mot den häftiga utsiktsplatsen Snoddskallen, ordet betyder kalt huvud. En gång var det kalt på den fina höjden, numera kryper skogen uppåt. Min höjdmätare visade i alla fall runt 765 m.ö.h. så visst var vi på skaplig höjd, det kändes förresten i benen. Det blev några bilder naturligtvis, mot Norska fjällen m.m. Spår efter skogsbranden förra sommaren kunde urskiljas.
Städjan 
Mossibrändan 
En nöjd Torvald.
Lite dricka, sen måste vi vidare. Lokavallen är målet. Jag vill orientera mig i området. Planerar att vandra upp till Stora Höktanden och då är det bra att ha lite koll på omgivningarna. Sen får jag konferera med Ander Barke om detaljerna, vägval och annat.
Vi snuddade vid brandområdet när vi vek av mot Lokavallen. Det här torde vara gamla stigen, numera vägen mot Slängbodåsen. Här måste funnits en brandgata, då det var helt obränt på ena sidan av ”stora” vägen.
Å så uppför igen, mot Lokavallen. Lite mer grus, vasst men ingen punktering som tur var.
Härlig fikaplats, den fina gamla täkten.
Hur skulle vi nu ta oss tillbaka? Två alternativ, nya eller gamla vägen. Försökte ringa, utsiktslöst, för att få lite tips. Vi gillar lite gamla delvis gräsbevuxna vägar så det blev den gamla vägen. Spikrak i ca 2,5 km till att börja med, en ny Lokaraka.
Vi åkte neröver och hoppades det skulle vara en bro därnere vid Lånan, icke, så vi fick återvända och ta en annan väg. Ingen längre omväg. På vägen ner såg vi alldeles färska stora hål efter granater eller vad de kallas. Det har nyligen varit övningsskjutning däruppe. Det kändes i magen när man såg de stora hålen och tänker att i skarpt läge är det meningen att hus, människor, stridsvagnar m.m. ska sprängas i bitar av dessa granater. Det blev tydligt när man såg de många stora hålen. Jag har aldrig sett sådant förr i verkligheten.
”Krater” efter artilleripjäs 
Här skulle vi åka över bron, borta.
Vi åker vidare och passerar Lånus och utgångspunkten för leden mot Norra Trollgrav. Till veckan blir det en vandring där. Det är nymärkt och röjt där enligt Bosse Tegnér. Vi har testat förr och fick vända p.g.a. för mycket vatten. Då blev det Permatsbodarna i stället. Men nu ska vi upp till N Trollgrav. Ibland heter det Öster Trollgrav och ibland Norra. Jag har uppfattat att det är samma sak. Reservatet där uppe mot Härjedalen är i alla fall Norra Trollgravs naturreservat.
Full fart hemåt utmed Rotälven, så fint. Men drygt upp till Mossiberg, riktig ”mota”. På hemvägen skulle vi kolla in Navardalen, men där var det abonnerat och stängt för övriga besökare. Torvald får fika där en annan gång, eller bo över, som vi gjorde förra sommaren. Natten före den stora skogsbranden. En bild blev det i alla fall, men det hade mulnat på ordentligt.
Vid Broksjön 
Navarsjön och vildmarksanläggningen Navardalen.
Det blev en härlig tur, kanske inte jättelångt, 42 km, men fina stigningar och jättefin natur. Tänka att rulla ner från Lokavallen lite lugnt med fjällbjörkarna på sidorna. Det gillade vi.
Vi återkommer med säkerhet till flera turer på Skjutfältet.
MoraOwe 